Då small det igen....

Lite vandrande på dom öde stränderna på Ko Rok Nok. Lite tråkigt att konstatera att vi människor gör allt för att förstöra vår miljö. Massor med mög hamnar på stränderna efter vindar och tidvatten. Massor med flaskor, plast, rep, skor och till och med hittade vi två kramdjur. Bedrövligt….
Om vi valde att titta åt andra hållet så var dessa öar det närmaste paradis jag har varit i. Nu skulle vi dock norrut mot Koh Muk. Vi gled sakta längs kusten på Ko Rok Nai och ville inte riktigt lämna området….
Det blev till att gå för maskin även idag. Ingen vind. Vi tog en runda runt Ko Muk innan vi tog beslut och var vi skulle ligga. 

Då small det igen. Två gånger till och med. Vi kommer tuffande i 3 knop längs Ko Muks kust. Då hör vi en longtail starta vid Emerald Cave, 500 meter från oss. Den accelererar och kommer snett bakom oss och har en misstänkt kollisionskurs. Kollar bäringen flera gånger men han kommer gå före oss. 200 meter innan vi skall mötas ser jag att han saktar ner och jag anar att han sett oss. 100 meter kvar då axar han igen och jag slår full back. Försöker få skepparens uppmärksamhet men han sitter med ryggen mot. Han har nog inte sett oss på hela tiden. 10 meter kvar "väcker" en annan person på longtailen skepparen som nu ser oss och panikvejer. Innebär att den minst 5 meter långa propelleraxeln kommer än närmare oss än nödvändigt och slår i. I båda skroven för säkerhets skull. Får stopp på honom och han kommer vänligt ombord. Han inser att han gjort fel men ser glad ut ändå. Propeller stukad och hans passagerare sitter rädda ut. Det formligen stinker marijuana runt båten och det kanske kan förklara munterheten hos skepparen. 
Efter samtal med basen tycker basemanagern att vi låter dom köra då det förmodligen är "holigans" som kan ställa till onödigt bråk. 
Då har vi ytterligare skador att skriva rapport på nästa lördag...
Inser samtidigt att om jag inte slagit back så hade han kört in i sidan på oss i mellan 15-20 knop. Det kunde gått riktigt illa...