Som en Bellmanhistoria

Flyget hit gick bra. Jag hann inte ens sätta på flygplansläget på telefonen innan jag somna. Väl på flygplatsen i split stod taxi Goran och väntade fint på mig med en skylt med Ms Elin Blomqvist. Som vanligt är kommunikationen med kroater inte den bästa så när jag kom fram till basen vid halv tio hade jag nästan 8 timmar att slå ihjäl innan jag fick gå på båten.
Så jag tog min lilla ryggsäck och promenerade mot Trogir, en jättemysig stad ca 2 kilometer från Marina Baotic. Denna gången mycket lugnare än vad jag kommer ihåg det som när jag senast var här på sommaren för några år sedan.
Närmare mot kvällen checkade jag in och fick träffa resten av the crew. En italienare, tre kroater och jag. Det låter nästan som en Bellmanhistoria... Båten vi kommer vara på dessa veckor är en Odyssey 439 som heter Dubris. Lagom stor för 5 personer men hytten jag fick var inte den största. Jag kan inte ens vända mig om utan att slå i huvudet i sängen ovanför, men det är väl det charmiga med båtar.
Efter att vi trixat med hytterna, skrivit handlelista och packat upp blev det en tidig kväll och jag gick och la mig redan vid 8. Inte så konstigt imed att jag rest sedan kl 1 på natten innan. Morgonen efter var det jag som skulle laga frukost till resten av gänget så klockan var ställd på halv sju.