Det kan hålla....

Det kan hålla men kanske ändå inte.
Bilden på vår ena akterförtöjning inatt får illustrera hur läget känns i Turkiet just nu som vi ser det. I morse såg vi på nyheterna att man satt landet i undantagstillstånd i går kväll. Du som läser bloggen har säkert koll men jag fick googla vad det egentligen innebär.
”Undantagstillstånd är temporära rättsliga tillstånd när statsmakten tillfälligtvis ger sig själv utökade befogenheter för att ta kontroll över svåra eller farliga inhemska nödlägen, i synnerhet när dessa befogenheter inskränker människors friheter.”
Jag försöker mig inte ens på att försöka göra en politisk analys av läget. Jag varken har förmågan eller lust. Det vi har gjort är att lyssna på turkarna vi träffat, läst svensk men även utländsk media för att försöka få en samlad bild över läget.
Det kändes ju ganska ok då det verkade som om kuppen i fredags var illa planerad och dåligt underbyggd. Det som sen skedde var ju att samhället ganska snart efter kuppen kom igång igen. Flygtrafiken kom igång redan dagen efter. Charterbolagen flög ner nya gäster efter ett par-tre dagar osv. Vi kände då att beslutet att stanna var rätt. Vi skulle inte få panik och fly. Det var ju även tom UD´s råd. Flyg hem när ni skall var beskedet men var vaksam.
Som jag skrivit om har vi kontrollerats av kustbevakningen ett par gånger. Sen igår har aktiviteten ökats upp markant. Mycket helikopteraktiviteter i området och många mer marina enheter längs kusterna. Både grekiska och turkiska fartyg från marinen och kustbevakningen stryker längs gränsen. På whf hör vi ständigt hur båtar blir uppkallade och intervjuade.
Vi tog i morse beslutet att vi inte skall stanna kvar längre. Vi åker hem en vecka tidigare än planerat. Det känns mycket mer osäkert vad som skall hända nu än hur det kändes i helgen. Ett undantagstillstånd och upphävande av mänskliga rättigheter och dessutom diskuterar man att återinföra dödsstraff i landet.
Här känns det väldigt fel att nöjessegla..
Vi kastade loss så snart vi bestämt oss för att åka hem. Vi låg ju i Bozburun och skulle till Göcek för vidare transport till Dalamans flygplats. Biljetter försöker vi fixa på vägen. Vi fick en fin slör på dryga 10 m/sek och ibland upp till 14 så det blev en fin segling. Många kustbevakare och fartyg från marinen följde oss på vägen men vi klarade oss från att stoppas idag. Vi var noga med att inte korsa gränsen mot Grekland så vi inte skulle reta upp någon.
Det blev även en känslomässigt knepig dag. Sista dagen på semestern trots allt. Dessutom sista dagen på My Elfri II, kanske för gott. Nu kommer hon seglas över till Västindien där hon skall gå i Navigares charter. Lite sorgligt för hon var planerad att vara vårt hem några månader om året om några år.
Men nu ser vi framåt och ser möjligheterna i det som sker.
Det blev en lång dag till sjöss. Vi skulle gå 67 NM eller ca 12,5 mil. Det tog oss 10 timmar.
Nu har vi packat våra väskor och njuter av ett glas vin i båten. Och kanske planerar för den lediga veckan som vi nu har framför oss.
Tack du som följt oss på resan. Det som från början var en egen loggbok läses nu av en hel del. Kul att se att så många som nästan 400 st är inne vissa dagar och följer våra resor.
Stort tack….