Om man skall sammanfatta vår vecka så känns det som att det är 4 veckor för sent att åka hit. Vi är vana vid längre säsonger i både Turkiet och Grekland men det är bara att gilla läget. Dock har vi denna vecka haft en otrolig tur. Det har varit kallt och dåligt väder i flera veckor innan och nu när vi åker hem så ser det inte så trevligt ut heller.
Kvällar och nätter har varit svala så det är jeans, tröja och jacka var det som gällde om man inte ville frysa. På dagarna har det varit underbart skönt. Drygt 20 grader och jag testade och lägga termometern i solen och där visade den 33 grader. Vattnet låg mellan 21 och 22 under veckan så till och med jag badade. (1 gång) Annette var betydligt tuffare och badade så fort tillfälle gavs. Alla restaurangen hade i princip stäng ner för året så det kändes lite väl ödsligt ibland i hamnarna. Och fanns där en öppen restaurang så var vi flera gånger dom enda gästerna. Lite mer liv vill vi nog ha.
En annan erfarenhet var att det där med AC eller kanske mer värmeväxlare var ju riktigt bra. Dock är prislappen alldeles för hög, 160 000 kr. Löjligt. Skall man sen ha en generator att driva den så kostar den ytterligare 175 000 kr. Nej detta får nog vara.
Nu åker vi hem och hoppas på att vintern inte blir för dryg.
Tack för du följde med oss på även denna lilla tripp.

Vi vaknade till en klarblå himmel och vi tog genast vår ”dagliga” promenad. Underbart väder idag som utlovat. Vi hoppas kunna njuta rejält i en go vik med sol och bad på väg mot Trogir. Passade på att tanka i Milna och därefter satte vi kurs mot vrakviken på Solta. Blankt hav och frukost på vägen. Vi hade en helt underbar dag, precis som vi hoppades och ville inte åka in. Vi drog det på så länge att det blev mörkt och med lanternerna på så kom vi i hamn som sista båt. Killarna på kajen hjälpte oss med tamparna och sen drog dom. Utcheckning fanns det inte tid för. Det är ju fredag.
Packade ihop och stack sedan in till Trogir för att käka. Vi fick ta taxi för taxibåtarna hade även dom lagt av för i år. Middag på Kamerlengo. Alltid bra mat. Gjorde ett litet klipp på Zlatan Plavac på Konzum som vi tänkte ta med oss hem. 20 % rabatt så vi betalade endast 79 kuna. Härligt minne på flaska att ta med sig hem att njuta av hemma i Ystad i vinter.
Och längta tillbaka till Kroatien.

Vi lämnade Stari Grad på förmiddagen efter att vi tillslut hittat hamnkaptenen, så vi kunde betala för oss. Han hade en lång utläggning om vilka fina rabatter vi fick. Två nätter på boj fast vi låg vid kaj, el 1 natt istället för två, lågsäsongsrabatt på det. Blev totalt 822 Kuna. Skulle tydligen ha kostat strax under 1300 Kuna för två nätter normalt. Bussigt med lite rabatt.
Det skulle regna och blåsa idag men havet låg lugnt och solen nästan bröt igenom molnen när vi tuffade ur den långa viken. Dock kom både regn och blåst när vi väl kommit en bit. Vi hade inte monterat kapellet över styrplatsen så vi valde att gå för motor trots bra vind. Gick med 1000 varv på motorn och gled sakta mot Brac och Milna. Vi konstaterade att våra kollegor i enskrovsbåtar som vi såg på vägen hade det tuffare än oss. Vi kunde sitta i varsin soffhörna och läsa på våra paddor, lyssna på musik och sippa på varsin cappucino i värmen. Våra mer sportiga kollegor frös säkert i regnet.
När vi väl kom i viken utanför Milna så friskade det på ordentligt samtidigt som regnet vräkte ner. Beslut togs att vi droppar ankaret och käkar lunch och slappar. Om en timme skulle ovädret ha dragit vidare. Det var så mysigt att ligga på svaj så vi övervägde att ligga kvar här över natten men tyckte ändå att det skulle vara kul att se Milna igen. Flera år sedan vi var här. Sagt och gjort så tuffade vi in och la oss på en för oss nu aktör. En marina hade dykt upp strax innanför macken. Där hade redan två Navigarebåtar lagt till, Isabelle och Bowmore. Så vi valde denna marina. Kul att testa.
Regnet kom åter så det blev en eftermiddag i värmen på båten. En lite tur på stan och det stod klart att även denna stad hade i princip bommat igen för säsongen. Dock hade Fontana, längst inne i hamnen fortfarande öppet så vi tar väl den i kväll då.
Där efter blev det lite handboll på TV ombord. Sverige slog Montenegro…

Vaknade av att det tjöt lite i batterilarmet. Löste det enkelt genom att starta generatorn och vi somnade om igen. Vid frukosten kom det plötsligt en kille som presenterade sig som hamnkaptenen. Han förklarade att allt var igång. Både el och vatten så det var bara att plugga i kablarna. Borde väl kollat igår så hade man fått sova ostört. Man lär sig.
Nu skulle vi på biltur. Ut på landet ner mot Vrboska och Jelsa. Härligt med stora oliv- och druvodlingar. Jag hade läst någonstans om att Zinfandel via omvägar härstammar från Hvar. Annette trodde som vanligt inte på mig men en koll med Google så stämde det nästan.
Vi körde genom Pitve-tunneln med tungan rätt i mun. 2.2 meter bred tunnel utan belysning och 1,4 km rakt genom berget. Speciell känsla.  Vidare ner till Sveta Nedjelja och Zlatan winery. Dock helt igenbommat så det blev ingen flaska att ta med. Nu skulle vi till Hvar stad. Vi gick efter Google maps på paddan och hittade en väg ”raka” vägen till Hvar utan att gå tillbaka till tunneln. Kallar Google det för väg så duger den till oss. Det var den värsta väg vi upplevt. Det var definitivt ingen väg. Det var en kostig gjord av stora stenar och rullgrus så vi trodde bilen skulle skaka sönder. Det fanns ingen möjlighet att vända och det stupade upp mot 200 meter ner mot havet. Behöver väl inte nämna att det saknades räcken. När vi trodde att vi klarat oss helskinnade så får vi dessutom möte. I en kurva. En gubbe i full fart upp för backen med ett leende nickade bara när vi möttes. Han såg nog att vi höll andan. Klart oansvarigt för en mormor och morfar att ge sig ut på såna stolleprov. Förlåt…
Val nere i Hvar stad så visade det sig att även denna stad var i princip stängd. Det fanns ett antal fik öppna men vi behövde riktig mat efter vår upplevelse. Istället styrde vi åter kosan mot Starigrad. Genom en ny tunnel och plötslig var vi framme. Lunch nu på ett av dom få konobas som är öppna.
Eftermiddagen gick åt till att fundera på våra upplevelser under dagen…

Igår så pluggade vi i båda elkablarna för jag ville verkligen testa AC. Är ju inte bara kyla utan även värme och avfuktning. Helt magiskt klimat i båten. En sån borde man ju ha.
Det blev en härlig promenad på morgonen. Tog turen upp till kyrkan även idag för att kolla så fint man gjort. Lite inköp och därefter kastade vi loss. Solen lyste från klar himmel. Dessvärre skulle det bli för lite vind idag men den räckte. Motorseglade i maklig takt och efter nästan 40 NM kom vi till Stari Grad. Det blev en hel dag i nätet. Solen i nyllet och vi låg i lä för vinden på 5 m/sek kom akterifrån. Det var ju bra att vi inte bokat plats. Vi var helt ensamma även här. Ingen hjälpte till med mooringlina så det blev långsides parkering. Känns konstigt att det bara var några veckor sedan vi var här och då sprudlade livet i hamnen. Inte minst på Baramundi som hade tjejfest på eftermiddagen. Planen var för morgondagen var att hyra en bil och köra runt Hvar. Så vi letade upp hyrbilsfirman som såklart hade stängt för vintern. Dom svarade inte heller på numret man angav på dörren.  Dock hade dom en hemsida där man kunde boka. Vi testade detta men hade inge förhoppning att vi skulle få en bil till imorgon. Oj vad vi bedrog oss. Strax efter jag tryckt på enter så ringde firman upp och ville vi skulle träffas om en stund så kunde vi få bilen redan nu. Killen var i kyrkan men skulle strax komma vilket han också gjorde. Vi fick en knallröd Suzuki 4x4. Bra service.
Sen var det dags att hitta en restaurang som var öppen. Inte helt enkelt. Allt var igenbommat. Kändes nästan som en spökstad. Till slut hittade vi en lite sylta. Ok mat men bedrövligt vin enlig Annette. Jag är ju inte kräsen så det funkade gott för mig.
I natt får vi köra dom vanliga värmarna då vi inte har landström. Det funkar bra det med. Blev snabbt bra klimat ombord.
Gonatt….

Vaknade såklart onödigt tidigt. En kombination av tidig kväll och av oväsen. Getterna som hade hägnats in 25 meter från båten gjorde sitt bästa för att vi inte skulle få sova länge. Som sann djurvän var man på väg flera gånger då man kunde misstänka både misshandel eller grav hunger. Det visade sig att det ”bara” var hunger efter en getflicka i andra hagen. Hon var verkligen vacker så man kunde ju inte klandra honom.
Solen hade inte kommit över bergen än och det var ganska svalt både i båten men även utanför. Underbart när väl solen klättrar över kanten och sakta värmer en. Man blir lite religiös eller nåt liknande.
Fingret i luften och det kändes som om dagens etapp skulle gå till Primosten eller Vodice. Vi skulle få en bra halvvind på 5 m/sek enligt apparna. Vi tuffade ur viken och satte segel. Annette fixade frukost under tiden. Väl ute ur viken så friskade det till ordentligt. Vi fick en frisk vind på 8-9 m/sek och drog iväg ganska bra. Låg mellan 7-9 knop och forsade fram medan vi käkade frukost inne i salongen. Lite svalt på havet men skönt inomhus.
Annette hittade sen en lugn solig plats i ”sittbrunnen” och njöt medan jag trasslande mig fram mellan öarna. Vi närmade oss Primosten och fick gå för maskin den sista biten. Exakt rak motvind och kryssa gick bort idag. Väl i hamn blev vi lite förvånade. Endast dom lokala fiskarnas båtar låg i hamnen. Har aldrig sett Primostens hamn tom. Tvärtom så måste man komma in tidigt eller boka. Ja, jag vet att det är off-season men ändå.
Vi fick ringa hamnkaptenen som skickade en kille som hjälpte oss med tamparna. Dock mycket nöjda med tilläggning med 8 m/sek i sidan och inga båtar att tratta sig in emellan. Detta arbete kröntes välförtjänt med en Trava.
Hamnkaptenen förklarade att detta var sista dagen dom har öppet i år. Öppnar igen 1 april. Vi fick lite rabatt på hamnavgiften dagen till ära. Kostade 380 Kuna vilket motsvarar drygt 500 kr. Sist vi var här v 38 kostade det drygt 900 kronor.
Lunch ombord i solen och sen en promenad i en vad som kändes övergiven stad. Vi gick en tur till kyrkogården. Vi liksom föll in i den karavan som gick ditåt. Alla Helgons dag firas av Katolikerna den 1 november så idag pyntade man rejält på sina anhörigas gravar. Det blev en gripande stund på kyrkogården som ligger fantastiskt på en höjd med utsikt över öarna i mer än 180 graders vy. Vi hade själv en hel del att reflektera över från det senaste året.
Vi återkom till verkligheten genom att besöka Konzum med z i stan. Vi lever ju i allra högsta grad och mat måste vi ju ha. På väg hem fick vi en underbar solnedgång där solens strålar värmde ända in i kaklet.
Lite sällskap fick vi till slut i hamnen. En Oceanis 35 och en mostermotorbåt på säkert 100 fot.
Middag intogs på en av dom två restaurangerna på kajen. Fortuna hade turen att få oss som gäster och som tack försökte övriga gäster röka ut oss. Sedan förbudet i Sverige 2005 har man lite svårt att förstå att det är ok att röka på krogen. Av 25 gäster på restaurangen rökte minst 10 personer aktivt och resten nästan lika mycket. Det blev en snabb middag och sedan en härlig kväll i soffan i båten med go musik och en stilldrink.

Det visade sig snart att värmaren i vår hytt inte fungerade så det blev lite felsökningsarbete på morgonkulan. Kompenserade dock med att köra babords värmare för fullt. Funkade men vi tog kontakt med Navigare för råd. Dock menade dom att dom ville titta på det själv. Ryktet om min händighet hade nått Kroatien tydligen. Vi kom överens om att gå till Sesula eller Batman-viken. Det fanns tekniker på Solta så detta var det bästa stället att gå till för att få hjälp.
På tal om kyla. Jag stoppade ner vin, vatten och tonic i den stora extra kylboxen i salongen. Även frukt och grönsaker borde vara kylda tyckte jag. Lätt förvånade på morgonen att dom gula bananerna blivit bruna över natten och rädisorna var stenhårda. Salladen såg ut som en tångruska. Det var ingen kyl utan en frys. Suck….
Solen hade klättrat upp över berget och värmde gott. Vi kastade loss efter frukost och gled sakta ur den långa viken. Rundade ön och satte segel. Vi fick en härlig segling runt 7 knop. Det blev dock lite kallt i vinden som låg på 7-8 m/sek så vi satte oss i salongen och njöt istället.
Vi förtöjde vid Sismis restaurang tog kontakt med Navigare och förklarade att vi nu låg på överenskommen plats. I call you back blev svaret och han la på. Ringde tillbaka efter fem minuter och förklarade att dom inte hade någon servicekille på Solta såhär efter säsongen. Kom istället överens om att vi kunde gå till Hvar, Vis, Trogir, Vodice eller Primosten. Ok vi tar beslut imorgon och återkommer. Vi får se vad vi gör. Beror på vinden liksom.
Det vankades nu lunch och det blev sill och nubbe. Potatisen och äggen hade mirakulöst klarat sig från mitt nerfrysningsupplägg.
Vi tillbringade dagen i nätet på fördäck och det blev en härlig söndag i solen.
Middag på Sismis med en otrolig gryta med Vongole och stora räkor.
Trötta med nöjda med dagen kröp vi till kojs tidigt. Måste vara vintertidsproblemet…

Underbart att komma iväg igen.
Solen gassade även om man kände att det var betydligt svalare i vinden än vad vi är vana vid. Beslut togs att vi skulle gå till Drevnik Veli. En liten ö/by som vi varit i för minst 10 år sedan. Skulle bli kul att återse. Det hade friskat i och vinden låg på 8-9 och det var lite knix att lägga oss långsides på kajen. Med bredsidan mot vinden har vi ett stort vindfång så det gäller att göra rätt. Vi backade till kajen och Annette hoppade iland med aktertampen. När den var fast så vred vi oss rätt med motorernas hjälp. Klart nöjda med vårt arbete som kröntes med en Travarica i solen.
Denna gång skall vi segla med en Lagoon 400 i samma version som vi skall få levererat i vår, owners-version. Denna är dessutom lite extra pimpad med generator och aircondition. Bara vi inte känner att detta är utrustning vi inte kan vara utan. Problemet är att det handlar om 350 000 kr extra. Nåja, AC kommer vi väl inte behöva denna vecka så detta eventuella beroende lär vi kunna hantera. Dock kunde jag inte låta bli att köra generatorn bara för att ladda dom nästan redan fulladdade batterierna. Fan att man är prylnisse….
Det blev en go middag i backen efter vi betalt hamnavgiften till en man som förmodligen hittat sin Port-authoritybricka eller tillverkat den själv. Hur som helst så låg vi för 100 kuna utan kvitto. Utan el…
Gonatt….

Satte väckningen till 2:15. Den funkade och kändes som en slägga i huvudet. Hade ju just somnat. Helt säker på att jag var inne i den sömnzon där man av många skäl inte skall väckas. Men väl på fötterna så kändes det ju ganska bra. Annette och jag skall iväg till Kroatien för årets sista vecka på medelhavet. Elin hade den goda viljan att köra oss till Kastrup.
Det märktes på flygplatsen att det är höst och resandet avtagit. Den största skaran i köerna är silverrävar i min egen ålder, släpandes på golfbagar på väg till Algarve eller andra goa ställen. Efter 1 timme och 55 minuters flygning var vi nere i Split. Vår trogne chaufför Goran tog emot med ett stort leende. Han kallar mig mister Bengt.  Lite kul. En klockren kontakt som man förbokar via sms eller mail. Klickar aldrig. Han släppte av oss på Konzum med z så vi kunde bunkra upp med lite mat och dryck. Dom hade lite tillbud på Zlatan Plavac så det blev några stycken. Sen bar det av till Seget marina. Detta ställe som normalt är fullt av stirriga människor som antingen skall hem eller förväntansfulla personer som är ivriga att komma ombord och iväg. Dock inte idag. Ett otroligt lugn rådde över Navigares bryggor. Endast 10 av drygt 100 båtar skall ut idag. Sista veckan på säsongen.
Vi fick använda My Elfri II som depå för våra väskor och matvaror tills Barbarossa är klar. Städning pågår för fullt så vi gick in till Trogir för att äta frukost. Underbart att sitta på Waterfront i solen med en dubbel espresso. Åter i marinan så var det dags för incheckning. Gick snabbt då vi väl känner modellen. Lite värre var det att få våra väskor som vi ställt i förvaringen och som vi lämnade i september. Tre väskor med massor av prylar. Simfötter, flytvästar, kopplingar och inte minst en xlflagga. En obeskrivlig röra med oändligt massa väskor. Plötsligt drar han fram en väska som det stod My Elfri på. Den var helt tom. Det här blir inte bra…. Då visar det sig att det är den väska som dragkedjan gått sönder och som jag kastat undan förra gången. Suck. Men efter en stund drar han fram en väska till. Och sen ytterligare två. Pust. Nu har vi nog allt. Kanske.
Nej nu drar vi..

Efter långa diskussioner så har vi äntligen skrivit på för ny båt. Känns lite lustigt då det inte var något fel på den förra.
En lång historia kort: 
Man ville från Navigares håll stänga basen i Turkiet pga all oro där. Förståeligt men tråkigt. Kommer inga chartergäster så är det ingen bra affär att driva charterverksamhet. Planen var som jag tidigare berättat om, att flytta dom större båtarna till British Virgin Island då efterfrågan slagit i taket där. Detta var då ett enkelt sätt att lösa den akuta situationen.  
Detta var såklart inget vi ville med vår båt. VI vill lite halvspontant ta en extra vecka om det blir läge. Lite svårt om man skall resa över Atlanten för att segla en vecka. Vi protesterade högljutt men i kontraktet hade Navigare all rätt att flytta båten vart man vill. Utan egentligen något bättre skäl än att man vill.
Diskussioner sattes igång med Navigare och vi hoppades in i det sista att vi skulle få stanna i Medelhavet men icke. Då kom idén att My Elfri II löses in och vi går in i ett nytt kontrakt. Inte helt aptitligt då planen var att vi skulle segla privat efter charterperioden. Om vi byter båt så förflyttas denna möjlighet flera år fram i tiden.  Båten som vi först fastnade för var den nya Lagoon 42. Lite större och lite coolare. Men den kunde inte levereras förrän våren 2018. Kändes inte som ett bra alternativ varav leveranstiden var ett av dom. Dessutom dyrare och lite sämre layout i våra ögon. Som tur var flög vi till Helsingfors för att kolla in det enda exemplaret här i norr såhär långt. Vårt beslut föll därefter på en Lagoon 400. Samma modell som My Elfri II men en annan layout. En ägarversion där ena skrovet innehåller en stor hytt med stor toalett, duschrum, massor med garderober, soffa, skrivbord och en härlig space rent allmänt.
Passade även på att adderat till lite lull-lull som Code-0, inverter och Annettes självklara krav. Högtalare i fören på båten så man kan digga i nätet.
Båten kommer att ligga i Kroatien och med option att flytta till Grekland när det är möjligt juridiskt och om vi vill. Vi får väl se…
V 38 var vi nere ett gäng i Kroatien och seglade med två cattor. Passade då på att kika in på en lika dan båt som låg vid kaj. Barbarossa. Vi blev nöjda med vad vi såg och ser fram emot att segla jungfrutur i april-maj nästa vår.
Behöver jag säga att hon kommer döpas till My Elfri III?

Det kan hålla men kanske ändå inte.
Bilden på vår ena akterförtöjning inatt får illustrera hur läget känns i Turkiet just nu som vi ser det. I morse såg vi på nyheterna att man satt landet i undantagstillstånd i går kväll. Du som läser bloggen har säkert koll men jag fick googla vad det egentligen innebär.
”Undantagstillstånd är temporära rättsliga tillstånd när statsmakten tillfälligtvis ger sig själv utökade befogenheter för att ta kontroll över svåra eller farliga inhemska nödlägen, i synnerhet när dessa befogenheter inskränker människors friheter.”
Jag försöker mig inte ens på att försöka göra en politisk analys av läget. Jag varken har förmågan eller lust. Det vi har gjort är att lyssna på turkarna vi träffat, läst svensk men även utländsk media för att försöka få en samlad bild över läget.
Det kändes ju ganska ok då det verkade som om kuppen i fredags var illa planerad och dåligt underbyggd. Det som sen skedde var ju att samhället ganska snart efter kuppen kom igång igen. Flygtrafiken kom igång redan dagen efter. Charterbolagen flög ner nya gäster efter ett par-tre dagar osv. Vi kände då att beslutet att stanna var rätt. Vi skulle inte få panik och fly. Det var ju även tom UD´s råd. Flyg hem när ni skall var beskedet men var vaksam.
Som jag skrivit om har vi kontrollerats av kustbevakningen ett par gånger. Sen igår har aktiviteten ökats upp markant. Mycket helikopteraktiviteter i området och många mer marina enheter längs kusterna. Både grekiska och turkiska fartyg från marinen och kustbevakningen stryker längs gränsen. På whf hör vi ständigt hur båtar blir uppkallade och intervjuade.
Vi tog i morse beslutet att vi inte skall stanna kvar längre. Vi åker hem en vecka tidigare än planerat. Det känns mycket mer osäkert vad som skall hända nu än hur det kändes i helgen. Ett undantagstillstånd och upphävande av mänskliga rättigheter och dessutom diskuterar man att återinföra dödsstraff i landet.
Här känns det väldigt fel att nöjessegla..
Vi kastade loss så snart vi bestämt oss för att åka hem. Vi låg ju i Bozburun och skulle till Göcek för vidare transport till Dalamans flygplats. Biljetter försöker vi fixa på vägen. Vi fick en fin slör på dryga 10 m/sek och ibland upp till 14 så det blev en fin segling. Många kustbevakare och fartyg från marinen följde oss på vägen men vi klarade oss från att stoppas idag. Vi var noga med att inte korsa gränsen mot Grekland så vi inte skulle reta upp någon.
Det blev även en känslomässigt knepig dag. Sista dagen på semestern trots allt. Dessutom sista dagen på My Elfri II, kanske för gott. Nu kommer hon seglas över till Västindien där hon skall gå i Navigares charter. Lite sorgligt för hon var planerad att vara vårt hem några månader om året om några år.
Men nu ser vi framåt och ser möjligheterna i det som sker.
Det blev en lång dag till sjöss. Vi skulle gå 67 NM eller ca 12,5 mil. Det tog oss 10 timmar.
Nu har vi packat våra väskor och njuter av ett glas vin i båten. Och kanske planerar för den lediga veckan som vi nu har framför oss.
Tack du som följt oss på resan. Det som från början var en egen loggbok läses nu av en hel del. Kul att se att så många som nästan 400 st är inne vissa dagar och följer våra resor.
Stort tack….

Vi gick som planerat in i Bozburun och la oss långsides på kajen. Framför en storasyster, Lagoon 450. Handlande, käkade lunch och jag fick en ny rakning och klippning på mitt stamställe.
Efter lunchen så var det grymt varmt igen så vi drog ut i viken för att sen gå bort till Aphrodite. Vi blev vänligt invinkade men man ville hjälpa till med tilläggningen mer än vad vi ville. Stark sidvind och många idéer om hur det skulle gå till gjorde att det tog längre tid än nödvändigt. Men tillslut låg vi på plats. Brist på fantasi så tog vi även idag en grillad sea-bass och blev inte här heller besvikna.

Efter frukost tuffade vi sakta ur viken och tanken var idag att vi skall gå till Bozburun och handla käk och därefter lägga oss på kajen vid Hotel Aphrodite. Ett ställe som vi hört en del om som ligger i infarten till Bozburun.
Vi kom dock inte långt när en patrullbåt kommer i full fart emot oss och visar att vi skall svara på whf. Tydligen hade dom kallat men vi har ju radion i salongen så vi hade missat det. Dom undrade var båten hörde hemma och var vi var på väg. Lite fundersamma då vi hade franska, turkiska och svenska flaggan synlig på båten.
Efter lite förklarande så fick vi åter tuffa vidare. 

Trötta efter en dag till sjöss, bad och god mat, fried calamaris och vansinnigt god grillad sea-bass, gick vi till kojs. Vaknade efter någon timme av att det var otroligt varmt i hytten. Tog en flaska vatten och la mig i nätet. Stjärnklart med fullmåne. Allt var helt stilla och det var gripande att sitta mitt i allt detta. Med en flaska vatten. Gick så småningom tillbaka till kojen och slocknade igen. Plötsligt bankade det i botten på båten. Dom som kan det här med båtliv vet att man går från koma till klarvaken på mindre än en sekund vid sådana ljud. Så även jag. Inser då att Annettes säng tom och kikar på klockan. Hon är halv 10 och det är Annette som simmar runt båten och knackar i skrovet för att väcka mig. Hon var ganska rastlös just nu.
Simmare rundor och gick på lina på mooringlinan.

Åter en ”sval” natt ombord. Vinden i Datca är en liten befrielse. Mycket varmt ställe med en vind som sällan går under 10 m/sek. Låter jobbigt men ekvationen lyder: 35 grader och 10 m/sek = perfekt. Vi käkade frukost och gjorde loss och gled ut i viken. Vinkade även av killen som jobbat frenetiskt sen vi kom på grannbåten. En Lagoon 500 och förmodligen var han anställd att putsa upp båten inför ägarens ankomst eller så är han anställd och boende på båten för att konstant hålla den i toppskick. Sedan vi kom i förrgår kväll till nu på morgonen gned han med en trasa och en flaska polish. Imponerande men samtidigt lite löjligt.
Enligt plan skulle vi få en bra slör på mellan 10-15 m/sek. Och det fick vi också. My Elfri bara forsade fram och vi bara njöt i förmiddagssolen. Vår plan är att gå till Dirsek som ligger längst västerut på Bozburun-halvön. Glädjen varade bara drygt en timme. Vinden avtog snabbt och nu var det plötsligt bara 3-4 m/sek. Förmodligen ett fenomen på grund av dom höga bergen väster om Datca. Har läst mig till att det ”alltid” blåser mycket i och runt Datca. Vi hittad en vik som på pappret såg fin ut. Aktur Kovanlik. Här skulle det bli lunch och bad innan vi seglade vidare dom 6 NM till Dirsek. Atkur var precis så fint som vi hoppades på så det blev ett antal timmars slappande på däck, snorklande och lunch. Imponerades av hur klart vattnet var. Sikten under vatten kändes oändlig.
Solen började gå ner och vi ville komma fram innan det var mörkt så vi drog iväg över bukten. Vi hade aldrig varit i Dirsek innan och hade inga större förhoppningar men vi slogs faktiskt av häpnad. En stor vik/bukt och längst inne i denna låg en betongkaj och en liten restaurang. Många båtar hade förtöjt längs bergsväggarna så vi trodde nog det skulle vara trångt vid kajen. Men det låg bara en båt där så det var inga problem. Det blev genast bad då värmen fortsatte även om skuggan nu kommit och en skön fläktande vid svalkade en del. Återigen förvånades vi över klarheten i vattnet. När man stod på däck och tittade ner så kändes det som man tittade ner i ett glas vatten. Restaurangen hade sina bord ända nere på kajen och vi uppmätte nytt rekord från båten till bordet. 1,5 meter.
Vi valde dock inte detta bord då vi kände att vi ville komma bort lite. Tog ett ca 20 meter därifrån…

Det blåste hela natten och det innebar att hytten var ”sval” så vi sov riktigt gott. Nästan till 8:30. Vi skulle på vår dagliga powerwalk även denna morgon. Som det visat sig på resan har det vare sig varit daglig eller power för den delen. Utan bara walk. Det är helt enkelt för varmt. Vi skulle även fixa ny tamp till skotet. Utan det så blir det tufft att segla vidare. Vi gick iväg med vårt snöre och hoppades att vi snart skulle hitta en skeppshandel. Men icke. Vi frågade på massor av ställen men deras engelska är sämre än min turkiska så det gick sådär. Modfällda återvände vi mot hamnen och fundera på om vi skulle hitta ett frukostställe som skulle funka. Då plötsligt hittar vi då en butik full med båtprylar så allt löste sig. Börjar genast fundera på hur fasen skall jag få dit skotet i denna vind. Det blåser konstant drygt 10 m/sek här och rulla ut seglet med vinden i ryggen skulle bli tufft. Men vi tar det efter frukost. På något vis löste det sig faktiskt så nu har vi ny tamp på babordsfockskot.
Vi kom nu på att vi stannar i stan. Rätt mysigt och vi har även planer att besöka en olivoljefabrik som vi fått tips om Olive Farm. Den ligger lite utanför stan så vi tar taxi dit. Första bilen i kön hade inte hört talas om det men hans kollegor talade honom tillrätta så det skulle nog lösa sig. Lite oroliga dock för hans blick var långt ifrån klar och han såg lite lurig ut. Kanske är det värmen. Väl i bilen så tvärnitade han vid första bästa korsning. Det var rött. Började då frenetiskt leta efter bilbältet. Annette fick snabbt på sig sitt medan mitt passade inte. Misstänker att hanen var original och honan var från skroten. Man måste nog bara visa att man har bälte inte om det fungerar. Eller så finns det inga kontroller. Plötsligt svänger vi in på en väg som var tydligt markerad att vi närmade oss. Vi blev avsläppta och vi gjorde upp om att vi skulle bli hämtade en timme senare. Tror vi…
När vi väl kommer in i byggnaden som var hur fin som helst så informerar damerna i receptionen att vi befann oss på Olive Farms Guesthouse. Produktionen och butiken låg 500 meter bort. Klockan var nu halv två och absolut varmaste tiden på dagen. Jag var inte helt nöjde med taxikillens arbete såhär långt. Det var bara att traska iväg i Crocs och shorts.
 Väl framme så kan man ju konstatera att det var värt ansträngningen att ta sig hit. En fräck anläggning som startades av en amerikan på 90-talet. Planen var att exportera den bästa olivoljan i världen till USA i första hand.
Vi gillade båda butiken men av olika anledningar. Annette för allt på hyllorna. Allt från olja till mat och olja till kroppen. Leksaker i olivträ och såklart en massa oliver. Min anledning var främst att det fanns AC och jag fokuserade mitt shoppande i anslutning till denna.
På något sätt fick vi kontakt med Guesthouse så dom skickade upp taxin som stod på i hans tycke rätt plats och väntade på oss.
Väl åter ombord inser vi utan omsvep att vi åker på övervikt igen på flyget.

Lite tråkigt att vakna på morgonen utan gänget som smugit sig iväg i skydd av mörkret. Vi hade inte vaknat så dom måste ha varit väldigt smidiga. Skönt dock att slippa Gunnars skämt. ;-)
Det blev lite shopping för att fylla på med dricka och mat innan vi la ut. Planen är att går till Datca. Som vanligt var det motvind så kryssen dit tog hela dagen. Vi blev flera gånger uppvaktade av turkiska kustbevakningen och militärbåtar som synade oss och alla båtar väldigt noga. Som tur var ingen bordning, vilket hade varit svårt i sjögången men väl närgången okulärbesiktning utfördes. Extra viktigt idag att ha koll på sjövägsreglerna. Vinden låg på mellan 10 – 15 m/sek under större delen av dagen men låg på 13 – 18m/sek vid 18-tiden. Då inser vi att vi har flera timmar kvar så beslut togs att ta ner segel och gå för motor den sista timmen. Då smäller plötsligt babords genuaskot av. Hade tidigare noterat en skada på ”skalet” till tampen och hade för avsikt att meddela basen detta när vi kommer tillbaka. Det blev till att skära av resterna av tampen så vi fick in seglet i rullen och därefter ner med storen i den hårda vinden. Väl i hamn blåste det fortfarande mycket. Drygt 10 men ingen sjö. Det gick kanon att lägga till. Ankare gällde och vi fick lägga någon extra spring så båten låg stabilt. En liten promenad på stan och sedan en god middag. Rätt trötta efter en lång blåsig dag på sjön. 8 timmars kryss….

Ny dag och mycket surfande på plattor och telefoner. Det stod klart att kuppen misslyckats och massor med militärer arresterats och utlovades en grym hämnd. Allt hade lugnat ner sig ganska fort även om kuppen inte var helt nedslagen. Några få grupperingar kämpade tydligen vidare. Vi tänker ta kontakt med Ystad Resebyrå som fixat våra flygbiljetter. Dom hade stängt men Maria där förekommer och kontaktar oss. Hon undrar hur det har gått om gästerna kommit iväg och om vi behöver hjälp. Vilken servicekänsla och medmänsklighet hon visar. Fantastiskt…
Flygplatserna hade nu öppnat så hon fixade så gänget skulle kunna flyga imorgon, söndag istället. Även Milou och Stefan hängde på detta upplägg.
Personligen kommer jag ALDRIG att köpa resor på annat sätt än genom Ystad Resebyrå.
Vi la ut och stack ut i viken utanför Aurora där vi träffade det goa gänget på Estelle. Vi band ihop båtarna och blev bjudna på en ankarläggare. Det blev husesyn på respektive båt och många bad i värmen. Dessvärre skenade det iväg så även dom blev drabbade av Det regnar och regnar….
In till bryggan igen för en ny ”sista natten med gänget”.
Cocktails både till lands och på My Elfri.
Stefan avslutade kvällen genom att tillverka sin patenterade getingfälla vilken överlämnades till Rådbergs på Estelle. Möjligen fungerar den bättre hos dom.
Trevligt som vanligt och vi kommer definitivt sakna gänget nu när dom drar mitt i natten till Dalaman… 

Under middagen plingar våra telefoner till och vi läser. Skottlossning och två broar över Bosporen stängda. Vad innebär nu detta? Det tog inte lång stund innan nyheterna späddes på med ”lågt flygande flyg över Ankara och Istanbul”. Nu började det bli riktigt jobbigt och diskussionerna gick igång på allvar. Vad händer egentligen?
När det stod militärkupp, undantagstillstånd, utegångsförbud och krigslagar på skärmarna skenade det iväg väldigt i diskussionerna. Vi försökte med alla till buds stående medel informera oss om vad som händer och vad vi skall göra. Skall vi dra till Rhodos? Skall vi ta en taxi till flygplatsen för att komma iväg? Eller kanske bara stanna kvar. Här är ju lugnt och man märker ju inget om vad som händer. Möjligen tystnade musiken i restaurangerna och man hörde bara ljudet från tv och radio. Vi hade kontakt med Navigare men även med ägarkollegor på andra navigarebåtar i området.
Till slut kom vi överens om att informera alla därhemma att vi mår bra och är i säkerhet. Och att vi noga följer utvecklingen och återkopplar hemma. Vi tog även beslut om att gänget som skulle åka till flygplatsen i natt stannar och avvaktar.
Vi kröp till kojs med en overklig känsla. Att det skulle komma fler terrordåd var ju inte osannolikt men en militärkupp är ju lite oväntat, milt uttryckt…
Och vi sitter mitt i detta, typ…

Idag var det svaga vindar som mötte oss när vi trasslat ur sundet söder om Buzburun. Motorgång i alla fall till en början och flera badstopp på vägen mot dagens mål, Selimiye och Aurora. Gunnar, Pia, Clas och Eva skall ta taxi på lördag morgon för att ta sig hem så Aurora passar bäst. Suzan fixar och donar med allt så varför inte en transfer.
Lite för mycket hjälp från kajen i min smak. Suzan som vet hur hin vill ha det rörde till tilläggningen lite för mycket. Men tillslut så vi helt ok.
Softande på däck och iland innan vi skulle sätta oss till bords för middag men först den obligatoriska sistanattenmedgängetbilden.

Efter Captain Nemo gick vi vidare till Bozuk Buku för frukost. Lite bad i kristallklart vatten innan vi drog mot dagens mål som är Buzburun. Vindarna gav oss om vanligt en kryss så första benet gick ända ut till grekiska gränsen där två patrullbåtar forsade förbi. Väl i hamn blev det en ”like a glove tilläggning” med ankare och sidvind på 7-8 m/sek. Tom kaptenen blev lite impad av sig själv och sin besättning. Middag på Osmans Place. Dagen efter blev det en go promenad i omgivningar. Därefter skulle det bli rakning av både haka och skalle. På en handskriven lapp i fönstret stod det ”The best barber in Turkey” så valet var enkelt. Det blev lite språkförbistring så istället för 3 mm på skulten blev det 0 mm.
Nu har jag en egen måne…

Nu drar vi vidare söderut. Planen är att gå till Bozuk Buko och Ali Babas brygga. Det var en rejäl motvind så det blev någon timme för motor i tuffa vågor. Besättningen höll sig tappert i nätet innan alla tillslut samlades i sittbrunnen. Fulla av salt. För att bryta av tänkte jag att vi skulle gå in till en vik som på pappret skulle kunna ge lite skydd och där vi skulle kunna käka lunch. En glad snubbe mötte upp oss på vägen in och förklarade att vi gärna fick låna en boj gratis om vi bara skulle stanna på lunch. Idag skulle det bli Annettes sillmakor och medan dom varsamt tillagades åkte ett gäng in till killens restaurang för att kolla läget. Det visade sig att det var en fantastisk liten oas. Getter och någon ko gick runt huset och betade och ett otroligt lugn fanns. Möjligen var vi lätta att få i njutningsmode efter saltbadet och nu med en kall Effes. Killen som visade sig hetan Hasan drog den ena radängan efter den andra och man kunde bara skratta och gilla honom. Vi tog beslut på att vi skulle stanna här för kvällen och innan vi tog oss an sillmackorna så backade vi till hans lilla brygga. Bara vi och en annan seglare hade hittat hit. God lunch och massor med skratt och skrönor ombord i vanlig ordning såhär på eftermiddagen. Kaffe på lunchen intogs i restaurangen och Hasan körde på i samma stil. Hade man haft en bråkdel av killens självförtroende så kunde man vara nöjd. Han framställde sig gärna som det lyckade exemplaret i sin syskonskara. Dom andra var enligt honom både tråkiga och långt ifrån så smart som honom själv.
Åter ombord blev det bad och njut i solen tills denna försvann bakom bergen.  
Middagen såg vi nu fram emot. En monster-Grupper på 4 kg hade förevisats oss vilken skulle grillas för oss..
En trevlig kväll där vi lyckades kopplas in oss på restaurangens ljudanläggning. Lasse Stefanz Det regnar och regnar med flera guldkorn förgyllde hela viken…

Dagen började med en långpromenad på 6 km. Det var tidigt men riktigt varmt redan. Kändes som om jag svettades flera liter. Svårt att komma ifatt och få balans men det är bara att sörpla vatten som en häst. Beslut togs att vi skulle köpa kebab i land och käka som lunch efter tösernas och Gunnars besök i Grand Bazar. Kände mig klok då jag hellre slappade ombord och passade på att tanka båtens vattentankar. Priset för oss att ligga i Netzel Marina var 145 € och då ingick bara en liten pott med el. Tur tjejerna kunde föna på marinans duschrum.
Det blev till slut dags att kasta loss och vi fick en lång kryss för att komma ur bukten. Tror faktiskt vi gjorde några slag som gjorde att vi i praktiken backade.  
Men tillslut kom vi fram till dagens mål som var Ciftlik. Det var bara att välja och vraka vilken brygga vi ville ha. Rimligt med båtar. Stor skillnad från förra året när det låg båtar utanpå varandra. En ryckig och varm natt med dålig sömn.

En ny dag och en underbar morgon.
Idag skall vi på utflykt. Vi skall bli hämtade kl 8 på kajen för att åka båt upp på floddeltat i Daylan. Vi är lovade att kunna se sköldpaddor, över 4000 åriga tempel och kunna bada lerbad. Mycket riktigt så fick vi se sköldpaddor. Dom lockades upp av blåkrabbor i ett snöre som dom enkelt krossade med käkarna. Inser att man skall hålla tårna ifrån vattnet om det finns sköldpaddor i närheten. Vi avstod traktorturen till templen och gravkamrarna så vi styrde mot lerbadet istället. Det var grymt varmt även om klockan fortfarande visade tidig förmiddag. Lerbadet var en spännande upplevelse. Problemet var bara att få bort all lera när så var dags. Det kvittade hur man spolade av sig.
Hur som helst ville vi tillbaka till marinan för att kunna ge oss iväg mot Marmaris som är dagens mål.
Vinden uteblev i stort sett hela dagen och när den väl kom så var det spikrak motvind. Endast det sista benet mot Netzel Marina var seglingsbart vilket vi såklart utnyttjade.
Väl i hamn så var det dags för en promenad i stan. Det som slog oss var att stan kändes helt övergiven. Restaurangerna, dom som inte slagit igen kändes helt tomma. Sorgligt att se. Endast nere vid hamnpromenaden fanns det folk och restaurangerna var åtminstone halvfulla. Otroligt fin hamn till nästan halva priset av vad vi är vana vid. Kändes helt ok. Dock var det en olustig känsla man fick när man inser att stadens företagare måste ha det svårt. Enligt kyparen på Oýes Restaurang som för övrigt bott i Hässleholm förklarade att man tappat 50 % av förra årets turister. Inga bra framtidsutsikter.

Jodå vi kom till Ekincik men det var lite för mycket böljor för en del. Märkligt att det ofta är dyningar där men dåligt med vind i dessa vatten. Åtminstone dom få gånger vi seglat här.
Det blev som vanligt många garv och halvsanna historier som drogs ombord. Hamnavgift på 150 Lira eller ca 450 svenska är ok då marinan är mycket välskött och all basservice finns. Vatten, el och en liten butik. Middag skulle intas på den trevliga restaurangen i backen. Ja, nu finns det ju ingen annan här men den ligger backen. I värmen kändes dom fåtal hundra meterna som en smärre bergsbestigning. Vi hade ringt marinan och restaurangen dagen innan för att försäkra oss så vi skulle kunna se EM-finalen. Vi hade en timmer på oss att äta innan det var dags. Mycket bra mat till betydligt bättre pengar än i Göcekviken där vi vanligen plaskat runt när vi bara är nere en vecka. Problemet började inte förrän 5 minuter innan sändningen. Då börjar man försöka få bild. Tiden gick och dom verkade inte ha det minsta koll på vad dom gjorde. Plötsligt ser vi att vi är på gång. Portugals nationalsång spelades och vi kunde andas ut. Trodde vi. Just då kommer en annan kypare och klyddar med tv´n och därefter såg vi inte mer av den fotbollen. Mest besvikna var nog paren som satt vid bordet bredvid. Det ena paret var portugiser och det andra var fransmän. Lite speciellt upplägg..
Det var bara för oss att dra ner till båten igen med en vinflaska vi fick som kompensation.
Lite eftersnack ombord innan kojen kallade.

Vaknade av att en av grannbåtarna stack i gryningen. Underbar vy över viken och bergen när solen sakta steg upp. Dock sugen på att sova några timmar till så jag knöt mig i hytten istället. Alla var uppe när jag väl kom upp. Skönt att bara kunna slappna av ordentligt. Gick ovanligt fort att gå ner i semester-mode denna gång.
En liten malör inträffade med våra prylar i skåpet i marinan. Vi insåg på kvällen att vi saknade vårt solskydd. Vi hade inte räknat in våra väskor. Den med solskyddet och våra privata flytvästar låg kvar på marinan. Vi saknade även en bollfender så jag kontaktade Cenk som genast lovade att skicka väskan och fender med deras rib. Dom skulle komma nine-ish. Innebär att vi skulle hinna en liten powerwalk i området. En stenig stig fick dagens track. Efter en stund kommer jag till en utsiktsplats med en vidunderlig utsikt över vikarna i söder. Det ligger ett sönderslaget vinglas på bordet men även ett par solglasögon. Funderade väl inte så mycket men när jag kollade vidare så låg det dessutom en märkesväska och ett annat glas med vin i stående på marken. Inser samtidigt att har något obehagligt hänt. Ser i väskan att ett Visa-kort och ett irländskt körkort ligger där. Stefan och Milou kommer samtidigt dit och vår fantasi skenade iväg. Är vi på en brottsplats och ligger det kanske ett offer i närheten? Det hela kändes riktigt olustigt. Vi hittade inget mer så vi gick ner till bryggorna igen. VI diskuterade vad vi skulle göra och vi kom fram till att fråga runt om vi hittade kvinnan som ägde väskan. På andra bryggan fick vi napp. Kvinnan sov fortfarande och hennes kompisar var inte förvånade. Kändes skönt att grejorna kom tillrätta även om man fortfarande undrade om vad som egentligen hänt.
Nej nu blev det dags att ge oss av. Vi skall till Ekincik idag. Fotboll på tv är beställt…

Då är vi på plats i Göcek igen. Denna gång med Gunnar, Pia, Clas, Eva, Stefan och Milou. Klockan han bli 23 när vi landade i våra bungalows. Lite bekymrade dock när vi konstaterade att My Elfri inte låg i marinan. Skojade lite om att det kanske var fel vecka vi bokat och vi kommit en vecka för tidigt. Ja det skulle inte förvåna mig så snurrig jag varit den senaste tiden. Det blev en sängfösare innan vi kröp till sängs i våra svara stugor. Jag valde att ligga i bäddsoffan i vardagsrummet. Rummet med AC skulle försörja hela huset med kyla. Vi somnade bums men jag vaknade efter någon timme att det var grymt kallt i rummet. Hade planer på att skruva upp tempen på termostaten men av hänsyn till övriga så lät jag den köra på. Somnade om och vaknade åter efter ytterligare ett par timmar. Då var det riktigt jä…a kallt. Kändes som en kall vinterdag och jag kunde inte känna mina tår och förmodligen var mina läppar blåa av nerkylning. Fick vicka på tårna och fingrarna för att sakta få tillbaka känseln. Sen in i duschen för en lång varm dusch. Känns lite udda då det förmodligen är drygt 30 grader utanför bungalowen.
Efter frukost stack töserna till Göcek för att handla mat och dricka för kommande veckan. Vi pågar checkade in båten och han med en liten förfriskning i skuggan på altanen. Plötslig var det lunchdax så vi beslutade oss för att käka lunch i marinan innan avfärd.
Vi fick sen en kryss ner mot dagens mål, Kapi Creek. Slappande på däck innan middag. Många goa garv även på eftersitsen i sittbrunnen efter maten. En otrolig kväll. Sån man kanske bara lyckas pricka in en om året hemma.
Nymåne och en fantastisk stjärnhimmel var det sista man såg denna kväll då jag, Annette och Milou valt att sova i nätet.

Fast jag redan fått några seglingsveckor i år så är jag alltid som en liten påg när det drar ihop sig för att komma iväg igen. Kollar väder, rutter, lämpliga vikar eller hamnar konstant.
Imorgon drar vi ner till Turkiet för TRE veckors segling.
Får ibland frågan om det inte blir tråkigt eller att det skulle vara enformigt. Jag hade nog trott detsamma innan vi väl blev bitna. Den avkoppling i kombination med umgänge med underbara vänner, familj eller bara Annette och jag ombord som gör att tiden nästan står still är obetalbar. Man lever efter ganska enkla regler och rutiner. Man seglar dit vinden bär bäst, man äter när man är hungrig, dricker när man blir törstig (ibland fast man inte är törstig) och sover när man är trött. Vilken tid på dygnet som nu passar bäst.
Ett härligt uttryck som jag gärna försöka leva efter och känner ända in i hjärtat är:
Home is where the anchor drops.
Svårare skall inte livet vara egentligen….

Plötsligt plingade mobilen till. Det var en push-nyhet från Aftonbladet. ”Explosioner och skottlossning på Istanbuls flygplats” stod det. Tankarna flög iväg.
Sitter nämligen med paddan i knät och funderar på rutter till vår kommande tur till Turkiet. Om ganska precis en vecka drar vi ner med vänner till Göcek för en veckas segling tillsammans och sedan nästan två veckors segling med Annett och mig ombord. Vi har verkligen längtat och sett fram emot detta. Vi satte på CCN på TV´n. Sakta men säkert började man förstå innebörden av vad som hänt. Antal dödsoffer och skadade steg ständig och oron för vad som händer runt oss ökade i samma takt. Vid kl 1 var det dags att gå till kojs. Mycket funderande om hur vi skall agera gjorde det svårt att somna. Det var inte bara oro utan även ilska över vad människor gör mot varandra. Hur kan man med berått mod gå in bland folk och utlösa en bomb och döda oskyldiga människor? Ilska också för att man luras att bli rädd och lamslagen och inte våga röra sig som man vill. Innan jag somnade så stod det klart. Idioterna skall inte få skrämma oss och lyckas att få oss att avboka och inte göra det som man bäst trivs med och som gör att man mår bra och kan samla kraft.
ALDRIG.

Lite handlande av lunchmat på den stora marinans matbutik. Bra sortiment med förmodligen lite för höga priser men så är det ju. Det märks att det slagit om i vädret. Vi hade bra väder igår men idag har temperaturen nog stigit minst 5 grader. Känns som en bra bit över 30. Det skall ju bli 40 på lördag så detta är ju väntat.
Vi tuffade ut i viken och vårt mål idag var att gå till Cold Water Bay. En sträcka på 15 NM men det blev en kryss så det tog sin tid trots bra fart. Fin vind på mellan 10-14 m/sek. Bara att njuta i solen….
Vi droppade ankaret vid badstranden vid Gemilier för lunch och bad. Såg flera sköldpaddor och det verkar som om dom blivit fler sen förra året. Eller så är det så att vi är mer uppmärksamma.
80 meter kätting gick åt för att ligga i den lilla fina bergsfickan i Cold Water. Magisk omgivning och lite skönt att solen försvann bakom berget efter en stund. Slappade med G&T i nätet och go musik i högtalarna. Kul att kolla in andra båtars jobb med att lägga sig rätt i viken. Vi är inte ett dugg bättre än camparna på Böda Camping. Halv 9 blir vi hämtade för middag på restaurangen. Bra service.
En härlig utsikt bjuds man på när man går upp till restaurangen. Familjens åsna står parkerad i backen. Kan nog vara smart som transportmedel då stigen är brant. Hungriga som vi var blev det en plåga att maten dröjde en timme. Dessutom sådär kvalitet. Klar besvikelse. Utsikten kompenserade en del men inte allt.Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Som ”vanligt” var jag uppe före damerna även denna morgon. Lite morgonbestyr innan jag sätter mig och kollar när Fethiye sakta vaknar.
Lugnt och stilla men plötsligt stannar allt upp. En man på en kaj 100 meter bort slår och sparkar en hund som skriker. Misshandeln avslutas med att hunden får en spark och faller över kanten och landar på stenarna nedanför. Det knyter sig fullständigt och jag blir iskall i hela kroppen. Hoppar i foppatofflorna, helt inställd på att springa bort och pryla upp turkjäveln. Hur kan man bete sig så mot djur? Inser snart att området är avspärrat och det är antingen militären eller kustbevakningens område. Kan bara skakad se på. Hunden ligger på stenarna en stund för att sen ta sig upp på kajen igen. Otroligt nog så viftar han på svansen medan han går mot sin husse igen. Att man kan vara så lojal mot sin husse som just misshandlat en.
Blir så outgrundligt ledsen på människor som beter sig som svin mot djur….

Vi hade handlat lite i Göcek i gårkväll så vi behövde bara komplettera lite i shopen i marinan. Is och vatten är ju bra att ha. Träffade ledningen för hela Navigares charterverksamhet på basen. Förmodligen hade dom möte då basen snart skall stängas ner. Trots det jobbade personalen som vanligt. Vänliga, familjära och proffsiga. Vi stack strax efter 10 så dagen låg framför oss. Satte segel direkt vi kommit ”runt hörnet” och gled sakta söderut. 5 knop i 5 knops vind är väl ok. Beslut togs ganska snart att vi skulle gå till Fethiye och Yacht Classic Marina. Töserna ville ha paraplydrinkar och drälla vid poolen. Problemet är att vi hade exakt rak motvind så det blev till att kryssa. Inte kul att kryssa med en catta som bekant. Men just i samma ögonblick vänder vinden så vi får en underbar halvvind istället. Stundtals upp mot 12-13 m/sek så det gick fort att ta sig över till Fethiye. Det blev ett kort stopp för bad i en go vik på väg in.
Lunch på restaurangen Mullbery-tree som vi varit på innan. God mat till bra pris. Töserna ville gå på Hamam men jag valde att lägga mig vid poolen. Gillar verkligen anläggningen här. Bo i båten som ligger klockrent i anslutning och kunna äta gott och faktiskt billigt på hotellet. Efter en stund kommer dom nytvagade döttrarna och väcker gammelfar som lyckats somna i solen.
Middag på hotellet och sedan lite småsnackande ombord innan kojen kallade…

Då var det äntligen dags att packa väskan och åka till Turkiet med Elin och Frida. Det skall bli underbart att få tillbringa några dagar ombord tillsammans. Tanken är att Elin skall tränas i att hantera båten. Kasta loss, sätta segel, segla, ta ner segel, lägga till vid kaj, lägga till vid boj, sätta linor i land, ankra, lära sig tömning av toaletter, navigera, etc, etc. Kan bli tufft att hinna med men vi måste i alla fall försöka. Elin har redan räknat ut att det kan bli tufft och det visade sig att hon hade köpt ett ”tålamodspaket” till mig med blodsockerhöjande innehåll. Hon känner sin gamle far. Tror dock inte det skall vara några större problem då hon varit med sedan hon var liten.
Vi träffade Frida på tåget till Kastrup och vi skyndade oss att hitta incheckningsdisken så vi kunde få lunch i loungen. Dessvärre tog det tre kvart att checka in och 15 minuter i security så vi var ganska hungriga när vi väl kom på plats. Dessutom hade Turkish Airlines flyttat bak avgångstiden från 13 till 12:45. Något jag inte kan påminna mig sett innan. Förseningar är man ju van vid men detta var konstigt.
I Istanbul regnade och åskade det. Riktigt busväder som följde oss till Dalaman. Vi slängde in väskorna i båten som låg upplyst och klar vid basen. Det låg även 7 andra Navigarebåtar inne vilket tydligt skvallrar om den dåliga uthyrningen i sommar. Vi tog samma taxi in till Göcek som vi tog från flygplatsen. Inte helt lätt att förklara för en turk som inte kunde ett ord engelska att han skulle vänta 5 minuter så vi kunde slänga in väskorna. Google Translate fick göra jobbet och det löste sig. Det blev en god middag på Kebab Hospital. Ett enkelt ställe med mycket god mat till bra pris. Dit lär vi återkomma.
Lite shopping av matvaror och sedan åter till basen. Vi var alla trötta efter resan.
Väcktes mitt i natten av ett skyfall så det var bara att rusa upp och stänga alla luckor.
Härligt att sitta ombord och se basen vakna sakta. Club Marina i Göcek är fantastiskt mysig och lugn. Kommer sakna denna bas nu när vi tvingas flytta. I oktober seglas ju My Elfri II till Karibien då basen i Göcek läggs ner. Sorgligt men lätt att förstå i dessa tider.
Nu skal jag bara se till att få upp töserna så vi kommer iväg. Får väl köra min berömda Riverdance på däck så det blir fart på dom..

En vecka går rysligt fort. Speciellt om man garvar nästan dygnet runt. VI har denna vecka haft förmånen att återigen få segla men underbara människor. Alla bjöd på sig själv och vi upplevde mycket tillsammans. Veckan avslutas som vanligt på restauranggatan i Göcek.
Imorgon skall vi upp tidigt och somnar med ett stort leende på läpparna.
Tack hela gänget…

Vaknade till en underbar morgon. Allt arbete var igång på kajen när vi slog upp ögonen. Ganska slitna efter en dryg dag. Träffade Cenk och Sema och det är alltid lika trevligt. Underbara människor som tar han om oss och vår båt. Checkade in oss och kollade av båten så allt verkade ok. Den såg mycket fin ut. Den blänkte i solskenet. Visserligen skall den väl göra det men det märks att basen är otroligt duktiga på att sköta båten. Liten mysig bas…
Vi tog beslut om att gå till kajen inne i Göcek för att proviantera. Här tar man parkeringsavgift. Kostade 400 kr att ligga där i två timmar. Men då fick vi använda deras pool. Tack det var ju kanon…
Många flak öl bars ombord. Det visade sig senare att det var klokt. Micke syntes aldrig utan en pilsner i handen.
Efter bukring bad i vik och därefter till Kapi Creek. Mysig liten vik med god mat och stirrig massör.
Gassade i solen och spelade Rolandz på liiiite för hög volym för vår motorbåtsgranne. Han kontrade med att dra på Avicii så getterna sprang upp på bergssidorna och fiskarna drog väl till Rhodos kan man tro. Helt galet liv i hamnen. Båtägarens båda barn skruvade lite på sig och tyckte nog att deras far överdrev en smula. Det gick så långt att krögaren kom och bad honom lägga ner. Och det skall mycket till innan det händer kan jag lova…  

Det har varit en skakig vår med sjukdomar, operationer och oro. Därför är det nu skönt att äntligen få komma iväg igen till Turkiet..
Min mamma ligger sjuk och har gjort så en tid. Läkaren ger oss ändå rådet att åka då vi ”måste bota oss själv” nu. Kändes å ena sida egoistiskt men inser också att läkaren hade rätt. Vi kan inte hjälpa mamma och hon har den bästa vård man kan tänka sig. Hon sover nu dygnet runt och har gjort så några dagar. Vi inser alla att hon inte har långt kvar. Någon dag eller kanske några veckor. Var uppe hos mamma på sjukhuset innan vi åkte till flygplatsen. Hon sov lugnt och hon var så fin. Personalen hade gjort henne fin och hon såg fridfull ut. Fick en känsla av att vi inte kommer ses igen när vi sa adjö av varandra. Även om hon sov så kändes det bra på något sätt. Svårt att förklara….
Tog tåget till Köpenhamn vid lunchtid och träffade där resten av besättningen.
Denna gång åker vi tillsammans med nygamla vänner. Bodil & Micke, Jonas & Mia och Stefan & Lotta. Planet blev försenat från Köpenhamn och vi missade därför anslutningen till Dalaman.
När vi skall ta oss en bit mat på flygplatsen så ringer telefonen. Ser att det är ett ystadnummer och ser att det är från sjukhuset. Står i kön på McDonalds när jag får veta att mamma just somnat in. Allt snurrade till för ett ögonblick men i samma stund så kände jag att jag andades ut och axlarna sjönk ner. All spänning, oro och sorg förbyttes till en lättnad. Mamma hade inte mått bra sedan pappa gick bort för 1,5 år sedan och nu hade cancern slagit sitt grepp i henne och hon var obotligt sjuk.
Tårarna rann medan jag ringde My, Elin och Frida och berättade vad som hänt men det kändes ändå ok på något vis. Mamma slapp att ligga sjuk länge och nu får hon träffa pappa igen. Om det nu funkar så….
Samlade tankarna och vi snackade av oss i gänget och det var tröstande att ha goda vänner kring sig och att vi nu skulle få uppleva något tillsammans.
Planet till Dalaman landade vid 1,30 och därefter tog vi två taxibilar till marinan i Göcek. Cenk hade lämnat ljuset på i båten och även undervattensbelysningen lyste och hälsade oss välkomna. Vi packade upp, tog en sängfösare och snackade en stund innan vi gick till kojs. Oj, klockan var halv 5…