Iz..

Vi gled vidare söderut efter lunch. Funderade en del på lägret vi just sett. Sorgligt hur grym människan är.
Både då och nu.
Som innan var det väldigt svag vind och vi gled i ett par knops fart mot vårt mål, Iz. En ”gammal” bekant från förra veckan. Vi gillade den lilla byn och den mysiga hamnen. Denna gång var planen att lägga oss på stadkajen. Ingen avgift men heller ingen el eller vatten. När vi väl kom in i hamnen var den betydligt mer öde än förra veckan. Då låg det i alla fall 10 båtar vid kaj. Nu var det tomt förutom två båtar som övade tilläggningar. Dom stannade upp lite för att kolla in oss när vi skulle lägga oss vid kajen på andra sidan hamnen. Skulle väl vara kul om ett medelålderspar skulle ställa till det och våra misstag skulle kunna diskuteras som avskräckande exempel för skepparna som gick sin utbildning ombord. Vi hade sett dessa båtar tidigare i veckan när dom övade tilläggning vid boj i Veli Rat. Mer båtar är inte ute just nu utan man känner igen varandra. Tyvärr kunde vi inte bjuda dom på några fatala misstag att snacka om utan vi gjorde en 180 graders sväng samtidigt som vi fällde ankaret. Gled snyggt till kaj och Annette hoppade iland och tog tamparna. På två minuter låg vi säkert på plats och njöt av vår tilläggare, en iskall Travarica.
Vi tänkte vi skulle gå till samma restaurang som sist, Lanterna med ”Bitte” i spetsen. Men hon hade stängt för säsongen.
Det blev en liten konoba precis vid hamnen. Har tappat namnet men vi lär hitta dit igen. Trevlig personal som imponerade på sina kunskaper i merförsäljning. Jag var inte så hungrig idag. Vi hade bara slappat och inte förtjänat mer än något lätt att äta. Jag bestämde mig för en fisksoppa och Annette beställde en grillad fisk. Servitrisen undrade då om jag hade hört talas om deras världsberömda steaks. Nej det hade vi ju dessvärre inte så det fick bli en sån.
In kommer en köttbit som täckte hela tallriken. Vår bedömning var att vikten nog låg på ca 1,5 kg. Visserligen inkl benet då det var en T-bone, men ändå. Jag blev proppmätt av bara åsynen så efter lite tafatt karvande i kanterna slogs köttstycket in i folie och fick följa med till båten.
Kommer räcka till lunch och mer därtill för oss två.