Minfältet i Fethyie...

Det blev en mycket god middag på hotellets restaurang på kvällen. Därefter rundade vi av med en sängfösare ombord innan det var dags att knyta sig.
Vaknade med ett ryck kl 5 då vi för första gången hörde böneutroparen skrika från sin minaret.
Det ekade ”as-salatu khayrun min-a-naum” mellan båtar och berg, vilket betyder ”bönen är bättre än att sova”. Lätt för honom att säga som lagt sig tidigt kvällen innan.
Han gav sig dock efter någon minut så man kunde somna om igen.
Vi lät Mia och Jonas sova även denna morgon så vi tog oss en powerwalk i ett uppvaknande Fethiye. Lite förvånad att butikerna på gågatan redan börjat öppna och ville dra in oss och erbjuda både väskor, rakning och sött turkiskt godis. Later.. fick vi ur oss och skyndade på.
Efter en stund kom vi dessvärre fram till det som åtminstone jag inte sett fram emot. Marknaden. Det visade sig att tisdagar är den stora marknadsdagen i Fethiye. Vilken tur vi har. Not....
Det började lite trevande med några fräscha grönsaksstånd längs floden. Det kändes svalt och skönt vid floden så det var förmodligen smältvatten från bergen inåt land. Sen ökade pulsen med grönsaksstånd på båda sidor och tillslut kom man in i en stor hall med bara grönsaker. Helt sjukt vilka mängder. Hur mycket folk skall här komma o handla idag? Halva Turkiet?
Man sålde även fetaost eller vad det nu heter i Turkiet i djurhudar. Såg rätt häftigt ut men vi avstod från att ta emot smakproven som erbjöds. Semestern hade ju just börjat.
Grönsakerna gick väl an men sen kom man plötsligt in i den farliga avdelningen. Väskor, kläder, skor och massa krimskrams. Annette gick fullständigt i spinn medan jag ville öka farten. Säljarna hade lite tur idag. Jag hade handbollslandslagets matchtröja på mig så det krävdes ingen större intelligens hos säljarna för att fatta att vi var svenskar. Återigen hade jag massor med vänner även här. "Hello ny friend". Måste ha fått en magisk kraft på gamla dar där jag får nya vänner vart jag än går. Åtminstone i Turkiet.
En säljare hade inte full koll så han kallade på mig med ”let me show you something yellow-man”
Lyckades tillslut manövrera ut Annette ur detta minfält och vi hamnade i stället på Fethyies  fiskmarknad. Ett myllrande även där. Mest av katter men även många säljmotiverade fiskare.
Synd att säljarna är lite för på annars är det läckert med marknaden som ligger omgiven av restauranger. Man pekar ut och köper sin fisk i ett av stånden och sen sätter man sig i en restaurang som tillagar den. Detta måste vi testa men absolut inte nuuuuuu.

Snabb återmarsch till My Elfri II för frukost……