Zirje.....

En blåsig natt visade det sig. Vi märkte inte mycket av det då vi som sagt låg bra på insidan av bryggan. Värre nog för de tre båtar som hade vinden och sjön i sidan. Men ibland har man tur och ibland inte….
Det blev som vanligt en power-walk på morgonen. Vi var tvungna att komplettera lite i kylen visade det sig. Kontanterna hade också tagit slut så det blev till att råna en bankomat.
Åter till båten var det fortfarande 12-15 m/sek vind. Varmt och skönt trots blåsten. Efter frukost ville i verkligen inte ligga här längre så vi släppte förtöjningarna och gled ur viken. Vi planerade att gå till stället som turistbåtarna gått förra året för att kolla delfinerna. Vi var antagligen för sena på dagen eller så letade vi på fel ställe. Inte fan såg vi några delfiner…
Vi satte genuan och seglade bort till en vik på Murter som heter Uvala Slanica. En myllrande strand med massor av folk. Vi hade ju legat för boj och ankare några nätter så vi kunde gott få se lite folk.
Droppade ankaret och käkade lunch och bara njöt i solen. Plötsligt dyker en norsk familj upp vid båten och undrar vad vi svenskar gör här. Frågade försynt om dom kunde få hoppa från båten. Självklart skall dom hoppa från båten. Underbara ungar som tyckte det var skitkul med båthopp.
Fortfarande en härlig vind så vi satte segel och siktade på Zirje. En ö lite söderut. Åter en kanonsegling i bra vind gjorde att man njöt till 1000 ombord. Vi gick in i viken Tratinska. Fortfarande lite ovana med bojar så undrade vi vad en boj med en pinne är. Kan den vara ur bruk eller upptagen?
Nåväl hittade vi en boj till slut. Bojgubben försäkrade att detta var den mest säkra bojen i hela Kroatien. Kunde ta två båtar. Dubbelt så stora som vår.
Lite softande i nätet (alltså inte internätet då) innan det var dags att sjösätta dingen för att ge oss land och söka föda. Det fanns två restauranger i närheten varav den ena blev totalt nedskriven på MySea. Vi valde då den andra, Julie. Lite svårt att hitta då den låg några hundra meter från dingekajen. Efter en stunds letande hittade vi en i princip tom restaurang. Vi hann väl precis sätta oss när dom två sällskapen gick, och vi blev helt ensamma.
Trots vi då borde blivit 100 % uppmärksammade så funkade inte detta riktigt. Maten kom så sakteliga in och var sådär. Och ganska dyrt belv det också...
Kan väl rekommendera att inte gå till Julie och det inte finns tecken på en uppryckning.
Kvällen avslutades dock på bästa sätt med att njuta av fullmåne och en magisk stjärnhimmel..