Nationalparken på Mljet...

Idag skulle vi kasta loss med vår nya besättning. Annette och jag trivs bra att bara vara vi ombord men alltid kul att det kommer besök. Vi hade gjort upp om att gå tidigt. Vi ville ju alla komma ut och bada och njuta i någon vik. Annette och jag tog vår vanliga morgonrunda och hittade ett förmodat vattenkraftverk i slutet på floden vid bergen. Mycket vackert. På hemvägen gick Annette och handlade bröd medan jag skulle lösa ut båten. Jag kanske mer hoppades än trodde att jag skulle få en reducerad nota när vi fick ligga i servicehamnen med både utan el och vatten men så blev det naturligtvis inte. Kalaset kostade i svenska pengar 1680 kr. Helt sjukt. Jag gjorde några tafatta försök att få dom till att justera summan men personalen verkade helt oförstående. Varför då? Marinan var ju full. Ni skall vara glada att ni fått en plats överhuvudtaget. Trots ni bokat i förväg och fått bekräftelse. Jag bad att få tala med en ansvarig för de som satt i receptionen var helt nollställda. Jo jag fick kontaktuppgifter till en chef. Han satt i Zagreb och kunde ev kontaktas via mail. Suck. Nej det är bara att bita ihop. Vi kastade loss och tuffade sakta norrut. Naturligtvis hade vinden i näsan IGEN. Stannade till i en vik för bad och lite paddelboard. Alla visade stora talanger.
Nu hade vi bestämt att vi skulle ligga i naturreservatet på Mljet för natten. Vi hamnade i viken, Luka Polace. Det blåste ganska rejält när vi kom. Jag hade fått för mig att man bara låg för ankare i naturreservatet men det såg ju ut som i vilken vik som helst. Det låg ett antal restauranger med viftande mooringkillar med linan i högsta hugg för att visa att vi var grymt välkomna till just deras förträffliga ställe. Vi lobbade in ME III intill en Lagoon 450 med engelsk besättning. Kul att se ett par personer med varsin fender som mottagningskommitté. Dom såg mycket misstänksamma ut när vi närmade oss. Skepparen muttrade to fast, to fast men ändrade strax till veeeery good. Han kom sen och tog mig i hand och gratulerade till en tremendous parking. Kul. Lite stolt blir man ju när det går bra i lite tuffare förutsättningar. Han berättade att han själv hade gjort en katastrofal tilläggning en timme tidigare. Dom hade hållit på länge innan dom låg bra. Han bara skrattade åt oss som tog tilläggaren i sittbrunnen sekunderna efter vi kommit in.  Det var Bora fick vi reda på när vi väl lagt till. Ingen massiv men dock en tuff sidvind.
Annette hade arrangerat tävlingar ombord vilket säkert både såg konstigt ut och lät väldigt mycket. Oklart vem som vann, egentligen.
Det blev god mat på kajen och en del av oss åt säkert någon utrotningshotad fisk med stor aptit.
Skepparen somnade gott in under ett täcke i sittbrunnen medan resten av gänget fortsatte ljuga.