Gomorron önskar besättningen på My Elfri. En underbar morgon med klarblå himmel, idag igen.
Nu lämnar vi ön Iz och går söderut.
Och bra nät har vi också...

Vi gled vidare söderut efter lunch. Funderade en del på lägret vi just sett. Sorgligt hur grym människan är.
Både då och nu.
Som innan var det väldigt svag vind och vi gled i ett par knops fart mot vårt mål, Iz. En ”gammal” bekant från förra veckan. Vi gillade den lilla byn och den mysiga hamnen. Denna gång var planen att lägga oss på stadkajen. Ingen avgift men heller ingen el eller vatten. När vi väl kom in i hamnen var den betydligt mer öde än förra veckan. Då låg det i alla fall 10 båtar vid kaj. Nu var det tomt förutom två båtar som övade tilläggningar. Dom stannade upp lite för att kolla in oss när vi skulle lägga oss vid kajen på andra sidan hamnen. Skulle väl vara kul om ett medelålderspar skulle ställa till det och våra misstag skulle kunna diskuteras som avskräckande exempel för skepparna som gick sin utbildning ombord. Vi hade sett dessa båtar tidigare i veckan när dom övade tilläggning vid boj i Veli Rat. Mer båtar är inte ute just nu utan man känner igen varandra. Tyvärr kunde vi inte bjuda dom på några fatala misstag att snacka om utan vi gjorde en 180 graders sväng samtidigt som vi fällde ankaret. Gled snyggt till kaj och Annette hoppade iland och tog tamparna. På två minuter låg vi säkert på plats och njöt av vår tilläggare, en iskall Travarica.
Vi tänkte vi skulle gå till samma restaurang som sist, Lanterna med ”Bitte” i spetsen. Men hon hade stängt för säsongen.
Det blev en liten konoba precis vid hamnen. Har tappat namnet men vi lär hitta dit igen. Trevlig personal som imponerade på sina kunskaper i merförsäljning. Jag var inte så hungrig idag. Vi hade bara slappat och inte förtjänat mer än något lätt att äta. Jag bestämde mig för en fisksoppa och Annette beställde en grillad fisk. Servitrisen undrade då om jag hade hört talas om deras världsberömda steaks. Nej det hade vi ju dessvärre inte så det fick bli en sån.
In kommer en köttbit som täckte hela tallriken. Vår bedömning var att vikten nog låg på ca 1,5 kg. Visserligen inkl benet då det var en T-bone, men ändå. Jag blev proppmätt av bara åsynen så efter lite tafatt karvande i kanterna slogs köttstycket in i folie och fick följa med till båten.
Kommer räcka till lunch och mer därtill för oss två.

Nu har det blivit tid för oss att dra oss söderut.
Kan konstatera att ”norr” har mer att erbjuda framöver så hit kommer vi fler gånger. Kanske redan 2018.
Det blev en lång runda i omgivningarna även idag. Nu hittade vi både butik och restaurang. Inga fancy saker men ändå. Historiens vingslag gjorde sig gällande med ruiner, fästningar och torn men vi sket faktisk i det, just idag. Vi bara njöt av vackra och lugna omgivningar. Frukost när vi väl kom ombord igen. Våra grannar gjorde sig klara att gå dom också. Helt vindstilla idag med. Vi tuffade ur hamnen och vred söderut medan grannarna fortsatte norrut. Vi gick mer eller mindre på tomgång och slappade i nätet. Några få justeringar med fjärrkontrollen och vi gled sakta förbi både Ist och Molat. Vi gjorde ett lunchstopp vid koncentrationslägret i Molat. Googlade lite på det och tog lite bilder med drönaren. Lägret drevs av Italien under 1942-1943. Blev lite förvånad och ledsen att det funnits mångs koncentrationsläger i nuvarande Kroatien. Däribland både på Brac och Hvar...

Vi gled in i hamnen på Silba. Det kändes som om man kom sjövägen till Abbekås eller någon annan liten övergiven hamn en dag i januari.
Inte en människa syntes till och ljuset kändes tack vare soldiset som om det var just en vinterdag. Men plötsligt dök två kändisar upp. Ett par med en motorbåt som vi träffat kvällen innan på Ist. Dom hjälpte oss med tamparna även om vi börjat bli ganska bra på att klara oss själv. Väl långsides förtöjda förklarade dom att vi även här hade kommit till en stängd ö. Möjligen fanns det något fik längre upp i backen. Vi tog en runda men allt var verkligen stängt. Men vi klarar ju oss. Vi har både mat och vin. Vad kan man mer begära. Dessutom hade soldiset skingrats och eftermiddagssolen gassade nu på oss när vi slappade i nätet. Plötsligt dök det upp en segelbåt i hamninloppet. Kul att få grannar. Det var ett gäng polacker som var ute på vift. Strax efter kom det ytterligare en båt. Med svensk besättning till och med.
Vi fixade till vår middag ombord medan besättningarna på de båda andra båtarna gjorde sig iordning och knallade iväg. Vi undrade vart dom skulle gå och varnade att allt var stängt. Dom kom strax tillbaka med en påse gnocchi som dom hittat i en lite affär. Så något var trots allt igång.
En underbar kväll och nu har vi verkligen kommit in i rätt ”mode”. Det är ljuset och magen som styr våra liv.
Inga klockor….  

Idag var det lika stilla som vanligt. Det blev en timmes promenad för att kolla in ön. Lugnt och stilla som sig bör nu när det lider mot höst. Vi hittade dock en affär så vi kunde köpa det vi saknade. Efter ett litet öråd så kom vi till slut fram till att vi ville gå ännu lite mer norrut. Vi borde gå söderut nu men här är enormt fint så vi vill njuta ett tag till och utforska denna del av Kroatien ett tag till. Det blåste inte heller idag så det blev till att bränna diesel. Målet för dagen är ön Silba. En sträcka på 8-10 NM.
Solen doldes lite även idag av soldiset som hamnkillen i Veli Rat beskrev som bevis på att hösten är på väg.
Lunchstopp på vägen på ett helt spegelblankt hav.
Tid även för bad och drönarflyg.

Nu fick vi verkligen nypa varandra i armen. Vackert väder igen. Lite soldis men varmt och skönt. Är det något jag vet så är det att solen sakta men säkert bränner bort morgondimman. Så efter sedvanlig runda kastade vi åter loss. Veli Rat var målet för dagen. Vi drog ut Code-0 och loggade våra modiga 1,5 knop i knappt 1 sekundmeters vind. Vi skulle inte så långt så det fick duga ett tag. Vi skulle ju bara 5 NM idag. Väl i viken vid den berömda fyren som är närmaste punkten mot Italien, kanske. I marinan var det många båtar men det visade sig att vara vinterliggare så hamnen och byn kändes helt övergiven. Inga restauranger var heller öppna så den planerade turen till fyren nästa dag får vi planera på framtiden. Vi drog. Nu mot ön Ist. Vi tuffade gärna 10 NM för att få lite lagad mat och lite folk omkring oss. Väl framme blev vi glada för det låg en motorbåt och en tysk seglare i hamnen. Det var en 54 fots Sun Odyssey som vi kände igen. Besättningen på två man utmärkte sig kvällen innan i Molat. Bra fulla på krogen där vi och Itzak med kompisar åt.
Hur som helst hade tyskarna nyktrat till men satsat på ny fylla. Dom hjälpte oss med förtöjningarna och på något skumt sätt kände dom även igen oss. Vi hade nu samma plan att hitta en krog. Problemet var att allt även här var stängt. Dock löste vi det med ostar, vin och pršut (eller var det kanske Annette som löste det). Även Zlatan kom på besök...

Även Tomas och Nettan kunde smyga ur båten utan att väcka oss. Antagligen har man landat i semesterkoma. Idag var det dags för oss att bunkra upp mat och dryck för fortsatta äventyr. Vi siktade in oss på Lidl som skall finnas någon km bort. Dock lite för långt att släpa på kassarna så en transportlösning vore bra. Såg en skylt att det fanns Uber-taxi i Zadar. Inget jag har en aning om hur det funkar men laddade ner appen. Enkelt som katten knappade man in vart man skulle och var vi var nu såg ju appen. Tryckte på beställ och i samma sekund kvitterade en bil som man dessutom såg på kartan vart den befann sig. Även när den tänkte komma och plocka upp oss.  Detta är säkert klart som korvspad för större delen av jordens befolkning om hur Uber fungerar, men för oss var det nytt.
Det rullade upp en ganska skabbig bil med registreringsnummer som poppat upp i appen. Lite tveksam då skicket inte var över sig. Men den funkade så bra att den kommit hit så det skall nog funka. 18 kuna eller lite dryg 20 kr kostade resan. Löjligt vad Lidl i Zadar var likt Lidl i Ystad. Det kanske inte är en tillfällighet. Undrar var vin och sprit står i ystadbutiken.
Nu ville man bara komma ur butiken för att få beställa en ny tur med Uber. Funkade lika bra men lite billigare av någon anledning. Att det var nerförsbacke?
Vi kastade loss och hade som vanligt ingen vind till en början. Men sen kom den sakta fram på dagen. Vi fick 4 m/sek i näsan så det blev att kryssa igen. Bättre det än att gå för maskin.
Vi gjorde några vida slag för att ta beslut att gå in till ön Molat och hamnen Lucina. Det blev en långsida vid piren och när vi kom så var vi enda båten i hamnen men det dök upp tre till innan solen dök.
Middag på byns enda öppna konoba. Lustigt att jag som är lätt ansiktsblind kände igen det andra sällskapet på restaurangen. Det var två tyska par som åt på samma restaurang i Zadar.
Möjligen var anledningen till igenkänningen att det var Itzhak Skenström från Hipp-Hipp som satt där och glufsade lamb schank.. Lite starstruck kan man ju få bli ibland.
Kolla här!

När vi vaknade hade Yvonne och Andreas smugit ur båten. Otroligt att man inte hört dom för det är i princip omöjligt att vara ljudlös ombord. För oss som var kvar blev det en härlig dag i Zadars gamla stad. Kul att se hur kroaterna firade lördag. Finklädda begav dom sig till stan och satt på café och umgicks med vänner och bekanta. Besök vid sevärdheten Havsorgeln. Trevlig och rofylld plats där vågornas rörelse fick ljud ur hål i kajen. Lite som valsång. Hittade även en solcellsinstallation på samma plats.
En hälsning till solen.
Fick klippa lite från Wikipedia för jag fattade inte helt.
Hälsning till Solen består av trehundra flerskiktiga glasplattor placerade på samma nivå med den stenbelagda hamnen. I glasplattorna finns solpaneler som under dagen absorberar solljus som omvandlas till energi och som vid mörkrets inbrott återges som ljus.
Installationen föreställer solsystemet och den centrala delen av objektet utgörs av en cirkel som har en diameter på 22 meter och föreställer solen. Solen och planeternas storlek (men inte avståndet dem emellan) är proportionellt.
I den förkromade ramen kring solen är flera helgonnamn ingraverade. På Zadar-halvön finns det eller har tidigare funnits kyrkor som varit tillägnade och uppkallade efter dessa helgon.
Så det så….
Både lunch och middag intog i gamla stan. Som vanligt mycket gott. God mat och goda viner i Kroatien.
Även denna kväll var det avsked då Nettan och Tomas skall upp i ottan och flyga hem.
Gonatt och tack för en trevlig tid tillsammans på My Elfri.

En härlig solig morgon återigen. Solen som bränner sakta bort morgondimman efterhand.  Men det är inte vilken morgon som helst. Två ur besättningen fyller år idag. Tomas och Annette. Efter sedvanlig powerwalk bjöds det på champagne och skönsång. Skepparen kunde ana en krusning på vattnet utanför så stiltjen som nu varat i snart en vecka kanske skulle ge med sig. Åtminstone han hade lite brått att få komma ut och lufta seglen. Man kan ju inte få allt och även om vi fått ett par sekundmeter så var det såklart mitt i nosen. Att kryssa med en katta är ju som att dansa salsa med kryckor. Det går men är inte kul. Det ”friskade” på upp till 4 m/sek och vi fick upp baljan i 5 knop trots allt. När vi rundat nordspetsen på Ugljan åkte lunchen fram, Code-0 rullades ut och vi gled i maklig takt till Zadar. Nya ställen är alltid kul. Och i kväll skall det bli födelsedagskalas i gamla stan x 2.
Vi tog en promenad över bron till gamla stan. En härlig stadsdel som verkligen levde. VI hamnade i ett bröllop som hette duga. Bengaliska eldar och hela torget sjöng för full hals. Underbart vilken glädje.
Det blev en bra middag på en av Tripadvisor rekommenderad konoba. En bra app som vi nu kommer använda framöver…
På grund av lite missförstånd så valde gänget att gå samma väg tillbaka medan skepparen, som helst reser sjövägen, lyckades engagera en roddare för överfarten.
Imorgon bitti, tidigt reser Yvonne och Andreas hem till Sverige så det blev farväl innan kojen kallade.
Tack för en grymt trevlig vecka….

Idag skulle det inte bli segling heller. Helt spegelblankt och förblev så hela dagen. Vi kastade loss från Murter och fortsatte norrut. En plan som tidigt kom i spel var att gå till ön Iz. Där hade Lasse och Kerstin Alerås just lagt sin båt på land för vintern. Enligt dom så var det en mysig liten hamn med flera Konobas öppna. Det blev ett antal stopp på vägen för fika, lunch och bad innan vi kom fram knappt 30 NM senare. Härligt att träffa Lasse och Kerstin igen. Underbara människor som nu längtade hem till barn och barnbarn. Lasse är präst och hade en plan på hur vi kunde få förlovningsparet även vigda på samma resa. Men dom fegade ur.
Vi gick på Tripadvisorråd igen som satte Konoba Lanterna på plats 1. Mycket bra service och god mat.

Återigen powerwalks på morgonen för alla. Varmt och skönt redan på morgonen. Idag skall vi norrut. Vi vet inte var men norrut skall vi. Efter frukost kastade vi loss och njöt i solen. Landade till i en vik på södra delen av ön Murter för lite förmiddagsfika med bad och paddelboard. Ingen vind i dag heller så vi fortsätter att bränna diesel. Halvvägs upp längs Murters utsida tog vi beslut på att gå in en vik för lunch. Det blev lite svårt att ta lunchen på fullt allvar när det visade sig att vi hade hamnat i en nudistcamping. Anledningen var främst att lunchen bestod av stekta kroatiska korvar. Eller var det sillmackor…
Hyfsat mätta gav vi oss på väg igen och gick till slut in på marinan Hramina-Murter. Där hade Annette och jag vart för drygt 10 år sedan så det var ett trevligt återseende. Det blev faktiskt middag på samma ställe som sist men nu ombyggd till en bättre restaurang men en specialisering på Gin i olika former och blandningar.
Kul…

Alla tog sina sedvanliga morgonpromenader i omgivningarna även denna dag. Vädret såg ut att bli soligt och varmt trots gårdagskvällens köldknäpp. Man tar alltid på sig för mycket kläder när man sticker ut på sin pw. Efter 10 minuter önskar man att man frös lite när man gick iväg istället för att släpa på en extra tröja.
Efter alla morgonsysslor skulle vi dra upp till vattenfallen, nationalparken Krka. Vi har varit där flera gånger men slås varje gång hur vackert det är.
Denna gång blev det lite festligare än vanligt. Två personer drog sig lite åt sidan och vi övriga trodde dom gått vilse. Väl återförenade så visade det sig att turturduvorna gått och förlovat sig. Tänk att vi fick (nästan) vara med och på denna vackra plats dessutom. Än en gång stort grattis Yvonne och Andreas.
Vi tuffade ner genom floden och Sibenikkanalen med stopp vid fortet vid kanalmynningen. Förlovningsparet valde att simma in och kika på det mäktiga fortet. För att ha koll på duvorna skickades drönaren upp till deras stora glädje. Eller?
Nu började det bli dags att gå vidare. Planen var att gå till Tribunj. Det hade mulnat på och det skulle komma 1,0 mm regn i timmen på eftermiddagen. Visst började det regna men dom hade nog satt en decimal fel. Snarare 10 mm i timmen hade känts rätt. Det blev till att sitta inomhus och äntligen få användning av fjärrkontrollen. Skönt att kunna stå inomhus och styra. Vi ropade upp Tribunj på vhf och bad om att få en kajplats men fick nobben. Antagligen ville ingen gå ut pga regnet. Vi vände helt om och gick mot Vodice och fick där samma svart på vhf:en. Tål dom inte ”lite” vatten. Och Vodice som till och med betyder ”det lilla vattnet” eller nåt sånt.
Vi styrde istället kosan mot Prvic Luka där det fanns plats och regnet upphörde då vi kom in i hamnen.
Förlovningsmiddag på ställets enda öppna restaurang....

Morgonen inleddes lite trevande från vissa håll. Tystlåtet och inga frågor om inte klockan var 12 vare sig här eller någonstans i världen. Förmiddagsdrinken fick i princip beordras fram.
Idag var planen att gå till Skradin för att imorgon ta turbåten upp till vattenfallet. Idag blåste det någon m/sek så vi satte upp code-0 och gled med. Härligt nu när vinschar och block är på plats.
Vi hade hoppats att kunna lägga till på någon av ställena strax innan Skradin då vi kände att det skulle vara mysigt med något mindre ställe. Men allt hade stäng för säsongen så det blev Skradin till slut.
Lite chillande i nätet innan vi drog ut på stan för lite middag. Inte många ställen öppna och vi valde det bästa öppna stället enligt Tripadvisor. Vi fick sitta ute. God mat men kallt som attan. Kunde blåsa ringar när man andades. Det kändes som att temperaturen sjunkit 10 grader på en timme. Kan det vara för vi är nära vattenfallet tro? Det blev till att köra värmaren en stund och alla tinade sakta upp på eftersitsen ombord innan god natt…..

Söndag morgon och solen lyser igen. Lite svalt på morgonen och lite soldis. Lite skulle inhandlas och därefter kastade vi loss. Det blev en fika i Vinisce. En vik som vi passerat massor av gånger men aldrig kikat in i. Klart värt ”besväret”. Det var helt vindstilla så det blev till att tuffa för motor vidare mot Primosten som var vårt mål för dagen. Ett badstopp i L-viken. Paddelboarden åkte i och Andreas visade otrolig skicklighet när han manövrerade runt i viken. Väl framme i Primosten blev det en stund i solen. Dock hade vi bokat på Šarićevi Dvori så det blev till att svida om. Taxin stod framkörd bakom Legend Pub enligt överenskommelse och efter en kort taxiresa var vi på plats. Som vanligt vänligen mottagna med nuss-grappa. En svart dryck som enligt hembrännaren själv skulle ha en hel rad fördelar och motverka både krämpor och annat. Det visade sig att den även hade långtidsverkande egenskaper vilket delar besättningen vittnade om dagen efter. Pekan som serverades (lamb and pork) var underbart god och kanske hjälper den speciella miljön till för att få den speciella känslan.
Taxin kom som den skulle och för att ytterligare utmana morgondagen avslutades kvällen på Legend Pub. Tack och lov bjöds det  inte möjlighet att uppträda vare sig i Riverdance eller Karaoke…

Det var en sval vind som mötte oss när vi klev ur planet. Solen lyste som vanligt men en nordlig vid gjorde att man började rota efter en långärmad tröja i väskan direkt. Men det är ju höst även här så det får man ju ta. Helt perfekt att flyga på morgonen kl 6 och landa efter 2 timmar i Split. Dessutom väntade Taxi Go-Go på oss. Vi var på plats i marinan i rappet. I lä så värmde solen underbart och kroatienkänslan återkom.
Vi skulle få vår båt vid 13 så vi hade några timmar på oss. Det blev frukost på kajen i Trogir i solen. Även ett för tidigt glas vin slank ner. Den G&T som slank ner i loungen räknas inte som den intogs idag utan det var samtidigt som man i annat fall skulle vara sugen på en sängfösare. Så det var i går det, typ.
Det blåste ganska rejält och skulle göra så hela dagen och natten. Beslut togs därför att ligga kvar i Seget tills imorgon. Idag kunde vi handla och bara njuta av att semestern just börjat.
Middag på Kamerlengo som levererade som vanligt och vi hade nöjet att ligga granne med My Elfri II…

Det var en minst sagt turbulent vecka i mitt liv som gjorde att packandet av väskor inför höstens resa till Kroatien inte påbörjades förrän sent på fredagen. Anade att det skulle glömmas en hel del saker då vi skall vara nere tre veckor denna gång. Men då får vi väl handla det vi saknar när vi väl saknar det.
Första veckan med våra vänner, Nettan, Tomas, Yvonne och Andreas. Skall bli kul att ta med dom till vårt paradis i en vecka och därefter seglar Annette och jag själv. Till slut var det packat och det var dags att knyta sig. Som vanligt sover man inte vettigt om man skall gå upp kl 02:00. Så ej heller denna natt. Samtidigt som klockan ringde så plingade det till i mobilen att Öresundsbron var stäng. Så lägligt då. Nu poppade minnen upp från vår senaste resa då vi kom för sent till incheckningen och inte kom med planet. Inte nu igen….
Dock öppnade bron 10 minuter innan vi kom till brofästet så det löste sig och vi kunde checka in i tid.
Kl 5 öppnade loungen så det blev lite frukost innan det var dags att gå ombord….

Det har nu snart gått två veckor sedan vi landade i Ystad igen efter vår efterlängtade jungfrutur. Den blev ju inte som vi tänkt oss. En del besvikelser men även en hel del underbara upplevelser, inte att förglömma. Vi seglade ju första veckan själv, Annette och jag. Vecka 2 hade vi sällskap av våra vänner Pia & Gunnar och Eva och Clas. Underbara dagar med fantastiskt väder, många skratt och trevliga upplevelser. Det ju faktiskt så att när man får lite distans till saker så ser man negativa saker man upplevt i en annan dager. Men i-landsproblem är fortfarande problem och idag hade vi vårt möte med Navigare Yachting. Det kändes mycket bra att man ville träffas och diskutera igenom vad som hänt. Och inte hänt. Vi hade ett bra och trevligt möte där allt kom på bordet och många beslut togs för att lösa det som skulle fixas. En bra dialog även kring leverans av nya båtar till nya investerare i framtiden. Det gäller ju inte oss då vi hoppas att My Elfri III är vårt sista båtköp. Hon skall ju bli vårt boende under längre tider än några få veckor på sommaren. Men det får framtiden utvisa…
Men nu lever vi i nuet och njuter av den svenska ickesommaren….
Jag började jobba direkt när vi kom hem och Annette sliter i sin koloni. Byggboom råder i området och hennes stuga börjar sakta ta form. Kommer bli hur fint som helst.
Även om vi lever i nuet så är det inte utan att man fluktar lite i appen som säger att det ”bara” är 77 dagar kvar tills vi drar till Kroatien igen. Men det går ju fort. Eller?

Idag var det dags för våra gäster att flyga hem. Vi skall också flyga men inte på morgonen och inte till Köpenhamn. Vi skall till Hamburg som jag tidigare berättat om.
När vi vinkat av våra vänner så packade vi också ihop våra tillhörigheter. Både det som skall hem och det som skall stå kvar på lagret i marinan. Löjligt vad prylar vi har. Antal väskor har en förmåga att öka med 1 st per år alternativt byter vi ut till större bagar. Tycker synd om personalen som måste slita på detta och dessutom hålla ordning på alla investerares tillhörigheter. Ingen lätt uppgift i undermåliga lokaler.
Det blev frukost på Yacht Club och därefter tänkte vi lägga oss vid poolen och slappa under dagen. Vårt plan går inte förrän ikväll. Problemet var att många tänkte som oss så vi fick ingen plats vid poolen därmed fickdet fick bli stranden. Inte illa men inte som vi tänkt.
Googlade lite på hotell i Hamburg när jag kom på att det var G20-möte där och att man då hade bokat upp 10 000 bäddar till delegaterna på mötet. Innebär att vi inte fick hotell där såklart. Läste dessutom om oroligheterna kring mötet, så det var nog lika bra att strunta i att åka in till stan.  Hamburg som normalt är en trevlig stad. Skit samma. Det löser sig alltid….
Vi såg när vi kom till flygplatsen att det ankommande planet från Hamburg var försenat drygt en timme så det var troligt att anta att vi också skulle bli motsvarande försenade upp till Hamburg.
Du som varit på Splits flygplats vet att det inte är någon rolig historia. Trångt, tråkigt och grymt dålig luft gör väntan otroligt dryg. Aldrig sittplatser till alla väntande och en AC som är totalt feldimensionerad. Dessutom finns det inte speciellt bra ställen att käka på om man inte vill ha en macka och en kaffe på stående fot, medan du svettas som en gris och trängs med andra.
Så ett litet tips…
Checka in ditt bagage och gå upp en våning innan du går genom security. Där finns en restaurang. Inget speciellt men du kan få sitta, få något som liknar mat och slippa avgångshallen. När det sen drar ihop sig så är det bara att gå igenom röntgenavdelningen och vistas så kort tid som möjligt i ångbasun på andra våningen. Dom kommer inte flyga ifrån dig i första taget. Din väska är lastad på planet och dom åker inte med den om du inte kommit till gaten. Du får många chanser innan dom öppnar lastrummet och letar upp ditt bagage.
Hur som helst kom vi iväg nästan en timme sent. Landade i Hamburg runt midnatt. Körde norrut och hoppades på ett hotell kanske i Lübeck istället. Man kan inte lura systemet efter kl 00:00 att man vill bo från kl 02:00 till 09:00. Systemet tycker att man borde checka in innan kl 24 annars är det för sent. Vi körde på och hamnade efter ett tag i Puttgarden. Det visade sig att Bordershop helt otroligt hade öppet dygnet runt. Man kan alltså köpa billig sprit, vin och öl när man vill på dygnet. För att kompensera oss för dyra utlägg i samband med vår ofrivilliga omväg till Tyskland stannade vi till kl 03:00 för att handla. Inte trodde vi väl att det skulle finnas folk här då. Det stod 10 svenskskyltade bilar och kanske 5 danska. Två småländska herrars röster hördes konstant. Glada tillrop när dom noterade hur billigt det var. Vi har väl aldrig sprungit igenom Bordershop så här fort. Tog under 30 min. När vi kom till färjeläget så visade det sig att färjan just gått och nästa skulle gå om knappt en timme. Vi somnade direkt och vaknade inte förrän kön kom i rullning. Ganska slitna tog vi en kopp kaffe och en av gårdagens mackor i kafeterian.
Nu ville vi verkligen bara hem och landade i Ystad kl 8 på söndagsmorgonen.
Sammanfattningsvis kunde vi bara konstatera att vi haft några underbara veckor som innehöll allt.

• GLÄDJEN av att åka till Kastrup och ha två veckors segling framför sig.
• BESVIKELSEN av att inte komma med flyget från Kastrup.
• KREATIVITETEN och problemlösningen att vi ändå landade i Kroatien samma dag som planerat.
• FÖRVÄNTANSFULLHETEN när vi går på kajen och ser vår nya båt längre bort. Upplyst och lagd strategiskt på "centercourten" längst in på bryggan.
• BESVIKELSEN över att se att båten inte var i det skick man förväntat sig. Det var ju ändå vår    jungfrutur med vår nya båt som kanske om några år skall bli vårt andra hem.
• FÖRVÅNING över de svar och förklaringar vi fick av personalen på plats.
• TILLFREDSSTÄLLELSEN att man till slut vill göra allt man kan från Navigare Yachtings sida för att lösa det som går att lösa.
• UPPGIVENHETEN som infinner sig när det ändå inte blir bra. Även om viljan fanns så räckte det inte hela vägen. Kunskap saknas.
• ACCEPTANSEN att inse att leveransen är ofullständig men ”gilla läget”.
• GLÄDJEN att segla med den man älskar och få uppleva nya ställen.
• STOLTHETEN att få visa sina vänner vad vi lägger vår fritid på.
• FÖRNEDRINGEN när man får en offert från Navigare på saker som självklart skall ingå enligt kontrakt. Avsaknad av fingertoppskänsla.
• SORGEN av att lämna vårt paradis.
• GLÄDJEN av att komma hem och träffa familjen.
• ÖDMJUKHETEN att inse att 100-tals personer följer oss på blogg etc. 

Tack för att just du följt med på vår resa. Vår jungfruresa med My Elfri III.
Hälsningar
Annette & Bengt

Fredag morgon och dagen som jag hatar. Inte fredagar generellt som tur är men den sista fredagen på våra seglingar är alltid lika dryg. Då är det ju dags att ta sig till hemmahamnen igen. Börja fundera på packning, transfer osv. Jag kände att jag var lite sur redan då jag vaknade för jag vill fan inte hem. Trivs så grymt bra med detta. Segling, sol, värme och ett soft tempo. Hela gänget skulle gå och käka frukost iland men jag kände att jag behövde lite egentid. Plockade ihop vår code-o som inte är komplett. Rotade lite med saker jag funderat på under veckan. Bla en vire som håller uppe bogspröt. När man tar ner seglet så pekar bogspröt rätt ner mot vattnet och svårt att fiska upp. Naturligtvis kan fallet sitta där men ändå. Det blev några dubbla espressos innan gänget kom tillbaka, glada i hågen. Jag hade väl sakta fattat att man inte kan ha det såhär alltid så det är bara att inse att det är sista dagen på denna resa och njuta av den.
Vi kastade loss och hade bestämt oss för att gå till viken Uvala Nejujam där vi planerat en lunch hos Maretas. Lite bad och sol innan vi tog oss upp för trapporna till Maretas Konoba. Vi blev som vanligt mottagna med ett fantastiskt leende och en stor portion energi från ägarinnan. En underbar utsikt från restaurangen. Mareta trodde det var Bamseklubben som var på besök när Clas envisades att beställa pannkakor med choklad till lunch. Men allt smakade bra så vi drog oss till båten igen för siesta. Det hade börjat blåsa lite så skepparen bad om att vi skulle gå lite tidigare än planerat för att kunna suga på karamellen lite extra.
Det blev en hygglig seglats en stund innan vinden vred helt och det blev motor som gällde till Seget.
Kvällen tillbringades i Trogir som var fullständigt översvämmad av folk. Båtbytardagar och säsongen är igång på allvar nu. Det kändes som att vi fått nog efter det vi fått vår glass på Glasstorget.
God natt…

Idag är planen att gå till Stari Grad. Samma besked som på Vis. Kom tidigt så är det inga problem. Vi kompromissade fram till kl 16 efter några samtal. Vi passerade brandplatsen och såg att det var en ansenlig yta som bränts av. Det låg hus precis i kanten men dom verkade ha klarat sig. Vi landade till i viken vid Marinkovac i Klemeti utanför Hvar. Fick plats på centercourten precis framför restaurangen. Vi käkade lunch på Antonio Patak. Mycket bra mat. Nu blev det plötsligt lite brått. Vi hade två timmars motorgång till Stari Grad och jag ville ju segla lite också. Självklart så fastnade linan från bojen i propellern när vi vände runt. Men som tur är så är vi tyvärr ganska vana att strula till det med just detta. Det blev till att hoppa i och trassla och skära. Snart var vi åter på väg. Det blev en liten stunds segling så skepparen fick sitt innan vi kände att det var dags att dra på järngenuan. Vi kom in i en svärm av båtar som också verkade gå mot Stari Grad men det var hela armadan båtar från Yachtweek som har sin samling en vik utanför stan. Skönt att slippa dom i hamnen. Det visade sig att My Elfri II var med i detta gäng (såg henne bara på AIS) och måste härda ut festandet med ungdomar från hela världen.
Det hade nu blåst upp så vi fick en härlig sidvind på 9 m/sek då vi skulle lägga till. Men med denna trimmade besättning var det inga problem.
En positiv upplevelse var restaurang Pinetta. Det visade sig att dom har öppet hela oktober så vi lär återkomma då.

Mitt under middagen såg vi en stor rökpelare stiga över Hvar. I samma riktning som Sveta Nedelja. Det blev därför en utryckning med drönaren för att kolla vad som händer. Det visade sig att en skogsbrand rasade på Hvar. Riktigt obehagligt. I efterhand fick vi veta att det var några turister som hade slarvat med sin grill. Morgonen efter var vår båt täckt av sotflagor som Clas och Gunnar effektivt sanerade bort.

Vi ankrade upp i viken på Scredo. Det blev några tampar i land vilka Annette med stor skicklighet gjorde fast. Vi testade våra inköp hos Zlatan och slappade i nätet några timmar. Annette hade förberett tävlingar vilka med intresse följdes av dom andra besättningarna på dom andra båtarna får man tro. Vi hördes säkert över hela viken.
Middag intogs på restaurangen längst in i viken. Bra mat och trevlig service..

En god natts sömn i den lugna viken/hamnen. Vi hade tagit beslut på att idag gå till Komiza på Vis. Jag hade kvällen innan ringt till hamnkaptenen i Komiza, men han kunde inte lova en plats om vi inte kom innan klockan 2. Inget bra bokningssystem när man måste komma in efter lunch. Vi tuffade sakta genom dom fina öarna vid Lastovo. Otroligt vacker natur. Vi fick en vind på 4 m/sek och satte Code-0, som vanligt provisoriskt och gled sakta mot Vis. Vi kunde dock räkna ut att vi skulle komma fram långt senare än kl 2. Nya beslut togs och vi satte kurs mot Sveta Nedjelja eller Zlatans vingård/hamn för lunch istället. Som vanlig betonar jag att det inte är vår Zlatan utan en annan kille som är bra på att göra vin. Vi klämde in oss bakom yttersta piren och knallade in i restaurangen. God mat och vin samtidigt som vi bunkrade upp lite vin för kommande vinprovningar. Satte därefter kurs mot Scredo där vi tänkte stanna för natten.

En underbar morgon i Korcula. Hela besättningen var på benen tidigt och gick sina rundor i stan. Planen för dagen är att gå till Lastovo. En pärla i vårt tycke. Det var lite som plocke-pinn när man skall lämna Korcula hamn. Något måste hända längre ut på piren för att det skall hända något längre in. Katamaranen innanför oss ville gå och det kan han ju få göra. Innebär att vi senare för lite större manöverområde när vi skall gå ut. Tricket med att låta lovartsförtöjningen mot kaj sitta kvar till sist är oslagbart. Man har helt andra möjligheter att få kontroll över läget. Och kunna ta det lugnt. Tack Anders Svedberg.
Vi fick en lugn slör på 4-5 m/sek och jag kunde inte låta bli att sätta code-0. Det blev mycket provisoriskt då en del delar inte är på plats men det gick hjälpligt. Verkligen kul och jag kan verkligen se glädjen med detta segel framöver. Gjorde några knops bättre fart.Vi försökte oss på något badstopp vid öarna öster om Lastovo men det var både trångt och vi draggade på två försök. Så vi drog in till Skrivena Luka på sydsidan av Lastovo. Vi droppade ankare längst in i viken och njöt av vår lunch. Kom efterhand på att viken var mysig och vi skulle kunna stanna här över natten. Det fanns en brygga och man kunde skymta några restauranger i land också. En del båtar hade kommit in men det fanns plats för många till. Men vi kör dit nu så är det gjort, tänkte vi. Vi backade till där vi tyckte vi skulle ligga bra men då hade bryggkillen en annan uppfattning. Bryggan var en flytbrygga med en liten bro som delning. Killen ville ha ena skrovet på bryggan som låg närmast land och då hamnade vår landgång mitt i skarven på bryggorna eller rättare sagt rakt i räcket på den lilla bron. Så att komma iland så måste vi klättra över ett räcke. Det hjälpte inte att vi bad om att få ligga med hela båten på samma brygga och för honom hade det varit lätt att lägga en enskrovsbåt innanför. Men icke. Han förklarade att det var inte vad jag ville som gällde utan vad han bestämde. Även om det var fel. Jag surnade till och tackade för visat intresse och drog. Måste komma ihåg att träna på min kompromissvilja när jag kommer hem.
Vi gick istället in till Hotel Solitudo vid Mall Lago. Hade läst att man inte skulle äta på hotellet utan vi bokade på den lilla Konoban intill. Det blev verkligt god mat men servicen hade mer att ge. Dom var alldeles för underbemannade så om du skall dit så gå inte dit vrålhungrig.
Jag hade tidigare i Korcula varit oförsiktig och glömt hur smidig jag är och ”förstört” ryggen. Skulle ta ett älgakliv med dålig balans och med famnen full av vattenslang. Skulle dessutom spara tid genom att ta slangen på motsvarande sida där landgången låg. Vansinnigt korkat såhär i efterhand. Blev tidig i säng med värktabletter för skepparen medan övriga i besättningen hade det kul i ”sittbrunnen”

Sval morgon.
Molnigt och ganska blåsigt fortfarande. Vi tog en morgonrunda som vanligt men inte så lång idag. Idag skall det klarna upp och bli riktigt fint väder på förmiddagen. Planen är att hitta en fin liten vik och passa på att döpa My Elfri 3. Mycket riktigt drog molnen bort och det blev snart klarblå himmel igen samtidigt som temperaturen steg rejält. Vi tuffade genom den vackra nationalparken när vi till slut fastnade för en pärla. Dessvärre var det förbjudet att ankra inne i viken. Man var väldigt tydlig om vad som hände om man trots förbudet skulle ankra här. Man skulle ledas in på något parkkontor men därefter var det oklart vad som skulle hända. Man får hoppas att böter skulle räcka, och inte piskrapp eller äta rå bläckfisk på tid. Men vi följer ju regler så vi ligger på rätt sida gränsen och ankrade utanför viken. Båten preppades med flaggor, besättningen klädde upp sig lite extra och champagnen kom på bordet tillsammans med snittar och godsaker. Precis som på ett vanligt dop, typ. Men utan präst. Vi hade ju Annette. Hon drog korken och höll ett litet välgångstal. Vi hoppas ju på att ha många trevliga stunder men även längre tider ombord nu och i framtiden.
Den omogna skepparen förstörde naturligtvis den magiska stämningen med att dokumentera händelsen från luften med drönaren. Kan kanske vara kul att ha i framtiden.
Det blev uppvisningar i olika stilar på paddelboarden och en hel del bad innan vi gick mot Korcula. Vi bokade på nätet kvällen innan och fick förmodligen den sista platsen. Vi trodde botten eller toppen, beroende på hur man ser det, hade nåtts när det gäller priset på en hamnplats. Denna gång kostade det 1833,78 kr för en natt. Helt galet.
Dom som varit i Korcula vet att det inte är en speciellt rymlig hamn. Vi blev hänvisade in en bra bit in i hamnen men på något sätt så gick det bra. Inga skador på vare sig materiel eller personal.
Det blev lite tävlingar ombord i vanlig ordning. Blodvite uppstod och Clas stod som värdig segrare. Tävlingen bestod i att man tävlade man mot man och skulle ta en flaska med en viss färg (1 av 5) som tävlingsledningen skrek ut.
Efter 14 dagar i solen så hade undertecknads reaktionsförmåga mycket att önska. 
Grattis Clas.
Som vanligt var det mycket folk i gång i Korcula men efter en liten stund fick vi ett bra bord på ringmuren och fick en god middag. Kul att variera vikar, småbyar och städer. Som Gunnar så klokt beskrev det. Det är sju olika resor på samma resa…..

Idag skulle vi kasta loss med vår nya besättning. Annette och jag trivs bra att bara vara vi ombord men alltid kul att det kommer besök. Vi hade gjort upp om att gå tidigt. Vi ville ju alla komma ut och bada och njuta i någon vik. Annette och jag tog vår vanliga morgonrunda och hittade ett förmodat vattenkraftverk i slutet på floden vid bergen. Mycket vackert. På hemvägen gick Annette och handlade bröd medan jag skulle lösa ut båten. Jag kanske mer hoppades än trodde att jag skulle få en reducerad nota när vi fick ligga i servicehamnen med både utan el och vatten men så blev det naturligtvis inte. Kalaset kostade i svenska pengar 1680 kr. Helt sjukt. Jag gjorde några tafatta försök att få dom till att justera summan men personalen verkade helt oförstående. Varför då? Marinan var ju full. Ni skall vara glada att ni fått en plats överhuvudtaget. Trots ni bokat i förväg och fått bekräftelse. Jag bad att få tala med en ansvarig för de som satt i receptionen var helt nollställda. Jo jag fick kontaktuppgifter till en chef. Han satt i Zagreb och kunde ev kontaktas via mail. Suck. Nej det är bara att bita ihop. Vi kastade loss och tuffade sakta norrut. Naturligtvis hade vinden i näsan IGEN. Stannade till i en vik för bad och lite paddelboard. Alla visade stora talanger.
Nu hade vi bestämt att vi skulle ligga i naturreservatet på Mljet för natten. Vi hamnade i viken, Luka Polace. Det blåste ganska rejält när vi kom. Jag hade fått för mig att man bara låg för ankare i naturreservatet men det såg ju ut som i vilken vik som helst. Det låg ett antal restauranger med viftande mooringkillar med linan i högsta hugg för att visa att vi var grymt välkomna till just deras förträffliga ställe. Vi lobbade in ME III intill en Lagoon 450 med engelsk besättning. Kul att se ett par personer med varsin fender som mottagningskommitté. Dom såg mycket misstänksamma ut när vi närmade oss. Skepparen muttrade to fast, to fast men ändrade strax till veeeery good. Han kom sen och tog mig i hand och gratulerade till en tremendous parking. Kul. Lite stolt blir man ju när det går bra i lite tuffare förutsättningar. Han berättade att han själv hade gjort en katastrofal tilläggning en timme tidigare. Dom hade hållit på länge innan dom låg bra. Han bara skrattade åt oss som tog tilläggaren i sittbrunnen sekunderna efter vi kommit in.  Det var Bora fick vi reda på när vi väl lagt till. Ingen massiv men dock en tuff sidvind.
Annette hade arrangerat tävlingar ombord vilket säkert både såg konstigt ut och lät väldigt mycket. Oklart vem som vann, egentligen.
Det blev god mat på kajen och en del av oss åt säkert någon utrotningshotad fisk med stor aptit.
Skepparen somnade gott in under ett täcke i sittbrunnen medan resten av gänget fortsatte ljuga.

Dagen började med ett rejält skyfall vid femtiden. Det smattrade på rejät och som tur var fick vi in dynor etc innan dom blev dyngsura. Fördelen var ju att båten skulle bli ren och skölja bort saltet nu när vi skulle få gäster. Somnade om efter en stund men det blev ändå en tidig avgång från viken. Vi tuffade dom 8 NM in till Dubrovnik där vi bokat plats och där vi skulle möta upp våra vänner. På vägen in såg vi en helt utbränd Lagoon 450 av nyare modell. Det var bara skroven som återstod. Hela överbyggnaden hade bränts bort. Såg hemskt ut och man fick en fundering om vilken skräck att få brand ombord. Kollade genast var våra brandsläckare var placerade. Vi hade många små släckare ombord som tur är.
Vi tankade upp och blev hänvisade till en ny brygga vid kranen. Lite fundersamma men dom lovade att det var kanon och bryggan var helt ny för året. Lät ju kanon.
Problemet var bara det att den saknade både vatten och el. Det blev några timmars förhandling både personligen men även via vhf och telefon. Dock slutade det med att vi fick ligga kvar. Inte helt nöjd med detta då vi bokat och fått bekräftat plats för en dryg vecka sen. Gänget kom och vi prioriterade en god lunch och sedan en tur in till gamla stan i Dubrovnik. Alltid trevligt även om vi lyckades bli blåsta av en taxichaufför. Det gäller att vara vaken.
Det blev en hyggligt tidig kväll då våra gäster var tidigt uppe denna resdag

Det blev en lugn morgon i Ukuklje. Vi var tidigt på benen efter en tidig kväll. Underbart att se den lilla byn vakna. Inga blodtrycksmediciner i sikte här inte. Känns som om tiden står lite still. En gammal tant satt på en bänk i byns enda gatukorsning och kollade vad som händer. Kan inte låta bli att fundera på hur hennes livs ser ut eller kanske ännu mer har sett ut.
Nej nu får vi dra vidare. Kastade loss och tuffade sakta ur viken. Hit kommer vi säkert fler gånger. Och kanske lägger vi oss vid hotell Lampolo någon gång i framtiden. Vi följde kusten på Mljet och hamnade efter en stund i viken Veliko Skolj. En mysig passage med blått vatten. Det blev en fika på svaj. Det blev även läge att flyga lite drönare. Drog iväg och tog några bra bilder. Då kom det plötslig en helikopter som flög över och landade just bakom backen. Då såg jag det. Det var en militär radarstation med två stora radarmaster som roterade. Jag har ju hyggligt klart för mig att det är förbjudet att flyga drönare i Kroatien och kan ju ana att det gäller i synnerhet i militära skyddsområden. Det blev en snabb landning och hoppackning av drönaren. Vi drog ankaret och rundade klippan som hade en till två sjömils avlyst område. Vi gick in i en vik som vi fått rekomendationer om ,Saplunara som ligger på Mljets sydost spets. En trevlig vik med bojar och ett litet samhälle med några konobas och någon livsmedelsaffär. Efter lunch var planen att segla upp till Sipan och ligga där för natten. På lördagsmorgonen skall vi ju gå in till Dubrovnik för att möta upp Pia, Gunnar, Eva och Claes som landar på förmiddagen. Naturligtvis hade vinden i näsan och det var inte heller mycket till vind. 2-3 m/sek. Det blev till att tuffa för motor. Skönt att vi nu uppgraderat till lite större motorer. Dom gör att vi går några knop snabbare och dessutom lite bättre bett i manövrerna i hamnarna. Dessutom på lägre varv. Känns som en bra investering. Vi landade till slut på ön Kolocep där vi la oss på svaj. Det blev lite paddlande och det blev även tid för premiärtur för vår dinge. Den gick fantastiskt bra med en Honda 8 hk. Planade lätt med två personer vilket gör att vi kan välja att ligga utanför en marina och ta dingen in på ett snabbt och säkert sätt.
Vi bäddade i nätet och kollade stjärnhimmeln igen även denna kväll. Magiskt….

Efter några timmars sömn hade vinden lags sig på 8 och det kändes som om det var stiltje i förhållande till natten. Vi släppte bojen och tuffade ut ur viken och satte kurs mot Korcula. Vi skall till ön Mljet idag men det blir ett litet shoppingstopp i Korcula. Det är ju lite sådär att snabbparkera i Korcula. Men vi stannade till i västra hamnen, där dom stora grabbarna ligger. Någon bjässe hade just lämnat så vi smet in som en katt bland hermelinerna. Att dom skulle komma och köra bort oss var ganska självklart men vi chansade. Och lyckades. Jag stannade ombord medan Annette gjorde det hon gör bäst, handla.
Vår AIS funkade ju inte som jag tidigare berättat så jag började rota med detta. När jag väl hittat lådan så blinkade den rött. Inte bra. Det blev lite googlande och efter ett tag fattade jag galoppen. Hittade en usb-sladd som skulle kopplas mellan en dator och AIS-en. Ett program för att programmera in båtens uppgifter i lådan laddades ner. En instruktionsfilm på Youtube kollades på och vips fanns vi i AIS-världen.
Nu kan man följa oss på dom sju haven: Klicka här!
Annette kom nöjd tillbaka och vi kastade loss. Tuffade förbi Lumbarda mot Mljet. Vid Korculas östspets satte vi segel och fick en fantastisk segling. Loggade mellan 6 och 10 knop hela vägen till Okuklje en bit ner på Mljets norra kust. Vi kallar den här viken för Tillbaka tll framtiden då vi varit här för snart 15 år sedan och en av krögarna såg ut och betedde sig precis som den coola professorn i filmen. Vi får se om han lever.
Vi la oss på en lite brygga utanför restaurang/hotell Lampalo.
En trevlig gubbe som fixade både el och vatten bara vi käkade på hans restaurang. Det såg lite skabbigt ut men vi blev positivt överraskade. Det fanns tre eller möjligen fyra bord och det blev fullspikat idag, Bra service och god mat till bra pris gör att vi med all säkerhet kommer tillbaka. Tror det är så att bara mindre båtar och katamaraner kan lägga till vid hans brygga pga djupet. En lite bonus var ju att han kom med en äppelkaka när vi just lagt till och på morgonen fick vi en varm chokladkladdkaka.
Det blev en underbar dag i viken med lite paddlade och drönarkörning. Efter middagen lade vi oss i nätet och kollade en underbar stjärnhimmel och somnade under bar himmel……

Det blev nästan som prognosen förutspådde. Vinden skulle öka till 14–16 m/sek mellan kl 22 och 23 för att sedan sakta avta och vara nere på 7-8 på morgonen vid kl 8. Men dom hade fel om styrkan. Vi gick och la oss vid 23 då vinden låg på mellan 15 och 16. Det riktigt kändes vilken belastning det var på vår boj och betongklumpen i botten. Jag försökte tidigare på kvällen googla på hur mycket en svart boj hade i vikt i botten och det jag hittade var 3000 kg. Det kan kanske stämma. Eller inte. Vi hade väl precis somnat när det dunkade till i skrovet. NEJ INTE NU IGEN! Vi satte oss rakt upp i sängen och kom genast att tänka på vår mardrömsnatt i Thailand för ett par år sedan. (Läs här!)
Vinden var nu 18+ och det visade sig att vi hade släpat betongklumpen åtminstone 10 meter. Det var bojen som vi hade som riktmärke och som låg 10 – 15 meter bakom oss när vi gick och la oss, som hade träffat oss i sidan. Vi tog in på tamparna i fören för att gå fritt från bojen. Dags att försöka sova en stund igen. Sov oroligt ett tag men sedan märkte vi att vinden sakta la sig. Vid en liten koll vid kl 5 så låg det ”bara” på 10 m/sek. Det kändes mycket bättre. Vi låg dessutom i samma position enligt gps. Då gick det plötsligt att somna om och få sova lite tryggare….

Vi tog beslut om att ligga kvar en natt till. Det skulle komma en ”very strong Jugo” så vi kunde inte ligga långsides så vi fick flytta igen. Jugon skulle bralla på i natt och ett dygn framåt. Kändes inte kul att kanske ligga kvar ytterligare ett dygn. Nu hade vi lärt känna Markarska så det räckte för den här gången. Det visade sig att det var ystadbor i omgivningarna. Dom bodde i Podgora några km söder om Markarska. Det var Paula och Martin Nilsson med sina barn Tyra och Teodor. Vi fick kontakt och dom hade hyrt motorbåt och skulle åka på båttur bla till Bol på Brac. På hemvägen hoppade dom av hos oss och vi hade några trevliga timmar tillsammans. Först lite drinkar ombord och sedan en god middag på stan. Mycket trevligt att träffas här.
Även idag blev det drygt 6 km på morgonrundan. Vi har blivit lite av sjusovare så staden har ju vaknat till ordentligt innan vi kommer på benen och det har dessutom hunnit bli ganska varmt. Det blåste runt 10 m/sek från söder och det innebär en rak motvind om vi nu skulle gå. Vinden skall sen öka till kvällen upp till 14-16 m/sek. Då vill vi vara i hamn eller en skyddad vik.
Vi tog beslut om att gå även om alla båtarna i hamnen låg kvar. Men av någon anledning började det hända grejor ombord på grannbåtarna när vi kopplade ur ström och tog in landgången. Plötsligt gick det 4 båtar samtidigt som oss. Ingen ville vara den första idioten som stack men skulle absolut inte bli sist att lämna.
Det blev en lugn tur trots starka vindar. Vi gick för motor och vi blev duktigt sprayade så båten var nog full av salt när hon torkade. När vi rundade Sucuraj på Hvars östspets fick vi plötslig en halvvind. Upp med seglet och livet lekte en stund igen. Vi höll god fart och loggade dryg 11 knop stundtals.
Vi bestämde oss för att gå in i viken Lovice på halvön norr om Korcula. En mysig vik som erbjöd skydd för Jugon som dock viner i riggen. Det skall finnas någon färgmarkering på bojar vad dom tål. Vår är svart och vi hoppas att det är den som är ”värst” och tål mest. Lite som svart pist eller svart bälte i Karate.
Nu är det uppdukat ostar och vin i solnedgången. Kan man ha det bättre?
Nej inte vi...

Dagen började med 7 km pw i omgivningarna. Gick den tre kilometer långa strandpromenaden. Fantastiskt fint. Välskött och prydligt. Dock är det väl inte vår melodi att ligga och trängas på en sån här strand även om den är fin. Under min runda ringde Tomislav, basemanagern och berättade att dom är på väg. Han ville veta om vi kunde ligga kvar i Markarska under dagen. Man skulle fixa bogspröt, seglet och dynorna idag. Som jag tidigare sagt har vi gillat läget och har egentligen inga större förväntningar att saker skall fixas. Dom skulle snart komma och skulle absolut vara klara till 3-4 tiden. Kändes kul och förväntningarna tog ny fart. Vi tog det lite lugnt och bara myste i båten. Vi är otroligt nöjda med själva båten. Den stora ägarhytten i styrbords skrov är helt magisk med massor med skåp och stuvfack. Man har även ändrat lite i båten. Det handlar om skåp istället för lådor etc. Vi har nu också tre kylskåp. Ja, varför kan man undra men dom är välfyllda och känns helt självklara nu efter några dagar. Kylskåpet utomhus har dessutom blå belysning när man öppnar draglådan. Ett självklart plus.
Medan vi låg och slappade i nätet kom hamnfogden och ville att vi skulle flytta oss. Det skulle komma in en yacht som bokat plats. Så det var bara att kasta loss och lägga oss bland som andra segelbåtarna som låg kvar. Det är verkligen kul att Annette och jag blivit en så vältrimmad besättning. Vi lyckas med varje tilläggning och kasta-loss nu för tiden. (Ta i trä). Det är ju grymt viktigt när vi bara är två personer ombord. Båten är ganska stor med rejält vindfång det är viktigt att vi är samspelta. Det är inte alltid vackert men vi löser det. Med bra rutiner och diskussion före och efter. Sen har vi tränat en del också. Det kommer väl gå åt skogen nån gång men bara ingen blir skadad.
Till slut kom det två killar som skulle fixa bogspröt till Code-0. Dom undrade vart fallet till detta var. Förklarade att det inte finns något. Han tog sig för huvudet och insåg att han var tvungen att åka upp i masten. Fick då en liten ond aning om att dom kanske inte har alla delar med sig för att kunna segla med det nya seglet trots allt. Det behövs vinsch och block etc. Nu hade vi väntat länge på Tomislav som också skulle komma med dynorna. Då kändes det för oss att det var dags för lunch så vi lämnade båten. Då kom Tomislav. Med dynorna. Vi kom överens om ses efter vår lunch.
När vi kom tillbaka hade rigg-killarna stuckit och bogspröt satt på sin plats. Dock var ingen vinsch monterad och mina farhågor besannades. Tomislav var nog inte påläst i ämnet Code-0 så han gav inte mycket tröst. Seglet han levererade går fortfarande inte att använda. Dynorna var dock fina och han hade med sig nästan alla. Och dom passade nästan. Men bara nästan...
Men det som känns bra är att dom verkligen har gjort allt för att göra oss nöjda.
Stor eloge till gänget på Navigare…

Vi kastade loss och gled sakta ut Postira. En trevlig upplevelse och vi kommer säkert tillbaka. Det blåste exakt 1 m/s så vi satte bara genuan och gled i 1 knop mot Makarska. Då ringde Tomislav från Navigare och undrade vart vi skulle gå. Det visade sig att dynorna på något otroligt sätt blivit klara och kunde levereras. Dessutom om vi kunde ligga några timmar ytterligare i Makarska så skulle dom fixa även code-0 och det knäckta ryggstödet. Vi hade vid det här laget valt att ”gilla läget” och inte irritera sig längre. Vi snackar ju I-landsproblem trots allt. Men vi blev naturligtvis både glada och överraskade över beskedet. Och såg såklart fram emot att dom skulle komma. Imorgon förmiddag är det som gäller. Härligt…
Vi gled vidare och landade till slut i den stora bukten utanför Makarska där 1000-tals badande njöt i fulla drag. Varmt idag igen. En bra bit över 30. Efter lunch, en simtur in till land och chillande i nätet tuffade vi in till marinan. Inte många seglare här. Max 10 st i denna stora hamn. Det visade sig att det drog igång en handbollsturnering idag för ungdomar. Pompa och ståt med marschmusik och parad genom staden. Go mat och en glass i sittbrunnen fick avsluta denna dag.

Sov som stockar på natten. Var grymt slitna över gårdagens strapatser. Men nu har vi svalt förtreten och lämnar det tråkiga bakom oss. Nu skall vi snart ge oss av och vi har två veckors segling i vårt paradis. Det var redan riktigt varmt men besköt oss ändå att gå in till Trogir. Därifrån tog vi en taxi till Kaufland. Vår nya leverantör av mat och dryck. Konzum omkörd av tyskarna. Åter ombord och alla papper iordning kastade vi äntligen loss. Vi var i princip sitt att gå ifrån Seget. Underbart att komma iväg. Redan vid manövreringen i hamnen märktes skillnaden på uppgraderade motorer. Den svarade direkt och gav god fart vid sträckkörning. Planen idag är att gå mot norra sidan av Brac. En positiv upplevelse för några veckor sen som vi ville kolla närmare. Annette utlovade lunch på vägen men fick snart besked om att byta gasflaska för spisen slocknade. Fixar det! Men det visade sig att vi inte hade någon extra gasolflaska. Det skall alltid finnas två så man kan byta. Ringde in till Navigare för att kolla var man kan köpa nya. Det gick inte tydligen så dom var tvungna att fixa det. Vi låg utanför Solta och beslöt oss gå in i Najujam för att bada och slappa. Efter en stund kom mycket riktigt Nik i Navigares rib med två gasflaskor. Otrolig service även om man gjort fel och missat att byta på basen.
Efter lunch satte vi segel igen och styrde mot Brac. Gick in i Sutivan men kände att vi glider på en bit till. Vi ville inte iland ännu. Dagstrippen slutade i Postira efter ett antal badstopp. En liten by som hade en fin gästbrygga vid det ”stora” hotellet. Det fanns både el och vatten. Priset var 420 Kuna för en natt. Bara vi och 3-4 andra båtar på bryggan.
Det blev några ytterligare några timmar i nätet. Solen gick ner bakom hotellet och vi fick en härlig skugga på båten. En liten tur på byn och sedan middag på en liten trevlig Konoba…
Det hade mörknat och vi lade oss på en filt i nätet och bara kände in lugnet med en go G & T och kollade stjärnhimmeln. En himmel som sakta men säkert molnade på och plötsligt kom första blixten. Efter en stund kom åskregnet och det bara vräkte ner. Plockade in alla skitiga dynor. Dom hade kanske mått bra av lite vatten men vi ville ju inte kontaminera hamnbassängen.
Det blev en pw på morgonen och därefter en tur med drönaren. Kunde inte låta bli.
Nu bär det snart av mot Makarska…

Ja, efter lite strul var vi då äntligen på plats i Seget och vi var spända att få gå ombord på ME III. Vi har ju varit ombord två gånger innan. En gång på varvet i Frankrike och en gång i marinan i Seget när hon precis hade anlänt till Kroatien. Då pågick jobb för fullt. Mycket skall installeras och fixas innan första charter som skulle vara om två veckor. Trötta såg vi att hon låg upplyst på en av bryggorna. Jag hade veckan innan skickat ett mail till Navigare för att kolla upp så allt vi prickat för i tillvalslistan var monterat. Kunde möjligen ana att det kunde vara problem med vissa saker som undervattensbelysning,högtalare etc. Att lyfta båten för detta var ju att ta i. Dock fick jag mycket svävande svar på resten av prylarna. Det handlade om vårt segel, Code zero som jag verkligen sett fram emot.  En katta behöver en turbo emellanåt. Jag hade pluggat på och kollat en massa Youtube-klipp för att förbereda mig. Vi noterade att seglet låg ombord. Kul….
Väl ombord infann sig en lätt uppgivenhet. Båten kändes inte förberedd för en jungfrusegling precis. Dynorna på ”uteplatsen” var inte rätt. Man hade lagt ett pussel med dynor som absolut inte passar. Man hade helt enkelt löst problemet med dynor från en annan båt. Inte nog med att de inte passade, dom var dessutom grymt smutsiga. Fläckar som absolut inte bara är relaterade till saltvatten. Upphetsningen kring seglet lade sig fort då jag inser att man inte har monterat förutsättningen för att kunna använda seglet. Bogspröt, fall och vinsch tex. Dessutom var det inte vårt segel. Det stod ett annat båtnamn på säcken. Varför gör man sig besväret och släpar ombord en segelsäck när man vet att det inte går att använda. Noterade även att kompositlandgången som vi vet levererades med båten från varvet inte var monterad. Vitsen med en kompositlandgång är att den är mycket lätt, går att vika ihop och sitter dessutom fast i ett beslag ombord vilket gör ombordstigning enkel och bekväm. När Annette sen hojtar inifrån båten att den dessutom är smutsig  kändes det som att det var dags att gå och käka istället för att hetsa upp sig. Det hade ju varit tillräckligt med sånt denna dag. Utan att ha erfarenhet som Palmespanare så kunde vi räkna ut att det bott minst en kvinna ombord. Tampongpaketet i toalettskåpet och halvmeter långa svarta hårstrån som låg lite överallt räckte som bevis. Några glasskärvor på golvet i vår hytt men även ute på däck var också lite drygt. Man har dessutom varit noga med att smörja in sig med sololja. Till den milda grad att spår fanns på de flesta luckor. Detta är ju olyckligt för just i Kroatien brukar städning och skicket på båtarna vara exemplariskt. Tråkigt att misslyckas vid en jungfrutur. Just som vi skulle gå och käka kom basemanagern gående på kajen. Hans blick gick inte mot oss utan man fick lätt den konspiratoriska känslan att han inte ville se och än mindre snacka med oss. Han hade dessvärre inget val. Jag hjälpte honom lite lätt på traven så han fick fokus på rätt saker. OSS…..
Väl ombord så inser han att vi inte var nöjda med situationen. Han satt på huk med händerna framför ansiktet och bad om ursäkter i parti och minut. Tyckte nästan lite synd om honom. Men när han ljög ihop en historia att dom bara hade haft tre dagar på sig från båten anlänt till den skulle på charter fick jag ny kraft. Vi hade varit på plats för tiden för leverans och vi VET att dom hade exakt 12 dagar på sig. Jag klarar verkligen inte av att hantera en lögn utan jag vill ha sanningen även om den inte är den jag vill höra. Vi förklarade att vi inte vill diskutera det som har gått fel utan diskutera hur vi löser det. Vi blev lovad att dynorna skall levereras någon gång i veckan vart vi än befann oss. Ok vi köpte det.
Nu ser vi fram emot att kunna kasta loss imorgon men först lite sen middag....

Det sa pling i mobilen i samma stund som Annette skulle ställa sig i duschen. Klockan var tre på morgonen och vi skall idag bege oss till Kroatien för att gå ombord och äntligen få ge oss ut på den efterlängtade jungfruturen. Plinget visade sig vara en notis att vår flight var försenad i drygt en timme. Istället för klockan 6:10 skulle vårt plan lyfta 7:15. Eftersom vi skall vara på plats på Kastrup två timmar innan så hojtade jag till Annette att hon kunde krypa ner en stund till. En timmes sömn till var värdefull. VI hade ju firat midsommar i Sandskogen och var inte hemma och i säng förrän vid midnatt. Sagt och gjort så drog vi iväg en timme senare. Det gick snabbt att komma över bron. Inte många bilister på vägarna på midsommardags morgon. Vi knappade in våra uppgifter i automaten men fick felmeddelande. Gick till personalen som bad oss testa en annan maskin. Efter en stund så ställde vi oss i kön för manuell incheckning. En vänlig tös skulle hjälpa oss men stötte ganska snart på problem. Ni är sena, sa hon. Nej det är ni som är sena kontrade vi. Hon förklarade då att det var kört för oss att checka in. Det är inte två timmar innan verklig avgång utan det är två timmar innan planerad avgång. Vi blev hänvisade till en disk i andra ändan av hallen. Det började sakta klarna att detta kanske är kört men det är ju egentligen ganska klart att detta måste kunna gå att lösa. Det är ju bra mer än två timmar innan planet skall gå. När vi stod vi disken så plingade det till igen. Avgången blev ytterligare tjugo minuter framflyttad. Killen skrev till slut ut våra boardingkort. Blev nästan yr av lättnad. Vad f..n hade vi gjort annars? Då kom den, snytingen. Hans kollega satt i telefon med "operations" som nu vägrade ändra sitt beslut om att låta oss checka in. Om vi blev yra först så blev vi knockade nu. Det snurrade i huvudet och vi visste vare sig ut eller in. Fick besked om att vi kunde köpa nya biljetter men det fanns vare sig på SAS eller Norwegian. Det fanns businessbiljetter med tre olika bolag och två mellanlandningar och till det facila priset på drygt 30 loppor per person. Tack men nej tack. Det såg ganska mörkt ut just nu. Både ledsna, förbannade och uppgivna insåg vi att vi inte skull komma iväg idag. Det fanns inga vettiga biljetter dom kommande dagarna heller. Det är bara att köra hem igen och komma på en plan. Körde genom tunneln i dubbel bemärkelse när det poppade upp. Vi får helt enkelt ta bilen till Kroatien. Klart som tusan. 200 mil är ju inget, typ. 10 minuters konferens och vi svängde av i Oxie och körde över bron igen. Enligt navigatorn skulle vi var framme kl 2 inatt. Men självklart så skulle vi övernatta i Österrike eller däromkring och anlända till Trogir under söndagen. En hygglig räddning av ett fiasko.
Väl ombord på färjan i Rödby kom vi på att vi kanske kan flyga från Berlin, Hamburg, Hanover eller München. En del googlande och det visade sig att det skulle gå en flight på eftermiddagen från Hamburg. Biljetten kostade 5000 kr och att skicka bagaget kostade 3500 kr. Plötsligt kändes detta som ett klipp. Då får man förtränga färjebiljetter och två veckors parkering i bevakat garage för att må någorlunda ok. Dom biljetter vi köpte för några månader sedan skall vi också nogsamt förtränga.
Det är ju bättre att sakta gå ner i en isvak och vänja sig vid tanken än att bara hoppa i med huvudet före. 
Vi skulle åka med Easyjet och dom är ju inte kända för att vara så easy. Petnoga med vikt på bagage och lever på tilläggsavgifter. Priset jag nämnde tidigare för bagaget är för var sitt incheckat bagage. Vi har två var. Vi svängde av vid Citti i Lübeck för att käka och köpa en bagagevåg. Vi har flera men inte här. När vi till slut hittade parkeringshuset slet vi upp alla väskorna, prioriterade och packade om. Fyra väskor skulle bli två. Det såg ut som det pågick en bakluckeloppis i parkeringshuset. 
Vi lyckades ganska bra och det är första gången jag har en IKEA badrumsmatta i handbagaget. 
När vi väl hittat loungen och sjönk ner i en stor fåtölj med en drink kom livet sakta tillbaka. Om en timme går flyget och vi är tillbaka enligt plan om än lite sena.....

Det kändes som om jag precis kommit hem från Kroatien då det var dags att packa seglarshorts, solskydd, laddkablar och annat som jag förknippar med segling. Denna ett event där vi sticker iväg med kunder, leverantörer och kollegor till Kroatien. Vi har gjort det förr och denna typ av event är ett oslagbart sätt att träffas utanför kontorens väggar. Leverantörerna har gott om tid att snacka om sina produkter och vi har tid att fördjupa relationerna med kunderna när det gäller logistik och andra viktiga frågor för bygget. Det är två gäng som skall konferera med crewbyte på tisdagen.
Det blev ett mycket lyckat event med massor med bra diskussioner och informativa kund/leverantörsmöten. Och dessutom hade vi fantastiskt roligt tillsammans.
Grupp 1:
Seget – Primosten – Stari Grad – Bobovice – Seget
Grupp 2:
Seget – Milna – Hvar – Stari Grad - Seget

Tack alla inblandade..
 

Jag kan inte säga att de senaste dagarna har varit superspännande. Vädret har inte varit på topp, det har blåst mycket och nordliga vindar vilket gjort att det varit väldigt kallt. Så vi har tyvärr inte gått ut mer än precis utanför hamnen för att sen gå in och öva på att lägga till. Resten av tiden har gått åt till att läsa terorin. Idag gör jag det skriftliga provet för International bareboat skipper och även för VHF-certifikatet. Jag är lite nervös men det ska nog gå bra! 
Igår övade vi på tilläggningar i hamnen, och eftersom det bara är två "elever" kvar nu så får vi nästan privatlektioner vilket är jättebra!
Jag provade mig på att lägga till helt själv. Det var ett himla rännande när man skulle få iland tamparna, få upp mooringlinorna, få fram dem i fören och samtidigt se till så att man inte gick på piren Det var väldigt lärorikt och nu vet man att man klarar av det om det nu skulle vara så att jag inte har en beättning med mig i framtiden. 
Imorgon, fredag, gör jag det praktiska provet och på eftermiddagen hoppas jag få tid över så jag kan gå på mamma och pappas båt och prova att lägga till med den några gånger.. 

Vaknade idag av att det var lite kyligare och att regndropparna smattrade mot rutan.. Klev upp från hytten hos mamma och pappas båt och möts av att mamma står och lagar varm choklad och fixar frukost, så mysigt! 
Idag var vädret inte alls lika bra som det har varit de andra dagarna! 
Efter att jag hade ätit frukost kilade jag bort på den andra båten i lagom tid för att börja med teorin. Efter en liten stund bestämde vi att vi skulle ge oss ut och gå mot den andra hamnen innan det skulle börja blåsa orderntligt. Påvägen mot Rogoznica hade vi teori om första hjälpen, HLR och förbandslådan.. Det var en väldigt kylig dag och det tog någon timme innan regnet slutade. När vi kom närmre hamnen skulle vi öva på att lägga till vid en boj. Vi fick prova vars några gånger tills det kändes okej. Därefter gick vi in i hamnen och övade på att lägga till med starbord sida mot kajen men även att gå in med aktern. Så höll vi på i någon timmes tid och några gånger stannade ledaren kvar på kajen och då hade man helt eget ansvar, roligt! 
Vi gick i land efter ett tag för att käka lunch. Eftersom det är påsk är det inte så mycket som hade öppet så vi tog det närmsta. Efter lunch kom solen fram och det blev riktigt skönt, så vi fortsatten och lägga till och öva i några timmar till..
Mot kvällen gick vi ut och la oss vid en boj och här skulle vi ligga över natten. Precis när vi lagt till såg vi solnedgången, den var så fin! Det blev cevap och sallad till middag innan jag bestämde mig för att gå och lägga mig och läsa lite teori då vi imorgon ska bege oss av redan vid 6. somnade gjorde jag inte förrän kl 3 då två från besättningen bestämde sig för att sitta upp och dricka öl halva natten.. Morgondagen kommer nog bli lång... 

Oförberedda prov är jag inget fan av. Så när det kom på tal blev jag lite nervös. "Jag vill se ungefär var ni ligger, för kan ni inte detta är det verkligen inte bra"
Jo men det gick bra. Det handlade om den personliga säkerheten, konstruktionen på båten, båtens säkerhet och lite knopar. Efter provet hade vi teori hur seglena fungerade. Vad det är som händer med kölen och rodret när seglet kränger åt ett håll.
Det är ganska fräckt när man får en sådan riktig aha-upplevelse. När vi har seglat under somrarna har vi sagt att sail tailsen skulle ligga slickat mot seglena, men jag har aldrig förstått varför. Idag gick vi igenom Bernouillis princip och det var som poletten trillade ner. Så kul med sådana upplevelser!
Efter vi käkat lunch kastade vi loss och planen var att vi skulle upp med seglena, slå, hitta rätt läge i vinden, få vinden från olika håll och därefter reva seglena. Jättelärorikt när man bara får hålla på med detta i flera timmar. Vi ankrade upp i en vik precis utanför hamnen, tanken med övningen var inte att vi skulle ta oss någonstans, för då skulle vi inte kunna öva så mycket som vi gjort. När ankaret var lagt och vi hade sett så det verkligen hade tagit, lagade vi lite mat och käkade sedan i solnedgången. När solen hade gått ner och det blivit mörkt hade vi en liten genomgång på lampor och lanternor. Planen var att vi skulle in i hamnen igen, så på ett kolsvart hav satte vi igång motorn och körde tillbaka till marina Baotic igen. Kul att prova att lägga till när det är mörkt ute, inget jag har erfarenhet av sedan tidigare. Innan jag skulle gå och lägga mig såg jag att jag bränt mig lite i ansiktet. En av crewet har massor med naturliga saker med sig, allt från mat till krämer. Så hon plockade fram någonting ur sin väska som skulle hjälpa mig. Hon hällde det i min hand och det var som olivolja. Det smörjde jag in ansiktet med och det luktade bara cashewnötter!! När jag gick och la mig var det som jag halkade av kudden för det inte gick in i huden och så luktade jag bara nötter. Aja, det hjälpte iallafall men det var en annorlunda men kul känsla!