Alla har väl en Akilleshäl, eller....

Min Akilleshäl innebär att jag är totalt oförmögen att slå en Pålstek. Åtminstone med någon så när hastighet och säkerhet.

Tycker jag behärskar en hel del. Jag kan bla alfabetet, räkna till hundra (minst), flyga ett flygplan, jag vet när Gustav II Adolf dog och jag vet faktisk även var han dog men fan inte slå en Pålstek.

Hoppar oftast iland med hyggligt självförtroende för att göra fast båten men det blir snart strul. Måste då sansa mig och tänka på ramsan med ormen som kommer upp ur sjön för att ta prinsessan, för att sen dyka ner i sjön ingen. En ramsa man lär små barn som lär sig segla Optimistjolle. Men va f...

Det blir oftast en odefinierbar knut i pållaren som inte förtjänar att kallas knop.

Därför tillbringas nu ledig tid men en repstump i soffan inför avresan nästa lördag. Då skall den sitta.

På tal om Akilles så hade han också lite otur. Hans grekiska mamma Thetis var så rädd om sin lille son att han doppade honom i floden Styx vid porten till underjorden. Detta skulle göra honom odödlig. För att inte tappa honom så höll hon honom i hälen. Detta var ett ödesdigert misstag. Hela hans kropp var skyddad men just där mamma Thetis höll honom var det enda stället han kunde skadas på.

Mycket riktigt dog han av en pil som träffade honom i hälen. Akilleshälen...

Jag vet att Jonas med flera inte tror mig, men jag säger som Björn Ranelid. Så e det!