Safety first....

Det skall bli regn i natt och dessutom skall det blåsa upp. Kan stämma....

Men vi ligger säkert i Komiza. Man ligger lite tryckare med moorings än med ankare när det friskar på. Åtminstone känns det så. Kan vara värt en del av hamnavgiften att man ligger tryggt.

Han väl knappt somna innan det blixtrade överallt. Kan förstå hur det känns att bli jagad av paparazzis även om jag nog får nöja mig med åskan.

Vinden kom också som ett brev på posten och därefter spöregn. Som tur var han vi stänga allt och plocka in handdukar och badkläder.

Somnade snabbt igen för att vakna till klarblå himmel om än med lite för mycket vind.

Det blev en lugn morgon då vi väntade att vinden skulle mojna efter lunch. Planen blev att vi rundar Vis söderom för att sedan gå mot Rogoznica. Vinden skulle efter lunch ligga på 7 m/sek. Helt ok.

Vi gick söderut och det blåste runt 10 nu men vi slapp sjögång. En bra segling längs Vis sydkust där vi stod oss bra mot kollegor på samma bog. Nu närmade vi oss spetsen på Vis där vi skulle möta 7 m/sek och minskande.

I helsike heller. Det var 12 och ökande....

Vi hade som tur var revat innan så vi seglade gott på benet mot Hvar. Både vind och sjö ökade så vi tog ett beslut att gå raka vägen in till Hvar. Till Zlatans vinodling. Förmodligen inte den Zlatan vi känner, men det kan kvitta. Bara vi får lite lä så tar vi problemet nästa dag att vi är långt ifrån hemmahamnen och veckan börjar ta slut.

Ytterligar beslut togs att vi trots allt måste ta oss norrut istället så vi slog i den grova sjön.

Efter en stund och ett ö-råd senare tog vi ner seglen och gick för motor rakt norrut mot Brac.

Det blåste nu 14-15 m/sek och 18 i byarna. Rätt kasst läge men Safety first så det fick bli såhär. En tapper besättning beredde sig på träningsverk i armar och ben efter att ha kramat sig fast i bord etc.

Sakta men säkert närmade vi oss dagens senast beslutade mål. Milna på Brac.

En skön känsla att sakta glida in i hamnen och skaka av sig salt från kläder och kropp. Såg ut som en snögubbe enligt belackare ur besättningen som suttit i lä under sprayhooden hela dan.

Lyckan varade inte länge då det visade sig att båten före oss fick plats men sen var hamnen full till sista plats. Dvs nästan. Man är otroligt nonchalant när man lägger båtarna. Halvmeters avstånd ibland. I Grekland hade man tryckt sig in och det hade funkat men här har dom stelbenta hamnvakterna bestämt hur båtarna skall ligga. Går inte att förhandla om. Om detta hade varit en grekisk hamn hade vi lätt fått plats även på andra ställen som ända på bryggor, utanpå etc. Men här råder disciplin....

Som tur var hade vi fått tips från Tobbe på Anna-Maria om en hamn strax norr om Milna, Bobovicie.

Där fick vi en kanonplats, vid restaurangen som för övrigt serverade veckans godaste mat.

Efter långdusch gick vi lättsaltade till kojs och sov som stockar.....