Efter lunch satte vi kurs mot Lastovo och viken Zaklopatica. Ett ställe som vi aldrig besökt men som såg mysigt ut. Fyra konabas att välja på och vi bokade på Augusta som låg som nr 1 på Tripadvisor. Vi bokade även att vi ville ha Peka. Denna underbart goda nationalrätt. Man måste beställa detta 3-4 timmar innan då det skall tillagas sakta under grillkol. Vi fick en underbar segeltur och stämningen ombord var på topp även idag. Vi var enda båten på vår kaj vilket vi absolut inte hade något emot.  
Bra service och vi slapp störiga grannar…..

Nu hade vädret äntligen slagit om helt. Solen gassade redan från morgonen från en klarblå himmel. Idag skulle Jan och Fredrik fiska. Fredrik med harpun och Jan köpte ett fiskeset. Klart skeptiskt betraktade jag herrarnas entusiasm kring den kommande fisklunchen som utlovades. Har dessvärre sett många krossade drömmar om den stora fångsten av besättningar förr. Men jag kunde ju naturligtvis ha fel. Eller inte…..
Vi gled runt bland dom små öarna öster om Korcula och hittade några bra guldkorn inför kommande resor. Det blev lunch en trevlig vik på ön Korculas nordkust. Lunchen bestod som väntat inte av fisk men kocken hade lyckats igen. Cevapcici a la Fredrik. Helt underbart…..

Efter lite powerwalks och lite shopping kastade vi loss och gled ut ur marinan i Makarska. Solen bröt mjukt igenom molnen som lutade sig mot dom höga bergen ”bakom” Makarska. En imponerande syn. Målet för dagen är Korcula men vinden är svag och mitt i nosen så vi tar vidare beslut när vi passerat östspetsen på Hvar. På vägen såg vi ett stort stim delfiner. Som vanligt är det magiska möten. Känslan när dom simmar i bogsvallet och vänder sig för att kolla in oss är obetalbar. Ett vilt djur som på sitt sätt söker kontakt. Dessa möten tröttnar man aldrig på. Vi ankrade upp utanför Sucuraj för en fantastisk lunch som kocken hade fixat till. Vi känner oss smått bortskämda. Vinden hade nu vridit lite så vi satte segel och hade en underbar segling till Korcula strax efter solnedgång. Det märktes att säsongen går mot sitt slut. Halvfullt där det oftast är problem med att få plats om man vill boka samma dag mitt i juli. Det låg båtar långsides vilket är en helt galen syn i ACI Korcula.
Vi käkade middag på konoba Adio Mare vid kyrkan. Helt fantastisk mat med Octopus salad, Capriccio, Prshut till förrätt och ett lamm som inte på något sätt satt livet till i onödan till huvudrätt. Magisk kväll med massor av skratt. Och vin.

En liten tur till fots på morgonen som innehöll både skyfall och sol. Lagom blöta kom vi tillbaka till kajen för att möta upp gänget som intagit det närmaste caféet. Kladdig kaka och espresso till frukost. Funkar någon gång om året.
Vi kastade loss och planen var att gå till Makarska idag. En spretig prognos gav 8-10 m/sek lite från olika håll. Efter lite velande i sundet mellan Solta och Brac tog vi beslut om att gå norr om Brac för att få bästa vinden. Det började bra med 8 m/sek och en halvvind. Dock ändrade det sig fort när åskan plötslig mullrade över Solta och mörka moln närmade sig väldigt fort. Vinden ökade snabbt till 15 och några minuter senare låg det på över 20. Då tog vi ner seglen och tuffade vidare. Då kom ett nytt regn. Inget jag sett tidigare. Det var ett tätt, vasst regn. Det kändes som man tittade rakt in en högtryckstvätt. Vinden toppade nu på 24,8, vilket vi senare googlade fram att det var stormstyrka. Gränsen för storm ligger på 24,5. Lite förvändande hur lugnt allt var ombord trots allt. Till och med så lugnt att kocken fixade Bruschetta och bjöd på mitt i allt. Vi rundade Bracs nordvästra hörn och tuffade in i hamnen på Sutivan. Regnvatten från gatorna i byn forsade med stor kraft ut i avlopp i hamnen. Imponerande syn. VI ankrade upp mitt i den lilla hamnen till alla skulande bybors förvåning. Man ankrar nog inte här egentligen. I samma stund slutade regnet och solen kom fram och värmde oss. Skepparen tog en varm dusch och därefter stor lunchen på bordet.
Vi fortsatte sedan i solskenet till Makarska och på strandpromenaden åt vi en imponerande skaldjursplatta med ett av Jan noga utvalt sortiment av viner från olika håll i Kroatien. Magiskt…
Trötta efter dagens upplevelser var vi inte så värst svårvaggade…..

Efter en spännande start på hösten var det nu dags att dra till Kroatien för vår efterlängtade höstsegling. En period på året som vi värderar högt. Klart mindre folk i hamnar och restauranger. Lite svalare. Underbart i solen på dagarna och på kvällen är det en tröja som gäller när vi går och käkar. Fortfarande skönt i vattnet. Det kan knappt bli bättre.
Denna gång följer våra vänner Christin, Jan, Fredrik och Magda med på turen. Mixen att ibland vara själv ombord och ibland ha goda vänner med är oslagbart.
När vi landat i Split tog vi taxi direkt till Kaufland och bunkrade upp både mat och dryck för några dagar. Då kom regnet. Ett rejält skyfall som varade i nästan 2 timmar. Absolut inte likt ett regn hemma i Sverige. Varmt vatten men i tokigt stora mängder så vi var rejält blöta innan vi kom ombord på My Elfri. Men lika plötsligt som regnet kom så sprack det upp och solen torkade upp både båten, våra kläder och sinnet. Kocken ombord föreslog att vi skulle kasta loss direkt och att han skulle brassa lite käk på vägen. Så blev det såklart. Planen var att gå till Milna. Mest för att komma iväg från Seget.
Det blev god mat och motorgång till Milna i motvinden. Långsida vid caféerna vid stadskajen där hamnkaptenen, Mario hade fixat en plats mellan två turbåtar. Middag på Palma smakade bra och därefter en sängfösare ombord.

Härligt att ligga på svaj i en vik. Det bästa som finns när det gäller båtliv, tycker vi. Sitta och njuta på kvällen och ta in hela stjärnhimmeln med en snar fullmåne som blänker i vattnet. När jag väl vaknade på morgonen var Annette inte där. Inte bra om hon gått i sömnen just i natt.
Tog mig kisande upp på däck och ser en liten prick in mot stranden. Fru Blomqvist hade bestämt sig för att ta en simtur på morgonen. Om in till stranden som det verkar. Bra jobbat.
Själv fixade jag en espresso och beskådade eventet.
Efter frukost och lite mer bad så drog vi ankaret och satte kurs mot Pag. Vi hade en hygglig slör på mellan 5-12 m/sek så det blev lite kul segling. Intressant att se hur olika öarnas karaktär är. Pag ser precis ut som ett månlandskap eller kanske en öken. Vissa öar är helt gröna och frodiga.
Plötsligt dyker en delfinfena upp framför båten. Det brukar innebära att det finns några till, och det gjorde det. Det var säkert 20 stycken varav 5-6 var mycket nyfikna och lekte i bogsvallet. Märklig känsla att höra deras pipljud och att dom lägger sig lite på sidan för att kolla upp på oss ombord.
Dom höll oss sällskap i närmaren en halvtimme innan dom tappade intresset och fortsatte leka på annat håll. Vi stannade till strax innan Pag för att ta ett sista bad. Då dyker nya delfiner upp. Annette låg i vattnet och hoppades på att dom skulle komma till henne. Jag skulle verkligen ge mycket för att få se en trekantig fena komma emot henne i vattnet. Nu kom dom på bättre tankar och gled iväg på annat håll.
Nu skulle vi lägga till och ingen hamnkapten syntes till. Det framgick inte heller var gästbryggan låg så vi tog en kaj som verkade bra. Det blev långsida då det kändes som om vi skulle bli ganska ensamma seglare i hamnen. Det kom en Hanse 575 samtidigt som oss men i övrigt var det tomt. Däremot kom det svärmar med mindre day-cruisers. Tydligen båten för gästerna på denna ö. Dom tyckte nog vi hade tagit deras kaj för dom låg både framför och bakom, och utanpå varandra. Dom tankade sina båtar med dunkar och det slangades till höger och vänster. Det låg en bensindoft i hela hamnen. Tacksamma att ingen kom på den spännande idéen att tända en cigg just då.
Plötsligt kommer en lite udda fågel på motorcykel och iförd en gammal tysk arméhjälm fram till oss. Tandläkaren hade han dissat sedan många år. Han läspade ganska intressant på sin knackiga engelska. Han förklarade att vi låg helt fel men han skulle hjälpa oss. Han hade minsann varit i både Danmark och Sverige. Han gillade oss nordbor och ville att vi skulle ligga bättre än vi gjorde. Vi tyckte dock att vi låg ganska bra med koll på vad som hände i stan. Fick en förklaring att det var alldeles för grunt för en så här stor båt. Det hjälpte inte att jag försökte beskriva att en katamaran inte är så djupgående. Han vann och han skulle vänta på oss längre bort. Platsen han valt var på pirnocken i hamnen. Innebar att vi tog halva bredden i hamninloppet. Visserligen låg det bara småbåtar i hamnen som med lätthet skulle ta sig ut och in, men ändå…..
Vi fick verkligen centercourten i Pags hamn denna kväll. Vi hade full koll på alla 100- eller kanske 1000-tals kvällsflanerande turister. Och dom hade koll på oss kan man säga. Kul att folk är intresserade och nyfikna men när det liknar fönstertittande så kan det bli för mycket.
God mat på Tripadvisors rekommendationer gjorde oss inte besvikna. Kvällen avslutades med en kopp kaffe medan Annette tog ett bad i blåljuset.

Morgonrunda som sig bör där vi kunde handla lite nödvändigheter som knäckebröd och tonic, bland annat. Även en liten runda i gamla stan fick det bli. Riktigt mysigt ställe som varmt kan rekommenderas.
Åter tillbaka till båten inser vi att den är helt täckt av salt efter den blöta resan igår. Våra vattentankar var fulla så när vi checkade in tyckte vi inte att vi behövde vatten men så känner vi inte nu. Vi borde spola av så My Elfri skiner som hon borde. Det visade sig tyvärr att man inte hade vatten i ”stolpen” som vanligt. Hittade dock ett stort rostigt järnlock som jag bara var tvungen att lyfta på. Långt där nere ser jag en grön, jättegrov slang. Och en grymt rostig kulventil. Detta måste ju funka. Så jag fiskade upp slangen, drog bort den till båten och vred igång kranen. Då inser jag att detta måste vara hamnens brandsläckningsutrustning med tanke på trycket. Det var som att brottas med en förbannad orm. Men båten blev i alla fall ren.
Vi la ut och satte segel direkt. Annette hade hittat en vik på Rab där det skulle ligga en fin strand. Paradise Beach, som tusentals andra stränder i världen. Denna heter egentligen Uvala Crnika.
Vi ankrade upp strax utanför linorna med kulor som inhägnar badområdet. Utanför är det båtar och jetski som gäller. Det blåste ca 8 m/sek hela eftermiddagen vilket gav en skön svalka.
Vi beslutade snart att vi skulle övernatta här. Lunch, middag och frukost ombord och ett reserverat bord. Kan det bli bättre? .

Som vanligt tog vi en runda till fots för att kolla läget men också för att handla. 4-stjärniga hotellkomplex längst in i bukten och ett antal hotell och lägenheter på andra sidan stan, längs den fina strandpromenaden.
Det skulle vara lite skumt väder även idag. Möjligen skulle det blåsa upp till 10-13 m/sek fram på eftermiddagen.  Men det såg fint ut så kastade loss och gick norrut mot Opatija.
Tanken var att vi skulle besöka stället som egentligen gjorde att vi blev förälskade i Kroatien men också att idéen om att segla i Medelhavet föddes.
Vi hade bilat ner med familjen tillsammans med Anna, Jörgen, Sissela, Victor och Fabian. Tror året var  2001 och vi blev helt betagna i landet. Trevliga människor, god mat, goda viner och på den tiden ganska billigt att leva. Vid ett tillfälle ankrade ett par segelbåtar upp utanför badstranden. Dom badade från båtarna, spelade musik och hade allmänt trevligt. Där låg vi på en strand som vi verkligen gillade men gräset är ju alltid grönare….
Vi tog känslan med oss hem och smakade på detta med båtliv i Kroatien. Blev en hel del research under vintern och intresset svalnade inte utan bara växte.
Året efter återkom vi till orten vi hade varit på, Moscenicka Draga. Vi gillade även då vad vi upplevde och segelbåtarna utanför badstranden kom och gick. Nej, nästa år är det vi som seglar i Kroatien blev slutsatsen efter den semestern. Därefter hyrde vi båt ett antal år och 2009 investerade vi i My Elfri 1. En Bavaria 40 som vi planerade ta hem till Sverige efter charterperioden. Men så blev det som sagt inte. Nu är vi inne på tredje My Elfri och kan egentligen inte tänka oss annan semester just nu.
Vi har nog vid det här laget seglat mellan 60-70 veckor totalt i Medelhavet. I Grekland med ME 1, Turkiet med ME 2 och nu i Kroatien med My Elfri 3. Kan ärligt inte riktigt sätta fingret på vilket seglingsområde som är bäst. Alla ställen har något. Varför välja?
Hur som helst var det kul att återse ”brottsplatsen” igen.
Vi tog dingen in för att gå en runda och kolla ifall vi kände igen oss och det gjorde vi ju. Det hade hänt mycket. Den griffeltavla som informerade om luft- och vattentemperatur hade nu blivit en digital skylt. Man hade även lagt till UV-faktorn som idag låg på 5 eftersom det var lite molnigt. Lite nya hus och hotellet Marina hade förfallit ytterligare. Annette minns med fasa att våra handdukar fick rostfläckar när vi torkade dom på deras rostiga balkongräcken. Dom såg rostigare ut nu, tyvärr.
Men min barberare fanns kvar eller så var det barnbarnet till honom som tagit över. Hur som helt låg det på samma ställe. Har en ovana att vilja raka mig på gammalt sätt när tillfälle ges. Blir nog en rakning efter lunch.
Vi satte oss på en av de nya uteserveringarna längs stranden. Vi fick menyn men det tog lång tid innan någon gjorde en insats att ta vår beställning. Undertiden vände vinden och ökade rejält. Precis som man förutsätt men vi inte riktigt trodde på. Dåligt omdöme ja jag vet.. Vi struntade i lunchen och tog istället dingen ut till båten. Då hade det friskat på ytterligare och vi svajade mot ett antal småbåtar. Förmodligen draggade ankaret också så vi var rädda att trassla in oss i någon av alla bojar som låg i viken.
Vi drog rakt ut mot vinden som ökade raskt till 13 m/sek. Ingen fara utan bara obekvämt i krabb sjö. Vi satte genua för att få lite stadga i båten och styrde österut mot Cres/Krek vilket som nu blev bäst. Det kändes som att Cres hade för få ställen att gå till medan Krk hade ett antal. Ett antal helt värdelösa visade det sig. Små hamnar för lokala båtar, färjehamnar och utsatta pirar. Vi hittade till slut Krk stad eller Marina Punat. Punat kändes som en större marina och det är inte det vi är ute efter. Får vi en plats i Krk stad är vi nöjda. Vi tuffade in i hamnen vid 6-tiden och hoppades på någon reaktion från land, men icke. Hamnen var inte stor men vid flytbryggan låg bara lokala båtar och ingen plats ledig och vid stadskajen låg utfärdsbåtar och ubåtar med glasbotten. Dock hittade vi en plats som skulle passa oss även om vi inte för en sekund skulle tro att vi fick ligga där. Men vi har lärt oss att testa och då kommer folk och berättar var vi får eller inte får ligga. Mycket riktigt dök en kille på mountainbike upp och förklarade att vi fick ligga utanpå piren. Helt ok.
Mycket trevligt bemötande av den nytillträdde hamnkaptenen, Goran som var ytterst hjälpsam. Det verkade som om hela stan hade samlats på piren för att kolla oss lägga till. Kul och utmamanande…..
Middag på en ok restaurang men behållningen var drinken efter maten som intogs på en liten mysig bar bland gränderna på gamla stan.  

Rabac på Pulas östkust var i vårt tycke en riktig pärla. Vi var sista båten som fick plats. Det låg bara en ytterligare segelbåt vid kajen så detta var uppenbarligen inget mål för charterseglare. Det låg ett antal hotell i området och det vimlade av folk. Det var ett sånt ställe med mycket myller men på ett soft sätt.
Vi hamnade längst ut i hamnen tillsammans med de partybåtar som tog turister ut på dagarna men låg stilla vid kaj på kvällen.
Lång strandpromenad och bra med restauranger och caféer.
Här kan vi ligga kvar om vi känner för det……

Inget större oväder att tala om. Lite blåst och några droppar regn. Återigen en härlig morgon. Helt stilla och det man hörde var när båtarna en efter en lämnade sina bojar och drog vidare. Beslut togs att tuffa norrut och ta en frukost på vägen i nån vik.
Sakta fick vi lite vind och hade en underbar segling i fler timmar norrut. Loggade allt mellan 7-9,5 knop. En hygglig tripp även denna på dryg 40 NM.
Även ikväll skulle det bli lite skitväder även om man inte kunde känna det just nu. Bra ändå att få plats i en hamn med vatten och el. Skulle vara trevligt att spola av allt salt efter dagens segling.
Vi hamnade tillslut i Rabac…..

Kvart i fem knackade det på hyttdörren. Det var gänget som nu var klara för avfärd till Sverige. Klockan 5 kommer Goran så det är bara att puttra in till INA-macken i marinan. Ett bra ställe att byta besättning. Kan även vara lämpligt nästa helg då det är dag för familjen Seifert att mönstra på.
Staden var tyst som motsats till kvällen och morgonen var underbar. Solen hade inte gått upp även om det sakta börjat ljusna. Vi såg på håll att Gorans van stod och väntade på oss. Han är klockren vår vän Goran.
Vi vinkade av våra vänner och klättrade ombord igen. Nu skulle vi dra norrut för att kolla hur det är där. Vi har lång väg att segla men det skulle vara kul att komma till de trakter som gjorde oss frälsta i Kroatien för snart 20 år sedan.
Vi kom inte långt utanför pirnocken innan vi satte segel. Solen var på väg upp och vi satte oss med varsin espresso och bara njöt. Lite tråkigt att lämna av vänner men det är ju detta vi gillar. Att uppleva Kroatien både själv men även med goda vänner och familj.
Vi hade en plattläns i 2-3 m/sek så det gick inte fort. Dessutom blev det ganska snart olidligt varmt att segla med vinden. Som tur var ökade vinden och vred en smula så det blev en bekvämare slör.
Enligt prognosen skulle det blåsa till ikväll och inatt så vi vill hitta ett bra ställe att övernatta på.
Vi gick ca 40 NM innan vi gick in vid Sveti Petar på Ilovik. Där ligget ett stort antal bojar så vi la oss där och inväntade ovädret. Passade på att ta dingen in för lite mat i den lilla byn. Sen en mysig kväll i solnedgången….

En vecka går fort och det börjar bli dags att runda av veckan. Gänget flyger hem i morgon bitti. Kl 5 hämtar Goran på Taxi GoGo på båtmacken i Zadar marina. Men först skall vi se gamla stan, ”havsorgeln” och ”hälsningen till solen”.
Vi hade ankrat upp i bukten utanför pirarna till Zadars hamn. Annette och jag tog en tur in till skeppshandeln för att fixa ny förtöjning till dingen som gått sönder. Riktigt varmt inne i stan på eftermiddagen så vi längtade bara ut till båten. Där satt våra vänner och njöt i solen med kall rosé.
Lite dusch och piff så tog vi åter dingen in till marinan igen. Därifrån blev det roddbåt. Ett smart sätt att tjäna en hel del kuna. Mycket folk i gamla stan. Det är ju faktiskt både högsäsong och fredag så vad skulle man vänta sig. Värmen gjorde att vi inte var helt uppslukade av upplevelsen utan det blev mest till att hitta en vettig restaurang.
Åter i båten blev det en stunds sammanfattning av en mycket trevlig vecka tillsammans.
Tack Pia & Gunnar och Eva & Clas för alla skratt och oförglömliga minnen.
Gonatt!

Det är med tungt hjärta vi måste meddela att vår drönare, My Elfri IV är död.
Hon var alltid en trogen följeslagare på resor, men även på äventyr hemmavid.
I sin ungdom hade hon stor respekt för vatten men vande sig snabbt även vid detta. Höjder var däremot inget som skrämde. 500 meter var inga problem även om hon inte fick för husse. Hon hade heller inga som helst problem att tidigt lämna hemmets trygga värld men kom alltid tillbaka. Man tryckte bara på homeknappen. Man kommer minnas hennes sinne för överblick över landskap och händelser.
I fredags vid 14-tiden gjorde hon sin sista flygning. Det hon älskade allra mest. Det blev dock en kort flygning innan hon störtade i havet. Man kan tillskriva händelsen som ett pilot-error vilket inte gör tragedin lättare att bära.
Stor räddningsinsats gjordes både med iSup, Annette och en frivillig indier. Hans avskedsfras var Hare-Krishna och hans speciella engelska gav vid handen att han hade rötter i förbundsrepubliken Indien. Trots specialverktyg tillverkade av 4 gafflar, straps och silvertape lyckades inte kroppen bärgas som nu ligger begravd på drygt 10 meters djup.
Hon efterlämnar laddare, extra batteri, fjärrkontroll och några extra minneskort.

Idag är det fredag och det börjar bli dags att fundera på hur våra gäster Pia, Gunnar, Eva och Clas skall kunna ta sig till Split för hemfärd. Vi har redan tidigare blivit nekad plats både i Zadar Marina, D-marin Borik och Marina Vitrenjak. Högsäsong och det är bytesdag på lördag. Charterbåtarna måste komma till basen på fredag kväll. Planen är att gå in och tanka i Zadar och när vi väl är där försöka förmå marinan att fixa en plats. Men det sket sig rejält. Vi anropade på vhf som många andra. Flera ”vanliga” segelbåtar, även större fick plats men en katamaran ville dom inte veta av.
Vi gick därför utanför hamnen och droppade ankaret i viken för öråd. Planen blev nu att vi ligger i viken, tar dingen in till gamla stan ikväll och sen kör vi in gänget till macken där taxin hämtar.  Detta skulle kunna funka men det är på tok för tidigt att ligga här och vänta. Vi stack istället över till ön Ugljan igen. Flera trevliga vikar och vi fastnade för Lukuoran Veli. En liten by med hamn och en konoba. Vi droppade ankaret och tog dingen in för att käka lunch…

Svag vind gjorde att vi fick gå för motor större delen av förmiddagen. Vi började känna att det var dags för lite lunch så vi ankrade upp i en vik på nordostsidan av ön Pasman. Lunch och bad i viken Barotul. Efter lunch hade vi blivit bjudna på lite vind så vi satte segel och njöt några timmar. Natthamnen råkade bli Kukljica på sydspetsen på ön Ugljian. En ganska liten stad med en gästhamn för max 10-15 båtar. Ingen hamnkapten kom och mötte oss men några vänliga polacker i grannbåten hjälpte oss. Dom snackade lite svenska som dom har nog varit på besök i Sverige av en eller annan anledning.
Det blev några timmars slappande i nätet med lite kallt vin och skitsnack. Kul att se på när andra skall lägga till också.
Vi valde att käka på nr 1 på Tripadvisor. Konoban heter Udica och ligger längst in i hamnen. Just när vi är på väg dit ser vi ett gäng gubbar i vita skjortor som monterar upp notställ, högtalare och ljusramper. Kul med lite musik till maten.
Vi hade precis satt oss till bords när dom drog igång. Jösses vilket jäkla liv. Full gas på volymen direkt. Go musik men det skulle vara kul att kunna snacka lite också. Men det gick absolut inte. Vi satt bara och glodde på varandra och njöt av den fantastiska maten. Men dom tog paus ibland så vi fick ta igen snacket då. En glass och sedan gonatt….
En trevligt liten by som vi gärna återvänder till.

Åter en stilla morgon.
Det blev en del bunkrande av mat och vatten på Tomy i hamnen. Bra affär som var lätt att ta sig med dingen. Dagen inbjöd även till en lång runda till fots. Vi gick halvön Gravina strax norr om Hramina Marina. Där lär romarna haft en bosättning på 700 talet. Det skall även finnas spår av ”den sjukna staden” som av någon anledning dränktes av havet. Man har lagt ut bojlinor där man skall kunna snorkla och hitta amforor, väggar men även barlaststenar från fraktfartyg från förr. Så vi ankrade upp utanför bojarna och jag hoppade i. Kan meddela att det enda jag hittade var möjligen barlaststenarna och en stenvägg. Kunde antagligen också vara ett misslyckat bryggbygge från 1980. Lätt besviken simmade jag åter till båten och vi kastade loss för att gå norrut.

Det är en märklig känsla med lugnet efter en Bora. Båten är tvättad efter det piskande regnet och luften är klar och frisk. Varmt men friskt. Solen lyste på morgonen från klar himmel och inte mycket avslöjade att det var kalabalik i hamnen för några timmar sen. Förutom då att dom som låg på flytbryggan fick använda sin dinge för att komma iland eller i något fall simma.
Vi gick sakta norrut bland det sagolika landskapet. Kargt men grymt vackert. Lite för många båtar för det skulle vara helt perfekt men helt ok. Vi landade nu för lunch i en vik på Dogi Utok där ett par bröder hade en liten brygga för några båtar och en restaurang. Vi beslöt oss att lägga oss där för vi kunde slappa och bada i det turkosa vattnet hela dan. Vi behöver inte långa sträckor varje dag. Även här blev det lite kaos. En Bavaria runt 40 fot skulle lägga till men fick inte i sitt backslag och rände rakt in i stenkajen vid restaurangen. Ett hål i fören som lagades med silvertape och han fick bogsering till sim plats. Det kändes lite som att man som sjöräddare skulle hoppa in i kaoset och hjälpa till men man löste det galant. Familjen kom på plats och kunde sakta lugna ner sig. Som tur var skadades ingen och Silvertape är lösningen på mycket.
Nu var det dags att dra sig till lite mer bebodda trakter. Vi behövde bla tanka vatten. 6 personer förbrukar trots allt en del. Det blev en liten ovanlig sorti från bröderna Bebans brygga. Satte upp code-0 när vi låg vid kajen och lät seglet ta oss från vår plats utan att starta motorn. Inte svårt eller smart men vinden låg rätt och det blåste 1 m/sek så jag kunde inte låta bli.
VI gick för motor och rundade Kornat och satte segel och kurs mot Murter. En underbar segling som tyvärr tog slut alldeles för fort. Vi gled fram i 8 knop i jämn vind och snart var vi framme, tyvärr. Vi ankrade upp i en liten vik utanför Murter för lunch och bad.
Efter samtal med Nautik Marina i Murter hade vi blivit lovade en plats. Lite kul med en mindre marina och ”slippa” stora Hramina Marina.
Det blåste rejält när vi backade till. Kollade och det låg mellan 9-10 m/sek, snett i fören. Men det skulle nog gå bra. Ett par killar stod på kajen och lyfte mooringlinorna och jag bad dom inte lyfta stryrbords lina för jag var rädd att inte våga använda någon av maskinerna av rädsla för att få in linan i propellern. Nu kunde jag fokusera på babords sida och där hade jag koll. Skulle nu justera då vi ganska snabbt gled mot land. Då hade såklart killen trots mina önskemål ändå lyft linan och vi satt såklart fast.
Drog på med den fungerade motorn så jag kunde komma ifrån bryggan. Droppade ankaret och kunde nu ”i lugn och ro” börja pilla loss linan. Väl loss var det dags att försöka på nytt. Började misstänka att killarna på kajen inte kunde engelska alls i princip. Var därför rädd att vi skulle få problem igen då man åter drog upp fel lina. Istället för att förtöja som vanligt lade vi oss långsides vilket killarna verkade vara mer än nöjda med. Allt gott.
Annette hade kollat på Tripadvisor var vi skulle äta. Vi tog nr 1 idag. Restaurang Račić skulle få besök av oss ikväll så Annette och jag tog en promenad och gjorde en okulärbesiktning i dagsljus. Såg inte så kul ut men vi var överens om att lite belysning på kvällen skulle nog göra susen Och Trippen har ju aldrig fel, eller?
Maten var helt magisk och servicen fantastisk. Peka på kalv stod på menyn idag. Dessförinnan lite förrätter som ost, pršut musslor och tonfiskcapriccio. Dock blev det lite chockartat med priset. 6 personer för 17 000 kr.
Viss var maten bra men….
Som tur var upptäckte vi detta och man hade fått en nolla för mycket i maskinen när vi betalade med kort. Tänk vad en nolla kan ställa till med. Det blev till att åka tillbaka med dingen över hamnen för att rätta till. Ägaren var helt förtvivlad och ville bjuda på drinkar och lovade att detta skulle fixas. No problem. Eva som betalt med sitt kort hade kontakt med Swedbank och vi kände oss trygga att allt nu skulle regleras.
Lite lättade åkte vi tillbaka till båten.

Det är en märklig känsla med lugnet efter en Bora. Båten är tvättad efter det piskande regnet och luften är klar och frisk. Varmt men friskt. Solen lyste på morgonen från klar himmel och inte mycket avslöjade att det var kalabalik i hamnen för några timmar sen. Förutom då att dom som låg på flytbryggan fick använda sin dinge för att komma iland eller i något fall simma.
Vi gick sakta norrut bland det sagolika landskapet. Kargt men grymt vackert. Lite för många båtar för det skulle vara helt perfekt men helt ok. Vi landade nu för lunch i en vik på Kornat där ett par bröder hade en liten brygga för några båtar och en restaurang. Vi beslöt oss att lägga oss där för vi kunde slappa och bada i det turkosa vattnet hela dan. Vi behöver inte långa sträckor varje dag. Även här blev det lite kaos. En Bavaria runt 40 fot skulle lägga till men fick inte i sitt backslag och rände rakt in i stenkajen vid restaurangen. Ett hål i fören som lagades med silvertape och han fick bogsering till sin plats. Det kändes lite som att man som sjöräddare skulle hoppa in i kaoset och hjälpa till men man löste det galant. Familjen kom på plats och kunde sakta lugna ner sig.
Som tur var skadades ingen och Silvertape är som bekant lösningen på mycket.

Vid en liten tur till fots på morgonen visade det sig att stan var helt återställd. Några brännmärken i asfalten efter bengaler och knallskott annars helt uppstädat. Imponerande.
Vi tuffade nu ut mot Kornati. Dagens mål var Opat i Kornatis sydspets. Ett ställe vi besökt i höstas och då som enda båt. En magisk plats bland det karga landskapet. Idag lär det vara annorlunda så vi förbokade plats. Man har i natt varnat för Bora. Ett lokalt skitväder med hård vind, regn och åska. Vi fick en underbar segling i halvvind dit så vi bara njöt ombord. Väl framme så hade man bokat en riktig skitplats. En betongpir som sticker ut på halva båtlängden. Och en plats om var helt sned. Eller rättare sagt måste vi ligga snett för att undvika stenpiren. Vi hade den del avdrift så vi fick avbryta försöket att komma in för att undvika fulkajen.
Väl på plats visade det sig att vare sig el eller vatten funkade. El skulle komma men vatten ”finns i sjön”.
Det var kul att sitta och kolla på när en jättebåt på säkert 50 meter skulle klämma in sig mellan en svensk mindre segelbåt och en drygt 50 fots motoryacht. Det gick såklart bra men jag vet inte vad den svenske seglare som hamnade i total ”solförmörkelse” egentligen tyckte. Den låg nu mot en stor vägg. Detta borde iofs kännas bra med tanke på att en Bora är på ingående. Det började molna på vid 6 tiden och vi åttatiden skulle regnet komma så restauratören ville att vi skulle komma och käka hyggligt tidigt. Det visade sig vara ett klokt råd för just när vi kommit tillbaka till båten började det droppa, blixtarna lyste upp himmelen och vinden tilltog. Efter bara några minuter störtregnade det och vinden tog tag i båten. Insåg plötsligt att code-0 inte borde vara uppe då vinden hittade en liten flik och drog snart ut ett antal m² som ilsket började fladdra. Vi plockade ner seglet snabbt och säkrade det på däck. Det blev från 2 m/sek till runt 20 m/sek på bara några få minuter. Vi kastade oss ut i regnet som alla i hamnen för att se över sina förtöjningar. Stenpiren kändes som ett klart hot. Vi la några extra spring och förtöjningar midskepps för att säkra. Och som tur var gjorde jag dubbel säkerhet om vinden skulle vända helt. Och det visade det sig att det var ett klokt beslut. För kl 2 på natten small det till igen, fast denna gång mot babordssidan. Mina förberedelser betalade sig och vi låg bra. Värre var det på bryggan närmast mega-yachten. Alla och då menar jag alla var på benen och tonen var minst sagt vänlig. Man var inte nöjd hur ”den store” rörde sig mot de andra båtarna. Det visade sig på morgonen att jättebåten hade dragit loss flytbryggan ur sitt läge i ett försök att få sin båt att ligga ordentligt hade man sträckt sitt ankare som hade mer kraft än de ankare som höll bryggan. Anslutningsbryggan som gjorde att man kunde komma till och från flytbryggan låg nu 5 meter innanför så man kom helt enkelt inte iland.
För att citera en sagofigur ”är man stor och stark måste man vara snäll”

Nu var det bara att ladda inför matchen. Alla caféer och restauranger fylldes snabbt av förväntansfulla kroater. Men även båtfolket längs kajen kände av spänningen i luften.
Bandet som spelade verkade ha flyttat in i båten. En grymt härlig stämning. Kroater kom i parad med sina trädgårdstraktorer och festade till rejält innan match. ”Once in a lifetime” som lokalbefolkningen sa stämmer ju säkert så varför inte fira ordentligt. Både före och efter matchen. Man hade ju typ redan vunnit.
Tyvärr så slutade matchen som bekant med förlust för Kroatien men det verkade inte hindra stan för att fira silvret. Riktigt bra gjort och vilken fest det blev. Bandet hade hittat ytterligare hittat ett hack på volymknapparna för nu var det drag. Tom så besättningen körde tåget till sångarens stora förtjusning. Han kunde inte dölja sitt fniss mitt i låten när vi tågade förbi.Knallskotten ekade och de Bengaliska eldarna lyste upp hela hamnen.
Nöjda med dagen drog vi oss sakta tillbaka medan staden fortsatte att parta……. 

Vi hade bokat hamnplats i Tribunj. En liten mysig stad strax norr om Vodice. Nytt ställe för oss så det såg vi fram emot. Hade även kommit i kontakt med en konoba där vi bokat bord. Han lovad också att vi skulle kunna se matchen på ett närliggande café. En lite kaxig men trevlig hamnkapten tog emot oss. En typisk hamnkapten som skrämmer slag på en nybörjare. Skriker, styr och ställer. Tills han inser att vi har hygglig koll på läget. Det är grymt mycket ström i kanalen så det gäller att ”lobba” in båten på plats. Det gick bra och vi låg nu mitt i smeten. Det gick inte att gå av på landgången utan att hamna i baren. Precis min stil J. Platsen där ett band monterade upp sina prylar för att fira guldet låg bara 25 meter från båten. Kunde möjligen vara lite väl nära.

Ikväll är det dags för VM-finalen i fotboll och det känns ju fräckt att få vara på plats i Kroatien. Men först skall vi njuta till sjöss. Varmt och underbart väder även idag. Dock vindstilla så vi tuffade sakta för maskin. Plötsligt dyker ett antal delfiner upp kring båten. Nu skulle drönaren upp. Vi gled i några knop framåt och ett antal delfiner följde båten medan jag hittade ett gäng ungar eller kalvar, som det kallas lekte och busade. Som vanligt blir man helt lyrisk över delfinmöten. Vi har upplevt ett antal men det är alltid lika fascinerande.
Kolla även här!

Vi tog en promenad i den tidiga morgonvärmen till Trogir. Planen var att käka frukost och därefter ta en taxi till Kaufland för att bunkra mat. Vi hade beställt VIP så vi skulle få båten senast kl 13. Det märks väldigt tydligt att det är högsäsong och lördag. Det är massor med båtfolk i rörelse. En del åker hemåt och en del laddar för äventyr i den kroatiska övärlden.
När vi väl trodde och hoppades på att allt var handlat återvände vi till marinan och nu skulle vi ju snart få båten. Har samma goa känsla i kroppen varje gång man går ombord och har en eller flera veckor framför sig.
Vi tuffade för maskin i den svaga motvinden och beslutade oss att övernatta i L-viken, eller Borovica som den heter.
Magisk kväll med underbar stjärnhimmel och nymåne…..

Äntligen på plats i Seget. Härligt att vara på plats. Vi har denna gång bokat in oss i marinans lägenheter. Vi hade tagit en stor lägenhet med tre rum så vi alla fick plats. Mycket hög standard och förstklassig utsikt. Det blev en lugn kväll med middag hos Kristians i Trogir.
Alltid bra mat och ett personligt bemötande.

Den där känslan av att ha längtat till att få komma iväg på semester. Och nu är det ju äntligen dags. Där är vi nu. Väskorna är packade och i eftermiddag flyger vi ner till Split och 3 veckors segling väntar. Idag när vi flyger med SAS får vi ha 23 kg bagage per person. Men som vanligt är vi precis på gränsen eller strax över. Får vi ha 23 har vi 24 och får vi ha 20 som på Norwegian så har vi 21. Dessutom står vi och river oss i skallen och undrar vad vi glömt. Erkänner att det är lite sjukt faktiskt. 
En fantastisk resa på nya jobbet under vinter, vår och försommar gör att jag vaknat varje dag med ett leende på läpparna. Många nya intryck och massor med härliga arbetskamrater att lära känna. Kan inte ha det bättre just nu. Men det kostar på att vara ”ny på jobbet”. Jag brukar påminna andra om hur viktigt det är med återhämtning och nu känner jag även själv att det är viktigt för min del. Även Annette längtar efter en ljudbok och ett glas kallt vitt vin ombord på My Elfri III. Lite svårt för henne att lämna sin härliga koloni just när allt börjar bli klart att skördas. Men hon överlever nog detta ;-)

Dagen började med en tur till den ståtliga fyren som blickar ut mot Italien. En runda på 7 km som kändes i värmen och backarna. Skönt.
Frukost ombord och därefter tuffade vi ut ur viken. Nöjda över ett ställe att sätta på favoritlistan.
Restaurangen Porto Rosso var kanon. Trevlig personal och vettiga priser. Vi hade i och för sig bestämt oss att gå dit vinden bär men idag blev valet att gå för motor. Vi hade rak motvind och jag vägrar kryssa i ”onödan”. Hade vi gått efter vinden så hade det blivit Italien, 60 NM bort. Nej inte idag. Valet hade fallit på Korcula. Denna turistmagnet på sommaren men kanske som kanske är lite trevligare nu. Vi bestämde oss dessutom att ligga i viken runt hörnet istället. Det visade sig vara ett bra val. Det låg bara 6 båtar i viken så det var gott om plats. Däribland Eagle of Norway, Lagoon 560 från Navigare. Vi tog dingen in och det tog bara 2-3 minuter. Ett enkelt sätt att spara 1500 kr på i hamnavgifter. Kunde inte låta bli att kolla vad vi skulle betala såhär i lågsäsong. Vågar inte ens tänka på vad det kostar i juli.
God mat som vanligt och därefter en glass och en sängfösare ombord.

Sovit gott i natt också. Det är något speciellt när man lämnar klockan och alla måsten därhemma och låter sov- och matklocka styra livet. Känna att vardagsstressen sakta rinner av en. Vi släppte vår boj och gled sakta ur viken. Åter skulle vi kolla vinden när vi kom ur viken. Det visade sig att vi hade en slör om vi gick mot Vela Luka eller Lastovo, lite längre bort. Sagt och gjort. Det räckte med coden  för vi gled iväg ganska bra. Det blev nu frukost i solen. Vår lilla mini-Nespresso sköter sig alltid bra. Hur gott är inte det att njuta av en espresso på morgonkulan medan vinden gör jobbet.
Det blev en hel del timmar på väg idag. Vi passerade Vela Luka och siktade in oss på den större viken på norrsidan, Luka Mali Lago. Droppade ankaret längst in i viken. Där blev det lunch och drönarlek men även en tur i dingen till Ugli. Efter en fikapaus där kom vi i snack med en kille som rådde oss att dra till Skrivena Luka på sydsidan av ön istället för att käka på konoban vid hotel Solitudo. Så vi drog upp ankaret och tuffade ner till viken som vi besökt i somras. Vi valde även nu att droppa ankaret i viken istället för att lägga oss vid kaj. Vi har bra med vatten och el. Ett lätt och mysigt sätt att spara en femhundring, minst.
Det blev en trevlig kväll med god mat. Träffade dessutom ett trevligt, svenskt seglarpar som haft sin båt i Kroatien i många år. Kul att utbyta erfarenheter.
Annette avslutade kvällen med ett bad. Bengt avvaktar tills vattentemperaturen stiger.

Vi tog dingen in till Milna på morgonen. Spegelblankt vatten och klarblå himmel. Det blev en runda till fots i en av de första städerna i Kroatien vi kom till för drygt 15 år sedan. Kärt återseende varje gång. Vi var tvungna att proviantera lite vilket nu var enkelt att lösa med dingen. Leverans direkt till båten utan att bära. Vi kastade loss efter frukost och bestämde oss att gå ut i sundet mellan Solta och Brac. Där skulle vi bestämma oss vart vårt mål för dagen skulle bli med hänsyn till vinden. Det stod klart att vi borde gå mot Zlatni Rat, Kroatiens mest berömda strand. Sakta vred dock vinden så vi kunde snart välja mellan Hvar och Vis. Vi gick mot Hvar. En härlig segling i 5-6 m/sek. Vinden vred tom så pass mycket efterhand så vi kunde köra med Code-0. Det blev ett lunchstopp i Marinkovak. Bad övervägdes men det fick anstå. Beslut togs sedan att vi skulle lägga oss för natten i viken ”bakom” Palmizana, Vinogradisce. Helt nerlusat med bojar så det var bara att välja. Inte mycket folk såhär tidigt på säsongen. Middag på Bachus. God mat och trevlig service. Vi kunde även sitta och förvåna oss över vilket liv ett gäng kunde hålla på en Lagoon 560. Dom hedrade Avicii vilket iofs var trevligt. Det kommer nog kosta ägaren ett gäng nya högtalare. Skönt att vi ligger en bit bort.

Mobilens väckare skrällde ordentligt denna morgon. Vi ville för allt i världen inte missa vår tidiga flight till Kroatien denna morgon. Det är dags att begå säsongspremiär. Vi skall ner till medelhavet i 10 dagar. En semester som är både efterlängtad och behövlig. En mycket spännande men intensiv vinter och vår.
Ett ganska öde Kastrup gjorde att allt flöt på bättre än normalt. Flygturen till Split är föredömligt kort. En för dagen alldeles för tidig Gin & Tonic och sen är det dags för landning. En landning dock som vi kommer att minnas. Vi märkte att det fina vädret som vi hade hemma inte följde med oss ner. Vi körde in i tunga, gråa moln en god stund innan landning. Utsikten som vi normalt brukar njuta av med en sväng utöver medelhavet och inflygning över öarna fick vi vara utan denna dag. Det häftig turbulens, det regnade kraftigt samtidigt som åskblixtarna lyste upp allt omkring oss. Kan tänka mig att ett antal i planet fick panik. Det gick uppenbarligen bra. Vi kom ut på plattan i spöregn och det var bara att gilla läget. Det var åtminstone ett varmt regn. Vår vän Goran på Taxi Go-Go stod som vanligt troget och väntade på oss och körde oss till marinan. Regnet droppade fortfarande. My Elfri låg innerst vid kajen. Inklämd mellan 2 storasystrar. En Lagoon 52 och en 56:a. Inte lätt att vara lillsyrra och alltid komma i kläm. Det var nu dags att inspektera våra kvarstående punkter sedan leveransen men även kolla in nyförvärven. Eltoalett, undervattensbelysning, coutesy-ligths och solceller. Allt var fixat med några små detaljer som undantag. Måste säga att Navigare-Yachting och gänget i Seget har gjort ett fantastiskt jobb. Vi är sjukt nöjda.
Vi tog beslut om att bli kvar i Seget då vädret fortfarande var grått och tråkigt. Varmt men det kändes som att det vara till att kura inne i båten ikväll.
Det blev lunch på Barba. Vår nya favoritrestaurang som vi gärna går till när vi är i Seget/Trogir.
Plötsligt blir det ett väderomslag och temperaturen går upp i raketfart och himlen blir blåare och blåare.
Nej vi drar, blev beslutet. Lite bunkring av mat och dricka och därefter iväg. Det blev till att flytta 52:an för gänget så vi kunde slippa ut.
Underbart att komma till sjöss igen. Vår plan denna gång var att verkligen gå dit vinden bär oss bäst. Upp med storen och Code-0 och vi gled i 4-5 knop. På plottern såg vi att vi kommer hamna i Milna med denna kurs och så fick det bli. En 50 fots båt följde oss på vägen och vi tävlades. Åtminstone så tävlade jag. Samma kurs och samma vind. Ibland drog vi ifrån och ibland kom dom ifatt. Han gick nog för maskin ibland.
Vi såg solen gå ner bakom Solta och vi gled in i viken utanför Milna och droppade ankaret. Kunde inte låta bli att köra en runda med drönaren för att kolla livet i Milna men lika viktigt att kolla våra nya blåljus ombord. Häftigt skådespel med milijoner småfiskar och en och annan lite större rovfisk med solglasögon i det lätt överdrivna blå ljuset.
En sanslös kväll. Tyst och stilla. På gränsen till romantiskt faktiskt…..  ;-)
 



.