Egentid...

Vi slappade lite ombord och därefter skulle vi se lite av stan innan middagen. Jonas stannade kvar ombord och njöt i solen. Det blev en liten promenad längs hamnen och sen kom man fram till gågatan. När jag kom in på gågatan och antastades vid första butiken med ”hello my friend, billik-billik” kände jag att jag fått nog. Behövdes ingen stor dos.
Efter 50 meter in på gågatan ligger ett Hamam. The Old Hamam. Där lämnade jag Mia och Annette för att få lite egentid. Sanningen att säga behövde jag även besöka en toa så det passade ju bra. Fick på mig en sarong och ett par tofflor och därefter väntade toan. Glad i hågen sparkade jag upp wc-dörren bara för att hitta ett hål i golvet. Synen var nog skön när jag stod i dörren förstenad iklädd en rutig kjol och flip-flop. Efter lite omprioriteringar och uppfinningsrikedom så var jag nu redo för Hamam. Jag var helt själv på anläggningen förutom en kompis till mig. Åtminstone påstod denna bastanta, svettiga turk detta. Han kallade mig ”friend” från första stund. Lite imponerad över min förmåga att få vänner överallt….
Min entré gjorde jag genom att slå huvudet med en rejäl smäll i den lilla portalen in till själva Hamamhjärtat. Rummet där den stora marmorbänken står där hundratusentals har skubbats och knådats före mig. Av öppningen att döma missänker jag att en urturk max var 150 cm lång. 
Med en lätt huvudvärk njöt jag i fulla drag i den rätt coola miljö i väntan på skrubbaren.
Efter en rejäl omgång med en svintohandske, lödder i överflöd och en lätt misshandel som badturken utsatte mig för, vilade jag nu på en brits med turkisk musik och dropp från taket.
Riktigt skönt. Har varit på Hamam förr och kommer gå dit igen…

Var så upprymd att jag tog mitt livs första selfie….