Olive Farm...

Det blåste hela natten och det innebar att hytten var ”sval” så vi sov riktigt gott. Nästan till 8:30. Vi skulle på vår dagliga powerwalk även denna morgon. Som det visat sig på resan har det vare sig varit daglig eller power för den delen. Utan bara walk. Det är helt enkelt för varmt. Vi skulle även fixa ny tamp till skotet. Utan det så blir det tufft att segla vidare. Vi gick iväg med vårt snöre och hoppades att vi snart skulle hitta en skeppshandel. Men icke. Vi frågade på massor av ställen men deras engelska är sämre än min turkiska så det gick sådär. Modfällda återvände vi mot hamnen och fundera på om vi skulle hitta ett frukostställe som skulle funka. Då plötsligt hittar vi då en butik full med båtprylar så allt löste sig. Börjar genast fundera på hur fasen skall jag få dit skotet i denna vind. Det blåser konstant drygt 10 m/sek här och rulla ut seglet med vinden i ryggen skulle bli tufft. Men vi tar det efter frukost. På något vis löste det sig faktiskt så nu har vi ny tamp på babordsfockskot.
Vi kom nu på att vi stannar i stan. Rätt mysigt och vi har även planer att besöka en olivoljefabrik som vi fått tips om Olive Farm. Den ligger lite utanför stan så vi tar taxi dit. Första bilen i kön hade inte hört talas om det men hans kollegor talade honom tillrätta så det skulle nog lösa sig. Lite oroliga dock för hans blick var långt ifrån klar och han såg lite lurig ut. Kanske är det värmen. Väl i bilen så tvärnitade han vid första bästa korsning. Det var rött. Började då frenetiskt leta efter bilbältet. Annette fick snabbt på sig sitt medan mitt passade inte. Misstänker att hanen var original och honan var från skroten. Man måste nog bara visa att man har bälte inte om det fungerar. Eller så finns det inga kontroller. Plötsligt svänger vi in på en väg som var tydligt markerad att vi närmade oss. Vi blev avsläppta och vi gjorde upp om att vi skulle bli hämtade en timme senare. Tror vi…
När vi väl kommer in i byggnaden som var hur fin som helst så informerar damerna i receptionen att vi befann oss på Olive Farms Guesthouse. Produktionen och butiken låg 500 meter bort. Klockan var nu halv två och absolut varmaste tiden på dagen. Jag var inte helt nöjde med taxikillens arbete såhär långt. Det var bara att traska iväg i Crocs och shorts.
 Väl framme så kan man ju konstatera att det var värt ansträngningen att ta sig hit. En fräck anläggning som startades av en amerikan på 90-talet. Planen var att exportera den bästa olivoljan i världen till USA i första hand.
Vi gillade båda butiken men av olika anledningar. Annette för allt på hyllorna. Allt från olja till mat och olja till kroppen. Leksaker i olivträ och såklart en massa oliver. Min anledning var främst att det fanns AC och jag fokuserade mitt shoppande i anslutning till denna.
På något sätt fick vi kontakt med Guesthouse så dom skickade upp taxin som stod på i hans tycke rätt plats och väntade på oss.
Väl åter ombord inser vi utan omsvep att vi åker på övervikt igen på flyget.