Det kan hålla men kanske ändå inte.
Bilden på vår ena akterförtöjning inatt får illustrera hur läget känns i Turkiet just nu som vi ser det. I morse såg vi på nyheterna att man satt landet i undantagstillstånd i går kväll. Du som läser bloggen har säkert koll men jag fick googla vad det egentligen innebär.
”Undantagstillstånd är temporära rättsliga tillstånd när statsmakten tillfälligtvis ger sig själv utökade befogenheter för att ta kontroll över svåra eller farliga inhemska nödlägen, i synnerhet när dessa befogenheter inskränker människors friheter.”
Jag försöker mig inte ens på att försöka göra en politisk analys av läget. Jag varken har förmågan eller lust. Det vi har gjort är att lyssna på turkarna vi träffat, läst svensk men även utländsk media för att försöka få en samlad bild över läget.
Det kändes ju ganska ok då det verkade som om kuppen i fredags var illa planerad och dåligt underbyggd. Det som sen skedde var ju att samhället ganska snart efter kuppen kom igång igen. Flygtrafiken kom igång redan dagen efter. Charterbolagen flög ner nya gäster efter ett par-tre dagar osv. Vi kände då att beslutet att stanna var rätt. Vi skulle inte få panik och fly. Det var ju även tom UD´s råd. Flyg hem när ni skall var beskedet men var vaksam.
Som jag skrivit om har vi kontrollerats av kustbevakningen ett par gånger. Sen igår har aktiviteten ökats upp markant. Mycket helikopteraktiviteter i området och många mer marina enheter längs kusterna. Både grekiska och turkiska fartyg från marinen och kustbevakningen stryker längs gränsen. På whf hör vi ständigt hur båtar blir uppkallade och intervjuade.
Vi tog i morse beslutet att vi inte skall stanna kvar längre. Vi åker hem en vecka tidigare än planerat. Det känns mycket mer osäkert vad som skall hända nu än hur det kändes i helgen. Ett undantagstillstånd och upphävande av mänskliga rättigheter och dessutom diskuterar man att återinföra dödsstraff i landet.
Här känns det väldigt fel att nöjessegla..
Vi kastade loss så snart vi bestämt oss för att åka hem. Vi låg ju i Bozburun och skulle till Göcek för vidare transport till Dalamans flygplats. Biljetter försöker vi fixa på vägen. Vi fick en fin slör på dryga 10 m/sek och ibland upp till 14 så det blev en fin segling. Många kustbevakare och fartyg från marinen följde oss på vägen men vi klarade oss från att stoppas idag. Vi var noga med att inte korsa gränsen mot Grekland så vi inte skulle reta upp någon.
Det blev även en känslomässigt knepig dag. Sista dagen på semestern trots allt. Dessutom sista dagen på My Elfri II, kanske för gott. Nu kommer hon seglas över till Västindien där hon skall gå i Navigares charter. Lite sorgligt för hon var planerad att vara vårt hem några månader om året om några år.
Men nu ser vi framåt och ser möjligheterna i det som sker.
Det blev en lång dag till sjöss. Vi skulle gå 67 NM eller ca 12,5 mil. Det tog oss 10 timmar.
Nu har vi packat våra väskor och njuter av ett glas vin i båten. Och kanske planerar för den lediga veckan som vi nu har framför oss.
Tack du som följt oss på resan. Det som från början var en egen loggbok läses nu av en hel del. Kul att se att så många som nästan 400 st är inne vissa dagar och följer våra resor.
Stort tack….

Vi gick som planerat in i Bozburun och la oss långsides på kajen. Framför en storasyster, Lagoon 450. Handlande, käkade lunch och jag fick en ny rakning och klippning på mitt stamställe.
Efter lunchen så var det grymt varmt igen så vi drog ut i viken för att sen gå bort till Aphrodite. Vi blev vänligt invinkade men man ville hjälpa till med tilläggningen mer än vad vi ville. Stark sidvind och många idéer om hur det skulle gå till gjorde att det tog längre tid än nödvändigt. Men tillslut låg vi på plats. Brist på fantasi så tog vi även idag en grillad sea-bass och blev inte här heller besvikna.

Efter frukost tuffade vi sakta ur viken och tanken var idag att vi skall gå till Bozburun och handla käk och därefter lägga oss på kajen vid Hotel Aphrodite. Ett ställe som vi hört en del om som ligger i infarten till Bozburun.
Vi kom dock inte långt när en patrullbåt kommer i full fart emot oss och visar att vi skall svara på whf. Tydligen hade dom kallat men vi har ju radion i salongen så vi hade missat det. Dom undrade var båten hörde hemma och var vi var på väg. Lite fundersamma då vi hade franska, turkiska och svenska flaggan synlig på båten.
Efter lite förklarande så fick vi åter tuffa vidare. 

Trötta efter en dag till sjöss, bad och god mat, fried calamaris och vansinnigt god grillad sea-bass, gick vi till kojs. Vaknade efter någon timme av att det var otroligt varmt i hytten. Tog en flaska vatten och la mig i nätet. Stjärnklart med fullmåne. Allt var helt stilla och det var gripande att sitta mitt i allt detta. Med en flaska vatten. Gick så småningom tillbaka till kojen och slocknade igen. Plötsligt bankade det i botten på båten. Dom som kan det här med båtliv vet att man går från koma till klarvaken på mindre än en sekund vid sådana ljud. Så även jag. Inser då att Annettes säng tom och kikar på klockan. Hon är halv 10 och det är Annette som simmar runt båten och knackar i skrovet för att väcka mig. Hon var ganska rastlös just nu.
Simmare rundor och gick på lina på mooringlinan.

Åter en ”sval” natt ombord. Vinden i Datca är en liten befrielse. Mycket varmt ställe med en vind som sällan går under 10 m/sek. Låter jobbigt men ekvationen lyder: 35 grader och 10 m/sek = perfekt. Vi käkade frukost och gjorde loss och gled ut i viken. Vinkade även av killen som jobbat frenetiskt sen vi kom på grannbåten. En Lagoon 500 och förmodligen var han anställd att putsa upp båten inför ägarens ankomst eller så är han anställd och boende på båten för att konstant hålla den i toppskick. Sedan vi kom i förrgår kväll till nu på morgonen gned han med en trasa och en flaska polish. Imponerande men samtidigt lite löjligt.
Enligt plan skulle vi få en bra slör på mellan 10-15 m/sek. Och det fick vi också. My Elfri bara forsade fram och vi bara njöt i förmiddagssolen. Vår plan är att gå till Dirsek som ligger längst västerut på Bozburun-halvön. Glädjen varade bara drygt en timme. Vinden avtog snabbt och nu var det plötsligt bara 3-4 m/sek. Förmodligen ett fenomen på grund av dom höga bergen väster om Datca. Har läst mig till att det ”alltid” blåser mycket i och runt Datca. Vi hittad en vik som på pappret såg fin ut. Aktur Kovanlik. Här skulle det bli lunch och bad innan vi seglade vidare dom 6 NM till Dirsek. Atkur var precis så fint som vi hoppades på så det blev ett antal timmars slappande på däck, snorklande och lunch. Imponerades av hur klart vattnet var. Sikten under vatten kändes oändlig.
Solen började gå ner och vi ville komma fram innan det var mörkt så vi drog iväg över bukten. Vi hade aldrig varit i Dirsek innan och hade inga större förhoppningar men vi slogs faktiskt av häpnad. En stor vik/bukt och längst inne i denna låg en betongkaj och en liten restaurang. Många båtar hade förtöjt längs bergsväggarna så vi trodde nog det skulle vara trångt vid kajen. Men det låg bara en båt där så det var inga problem. Det blev genast bad då värmen fortsatte även om skuggan nu kommit och en skön fläktande vid svalkade en del. Återigen förvånades vi över klarheten i vattnet. När man stod på däck och tittade ner så kändes det som man tittade ner i ett glas vatten. Restaurangen hade sina bord ända nere på kajen och vi uppmätte nytt rekord från båten till bordet. 1,5 meter.
Vi valde dock inte detta bord då vi kände att vi ville komma bort lite. Tog ett ca 20 meter därifrån…

Det blåste hela natten och det innebar att hytten var ”sval” så vi sov riktigt gott. Nästan till 8:30. Vi skulle på vår dagliga powerwalk även denna morgon. Som det visat sig på resan har det vare sig varit daglig eller power för den delen. Utan bara walk. Det är helt enkelt för varmt. Vi skulle även fixa ny tamp till skotet. Utan det så blir det tufft att segla vidare. Vi gick iväg med vårt snöre och hoppades att vi snart skulle hitta en skeppshandel. Men icke. Vi frågade på massor av ställen men deras engelska är sämre än min turkiska så det gick sådär. Modfällda återvände vi mot hamnen och fundera på om vi skulle hitta ett frukostställe som skulle funka. Då plötsligt hittar vi då en butik full med båtprylar så allt löste sig. Börjar genast fundera på hur fasen skall jag få dit skotet i denna vind. Det blåser konstant drygt 10 m/sek här och rulla ut seglet med vinden i ryggen skulle bli tufft. Men vi tar det efter frukost. På något vis löste det sig faktiskt så nu har vi ny tamp på babordsfockskot.
Vi kom nu på att vi stannar i stan. Rätt mysigt och vi har även planer att besöka en olivoljefabrik som vi fått tips om Olive Farm. Den ligger lite utanför stan så vi tar taxi dit. Första bilen i kön hade inte hört talas om det men hans kollegor talade honom tillrätta så det skulle nog lösa sig. Lite oroliga dock för hans blick var långt ifrån klar och han såg lite lurig ut. Kanske är det värmen. Väl i bilen så tvärnitade han vid första bästa korsning. Det var rött. Började då frenetiskt leta efter bilbältet. Annette fick snabbt på sig sitt medan mitt passade inte. Misstänker att hanen var original och honan var från skroten. Man måste nog bara visa att man har bälte inte om det fungerar. Eller så finns det inga kontroller. Plötsligt svänger vi in på en väg som var tydligt markerad att vi närmade oss. Vi blev avsläppta och vi gjorde upp om att vi skulle bli hämtade en timme senare. Tror vi…
När vi väl kommer in i byggnaden som var hur fin som helst så informerar damerna i receptionen att vi befann oss på Olive Farms Guesthouse. Produktionen och butiken låg 500 meter bort. Klockan var nu halv två och absolut varmaste tiden på dagen. Jag var inte helt nöjde med taxikillens arbete såhär långt. Det var bara att traska iväg i Crocs och shorts.
 Väl framme så kan man ju konstatera att det var värt ansträngningen att ta sig hit. En fräck anläggning som startades av en amerikan på 90-talet. Planen var att exportera den bästa olivoljan i världen till USA i första hand.
Vi gillade båda butiken men av olika anledningar. Annette för allt på hyllorna. Allt från olja till mat och olja till kroppen. Leksaker i olivträ och såklart en massa oliver. Min anledning var främst att det fanns AC och jag fokuserade mitt shoppande i anslutning till denna.
På något sätt fick vi kontakt med Guesthouse så dom skickade upp taxin som stod på i hans tycke rätt plats och väntade på oss.
Väl åter ombord inser vi utan omsvep att vi åker på övervikt igen på flyget.

Lite tråkigt att vakna på morgonen utan gänget som smugit sig iväg i skydd av mörkret. Vi hade inte vaknat så dom måste ha varit väldigt smidiga. Skönt dock att slippa Gunnars skämt. ;-)
Det blev lite shopping för att fylla på med dricka och mat innan vi la ut. Planen är att går till Datca. Som vanligt var det motvind så kryssen dit tog hela dagen. Vi blev flera gånger uppvaktade av turkiska kustbevakningen och militärbåtar som synade oss och alla båtar väldigt noga. Som tur var ingen bordning, vilket hade varit svårt i sjögången men väl närgången okulärbesiktning utfördes. Extra viktigt idag att ha koll på sjövägsreglerna. Vinden låg på mellan 10 – 15 m/sek under större delen av dagen men låg på 13 – 18m/sek vid 18-tiden. Då inser vi att vi har flera timmar kvar så beslut togs att ta ner segel och gå för motor den sista timmen. Då smäller plötsligt babords genuaskot av. Hade tidigare noterat en skada på ”skalet” till tampen och hade för avsikt att meddela basen detta när vi kommer tillbaka. Det blev till att skära av resterna av tampen så vi fick in seglet i rullen och därefter ner med storen i den hårda vinden. Väl i hamn blåste det fortfarande mycket. Drygt 10 men ingen sjö. Det gick kanon att lägga till. Ankare gällde och vi fick lägga någon extra spring så båten låg stabilt. En liten promenad på stan och sedan en god middag. Rätt trötta efter en lång blåsig dag på sjön. 8 timmars kryss….

Ny dag och mycket surfande på plattor och telefoner. Det stod klart att kuppen misslyckats och massor med militärer arresterats och utlovades en grym hämnd. Allt hade lugnat ner sig ganska fort även om kuppen inte var helt nedslagen. Några få grupperingar kämpade tydligen vidare. Vi tänker ta kontakt med Ystad Resebyrå som fixat våra flygbiljetter. Dom hade stängt men Maria där förekommer och kontaktar oss. Hon undrar hur det har gått om gästerna kommit iväg och om vi behöver hjälp. Vilken servicekänsla och medmänsklighet hon visar. Fantastiskt…
Flygplatserna hade nu öppnat så hon fixade så gänget skulle kunna flyga imorgon, söndag istället. Även Milou och Stefan hängde på detta upplägg.
Personligen kommer jag ALDRIG att köpa resor på annat sätt än genom Ystad Resebyrå.
Vi la ut och stack ut i viken utanför Aurora där vi träffade det goa gänget på Estelle. Vi band ihop båtarna och blev bjudna på en ankarläggare. Det blev husesyn på respektive båt och många bad i värmen. Dessvärre skenade det iväg så även dom blev drabbade av Det regnar och regnar….
In till bryggan igen för en ny ”sista natten med gänget”.
Cocktails både till lands och på My Elfri.
Stefan avslutade kvällen genom att tillverka sin patenterade getingfälla vilken överlämnades till Rådbergs på Estelle. Möjligen fungerar den bättre hos dom.
Trevligt som vanligt och vi kommer definitivt sakna gänget nu när dom drar mitt i natten till Dalaman… 

Under middagen plingar våra telefoner till och vi läser. Skottlossning och två broar över Bosporen stängda. Vad innebär nu detta? Det tog inte lång stund innan nyheterna späddes på med ”lågt flygande flyg över Ankara och Istanbul”. Nu började det bli riktigt jobbigt och diskussionerna gick igång på allvar. Vad händer egentligen?
När det stod militärkupp, undantagstillstånd, utegångsförbud och krigslagar på skärmarna skenade det iväg väldigt i diskussionerna. Vi försökte med alla till buds stående medel informera oss om vad som händer och vad vi skall göra. Skall vi dra till Rhodos? Skall vi ta en taxi till flygplatsen för att komma iväg? Eller kanske bara stanna kvar. Här är ju lugnt och man märker ju inget om vad som händer. Möjligen tystnade musiken i restaurangerna och man hörde bara ljudet från tv och radio. Vi hade kontakt med Navigare men även med ägarkollegor på andra navigarebåtar i området.
Till slut kom vi överens om att informera alla därhemma att vi mår bra och är i säkerhet. Och att vi noga följer utvecklingen och återkopplar hemma. Vi tog även beslut om att gänget som skulle åka till flygplatsen i natt stannar och avvaktar.
Vi kröp till kojs med en overklig känsla. Att det skulle komma fler terrordåd var ju inte osannolikt men en militärkupp är ju lite oväntat, milt uttryckt…
Och vi sitter mitt i detta, typ…

Idag var det svaga vindar som mötte oss när vi trasslat ur sundet söder om Buzburun. Motorgång i alla fall till en början och flera badstopp på vägen mot dagens mål, Selimiye och Aurora. Gunnar, Pia, Clas och Eva skall ta taxi på lördag morgon för att ta sig hem så Aurora passar bäst. Suzan fixar och donar med allt så varför inte en transfer.
Lite för mycket hjälp från kajen i min smak. Suzan som vet hur hin vill ha det rörde till tilläggningen lite för mycket. Men tillslut så vi helt ok.
Softande på däck och iland innan vi skulle sätta oss till bords för middag men först den obligatoriska sistanattenmedgängetbilden.

Efter Captain Nemo gick vi vidare till Bozuk Buku för frukost. Lite bad i kristallklart vatten innan vi drog mot dagens mål som är Buzburun. Vindarna gav oss om vanligt en kryss så första benet gick ända ut till grekiska gränsen där två patrullbåtar forsade förbi. Väl i hamn blev det en ”like a glove tilläggning” med ankare och sidvind på 7-8 m/sek. Tom kaptenen blev lite impad av sig själv och sin besättning. Middag på Osmans Place. Dagen efter blev det en go promenad i omgivningar. Därefter skulle det bli rakning av både haka och skalle. På en handskriven lapp i fönstret stod det ”The best barber in Turkey” så valet var enkelt. Det blev lite språkförbistring så istället för 3 mm på skulten blev det 0 mm.
Nu har jag en egen måne…

Nu drar vi vidare söderut. Planen är att gå till Bozuk Buko och Ali Babas brygga. Det var en rejäl motvind så det blev någon timme för motor i tuffa vågor. Besättningen höll sig tappert i nätet innan alla tillslut samlades i sittbrunnen. Fulla av salt. För att bryta av tänkte jag att vi skulle gå in till en vik som på pappret skulle kunna ge lite skydd och där vi skulle kunna käka lunch. En glad snubbe mötte upp oss på vägen in och förklarade att vi gärna fick låna en boj gratis om vi bara skulle stanna på lunch. Idag skulle det bli Annettes sillmakor och medan dom varsamt tillagades åkte ett gäng in till killens restaurang för att kolla läget. Det visade sig att det var en fantastisk liten oas. Getter och någon ko gick runt huset och betade och ett otroligt lugn fanns. Möjligen var vi lätta att få i njutningsmode efter saltbadet och nu med en kall Effes. Killen som visade sig hetan Hasan drog den ena radängan efter den andra och man kunde bara skratta och gilla honom. Vi tog beslut på att vi skulle stanna här för kvällen och innan vi tog oss an sillmackorna så backade vi till hans lilla brygga. Bara vi och en annan seglare hade hittat hit. God lunch och massor med skratt och skrönor ombord i vanlig ordning såhär på eftermiddagen. Kaffe på lunchen intogs i restaurangen och Hasan körde på i samma stil. Hade man haft en bråkdel av killens självförtroende så kunde man vara nöjd. Han framställde sig gärna som det lyckade exemplaret i sin syskonskara. Dom andra var enligt honom både tråkiga och långt ifrån så smart som honom själv.
Åter ombord blev det bad och njut i solen tills denna försvann bakom bergen.  
Middagen såg vi nu fram emot. En monster-Grupper på 4 kg hade förevisats oss vilken skulle grillas för oss..
En trevlig kväll där vi lyckades kopplas in oss på restaurangens ljudanläggning. Lasse Stefanz Det regnar och regnar med flera guldkorn förgyllde hela viken…

Dagen började med en långpromenad på 6 km. Det var tidigt men riktigt varmt redan. Kändes som om jag svettades flera liter. Svårt att komma ifatt och få balans men det är bara att sörpla vatten som en häst. Beslut togs att vi skulle köpa kebab i land och käka som lunch efter tösernas och Gunnars besök i Grand Bazar. Kände mig klok då jag hellre slappade ombord och passade på att tanka båtens vattentankar. Priset för oss att ligga i Netzel Marina var 145 € och då ingick bara en liten pott med el. Tur tjejerna kunde föna på marinans duschrum.
Det blev till slut dags att kasta loss och vi fick en lång kryss för att komma ur bukten. Tror faktiskt vi gjorde några slag som gjorde att vi i praktiken backade.  
Men tillslut kom vi fram till dagens mål som var Ciftlik. Det var bara att välja och vraka vilken brygga vi ville ha. Rimligt med båtar. Stor skillnad från förra året när det låg båtar utanpå varandra. En ryckig och varm natt med dålig sömn.

En ny dag och en underbar morgon.
Idag skall vi på utflykt. Vi skall bli hämtade kl 8 på kajen för att åka båt upp på floddeltat i Daylan. Vi är lovade att kunna se sköldpaddor, över 4000 åriga tempel och kunna bada lerbad. Mycket riktigt så fick vi se sköldpaddor. Dom lockades upp av blåkrabbor i ett snöre som dom enkelt krossade med käkarna. Inser att man skall hålla tårna ifrån vattnet om det finns sköldpaddor i närheten. Vi avstod traktorturen till templen och gravkamrarna så vi styrde mot lerbadet istället. Det var grymt varmt även om klockan fortfarande visade tidig förmiddag. Lerbadet var en spännande upplevelse. Problemet var bara att få bort all lera när så var dags. Det kvittade hur man spolade av sig.
Hur som helst ville vi tillbaka till marinan för att kunna ge oss iväg mot Marmaris som är dagens mål.
Vinden uteblev i stort sett hela dagen och när den väl kom så var det spikrak motvind. Endast det sista benet mot Netzel Marina var seglingsbart vilket vi såklart utnyttjade.
Väl i hamn så var det dags för en promenad i stan. Det som slog oss var att stan kändes helt övergiven. Restaurangerna, dom som inte slagit igen kändes helt tomma. Sorgligt att se. Endast nere vid hamnpromenaden fanns det folk och restaurangerna var åtminstone halvfulla. Otroligt fin hamn till nästan halva priset av vad vi är vana vid. Kändes helt ok. Dock var det en olustig känsla man fick när man inser att stadens företagare måste ha det svårt. Enligt kyparen på Oýes Restaurang som för övrigt bott i Hässleholm förklarade att man tappat 50 % av förra årets turister. Inga bra framtidsutsikter.

Jodå vi kom till Ekincik men det var lite för mycket böljor för en del. Märkligt att det ofta är dyningar där men dåligt med vind i dessa vatten. Åtminstone dom få gånger vi seglat här.
Det blev som vanligt många garv och halvsanna historier som drogs ombord. Hamnavgift på 150 Lira eller ca 450 svenska är ok då marinan är mycket välskött och all basservice finns. Vatten, el och en liten butik. Middag skulle intas på den trevliga restaurangen i backen. Ja, nu finns det ju ingen annan här men den ligger backen. I värmen kändes dom fåtal hundra meterna som en smärre bergsbestigning. Vi hade ringt marinan och restaurangen dagen innan för att försäkra oss så vi skulle kunna se EM-finalen. Vi hade en timmer på oss att äta innan det var dags. Mycket bra mat till betydligt bättre pengar än i Göcekviken där vi vanligen plaskat runt när vi bara är nere en vecka. Problemet började inte förrän 5 minuter innan sändningen. Då börjar man försöka få bild. Tiden gick och dom verkade inte ha det minsta koll på vad dom gjorde. Plötsligt ser vi att vi är på gång. Portugals nationalsång spelades och vi kunde andas ut. Trodde vi. Just då kommer en annan kypare och klyddar med tv´n och därefter såg vi inte mer av den fotbollen. Mest besvikna var nog paren som satt vid bordet bredvid. Det ena paret var portugiser och det andra var fransmän. Lite speciellt upplägg..
Det var bara för oss att dra ner till båten igen med en vinflaska vi fick som kompensation.
Lite eftersnack ombord innan kojen kallade.

Vaknade av att en av grannbåtarna stack i gryningen. Underbar vy över viken och bergen när solen sakta steg upp. Dock sugen på att sova några timmar till så jag knöt mig i hytten istället. Alla var uppe när jag väl kom upp. Skönt att bara kunna slappna av ordentligt. Gick ovanligt fort att gå ner i semester-mode denna gång.
En liten malör inträffade med våra prylar i skåpet i marinan. Vi insåg på kvällen att vi saknade vårt solskydd. Vi hade inte räknat in våra väskor. Den med solskyddet och våra privata flytvästar låg kvar på marinan. Vi saknade även en bollfender så jag kontaktade Cenk som genast lovade att skicka väskan och fender med deras rib. Dom skulle komma nine-ish. Innebär att vi skulle hinna en liten powerwalk i området. En stenig stig fick dagens track. Efter en stund kommer jag till en utsiktsplats med en vidunderlig utsikt över vikarna i söder. Det ligger ett sönderslaget vinglas på bordet men även ett par solglasögon. Funderade väl inte så mycket men när jag kollade vidare så låg det dessutom en märkesväska och ett annat glas med vin i stående på marken. Inser samtidigt att har något obehagligt hänt. Ser i väskan att ett Visa-kort och ett irländskt körkort ligger där. Stefan och Milou kommer samtidigt dit och vår fantasi skenade iväg. Är vi på en brottsplats och ligger det kanske ett offer i närheten? Det hela kändes riktigt olustigt. Vi hittade inget mer så vi gick ner till bryggorna igen. VI diskuterade vad vi skulle göra och vi kom fram till att fråga runt om vi hittade kvinnan som ägde väskan. På andra bryggan fick vi napp. Kvinnan sov fortfarande och hennes kompisar var inte förvånade. Kändes skönt att grejorna kom tillrätta även om man fortfarande undrade om vad som egentligen hänt.
Nej nu blev det dags att ge oss av. Vi skall till Ekincik idag. Fotboll på tv är beställt…

Då är vi på plats i Göcek igen. Denna gång med Gunnar, Pia, Clas, Eva, Stefan och Milou. Klockan han bli 23 när vi landade i våra bungalows. Lite bekymrade dock när vi konstaterade att My Elfri inte låg i marinan. Skojade lite om att det kanske var fel vecka vi bokat och vi kommit en vecka för tidigt. Ja det skulle inte förvåna mig så snurrig jag varit den senaste tiden. Det blev en sängfösare innan vi kröp till sängs i våra svara stugor. Jag valde att ligga i bäddsoffan i vardagsrummet. Rummet med AC skulle försörja hela huset med kyla. Vi somnade bums men jag vaknade efter någon timme att det var grymt kallt i rummet. Hade planer på att skruva upp tempen på termostaten men av hänsyn till övriga så lät jag den köra på. Somnade om och vaknade åter efter ytterligare ett par timmar. Då var det riktigt jä…a kallt. Kändes som en kall vinterdag och jag kunde inte känna mina tår och förmodligen var mina läppar blåa av nerkylning. Fick vicka på tårna och fingrarna för att sakta få tillbaka känseln. Sen in i duschen för en lång varm dusch. Känns lite udda då det förmodligen är drygt 30 grader utanför bungalowen.
Efter frukost stack töserna till Göcek för att handla mat och dricka för kommande veckan. Vi pågar checkade in båten och han med en liten förfriskning i skuggan på altanen. Plötslig var det lunchdax så vi beslutade oss för att käka lunch i marinan innan avfärd.
Vi fick sen en kryss ner mot dagens mål, Kapi Creek. Slappande på däck innan middag. Många goa garv även på eftersitsen i sittbrunnen efter maten. En otrolig kväll. Sån man kanske bara lyckas pricka in en om året hemma.
Nymåne och en fantastisk stjärnhimmel var det sista man såg denna kväll då jag, Annette och Milou valt att sova i nätet.

Fast jag redan fått några seglingsveckor i år så är jag alltid som en liten påg när det drar ihop sig för att komma iväg igen. Kollar väder, rutter, lämpliga vikar eller hamnar konstant.
Imorgon drar vi ner till Turkiet för TRE veckors segling.
Får ibland frågan om det inte blir tråkigt eller att det skulle vara enformigt. Jag hade nog trott detsamma innan vi väl blev bitna. Den avkoppling i kombination med umgänge med underbara vänner, familj eller bara Annette och jag ombord som gör att tiden nästan står still är obetalbar. Man lever efter ganska enkla regler och rutiner. Man seglar dit vinden bär bäst, man äter när man är hungrig, dricker när man blir törstig (ibland fast man inte är törstig) och sover när man är trött. Vilken tid på dygnet som nu passar bäst.
Ett härligt uttryck som jag gärna försöka leva efter och känner ända in i hjärtat är:
Home is where the anchor drops.
Svårare skall inte livet vara egentligen….