Murter....

Det är en märklig känsla med lugnet efter en Bora. Båten är tvättad efter det piskande regnet och luften är klar och frisk. Varmt men friskt. Solen lyste på morgonen från klar himmel och inte mycket avslöjade att det var kalabalik i hamnen för några timmar sen. Förutom då att dom som låg på flytbryggan fick använda sin dinge för att komma iland eller i något fall simma.
Vi gick sakta norrut bland det sagolika landskapet. Kargt men grymt vackert. Lite för många båtar för det skulle vara helt perfekt men helt ok. Vi landade nu för lunch i en vik på Dogi Utok där ett par bröder hade en liten brygga för några båtar och en restaurang. Vi beslöt oss att lägga oss där för vi kunde slappa och bada i det turkosa vattnet hela dan. Vi behöver inte långa sträckor varje dag. Även här blev det lite kaos. En Bavaria runt 40 fot skulle lägga till men fick inte i sitt backslag och rände rakt in i stenkajen vid restaurangen. Ett hål i fören som lagades med silvertape och han fick bogsering till sim plats. Det kändes lite som att man som sjöräddare skulle hoppa in i kaoset och hjälpa till men man löste det galant. Familjen kom på plats och kunde sakta lugna ner sig. Som tur var skadades ingen och Silvertape är lösningen på mycket.
Nu var det dags att dra sig till lite mer bebodda trakter. Vi behövde bla tanka vatten. 6 personer förbrukar trots allt en del. Det blev en liten ovanlig sorti från bröderna Bebans brygga. Satte upp code-0 när vi låg vid kajen och lät seglet ta oss från vår plats utan att starta motorn. Inte svårt eller smart men vinden låg rätt och det blåste 1 m/sek så jag kunde inte låta bli.
VI gick för motor och rundade Kornat och satte segel och kurs mot Murter. En underbar segling som tyvärr tog slut alldeles för fort. Vi gled fram i 8 knop i jämn vind och snart var vi framme, tyvärr. Vi ankrade upp i en liten vik utanför Murter för lunch och bad.
Efter samtal med Nautik Marina i Murter hade vi blivit lovade en plats. Lite kul med en mindre marina och ”slippa” stora Hramina Marina.
Det blåste rejält när vi backade till. Kollade och det låg mellan 9-10 m/sek, snett i fören. Men det skulle nog gå bra. Ett par killar stod på kajen och lyfte mooringlinorna och jag bad dom inte lyfta stryrbords lina för jag var rädd att inte våga använda någon av maskinerna av rädsla för att få in linan i propellern. Nu kunde jag fokusera på babords sida och där hade jag koll. Skulle nu justera då vi ganska snabbt gled mot land. Då hade såklart killen trots mina önskemål ändå lyft linan och vi satt såklart fast.
Drog på med den fungerade motorn så jag kunde komma ifrån bryggan. Droppade ankaret och kunde nu ”i lugn och ro” börja pilla loss linan. Väl loss var det dags att försöka på nytt. Började misstänka att killarna på kajen inte kunde engelska alls i princip. Var därför rädd att vi skulle få problem igen då man åter drog upp fel lina. Istället för att förtöja som vanligt lade vi oss långsides vilket killarna verkade vara mer än nöjda med. Allt gott.
Annette hade kollat på Tripadvisor var vi skulle äta. Vi tog nr 1 idag. Restaurang Račić skulle få besök av oss ikväll så Annette och jag tog en promenad och gjorde en okulärbesiktning i dagsljus. Såg inte så kul ut men vi var överens om att lite belysning på kvällen skulle nog göra susen Och Trippen har ju aldrig fel, eller?
Maten var helt magisk och servicen fantastisk. Peka på kalv stod på menyn idag. Dessförinnan lite förrätter som ost, pršut musslor och tonfiskcapriccio. Dock blev det lite chockartat med priset. 6 personer för 17 000 kr.
Viss var maten bra men….
Som tur var upptäckte vi detta och man hade fått en nolla för mycket i maskinen när vi betalade med kort. Tänk vad en nolla kan ställa till med. Det blev till att åka tillbaka med dingen över hamnen för att rätta till. Ägaren var helt förtvivlad och ville bjuda på drinkar och lovade att detta skulle fixas. No problem. Eva som betalt med sitt kort hade kontakt med Swedbank och vi kände oss trygga att allt nu skulle regleras.
Lite lättade åkte vi tillbaka till båten.