Borta bra men....

På midsommardagen vaknade vi till sol, blå himmel och lätt flaskklirr.
Det var hamnkaptenen Asger som pysslade om sin älskade hamn, Taarbaek efter gårdagens firande av Sankt Hans. När vi kröp till kojs var det fortfarande massor med folk på bryggorna som dansade till körens versioner av ABBA-låtar. Ölvagnen hade lång kö och tv-folket rullade ihop sina kablar, släckte alla sina spotlights och kamerorna packades ihop. Nu klockan 9 var hamnen helt stilla och ordning rådde. Var här fest igår? Imponerande….
Vi kastade loss och målet för dagen var Flakfortet. En konstgjord ö mitt utanför Köpenhamn och mitt i Öresund. Ön byggdes som en militär befästning med en hyggligt strategisk placering. En häftig liten ö med en fantastisk utsikt mot Köpenhamn men även mot Sverige.
Här finns iofs inte så mycket att ta sig för än att bada eller slappa. Eller äta om man har tur att komma när krogen har öppet. Men ön var verkligen värd sitt besök.
På söndagen kastade vi loss och tänkte ta oss till Skanör. Vi är faktiskt på väg hem. Motvind och motström gjorde seglingen ganska dryg. Dessutom var vi ”tvungna ” att gå i farleden söderut mot Skanör. Vi passerade ovanför Öresundstunneln och inte bron denna gång. Det gällde verkligen att hålla koll för idag var det full fart il farleden. Stora tankers och kryssningsfartyg dök ständigt upp och närmade sig fort. Det tutas rätt friskt på oss fritidsseglare vilket man lätt kan förstå då många helt respektlöst låg i vägen. Vi kryssade på och skötte oss och fick inte ett enda tut på oss.
Här och då bestämde vi oss. Vi skall aldrig, aldrig kryssa mer. Det är så jäkla tråkigt. Åtminstone med sådana båtar vi brukar segla. En bidevind på ett långt ben är ok men aldrig kämpa i motvind. ”We are to old for this shit”
Väl framme i Skanör tuffade vi längst in i hamnen. Vi ville ju ligga nära glasskiosken. Hamnen var ombyggd och hade blivit riktigt bra. Man hade rivit alla bryggor och byggt helt nytt. Riktigt fint.
Morgonen började riktigt intressant. VI skulle gå klockan 7 och vi hade en dansk segelbåt på vår utsida som måste flytta på sig för att vi skulle kunna gå.
Jag kopplade ur elen, slängde sopor och återlämnade hamnkortet. Innan jag gjorde det så lossade jag på det ena springet. Trodde jag. För när jag kom tillbaka så stod dansken som nu plötsligt vaknat och hoppat iland och drog i vår aktertamp. Han undrade varför hans båt plötslig rörde sig. Han var väl rädd att åka med till Ystad, förtöjd på vår långsida. Ingen skada skedd men ett klart pinsamt misstag. Ett som jag nog aldrig gör om.
Vi fick en riktigt fin segling till Ystad. Mellan 8-11 m/sek tuffade vi de 43 NM med revade segel. Det lutade bra trots reven och det märks att vi är bortskämda med katamaranens stabilitet. Men ett bra träningspass på 8 timmar idag blev det.
Vi jagades av ett oväder som skulle komma från Danmark och gå österut. Vi hann med 30 minuters marginal lägga till i Ystad innan första åskknallen kom och himlen öppnade sig.
Ibland har man tur, också.
Tacksamma för en trevlig tur till Danmark och Öresund kurade vi ihop oss ombord och kollade in seglare som inte planerat lika bra som oss utan kom in i marinan mitt i spöregn och åska.