Det har nu snart gått två veckor sedan vi landade i Ystad igen efter vår efterlängtade jungfrutur. Den blev ju inte som vi tänkt oss. En del besvikelser men även en hel del underbara upplevelser, inte att förglömma. Vi seglade ju första veckan själv, Annette och jag. Vecka 2 hade vi sällskap av våra vänner Pia & Gunnar och Eva och Clas. Underbara dagar med fantastiskt väder, många skratt och trevliga upplevelser. Det ju faktiskt så att när man får lite distans till saker så ser man negativa saker man upplevt i en annan dager. Men i-landsproblem är fortfarande problem och idag hade vi vårt möte med Navigare Yachting. Det kändes mycket bra att man ville träffas och diskutera igenom vad som hänt. Och inte hänt. Vi hade ett bra och trevligt möte där allt kom på bordet och många beslut togs för att lösa det som skulle fixas. En bra dialog även kring leverans av nya båtar till nya investerare i framtiden. Det gäller ju inte oss då vi hoppas att My Elfri III är vårt sista båtköp. Hon skall ju bli vårt boende under längre tider än några få veckor på sommaren. Men det får framtiden utvisa…
Men nu lever vi i nuet och njuter av den svenska ickesommaren….
Jag började jobba direkt när vi kom hem och Annette sliter i sin koloni. Byggboom råder i området och hennes stuga börjar sakta ta form. Kommer bli hur fint som helst.
Även om vi lever i nuet så är det inte utan att man fluktar lite i appen som säger att det ”bara” är 77 dagar kvar tills vi drar till Kroatien igen. Men det går ju fort. Eller?

Idag var det dags för våra gäster att flyga hem. Vi skall också flyga men inte på morgonen och inte till Köpenhamn. Vi skall till Hamburg som jag tidigare berättat om.
När vi vinkat av våra vänner så packade vi också ihop våra tillhörigheter. Både det som skall hem och det som skall stå kvar på lagret i marinan. Löjligt vad prylar vi har. Antal väskor har en förmåga att öka med 1 st per år alternativt byter vi ut till större bagar. Tycker synd om personalen som måste slita på detta och dessutom hålla ordning på alla investerares tillhörigheter. Ingen lätt uppgift i undermåliga lokaler.
Det blev frukost på Yacht Club och därefter tänkte vi lägga oss vid poolen och slappa under dagen. Vårt plan går inte förrän ikväll. Problemet var att många tänkte som oss så vi fick ingen plats vid poolen därmed fickdet fick bli stranden. Inte illa men inte som vi tänkt.
Googlade lite på hotell i Hamburg när jag kom på att det var G20-möte där och att man då hade bokat upp 10 000 bäddar till delegaterna på mötet. Innebär att vi inte fick hotell där såklart. Läste dessutom om oroligheterna kring mötet, så det var nog lika bra att strunta i att åka in till stan.  Hamburg som normalt är en trevlig stad. Skit samma. Det löser sig alltid….
Vi såg när vi kom till flygplatsen att det ankommande planet från Hamburg var försenat drygt en timme så det var troligt att anta att vi också skulle bli motsvarande försenade upp till Hamburg.
Du som varit på Splits flygplats vet att det inte är någon rolig historia. Trångt, tråkigt och grymt dålig luft gör väntan otroligt dryg. Aldrig sittplatser till alla väntande och en AC som är totalt feldimensionerad. Dessutom finns det inte speciellt bra ställen att käka på om man inte vill ha en macka och en kaffe på stående fot, medan du svettas som en gris och trängs med andra.
Så ett litet tips…
Checka in ditt bagage och gå upp en våning innan du går genom security. Där finns en restaurang. Inget speciellt men du kan få sitta, få något som liknar mat och slippa avgångshallen. När det sen drar ihop sig så är det bara att gå igenom röntgenavdelningen och vistas så kort tid som möjligt i ångbasun på andra våningen. Dom kommer inte flyga ifrån dig i första taget. Din väska är lastad på planet och dom åker inte med den om du inte kommit till gaten. Du får många chanser innan dom öppnar lastrummet och letar upp ditt bagage.
Hur som helst kom vi iväg nästan en timme sent. Landade i Hamburg runt midnatt. Körde norrut och hoppades på ett hotell kanske i Lübeck istället. Man kan inte lura systemet efter kl 00:00 att man vill bo från kl 02:00 till 09:00. Systemet tycker att man borde checka in innan kl 24 annars är det för sent. Vi körde på och hamnade efter ett tag i Puttgarden. Det visade sig att Bordershop helt otroligt hade öppet dygnet runt. Man kan alltså köpa billig sprit, vin och öl när man vill på dygnet. För att kompensera oss för dyra utlägg i samband med vår ofrivilliga omväg till Tyskland stannade vi till kl 03:00 för att handla. Inte trodde vi väl att det skulle finnas folk här då. Det stod 10 svenskskyltade bilar och kanske 5 danska. Två småländska herrars röster hördes konstant. Glada tillrop när dom noterade hur billigt det var. Vi har väl aldrig sprungit igenom Bordershop så här fort. Tog under 30 min. När vi kom till färjeläget så visade det sig att färjan just gått och nästa skulle gå om knappt en timme. Vi somnade direkt och vaknade inte förrän kön kom i rullning. Ganska slitna tog vi en kopp kaffe och en av gårdagens mackor i kafeterian.
Nu ville vi verkligen bara hem och landade i Ystad kl 8 på söndagsmorgonen.
Sammanfattningsvis kunde vi bara konstatera att vi haft några underbara veckor som innehöll allt.

• GLÄDJEN av att åka till Kastrup och ha två veckors segling framför sig.
• BESVIKELSEN av att inte komma med flyget från Kastrup.
• KREATIVITETEN och problemlösningen att vi ändå landade i Kroatien samma dag som planerat.
• FÖRVÄNTANSFULLHETEN när vi går på kajen och ser vår nya båt längre bort. Upplyst och lagd strategiskt på "centercourten" längst in på bryggan.
• BESVIKELSEN över att se att båten inte var i det skick man förväntat sig. Det var ju ändå vår    jungfrutur med vår nya båt som kanske om några år skall bli vårt andra hem.
• FÖRVÅNING över de svar och förklaringar vi fick av personalen på plats.
• TILLFREDSSTÄLLELSEN att man till slut vill göra allt man kan från Navigare Yachtings sida för att lösa det som går att lösa.
• UPPGIVENHETEN som infinner sig när det ändå inte blir bra. Även om viljan fanns så räckte det inte hela vägen. Kunskap saknas.
• ACCEPTANSEN att inse att leveransen är ofullständig men ”gilla läget”.
• GLÄDJEN att segla med den man älskar och få uppleva nya ställen.
• STOLTHETEN att få visa sina vänner vad vi lägger vår fritid på.
• FÖRNEDRINGEN när man får en offert från Navigare på saker som självklart skall ingå enligt kontrakt. Avsaknad av fingertoppskänsla.
• SORGEN av att lämna vårt paradis.
• GLÄDJEN av att komma hem och träffa familjen.
• ÖDMJUKHETEN att inse att 100-tals personer följer oss på blogg etc. 

Tack för att just du följt med på vår resa. Vår jungfruresa med My Elfri III.
Hälsningar
Annette & Bengt

Fredag morgon och dagen som jag hatar. Inte fredagar generellt som tur är men den sista fredagen på våra seglingar är alltid lika dryg. Då är det ju dags att ta sig till hemmahamnen igen. Börja fundera på packning, transfer osv. Jag kände att jag var lite sur redan då jag vaknade för jag vill fan inte hem. Trivs så grymt bra med detta. Segling, sol, värme och ett soft tempo. Hela gänget skulle gå och käka frukost iland men jag kände att jag behövde lite egentid. Plockade ihop vår code-o som inte är komplett. Rotade lite med saker jag funderat på under veckan. Bla en vire som håller uppe bogspröt. När man tar ner seglet så pekar bogspröt rätt ner mot vattnet och svårt att fiska upp. Naturligtvis kan fallet sitta där men ändå. Det blev några dubbla espressos innan gänget kom tillbaka, glada i hågen. Jag hade väl sakta fattat att man inte kan ha det såhär alltid så det är bara att inse att det är sista dagen på denna resa och njuta av den.
Vi kastade loss och hade bestämt oss för att gå till viken Uvala Nejujam där vi planerat en lunch hos Maretas. Lite bad och sol innan vi tog oss upp för trapporna till Maretas Konoba. Vi blev som vanligt mottagna med ett fantastiskt leende och en stor portion energi från ägarinnan. En underbar utsikt från restaurangen. Mareta trodde det var Bamseklubben som var på besök när Clas envisades att beställa pannkakor med choklad till lunch. Men allt smakade bra så vi drog oss till båten igen för siesta. Det hade börjat blåsa lite så skepparen bad om att vi skulle gå lite tidigare än planerat för att kunna suga på karamellen lite extra.
Det blev en hygglig seglats en stund innan vinden vred helt och det blev motor som gällde till Seget.
Kvällen tillbringades i Trogir som var fullständigt översvämmad av folk. Båtbytardagar och säsongen är igång på allvar nu. Det kändes som att vi fått nog efter det vi fått vår glass på Glasstorget.
God natt…

Idag är planen att gå till Stari Grad. Samma besked som på Vis. Kom tidigt så är det inga problem. Vi kompromissade fram till kl 16 efter några samtal. Vi passerade brandplatsen och såg att det var en ansenlig yta som bränts av. Det låg hus precis i kanten men dom verkade ha klarat sig. Vi landade till i viken vid Marinkovac i Klemeti utanför Hvar. Fick plats på centercourten precis framför restaurangen. Vi käkade lunch på Antonio Patak. Mycket bra mat. Nu blev det plötsligt lite brått. Vi hade två timmars motorgång till Stari Grad och jag ville ju segla lite också. Självklart så fastnade linan från bojen i propellern när vi vände runt. Men som tur är så är vi tyvärr ganska vana att strula till det med just detta. Det blev till att hoppa i och trassla och skära. Snart var vi åter på väg. Det blev en liten stunds segling så skepparen fick sitt innan vi kände att det var dags att dra på järngenuan. Vi kom in i en svärm av båtar som också verkade gå mot Stari Grad men det var hela armadan båtar från Yachtweek som har sin samling en vik utanför stan. Skönt att slippa dom i hamnen. Det visade sig att My Elfri II var med i detta gäng (såg henne bara på AIS) och måste härda ut festandet med ungdomar från hela världen.
Det hade nu blåst upp så vi fick en härlig sidvind på 9 m/sek då vi skulle lägga till. Men med denna trimmade besättning var det inga problem.
En positiv upplevelse var restaurang Pinetta. Det visade sig att dom har öppet hela oktober så vi lär återkomma då.

Mitt under middagen såg vi en stor rökpelare stiga över Hvar. I samma riktning som Sveta Nedelja. Det blev därför en utryckning med drönaren för att kolla vad som händer. Det visade sig att en skogsbrand rasade på Hvar. Riktigt obehagligt. I efterhand fick vi veta att det var några turister som hade slarvat med sin grill. Morgonen efter var vår båt täckt av sotflagor som Clas och Gunnar effektivt sanerade bort.

Vi ankrade upp i viken på Scredo. Det blev några tampar i land vilka Annette med stor skicklighet gjorde fast. Vi testade våra inköp hos Zlatan och slappade i nätet några timmar. Annette hade förberett tävlingar vilka med intresse följdes av dom andra besättningarna på dom andra båtarna får man tro. Vi hördes säkert över hela viken.
Middag intogs på restaurangen längst in i viken. Bra mat och trevlig service..

En god natts sömn i den lugna viken/hamnen. Vi hade tagit beslut på att idag gå till Komiza på Vis. Jag hade kvällen innan ringt till hamnkaptenen i Komiza, men han kunde inte lova en plats om vi inte kom innan klockan 2. Inget bra bokningssystem när man måste komma in efter lunch. Vi tuffade sakta genom dom fina öarna vid Lastovo. Otroligt vacker natur. Vi fick en vind på 4 m/sek och satte Code-0, som vanligt provisoriskt och gled sakta mot Vis. Vi kunde dock räkna ut att vi skulle komma fram långt senare än kl 2. Nya beslut togs och vi satte kurs mot Sveta Nedjelja eller Zlatans vingård/hamn för lunch istället. Som vanlig betonar jag att det inte är vår Zlatan utan en annan kille som är bra på att göra vin. Vi klämde in oss bakom yttersta piren och knallade in i restaurangen. God mat och vin samtidigt som vi bunkrade upp lite vin för kommande vinprovningar. Satte därefter kurs mot Scredo där vi tänkte stanna för natten.

En underbar morgon i Korcula. Hela besättningen var på benen tidigt och gick sina rundor i stan. Planen för dagen är att gå till Lastovo. En pärla i vårt tycke. Det var lite som plocke-pinn när man skall lämna Korcula hamn. Något måste hända längre ut på piren för att det skall hända något längre in. Katamaranen innanför oss ville gå och det kan han ju få göra. Innebär att vi senare för lite större manöverområde när vi skall gå ut. Tricket med att låta lovartsförtöjningen mot kaj sitta kvar till sist är oslagbart. Man har helt andra möjligheter att få kontroll över läget. Och kunna ta det lugnt. Tack Anders Svedberg.
Vi fick en lugn slör på 4-5 m/sek och jag kunde inte låta bli att sätta code-0. Det blev mycket provisoriskt då en del delar inte är på plats men det gick hjälpligt. Verkligen kul och jag kan verkligen se glädjen med detta segel framöver. Gjorde några knops bättre fart.Vi försökte oss på något badstopp vid öarna öster om Lastovo men det var både trångt och vi draggade på två försök. Så vi drog in till Skrivena Luka på sydsidan av Lastovo. Vi droppade ankare längst in i viken och njöt av vår lunch. Kom efterhand på att viken var mysig och vi skulle kunna stanna här över natten. Det fanns en brygga och man kunde skymta några restauranger i land också. En del båtar hade kommit in men det fanns plats för många till. Men vi kör dit nu så är det gjort, tänkte vi. Vi backade till där vi tyckte vi skulle ligga bra men då hade bryggkillen en annan uppfattning. Bryggan var en flytbrygga med en liten bro som delning. Killen ville ha ena skrovet på bryggan som låg närmast land och då hamnade vår landgång mitt i skarven på bryggorna eller rättare sagt rakt i räcket på den lilla bron. Så att komma iland så måste vi klättra över ett räcke. Det hjälpte inte att vi bad om att få ligga med hela båten på samma brygga och för honom hade det varit lätt att lägga en enskrovsbåt innanför. Men icke. Han förklarade att det var inte vad jag ville som gällde utan vad han bestämde. Även om det var fel. Jag surnade till och tackade för visat intresse och drog. Måste komma ihåg att träna på min kompromissvilja när jag kommer hem.
Vi gick istället in till Hotel Solitudo vid Mall Lago. Hade läst att man inte skulle äta på hotellet utan vi bokade på den lilla Konoban intill. Det blev verkligt god mat men servicen hade mer att ge. Dom var alldeles för underbemannade så om du skall dit så gå inte dit vrålhungrig.
Jag hade tidigare i Korcula varit oförsiktig och glömt hur smidig jag är och ”förstört” ryggen. Skulle ta ett älgakliv med dålig balans och med famnen full av vattenslang. Skulle dessutom spara tid genom att ta slangen på motsvarande sida där landgången låg. Vansinnigt korkat såhär i efterhand. Blev tidig i säng med värktabletter för skepparen medan övriga i besättningen hade det kul i ”sittbrunnen”

Sval morgon.
Molnigt och ganska blåsigt fortfarande. Vi tog en morgonrunda som vanligt men inte så lång idag. Idag skall det klarna upp och bli riktigt fint väder på förmiddagen. Planen är att hitta en fin liten vik och passa på att döpa My Elfri 3. Mycket riktigt drog molnen bort och det blev snart klarblå himmel igen samtidigt som temperaturen steg rejält. Vi tuffade genom den vackra nationalparken när vi till slut fastnade för en pärla. Dessvärre var det förbjudet att ankra inne i viken. Man var väldigt tydlig om vad som hände om man trots förbudet skulle ankra här. Man skulle ledas in på något parkkontor men därefter var det oklart vad som skulle hända. Man får hoppas att böter skulle räcka, och inte piskrapp eller äta rå bläckfisk på tid. Men vi följer ju regler så vi ligger på rätt sida gränsen och ankrade utanför viken. Båten preppades med flaggor, besättningen klädde upp sig lite extra och champagnen kom på bordet tillsammans med snittar och godsaker. Precis som på ett vanligt dop, typ. Men utan präst. Vi hade ju Annette. Hon drog korken och höll ett litet välgångstal. Vi hoppas ju på att ha många trevliga stunder men även längre tider ombord nu och i framtiden.
Den omogna skepparen förstörde naturligtvis den magiska stämningen med att dokumentera händelsen från luften med drönaren. Kan kanske vara kul att ha i framtiden.
Det blev uppvisningar i olika stilar på paddelboarden och en hel del bad innan vi gick mot Korcula. Vi bokade på nätet kvällen innan och fick förmodligen den sista platsen. Vi trodde botten eller toppen, beroende på hur man ser det, hade nåtts när det gäller priset på en hamnplats. Denna gång kostade det 1833,78 kr för en natt. Helt galet.
Dom som varit i Korcula vet att det inte är en speciellt rymlig hamn. Vi blev hänvisade in en bra bit in i hamnen men på något sätt så gick det bra. Inga skador på vare sig materiel eller personal.
Det blev lite tävlingar ombord i vanlig ordning. Blodvite uppstod och Clas stod som värdig segrare. Tävlingen bestod i att man tävlade man mot man och skulle ta en flaska med en viss färg (1 av 5) som tävlingsledningen skrek ut.
Efter 14 dagar i solen så hade undertecknads reaktionsförmåga mycket att önska. 
Grattis Clas.
Som vanligt var det mycket folk i gång i Korcula men efter en liten stund fick vi ett bra bord på ringmuren och fick en god middag. Kul att variera vikar, småbyar och städer. Som Gunnar så klokt beskrev det. Det är sju olika resor på samma resa…..

Idag skulle vi kasta loss med vår nya besättning. Annette och jag trivs bra att bara vara vi ombord men alltid kul att det kommer besök. Vi hade gjort upp om att gå tidigt. Vi ville ju alla komma ut och bada och njuta i någon vik. Annette och jag tog vår vanliga morgonrunda och hittade ett förmodat vattenkraftverk i slutet på floden vid bergen. Mycket vackert. På hemvägen gick Annette och handlade bröd medan jag skulle lösa ut båten. Jag kanske mer hoppades än trodde att jag skulle få en reducerad nota när vi fick ligga i servicehamnen med både utan el och vatten men så blev det naturligtvis inte. Kalaset kostade i svenska pengar 1680 kr. Helt sjukt. Jag gjorde några tafatta försök att få dom till att justera summan men personalen verkade helt oförstående. Varför då? Marinan var ju full. Ni skall vara glada att ni fått en plats överhuvudtaget. Trots ni bokat i förväg och fått bekräftelse. Jag bad att få tala med en ansvarig för de som satt i receptionen var helt nollställda. Jo jag fick kontaktuppgifter till en chef. Han satt i Zagreb och kunde ev kontaktas via mail. Suck. Nej det är bara att bita ihop. Vi kastade loss och tuffade sakta norrut. Naturligtvis hade vinden i näsan IGEN. Stannade till i en vik för bad och lite paddelboard. Alla visade stora talanger.
Nu hade vi bestämt att vi skulle ligga i naturreservatet på Mljet för natten. Vi hamnade i viken, Luka Polace. Det blåste ganska rejält när vi kom. Jag hade fått för mig att man bara låg för ankare i naturreservatet men det såg ju ut som i vilken vik som helst. Det låg ett antal restauranger med viftande mooringkillar med linan i högsta hugg för att visa att vi var grymt välkomna till just deras förträffliga ställe. Vi lobbade in ME III intill en Lagoon 450 med engelsk besättning. Kul att se ett par personer med varsin fender som mottagningskommitté. Dom såg mycket misstänksamma ut när vi närmade oss. Skepparen muttrade to fast, to fast men ändrade strax till veeeery good. Han kom sen och tog mig i hand och gratulerade till en tremendous parking. Kul. Lite stolt blir man ju när det går bra i lite tuffare förutsättningar. Han berättade att han själv hade gjort en katastrofal tilläggning en timme tidigare. Dom hade hållit på länge innan dom låg bra. Han bara skrattade åt oss som tog tilläggaren i sittbrunnen sekunderna efter vi kommit in.  Det var Bora fick vi reda på när vi väl lagt till. Ingen massiv men dock en tuff sidvind.
Annette hade arrangerat tävlingar ombord vilket säkert både såg konstigt ut och lät väldigt mycket. Oklart vem som vann, egentligen.
Det blev god mat på kajen och en del av oss åt säkert någon utrotningshotad fisk med stor aptit.
Skepparen somnade gott in under ett täcke i sittbrunnen medan resten av gänget fortsatte ljuga.

Dagen började med ett rejält skyfall vid femtiden. Det smattrade på rejät och som tur var fick vi in dynor etc innan dom blev dyngsura. Fördelen var ju att båten skulle bli ren och skölja bort saltet nu när vi skulle få gäster. Somnade om efter en stund men det blev ändå en tidig avgång från viken. Vi tuffade dom 8 NM in till Dubrovnik där vi bokat plats och där vi skulle möta upp våra vänner. På vägen in såg vi en helt utbränd Lagoon 450 av nyare modell. Det var bara skroven som återstod. Hela överbyggnaden hade bränts bort. Såg hemskt ut och man fick en fundering om vilken skräck att få brand ombord. Kollade genast var våra brandsläckare var placerade. Vi hade många små släckare ombord som tur är.
Vi tankade upp och blev hänvisade till en ny brygga vid kranen. Lite fundersamma men dom lovade att det var kanon och bryggan var helt ny för året. Lät ju kanon.
Problemet var bara det att den saknade både vatten och el. Det blev några timmars förhandling både personligen men även via vhf och telefon. Dock slutade det med att vi fick ligga kvar. Inte helt nöjd med detta då vi bokat och fått bekräftat plats för en dryg vecka sen. Gänget kom och vi prioriterade en god lunch och sedan en tur in till gamla stan i Dubrovnik. Alltid trevligt även om vi lyckades bli blåsta av en taxichaufför. Det gäller att vara vaken.
Det blev en hyggligt tidig kväll då våra gäster var tidigt uppe denna resdag