Ja, varför inte....

Ja, efter lite strul var vi då äntligen på plats i Seget och vi var spända att få gå ombord på ME III. Vi har ju varit ombord två gånger innan. En gång på varvet i Frankrike och en gång i marinan i Seget när hon precis hade anlänt till Kroatien. Då pågick jobb för fullt. Mycket skall installeras och fixas innan första charter som skulle vara om två veckor. Trötta såg vi att hon låg upplyst på en av bryggorna. Jag hade veckan innan skickat ett mail till Navigare för att kolla upp så allt vi prickat för i tillvalslistan var monterat. Kunde möjligen ana att det kunde vara problem med vissa saker som undervattensbelysning,högtalare etc. Att lyfta båten för detta var ju att ta i. Dock fick jag mycket svävande svar på resten av prylarna. Det handlade om vårt segel, Code zero som jag verkligen sett fram emot.  En katta behöver en turbo emellanåt. Jag hade pluggat på och kollat en massa Youtube-klipp för att förbereda mig. Vi noterade att seglet låg ombord. Kul….
Väl ombord infann sig en lätt uppgivenhet. Båten kändes inte förberedd för en jungfrusegling precis. Dynorna på ”uteplatsen” var inte rätt. Man hade lagt ett pussel med dynor som absolut inte passar. Man hade helt enkelt löst problemet med dynor från en annan båt. Inte nog med att de inte passade, dom var dessutom grymt smutsiga. Fläckar som absolut inte bara är relaterade till saltvatten. Upphetsningen kring seglet lade sig fort då jag inser att man inte har monterat förutsättningen för att kunna använda seglet. Bogspröt, fall och vinsch tex. Dessutom var det inte vårt segel. Det stod ett annat båtnamn på säcken. Varför gör man sig besväret och släpar ombord en segelsäck när man vet att det inte går att använda. Noterade även att kompositlandgången som vi vet levererades med båten från varvet inte var monterad. Vitsen med en kompositlandgång är att den är mycket lätt, går att vika ihop och sitter dessutom fast i ett beslag ombord vilket gör ombordstigning enkel och bekväm. När Annette sen hojtar inifrån båten att den dessutom är smutsig  kändes det som att det var dags att gå och käka istället för att hetsa upp sig. Det hade ju varit tillräckligt med sånt denna dag. Utan att ha erfarenhet som Palmespanare så kunde vi räkna ut att det bott minst en kvinna ombord. Tampongpaketet i toalettskåpet och halvmeter långa svarta hårstrån som låg lite överallt räckte som bevis. Några glasskärvor på golvet i vår hytt men även ute på däck var också lite drygt. Man har dessutom varit noga med att smörja in sig med sololja. Till den milda grad att spår fanns på de flesta luckor. Detta är ju olyckligt för just i Kroatien brukar städning och skicket på båtarna vara exemplariskt. Tråkigt att misslyckas vid en jungfrutur. Just som vi skulle gå och käka kom basemanagern gående på kajen. Hans blick gick inte mot oss utan man fick lätt den konspiratoriska känslan att han inte ville se och än mindre snacka med oss. Han hade dessvärre inget val. Jag hjälpte honom lite lätt på traven så han fick fokus på rätt saker. OSS…..
Väl ombord så inser han att vi inte var nöjda med situationen. Han satt på huk med händerna framför ansiktet och bad om ursäkter i parti och minut. Tyckte nästan lite synd om honom. Men när han ljög ihop en historia att dom bara hade haft tre dagar på sig från båten anlänt till den skulle på charter fick jag ny kraft. Vi hade varit på plats för tiden för leverans och vi VET att dom hade exakt 12 dagar på sig. Jag klarar verkligen inte av att hantera en lögn utan jag vill ha sanningen även om den inte är den jag vill höra. Vi förklarade att vi inte vill diskutera det som har gått fel utan diskutera hur vi löser det. Vi blev lovad att dynorna skall levereras någon gång i veckan vart vi än befann oss. Ok vi köpte det.
Nu ser vi fram emot att kunna kasta loss imorgon men först lite sen middag....