Gomorron önskar besättningen på My Elfri. En underbar morgon med klarblå himmel, idag igen.
Nu lämnar vi ön Iz och går söderut.
Och bra nät har vi också...

Vi gled vidare söderut efter lunch. Funderade en del på lägret vi just sett. Sorgligt hur grym människan är.
Både då och nu.
Som innan var det väldigt svag vind och vi gled i ett par knops fart mot vårt mål, Iz. En ”gammal” bekant från förra veckan. Vi gillade den lilla byn och den mysiga hamnen. Denna gång var planen att lägga oss på stadkajen. Ingen avgift men heller ingen el eller vatten. När vi väl kom in i hamnen var den betydligt mer öde än förra veckan. Då låg det i alla fall 10 båtar vid kaj. Nu var det tomt förutom två båtar som övade tilläggningar. Dom stannade upp lite för att kolla in oss när vi skulle lägga oss vid kajen på andra sidan hamnen. Skulle väl vara kul om ett medelålderspar skulle ställa till det och våra misstag skulle kunna diskuteras som avskräckande exempel för skepparna som gick sin utbildning ombord. Vi hade sett dessa båtar tidigare i veckan när dom övade tilläggning vid boj i Veli Rat. Mer båtar är inte ute just nu utan man känner igen varandra. Tyvärr kunde vi inte bjuda dom på några fatala misstag att snacka om utan vi gjorde en 180 graders sväng samtidigt som vi fällde ankaret. Gled snyggt till kaj och Annette hoppade iland och tog tamparna. På två minuter låg vi säkert på plats och njöt av vår tilläggare, en iskall Travarica.
Vi tänkte vi skulle gå till samma restaurang som sist, Lanterna med ”Bitte” i spetsen. Men hon hade stängt för säsongen.
Det blev en liten konoba precis vid hamnen. Har tappat namnet men vi lär hitta dit igen. Trevlig personal som imponerade på sina kunskaper i merförsäljning. Jag var inte så hungrig idag. Vi hade bara slappat och inte förtjänat mer än något lätt att äta. Jag bestämde mig för en fisksoppa och Annette beställde en grillad fisk. Servitrisen undrade då om jag hade hört talas om deras världsberömda steaks. Nej det hade vi ju dessvärre inte så det fick bli en sån.
In kommer en köttbit som täckte hela tallriken. Vår bedömning var att vikten nog låg på ca 1,5 kg. Visserligen inkl benet då det var en T-bone, men ändå. Jag blev proppmätt av bara åsynen så efter lite tafatt karvande i kanterna slogs köttstycket in i folie och fick följa med till båten.
Kommer räcka till lunch och mer därtill för oss två.

Nu har det blivit tid för oss att dra oss söderut.
Kan konstatera att ”norr” har mer att erbjuda framöver så hit kommer vi fler gånger. Kanske redan 2018.
Det blev en lång runda i omgivningarna även idag. Nu hittade vi både butik och restaurang. Inga fancy saker men ändå. Historiens vingslag gjorde sig gällande med ruiner, fästningar och torn men vi sket faktisk i det, just idag. Vi bara njöt av vackra och lugna omgivningar. Frukost när vi väl kom ombord igen. Våra grannar gjorde sig klara att gå dom också. Helt vindstilla idag med. Vi tuffade ur hamnen och vred söderut medan grannarna fortsatte norrut. Vi gick mer eller mindre på tomgång och slappade i nätet. Några få justeringar med fjärrkontrollen och vi gled sakta förbi både Ist och Molat. Vi gjorde ett lunchstopp vid koncentrationslägret i Molat. Googlade lite på det och tog lite bilder med drönaren. Lägret drevs av Italien under 1942-1943. Blev lite förvånad och ledsen att det funnits mångs koncentrationsläger i nuvarande Kroatien. Däribland både på Brac och Hvar...

Vi gled in i hamnen på Silba. Det kändes som om man kom sjövägen till Abbekås eller någon annan liten övergiven hamn en dag i januari.
Inte en människa syntes till och ljuset kändes tack vare soldiset som om det var just en vinterdag. Men plötsligt dök två kändisar upp. Ett par med en motorbåt som vi träffat kvällen innan på Ist. Dom hjälpte oss med tamparna även om vi börjat bli ganska bra på att klara oss själv. Väl långsides förtöjda förklarade dom att vi även här hade kommit till en stängd ö. Möjligen fanns det något fik längre upp i backen. Vi tog en runda men allt var verkligen stängt. Men vi klarar ju oss. Vi har både mat och vin. Vad kan man mer begära. Dessutom hade soldiset skingrats och eftermiddagssolen gassade nu på oss när vi slappade i nätet. Plötsligt dök det upp en segelbåt i hamninloppet. Kul att få grannar. Det var ett gäng polacker som var ute på vift. Strax efter kom det ytterligare en båt. Med svensk besättning till och med.
Vi fixade till vår middag ombord medan besättningarna på de båda andra båtarna gjorde sig iordning och knallade iväg. Vi undrade vart dom skulle gå och varnade att allt var stängt. Dom kom strax tillbaka med en påse gnocchi som dom hittat i en lite affär. Så något var trots allt igång.
En underbar kväll och nu har vi verkligen kommit in i rätt ”mode”. Det är ljuset och magen som styr våra liv.
Inga klockor….  

Idag var det lika stilla som vanligt. Det blev en timmes promenad för att kolla in ön. Lugnt och stilla som sig bör nu när det lider mot höst. Vi hittade dock en affär så vi kunde köpa det vi saknade. Efter ett litet öråd så kom vi till slut fram till att vi ville gå ännu lite mer norrut. Vi borde gå söderut nu men här är enormt fint så vi vill njuta ett tag till och utforska denna del av Kroatien ett tag till. Det blåste inte heller idag så det blev till att bränna diesel. Målet för dagen är ön Silba. En sträcka på 8-10 NM.
Solen doldes lite även idag av soldiset som hamnkillen i Veli Rat beskrev som bevis på att hösten är på väg.
Lunchstopp på vägen på ett helt spegelblankt hav.
Tid även för bad och drönarflyg.

Nu fick vi verkligen nypa varandra i armen. Vackert väder igen. Lite soldis men varmt och skönt. Är det något jag vet så är det att solen sakta men säkert bränner bort morgondimman. Så efter sedvanlig runda kastade vi åter loss. Veli Rat var målet för dagen. Vi drog ut Code-0 och loggade våra modiga 1,5 knop i knappt 1 sekundmeters vind. Vi skulle inte så långt så det fick duga ett tag. Vi skulle ju bara 5 NM idag. Väl i viken vid den berömda fyren som är närmaste punkten mot Italien, kanske. I marinan var det många båtar men det visade sig att vara vinterliggare så hamnen och byn kändes helt övergiven. Inga restauranger var heller öppna så den planerade turen till fyren nästa dag får vi planera på framtiden. Vi drog. Nu mot ön Ist. Vi tuffade gärna 10 NM för att få lite lagad mat och lite folk omkring oss. Väl framme blev vi glada för det låg en motorbåt och en tysk seglare i hamnen. Det var en 54 fots Sun Odyssey som vi kände igen. Besättningen på två man utmärkte sig kvällen innan i Molat. Bra fulla på krogen där vi och Itzak med kompisar åt.
Hur som helst hade tyskarna nyktrat till men satsat på ny fylla. Dom hjälpte oss med förtöjningarna och på något skumt sätt kände dom även igen oss. Vi hade nu samma plan att hitta en krog. Problemet var att allt även här var stängt. Dock löste vi det med ostar, vin och pršut (eller var det kanske Annette som löste det). Även Zlatan kom på besök...

Även Tomas och Nettan kunde smyga ur båten utan att väcka oss. Antagligen har man landat i semesterkoma. Idag var det dags för oss att bunkra upp mat och dryck för fortsatta äventyr. Vi siktade in oss på Lidl som skall finnas någon km bort. Dock lite för långt att släpa på kassarna så en transportlösning vore bra. Såg en skylt att det fanns Uber-taxi i Zadar. Inget jag har en aning om hur det funkar men laddade ner appen. Enkelt som katten knappade man in vart man skulle och var vi var nu såg ju appen. Tryckte på beställ och i samma sekund kvitterade en bil som man dessutom såg på kartan vart den befann sig. Även när den tänkte komma och plocka upp oss.  Detta är säkert klart som korvspad för större delen av jordens befolkning om hur Uber fungerar, men för oss var det nytt.
Det rullade upp en ganska skabbig bil med registreringsnummer som poppat upp i appen. Lite tveksam då skicket inte var över sig. Men den funkade så bra att den kommit hit så det skall nog funka. 18 kuna eller lite dryg 20 kr kostade resan. Löjligt vad Lidl i Zadar var likt Lidl i Ystad. Det kanske inte är en tillfällighet. Undrar var vin och sprit står i ystadbutiken.
Nu ville man bara komma ur butiken för att få beställa en ny tur med Uber. Funkade lika bra men lite billigare av någon anledning. Att det var nerförsbacke?
Vi kastade loss och hade som vanligt ingen vind till en början. Men sen kom den sakta fram på dagen. Vi fick 4 m/sek i näsan så det blev att kryssa igen. Bättre det än att gå för maskin.
Vi gjorde några vida slag för att ta beslut att gå in till ön Molat och hamnen Lucina. Det blev en långsida vid piren och när vi kom så var vi enda båten i hamnen men det dök upp tre till innan solen dök.
Middag på byns enda öppna konoba. Lustigt att jag som är lätt ansiktsblind kände igen det andra sällskapet på restaurangen. Det var två tyska par som åt på samma restaurang i Zadar.
Möjligen var anledningen till igenkänningen att det var Itzhak Skenström från Hipp-Hipp som satt där och glufsade lamb schank.. Lite starstruck kan man ju få bli ibland.
Kolla här!

När vi vaknade hade Yvonne och Andreas smugit ur båten. Otroligt att man inte hört dom för det är i princip omöjligt att vara ljudlös ombord. För oss som var kvar blev det en härlig dag i Zadars gamla stad. Kul att se hur kroaterna firade lördag. Finklädda begav dom sig till stan och satt på café och umgicks med vänner och bekanta. Besök vid sevärdheten Havsorgeln. Trevlig och rofylld plats där vågornas rörelse fick ljud ur hål i kajen. Lite som valsång. Hittade även en solcellsinstallation på samma plats.
En hälsning till solen.
Fick klippa lite från Wikipedia för jag fattade inte helt.
Hälsning till Solen består av trehundra flerskiktiga glasplattor placerade på samma nivå med den stenbelagda hamnen. I glasplattorna finns solpaneler som under dagen absorberar solljus som omvandlas till energi och som vid mörkrets inbrott återges som ljus.
Installationen föreställer solsystemet och den centrala delen av objektet utgörs av en cirkel som har en diameter på 22 meter och föreställer solen. Solen och planeternas storlek (men inte avståndet dem emellan) är proportionellt.
I den förkromade ramen kring solen är flera helgonnamn ingraverade. På Zadar-halvön finns det eller har tidigare funnits kyrkor som varit tillägnade och uppkallade efter dessa helgon.
Så det så….
Både lunch och middag intog i gamla stan. Som vanligt mycket gott. God mat och goda viner i Kroatien.
Även denna kväll var det avsked då Nettan och Tomas skall upp i ottan och flyga hem.
Gonatt och tack för en trevlig tid tillsammans på My Elfri.

En härlig solig morgon återigen. Solen som bränner sakta bort morgondimman efterhand.  Men det är inte vilken morgon som helst. Två ur besättningen fyller år idag. Tomas och Annette. Efter sedvanlig powerwalk bjöds det på champagne och skönsång. Skepparen kunde ana en krusning på vattnet utanför så stiltjen som nu varat i snart en vecka kanske skulle ge med sig. Åtminstone han hade lite brått att få komma ut och lufta seglen. Man kan ju inte få allt och även om vi fått ett par sekundmeter så var det såklart mitt i nosen. Att kryssa med en katta är ju som att dansa salsa med kryckor. Det går men är inte kul. Det ”friskade” på upp till 4 m/sek och vi fick upp baljan i 5 knop trots allt. När vi rundat nordspetsen på Ugljan åkte lunchen fram, Code-0 rullades ut och vi gled i maklig takt till Zadar. Nya ställen är alltid kul. Och i kväll skall det bli födelsedagskalas i gamla stan x 2.
Vi tog en promenad över bron till gamla stan. En härlig stadsdel som verkligen levde. VI hamnade i ett bröllop som hette duga. Bengaliska eldar och hela torget sjöng för full hals. Underbart vilken glädje.
Det blev en bra middag på en av Tripadvisor rekommenderad konoba. En bra app som vi nu kommer använda framöver…
På grund av lite missförstånd så valde gänget att gå samma väg tillbaka medan skepparen, som helst reser sjövägen, lyckades engagera en roddare för överfarten.
Imorgon bitti, tidigt reser Yvonne och Andreas hem till Sverige så det blev farväl innan kojen kallade.
Tack för en grymt trevlig vecka….

Idag skulle det inte bli segling heller. Helt spegelblankt och förblev så hela dagen. Vi kastade loss från Murter och fortsatte norrut. En plan som tidigt kom i spel var att gå till ön Iz. Där hade Lasse och Kerstin Alerås just lagt sin båt på land för vintern. Enligt dom så var det en mysig liten hamn med flera Konobas öppna. Det blev ett antal stopp på vägen för fika, lunch och bad innan vi kom fram knappt 30 NM senare. Härligt att träffa Lasse och Kerstin igen. Underbara människor som nu längtade hem till barn och barnbarn. Lasse är präst och hade en plan på hur vi kunde få förlovningsparet även vigda på samma resa. Men dom fegade ur.
Vi gick på Tripadvisorråd igen som satte Konoba Lanterna på plats 1. Mycket bra service och god mat.

Återigen powerwalks på morgonen för alla. Varmt och skönt redan på morgonen. Idag skall vi norrut. Vi vet inte var men norrut skall vi. Efter frukost kastade vi loss och njöt i solen. Landade till i en vik på södra delen av ön Murter för lite förmiddagsfika med bad och paddelboard. Ingen vind i dag heller så vi fortsätter att bränna diesel. Halvvägs upp längs Murters utsida tog vi beslut på att gå in en vik för lunch. Det blev lite svårt att ta lunchen på fullt allvar när det visade sig att vi hade hamnat i en nudistcamping. Anledningen var främst att lunchen bestod av stekta kroatiska korvar. Eller var det sillmackor…
Hyfsat mätta gav vi oss på väg igen och gick till slut in på marinan Hramina-Murter. Där hade Annette och jag vart för drygt 10 år sedan så det var ett trevligt återseende. Det blev faktiskt middag på samma ställe som sist men nu ombyggd till en bättre restaurang men en specialisering på Gin i olika former och blandningar.
Kul…

Alla tog sina sedvanliga morgonpromenader i omgivningarna även denna dag. Vädret såg ut att bli soligt och varmt trots gårdagskvällens köldknäpp. Man tar alltid på sig för mycket kläder när man sticker ut på sin pw. Efter 10 minuter önskar man att man frös lite när man gick iväg istället för att släpa på en extra tröja.
Efter alla morgonsysslor skulle vi dra upp till vattenfallen, nationalparken Krka. Vi har varit där flera gånger men slås varje gång hur vackert det är.
Denna gång blev det lite festligare än vanligt. Två personer drog sig lite åt sidan och vi övriga trodde dom gått vilse. Väl återförenade så visade det sig att turturduvorna gått och förlovat sig. Tänk att vi fick (nästan) vara med och på denna vackra plats dessutom. Än en gång stort grattis Yvonne och Andreas.
Vi tuffade ner genom floden och Sibenikkanalen med stopp vid fortet vid kanalmynningen. Förlovningsparet valde att simma in och kika på det mäktiga fortet. För att ha koll på duvorna skickades drönaren upp till deras stora glädje. Eller?
Nu började det bli dags att gå vidare. Planen var att gå till Tribunj. Det hade mulnat på och det skulle komma 1,0 mm regn i timmen på eftermiddagen. Visst började det regna men dom hade nog satt en decimal fel. Snarare 10 mm i timmen hade känts rätt. Det blev till att sitta inomhus och äntligen få användning av fjärrkontrollen. Skönt att kunna stå inomhus och styra. Vi ropade upp Tribunj på vhf och bad om att få en kajplats men fick nobben. Antagligen ville ingen gå ut pga regnet. Vi vände helt om och gick mot Vodice och fick där samma svart på vhf:en. Tål dom inte ”lite” vatten. Och Vodice som till och med betyder ”det lilla vattnet” eller nåt sånt.
Vi styrde istället kosan mot Prvic Luka där det fanns plats och regnet upphörde då vi kom in i hamnen.
Förlovningsmiddag på ställets enda öppna restaurang....

Morgonen inleddes lite trevande från vissa håll. Tystlåtet och inga frågor om inte klockan var 12 vare sig här eller någonstans i världen. Förmiddagsdrinken fick i princip beordras fram.
Idag var planen att gå till Skradin för att imorgon ta turbåten upp till vattenfallet. Idag blåste det någon m/sek så vi satte upp code-0 och gled med. Härligt nu när vinschar och block är på plats.
Vi hade hoppats att kunna lägga till på någon av ställena strax innan Skradin då vi kände att det skulle vara mysigt med något mindre ställe. Men allt hade stäng för säsongen så det blev Skradin till slut.
Lite chillande i nätet innan vi drog ut på stan för lite middag. Inte många ställen öppna och vi valde det bästa öppna stället enligt Tripadvisor. Vi fick sitta ute. God mat men kallt som attan. Kunde blåsa ringar när man andades. Det kändes som att temperaturen sjunkit 10 grader på en timme. Kan det vara för vi är nära vattenfallet tro? Det blev till att köra värmaren en stund och alla tinade sakta upp på eftersitsen ombord innan god natt…..

Söndag morgon och solen lyser igen. Lite svalt på morgonen och lite soldis. Lite skulle inhandlas och därefter kastade vi loss. Det blev en fika i Vinisce. En vik som vi passerat massor av gånger men aldrig kikat in i. Klart värt ”besväret”. Det var helt vindstilla så det blev till att tuffa för motor vidare mot Primosten som var vårt mål för dagen. Ett badstopp i L-viken. Paddelboarden åkte i och Andreas visade otrolig skicklighet när han manövrerade runt i viken. Väl framme i Primosten blev det en stund i solen. Dock hade vi bokat på Šarićevi Dvori så det blev till att svida om. Taxin stod framkörd bakom Legend Pub enligt överenskommelse och efter en kort taxiresa var vi på plats. Som vanligt vänligen mottagna med nuss-grappa. En svart dryck som enligt hembrännaren själv skulle ha en hel rad fördelar och motverka både krämpor och annat. Det visade sig att den även hade långtidsverkande egenskaper vilket delar besättningen vittnade om dagen efter. Pekan som serverades (lamb and pork) var underbart god och kanske hjälper den speciella miljön till för att få den speciella känslan.
Taxin kom som den skulle och för att ytterligare utmana morgondagen avslutades kvällen på Legend Pub. Tack och lov bjöds det  inte möjlighet att uppträda vare sig i Riverdance eller Karaoke…

Det var en sval vind som mötte oss när vi klev ur planet. Solen lyste som vanligt men en nordlig vid gjorde att man började rota efter en långärmad tröja i väskan direkt. Men det är ju höst även här så det får man ju ta. Helt perfekt att flyga på morgonen kl 6 och landa efter 2 timmar i Split. Dessutom väntade Taxi Go-Go på oss. Vi var på plats i marinan i rappet. I lä så värmde solen underbart och kroatienkänslan återkom.
Vi skulle få vår båt vid 13 så vi hade några timmar på oss. Det blev frukost på kajen i Trogir i solen. Även ett för tidigt glas vin slank ner. Den G&T som slank ner i loungen räknas inte som den intogs idag utan det var samtidigt som man i annat fall skulle vara sugen på en sängfösare. Så det var i går det, typ.
Det blåste ganska rejält och skulle göra så hela dagen och natten. Beslut togs därför att ligga kvar i Seget tills imorgon. Idag kunde vi handla och bara njuta av att semestern just börjat.
Middag på Kamerlengo som levererade som vanligt och vi hade nöjet att ligga granne med My Elfri II…

Det var en minst sagt turbulent vecka i mitt liv som gjorde att packandet av väskor inför höstens resa till Kroatien inte påbörjades förrän sent på fredagen. Anade att det skulle glömmas en hel del saker då vi skall vara nere tre veckor denna gång. Men då får vi väl handla det vi saknar när vi väl saknar det.
Första veckan med våra vänner, Nettan, Tomas, Yvonne och Andreas. Skall bli kul att ta med dom till vårt paradis i en vecka och därefter seglar Annette och jag själv. Till slut var det packat och det var dags att knyta sig. Som vanligt sover man inte vettigt om man skall gå upp kl 02:00. Så ej heller denna natt. Samtidigt som klockan ringde så plingade det till i mobilen att Öresundsbron var stäng. Så lägligt då. Nu poppade minnen upp från vår senaste resa då vi kom för sent till incheckningen och inte kom med planet. Inte nu igen….
Dock öppnade bron 10 minuter innan vi kom till brofästet så det löste sig och vi kunde checka in i tid.
Kl 5 öppnade loungen så det blev lite frukost innan det var dags att gå ombord….