Ithaka runt...

Ryssen ville åka vid halv 8 och vi ville gå vid 9. Vi enades om kl 9 tillslut.
Problemet, vilket jag förklarade var att det inte var vi som avgjorde när vi skulle gå. Det var killarna i A and A. En australiernare som låg någon båt längre bort hade snackat med besättningen på A and A och fått reda på att dom skulle gå vid 9.30. Trots detta startade ryssarna sin motor prick 9. ”We will try”. Elin som var ute på sin dagliga löprunda och skulle vara tillbaka kl 9 när vi skulle gå. Dessvärre sprang hon lite vilse så hon kom inte förrän tio över. Anledningen att vi skulle gå före ryssen var att han trodde vi hade lagt vårt ankare över hans. Men det hade vi såklart inte. Vi gick ut först som avtalat bara för att konstatera att vi var helt låsta av den stora båtens ankare. Vi gick in och la oss igen. Då stack ryssen. Också för att konstatera att han inte heller kom loss. Men han gav sig inte så lätt. Kapten Stalin härjade med sin besättning så det hördes över hela hamnen medan dom drog och slet i kättingen. Men tillslut gav även dom upp och fick stilla avvakta storebrors avgång. När dom väl petat i sig teet en halvtimma senare kunde vi alla komma loss och ge oss av.
Dagen var tänkt till att segla på östsidan av Ithaka och göra strandhugg i mysiga badvikar. Målet för dagen var inte bestämt. Det blåste en fin vind fick vi när kom ur hamnen och vi fick en underbar bidevind mot nordost. Lite förvånande kom vi ifatt ett antal båtar och körde om dom med besked. Dom var i storlek med vår eller större så kapten var mycket nöjd på My Elfri. Eftersom bla Jonas inte tror mig har vi ett antal bildbevis att anföra. Dock blev vi prydligt omseglade en stund senare av en 50 meter lång, vacker segelbåt. Men det bjöd vi på….
Efter lite bad på vägen hamnade vi tillslut i Eufemia. Hamnen vi besöks tidigare. Bra service, bra mat, bra affärer och ett vettigt pris. 12 – 22 € beroende på om man behöver el och vatten.
Elin gjorde en utmärkt tilläggning och fick stort beröm av hamnkaptenen.