Äntligen ombord och iväg...

Idag var det grått och regnigt när vi drog undan gardinerna på hotellet. En väldig ovanlig känsla i juli att det regnar. Kan inte påminna mig att det gjort det från morgonen under alla somrar vi varit i Kroatien. Vi blev visserligen lugnade när vi kollade prognosen och kl 17 skulle det spricka upp igen. Inte fel att köra och fixa inköp etc inför en veckas segling och slippa stickande värme. Den kan vi ta sen.
Vi landade i Seget vid lunchtid och parkerade på en av bakgatorna runt hamnen. Vi har fått veta att det råder nån typ av parkeringsanarki i Seget. Ägaren av Marina Baotic är tydligen en fiffig kille som kan/vill tjäna pengar ”i alla ändar”. Man kan inte lasta av sina väskor utan man måste parkera på parkeringen vid entrén. Kostar 79 Kuna eller 120 sek för en timme om det är en måndag till torsdag. Vilket det såklart aldrig är. Idag kostar det 150 sek för en timme. Värre än i storstan hemma.
Vi fick reda på att vi skulle få vår båt kl 14 så det blev full fart till Kaufland och sedan sedvanlig lunch på Barba. Bilen parkerades på en gratisparkering som vår vän Goran hade hittat. Kungligt…
När allt var inpackat och klart så softade vi en stund tillsammans med Lars och Lena Unger på deras fina båt. Ett glas vitt innan incheck på Amalia II. Ny spännande båt för oss. Lagoon 40, 2019. Efterföljare till vår Lagoon 400.
Det visade sig att vår båt för dagen låg jämsides med My Elfri III med en spansk besättning. Dom fick ett förmaningstal om att dom skulle vara rädda om vår båt och det lät som om dom visste vad dom gjorde så det kändes skönt. Dock var det värre med våra grannar på vår babordssida. Det verkade vid första anblicken vara ett gäng rappare från Bronx som nu skulle ut med Yacht Week. Bländvita leenden, grova guldkedjor och volymen på musiken som gör att man lätt begriper att Navigare byter högtalare efter varje Yacht week. Snackade även en stund med deras kanadensiske skeppare som utgick ifrån att denna vecka kommer bli en utmaning även för honom. Och han lovade att han hade varit med förr.
Nej detta funkar inte. Vi drar så fort vi kan. Solen var på väg ner när vi äntligen kunde kasta loss efter check-in på den nya båten. Dom har mycket att göra en lördag på Navigare med drygt 100 båtar som skall ut varje lördag så man får ha lite tålamod. Iofs den ingrediens i mitt DNA som har lägst i proportion.
Vi lullade ur vår trånga kajplats med mooringlinor som gjorde att passagen inte var enkel. En liten touch på rappbåten gjorde att alla i besättningen vrålade precis om någon dragit ur sladden på deras förstärkare. Dom insåg snabbt att det inte var en missil som träffat deras båt utan bara paret Blomqvist som lämnade kajen. Åter bländvita leenden…
Första natten blev viken i Vinisce bara 6 NM från Seget. Ganska lagom för när vi droppade ankare så gjorde solen det med. En nästan full måne gjorde oss sällskap. Ett dopp i 25 gradigt vatten, ett glas vin i sittbrunnen och därefter god natt.
Söndag morgon.
Vi tog dingen in till byn för att handla lite smått. Det blev en kopp kaffe i den lugna byn också. Vi kom dessutom på att tanken till dingen var i princip tom Inte bra om vi vill ligga i vikar, på svaj eller boj. Någon mack fanns ju inte här så Annette charmade in sig hos en småbåtsuthyrare som sålde några liter till oss så vi klarar oss.
Frukost i solen och därefter tuffade vi norrut som bestämt. Ingen vind första timmen men sen kom den. 8 m/sek rakt i näsan. Men denna båt har självslående fock vilket såklart förenklade kryssandet. Det funkade alldeles utmärkt och helt klart kryssar L 40 bättre än L 400.
Många båtar på väg norrut så det gällde att vara vaken och hålla undan när det behövdes.
Målet för dagen var Primosten och vi skulle nog vara glada om vi kunde få en boj då det omöjligt går att klämma in en katamaran sent på dagen i juli. Mycket riktigt kändes det fullt så det blev en boj. Vi valde att Tripadvisor skulle bestämma restaurang för kvällen och vi hamnade på en bakgata, men så bra mat och härlig service.
Gostonica Varos kan rekommenderas när du besöker Primosten.