Reflektionen över vår resa denna gång är att vi verkligen trivs med vår nya location, Turkiet. Basen är kanon. Personlig service från ett lugnt och välorganiserat gäng. Med utmärkt ledning av Cenk. Sema är också väldigt serviceminded och snabb. Bla påfyllnad av pott till internet. När man hör att många har problem med att ha sitt internet igång så får vi hjälp på under en timme med att fylla på potten.
Vi har också haft tid att besöka lite fler ställen än förra gången och mixen av att bo i vikar och i små samhällen med viss konkurrens är klart hälsosamt för restaurangnotan. Vi gillade starkt vikarna och byarna runt Bozborunhalvön. Marmaris var som vi väntat en stor turistfälla med allt vad det innebär. Grymt haligali på nätterna men bra priser och god mat på krogarna. Inget ställe vi kommer att komma till så ofta.
Vädret var klockrent från första dagen till sista. Ett litet undantag när vi kom mellan Symi och turkiska fastlandet. Några moln dök upp och vi trodde att det drog ihop sig till oväder men efter en timme så lyste solen igen.
Vattnet var helt magiskt med över 30 grader under sista veckan. Man kan ligga i hur länge som helst och ja, det svalkar faktisk.
En tanke till nästa gång är att antingen klarera ut båten direkt och segla bland dom grekiska öarna alternativt att ta en envägssegling från Bodrum. Vi får väl se…
Under två veckor ensamma ombord hade Annette jag massor med tid att snacka framtid med segling. Det skulle vara kul om seglingen kunde få lite mer plats i livet än ”bara” våra ordinarie veckor. Många idéer kläcktes och en del är värda att fila vidare på.
Det gäller bara att våga.
Ett av våra stora glädjeämnen och minnen är att ha haft våra döttrar med respektive ombord första veckan.
Nästa tur med segling är till Thailand i höst som vi nu redan börjat se fram emot….

Det gick faktiskt att somna om en stund till. Gick in i hytten istället. Då ”slapp” man ju solen när den steg upp.
Käkade frukost på hotellet efter en dusch på hotellets poolavdelning. Härligt med toaletter och duschar med air-condition. Frukosten är klart prisvärd och efter tre veckors båtfrukost var det rota i en välfylld buffé.
Det kändes att det även idag skulle bli en het dag. Dock hade vi några ärenden i stan innan vi kunde lägga ut. Efter halva shoppingturen lämnade jag walk-over och begav mig till båten.
Efter en stund kom Annette och vi vinkade av Lindbergs som skulle stanna ett tag till i marinan.
När vi rundade udden fick vi en märklig syn. Kustbevakningen bogserade in en större motorseglare i hamnen. Först trodde jag som entusiastisk sjöräddare att det var ett medlemsuppdrag på turkiska men insåg efter hand att det med all säkerhet handlade om något annat. Båten var överfylld med folk under bomkapellet och båten såg rätt skabbig ut. Mycket mer folk än man brukar se ombord annars. Misstänker att vi nu fick en gnutta verklighet i form av båtflyktingar som fått hjälp till havs. Vad som egentligen hänt eller vad det handlade om lär vi aldrig få veta men alla vinkade när vi möttes så dom verkade vara glada att komma i hamn.
Vi satte genuan och gled bort mot vår sista badstopp innan Göcek. Ikväll skall vi checka ut båten och imorgon åker vi hem. Men vi har en hel eftermiddag till…
Vi la oss på en boj på Yassica Adalari, där alla Gullets brukade göra badstopp. När vi skulle fälla badbryggan så hände absolut ingenting. Utan badbrygga = inget bad. Man kunde hoppa i såklart men man lär ju inte komma ombord igen. Ringde Cenk och bad om råd. Någon säkring eller vad kan ha hänt. Istället skickar han basens rib som kommer ut på 10 min och fixar det. En dålig konstruktion hade gjort att motorn hängt sig. Vi fick ner bryggan och njöt några timmar till. Bra jobbat Navigare.
Vi fick full service när vi kom in till marinan då vi var enda båt som skulle komma ikväll. Ingen kö på macken etc.
Middag i Göcek enligt tradition och sen hem till båten och plocka ihop våra prylar. 

En helt stilla morgon och det blev frukost i sittbrunnen innan vi gav oss av. Idag är planen bad i en vik under förmiddagen och efter lunch sätter vi segel och drar rakt österut till Fethiye. Idag är det varmt även i vattnet. Över 30 grader.
Det visade sig att The Lindbergs på Blondie II också skall dit så det skall bli kul att träffas igen. Det blev en eftermiddag i poolbaren med ett par härliga Strawberry Daiquiri. Som en extra bonus visade det sig vara ett bröllop på gång på hotellbryggan och vi följde nyfiken ceremonin. Man tyckte dock att vi kom lite väl nära och bad oss flytta oss lite så vi inte riskerade hamna på fotografernas bilder. Onödigt att lägga timmar i Photoshop för att får bort några nyfikna turister från bilderna. Härligt att bryta av båtlivet med lite poolhäng.
Det blev en underbar middag på hotellets restaurang tillsammans med Lindbergs. Hur trevligt som helst. Kvällen avslutades på Blondie för ett par sängfösare.
När vi väl kom tillbaka till Blue Sea så insåg vi att vi gott kunde bädda i sittbrunnen. Det var säkert runt 30 grader och helt stilla. Bröllopet höll sakta på att klinga av så det var en mysig stämning i hamnen. Vi somnade snart men jag vaknade snart av någon kräktes våldsamt någon meter ifrån mig. Det visade sig att det var den brittiska kvinna som på kvällen kraxskrattat som Cruella de Vil. Hur dryg som helst och full som en alika. Men nu spydde hon som en kalv rakt ut i över relingen. Mysigt…
Kunde se henne framför mig att koka ihop sina häxdrycker nere i båten och blå rök som strömmade ur kastrullen. Men nu kom skiten upp igen. Du tål inte dina egna hopkok….
Tryckte kuddarna i öronen för att slippa höra eländet för det verkade inte ta slut….
Somnade tillslut om lagom till nästa incident. Jag fullkomligt stod upp i sittbrunnen då en man intill båten vrålade ut sin smärta. Det lät som om någon klämde åt hans genitalier med en stor rörtång eller liknande. Det var böneutroparen från minareten på andra sidan hotellet som vid 5-snåret skulle väcka alla rättrogna, och oss också faktiskt. När man trodde han var klar efter entoniga ramsor så drog hans herre åt tången och nya ramsor vidtog. Ett mycket effektivt sätt att få folk på benen. En typ av snooze fast på turkiska.
Vem har inte stått och provat sig fram på mobilen för att hitta lämplig väckningssignal. En som är så hög så att den väcker dig men på ett behagligt sätt ändå. Lite svenskt lagom.
Nej kör turkiskt så behöver du inte välja….. 

Idag vaknade vi av att det regnade. Lite otippat….
När jag väl kollat av läget visade det sig att en tysk segelbåt hade lagt sig vid sidan av oss i natt. Och dessutom kommit på den lysande idén att tvätta båten tidigare än ens böneutoparen kommit i sina morgontofflor. Dessa tyskar gör allt för att reta upp mig. När jag stack upp huvudet och var så morgonrufsig jag bara kunde i mitt korta hår, så hälsar han glatt ”Bonjour”. Denna fusketysk som sprutar ner vatten i våra takluckor på morgonen har kommit på den lysande idén att spela fransman.
Planen gick dock i stöpet när jag såg hans stora tyska flagga i aktern och han tvättade glatt vidare. Och dessutom gav sin fru order på klaraste tyska. Med en dialekt förmodligen från Ruhrområdet. Han har fått i sig mycket dålig luft denna gosse.
Med sitt bländgulaste leende önskade han oss en trevlig dag när vi la ut. Vi beslutade att äta frukosten på vägen. Dels hade vi långt att gå och dels var jag rätt trött på tysken efter redan 10 minuter.
Tanken var egentligen att vi skulle gå en sväng om Rhodos idag och ligga på svaj över natten där. För att imorgon gå till Fethye och Yacht Classic för lite Hamam och poolhäng innan vi åker hem på fredag morgon. Besöket på Rhodos ställdes in och beslut togs att vi skulle idag gå till Sarsala Bay istället. Det skulle bli en lång dag på havet och vi hoppades att vinden skulle bli bra. Vi fick en läns på 7-8 m/sek hela dagen så vi gled fram i maklig takt på storseglet. En skön dag med ljudböcker och slöande loggade vi 62 NM. Vid 19 tiden förtöjde vi vid restaurangen i Sarsala. Förvånande lite båtar men dom flesta var väl längre iväg och sökte sig inte så nära Göcek ännu. Vi njöt i sittbrunnen och uppståndelsen blev ju stor från besättningarna när en sköldpadda majestätiskt simmade runt båtarna. Det blev en hygglig middag på restaurangen och sedan ett glas vin ombord. Natten var magiskt. Helt tyst och när krogen stängde efter sista gästen så drog dom sladden så det blev verkligen kolsvart. Stjärnhimlen var magiskt. Har nog aldrig sett en sådan syn. Mäktigt…. 

För första gången hade vi dålig nattsömn. Det ryckte i förtöjningarna hela natten. Dyningar kom förmodligen in i viken och ställde till det. Drygt att lyssna på gnällande förtöjningar och ibland ryckas ur sömnen. Men det funkar det med.
Samlade ihop oss och stack efter frukost. Dagens mål var Bozburun. En mysig liten stad som vi från flera håll fått tips om. Måste besökas….
Dagens etapp borde ligga på knappt 30 NM. Det blåste ingenting när vi la ut så vi gick för maskin en timme. Därefter kom vinden. Det blev snabbt 10-12 så vi revade rejält. Fick en fin kryss och vi njöt i fulla drag i solen. Även om vi fick klamra oss fast ibland. Sakta avtog vinden till 8 stabilt så alla trasorna drogs fram för fullt. I sundet mellan Symi och Bozburunhalvön dog vinden igen helt så det blev motor till vårt mål. En härlig inpassage mellan öarna och längst inne i viken låg vår hamn. Vi fick en bra plats nära badstranden på andra sidan piren som vi genast besökte. Det var väldigt varmt. Men som tur var så fläktade det en del. Trevliga båtgrannar som var från Australien och Nya Zeeland. Dom hade investerat i en SO 45. Seglade här 5-6 veckor om året och dom flyttade båten mellan olika länder. Dom hade övervintrat i Italien, Kroatien, Grekland och Turkiet. Kul att dom hellre seglar här än down-under.
Det blev en ok middag på en typisk turistfälla. Behållningen för kvällen blev dock mötet med familjen vid grannbordet. Ett par med en liten söt, bortskämd tvåårig dotter. Dom berättade lite om sitt liv och om sedvänjor Turkiet. Dom kom från Ankara och hade kört bil hit. 70 mil för att fira semester här i tre dagar. Frun kom för övrigt från Adana. Samma stad som den starka Adanakebaben kommer ifrån. Oviktigt men lite kul.
En varm kväll och lite lagom trötta slumrade vi till i sittbrunnen. Allt i skenet av vårt fina nya ljus…

Ny morgon och personalen på dom olika utflyktsbåtarna som låg på vår brygga gjorde sig klara för att köra hugade till deltat med gyttjebad, sköldpaddor och andra sevärdheter. Vi måste bara åka dit, men inte nu. För nu skulle vi efter frukost kasta loss. Vi satte segel och hade en underbar segeldag. Forsade fram i 7 knop i jämn, fin vind och bara njöt. Vi gjorde tre slag på hela dagen och gick till Ciftlik. En vik med tre olika bryggor. Vi valde den till vänster. Hotellet som heter Alarga. Lite märkligt att vi valde den bryggan som ingen annan valde. På dom två andra så låg det säkert 50 båtar men på vår låg det bara 5. Är vi anledningen eller har vi helt enkelt valt fel. Är det dålig restaurang eller är det för dyrt?
Det visade sig att det var absolut ingen dålig restaurang, tvärtom. Fantastisk mat. Möjligen lite dyrt. Men smakar det så kostar det. Annette var väldigt nöjd med sin lax…
Nöjda satte vi oss i sittbrunnen och tände vårt nyinköpta ljus. Det gamla gravljuset jag köpte 2009 av misstag/okunskap har nu gjort sitt. 

Framme i hamnen så kom det ett par gubbar och hjälpte oss med att lägga till. Eller rättare sagt ville dom boka bord till oss samtidigt som dom erbjöd plats på flodtursbåten som skulle upp i Dalyandeltat nästa dag, hellre än att ta emot tamparna.
Vi var rätt slitna så vi sa att vi bara ville gå och äta och själv kolla ställen.
Det var ca 500 meter att gå och vägen gick genom en liten dunge. En dunge som visade sig vara ett populärt utflyktsmål eller liknande för turkar. Förmodligen för dom som inte har det alldeles för bra ställt. Stora familjer med massor av madrasser på marken och umgicks. Annette som har luktsinnet i behåll meddelade att det luktade för jäkligt. Dock verkade alla ha trevligt och dom kollade intressant på oss när vi gick genom ”lägret”.
Kom till slut fram till en restaurang som verkade ok och maten visade sig vara helt ok.
I marinans kafé eller vad man nu skall kalla det satt ett stort gäng ryssar och rökte vattepipa och sjöng ryska melankoliska sånger till vi somnade i sittbrunnen….

Vi kastade loss lite för tidigt.
All vår elektroniska utrustning var inställd på turkiska. Smart att inte kolla det innan vi kastade loss. Turkiska är inget språk man gissar sig till i inställningarna. Men med Googles hjälp hade vi snart svenska på skärmarna…
Snacka om min förvåning när vi ser Venus för ankare i viken utanför hamnen. En båt som jag följt på Marine Traffic sedan vi mötte henne i Grekland för några år sedan. Ett spektakulärt skepp som Steve Jobs designade men aldrig han segla med.
Den sticker verkligen ut och är verkligen en riktig iYacht.

Idag var det dags att packa ihop och flytta ur My Elfri. Vi verkligen älskar vår båt. Har haft långa och många diskussioner för att kunna hitta nackdelar. Det skulle kunna vara för små garderober. Funkar i detta klimat men förmodligen tuffare när livet kräver mer ombyte och varmare kläder. Annars är det inget speciellt som stör bilden. Många tycker att det inte är en segelbåt utan ett flytande hus. Och läser man på nätet om folks uppfattningar om katamaraner så kan man lätt upptäcka mycket förutfattade meningar. Många som aldrig satt sin fot på en katta men har ändå starka uppfattningar i forum och artiklar. Dock verkar dom flesta artiklar beskriva att fler och fler upptäcker dom många fördelarna. Det är tydligen väldigt ovanligt om man en gång haft en katamaran att man går tillbaka till enskrovsbåt. Har full respekt för olika uppfattningar men vi är jätteglada att vi nu planerar en framtid med vår tös My Elfri II.
Nu skall vi flytta över våra prylar i en Bavaria 46 av 2014 års modell. En båt som vi känner till stora delar igen från Jonas och Mias Maja of Sweden och Kristina och Lars-Olofs Kristina of Sweden. Härliga rymliga båtar som seglar kanon. Rymliga hytter och en mycket trevlig salong. Det som verkligen sticker ut är den gigantiska badbryggan och ett separat duschrum.
En svettig förmiddag och så snart prylarna är ombord så drar vi…..
Det sista jag skulle köpa är istärningar som finns i påsar i jourbutiken i marinan. Dessvärre höll jag på att få total kramp då det visade sig att 4 tyska gubbar höll på att veckohandla inför sin segling där. Dessutom skulle dom diskutera priset när väl dom låtit mig vänta med min ispåse i handen. Denna började tina och rinna på golvet innan jag slängde tillbaka den i frysen för att invänta tyskarnas förhandling. Hur korkad får man vara? Tror man det är billigt att storhandla på Statoil eller? En blick från herr Blomqvist fick önskad effekt och övertysken lät mig gå före och köpa en ny påse is. Dom lär väl fortfarande stå och diskutera.
Fusketyskar….
Vinkade farväl till Lindbergs som nu verkade fått hela sin besättning ombord. 11 personer. Intressant...
Hoppas våra vägar möts i veckan....

En stilla, het morgon. Vi låg perfekt mitt i viken vid boj och när vi kom så blåste det lite så jag krokade i en extra förtöjning i bojen. Det var inga problem med att kroka i den men inte lika lustigt nu att hoppa i vattnet för att ta bort kroken. Hade gårdagen Barracudor i lite för färskt minne. Naturligtvis var det så att undervattensbelysningen drog till sig småfisk som i sin tur drog till sig mellanstora fiskar som sen lockade fram Barracudorna till ett enkelt skrovmål. Men i alla fall. Dom finns ju här….
Ingen vind alls och det kändes nästan lite desperat för idag kommer bli riktigt varmt. Vi stävade ut i Göcek/Fethye bukten i ett par knop för att käka frukost. Ingen vind efter det heller så vi fortsatte in mot vikarna söder om Göcek. Tillslut hamnade vi på samma boj i en vik som vi låg vid förra fredagen. Märkligt att just denna var ledig. Det blev lunch och otaliga bad. Temperaturen låg på 35 grader men det hade som tur börjat fläkta lite. Vi skall ju vara inne i hamnen innan 18 så vi satte Genuan och gled tillslut in i marinan. Lång kö till macken. Lång kö för vad vi sett i Göcek. 5 båtar före oss. Inte som men kunde hamna i när man seglade ifrån Trogir i Kroatien med kanske 10 och fler i kö. Gick ganska smidigt ändå.
Vi fick ”vår” plats intill kontoret och detta blev den sämsta tilläggningen för oss hittills. Anledningen var att vi fick ”hjälp” av killarna på kajen i all välmening. Dom hoppade ombord då dom antagligen var oroliga att vi inte skulle klara av det. Dom la aktertamparna på fel pollare så hon låg helt snett och den ena mooringlinan var för hårt spänd etc . Till slut låg vi som vi ville och killarna lämnade äntligen båten. Tack för inget….
Plötsligt kom delar av den goa familjen Lindberg ner och hälsade på. Kul att träffas och det blev mycket snack i soffan innan det blev dags för avfärd till Göcek och middag.

Vi låg bra i My Marina. Morgonsolen skuggades av bergen så det blev inte hett direkt. Tankade vatten, käkade frukost och kastade sedan loss.
Sammanfattningsvis tycker vi marinan var fin men inget vi återkommer till. Det finns mysigare ställen. Vi tuffade in i viken för att kolla dom andra ställena som låg där. Funkade att ligga vid en nybyggd kaj eller ligga för ankare i viken. Bra att veta för framtiden då avståndet från Göcek är en lagom förstadagsetapp. Vi strök sedan kusten bort till Dalyandeltat. Utanför den kilometerlånga sandstranden droppade vi ankaret och badade och njöt. Vi ville egentligen ta oss upp i deltat för att kolla i första hand gyttjebadet som skulle föryngra en nämnvärt. Borde vara en bra investering. Vi fick erbjudande om att åka upp dit av en förbipasserande turistbåt men att bara vi två skulle hyra denna stora båt själv kändes lite overkill. Vi får behålla nuvarande ålder till annat tillfälle.
Stranden fylldes på snabbt och snart simmade folk runt båten. Lite nyfikna kanske….
Vi hade kunnat gå ganska långt in mot stranden, men vi har inte riktigt vant oss vilka möjligheter vår grundgående båt ger.
Upp med ankaret och vi tuffade vidare. Målet för dagen är att hamna någonstans runt Göcekviken. Ser på sjökortet en djup vik som vi ville kolla närmare på och det visade sig vara en pärla. Omgiven av höga berg och en lite strand längst in for denna vik upp på topplistan av pärlor.
Här backade vi in, badade och käkade en god lunch. Markerade noga positionen i sjökortet för retur längre fram. Ingen vind att tala om utan det blev motorgång och vi beslutade oss för att gå till Karacören. Där har vi inte varit innan. En mycket trevlig vik med bojar. Vi fick hjälp med tamparna och sedan var det bara att vissla så blev vi hämtade av båttaxin. Mysig, familjär stämning och god mat. Dessutom hade man ett litet svart lamm, 14 dagar gammalt med en liten bjällra som gick omkring bland borden och lekte med familjen katter och hundar. Plötsligt blev lammet hungrigt och fick då matas med nappflaska vid ett av borden….
När vi återkom till båten så ser vi att det simmar stora fiskar i ljuset av undervattensbelysningen. Det var Barracudor fick vi berättat av killen som körde hem oss. Kan meddela att det inte blev något kvällsdopp denna kväll… 

Morgonen inleddes med en powerwalk, (power med hänsyn till värmen, inte speeden). Det blev 7 km runt i stan. Kollade bla Netzel Marina som var lika opersonlig som vi anande. Dock en hel del kul båtar att kolla på.
Lite mer shopping på väg till båten och därefter ville vi gå. Varmt som attan idag med. Planen för dagen var att gå till Eckinik. En vik där man sen skulle kunna ta sig till Dalyandeltat med sina mud-baths, sköldpaddor och annat kul. Tuffade sakta genom viken för att kolla dom stora båtarna som låg på vågbrytaren utanför marinan, En maffig sak var Sarafsa som just höll på att tanka. 4 tankbilar stod i dubbla led för att fylla tankarna. Kollade sen att det var Prince Fahd bin Sultan bin Abdulaziz al Saud´s  82 meters båt. Klicka här så kan du läsa mer. Den lär vara till salu om du nu är suen. 
Vi slöseglade dit i några knop. Vi låg i nätet och bara njöt. Plötsligt snurrade vinden och det var tecknet att plocka ner seglen för att gå in till My Marina. Lite passande namn tyckte vi. Vi blev anvisade en plats på bryggan och grannbåtarnas besättningar kallades upp på däck då dom såg att vi närmade oss med bara två ombord. Man plockade fram fendrar för att skydda sina båtar men dom blev lått förvånade när vi la till, ”like a glove”.
Vi hälsades välkomna och vi fick lite frågor om vi bara var två. Räcker väl, tyckte vi….
Här fanns el, vatten, sopsortering och bastu. Det var den i särklass varmaste hamn vi kommit till. Det fläktad inte ett dugg. Som tur var har vi vårt stora tak över sittbrunnen som gav oss skugga.
Här visade det sig att man inte hade fri hamnplats om man åt på restaurangen utan platsen kostade ca 500 kr. Vi snålade idag och åt middag ombord. Dock inte den sämsta maten utan sill, ägg, potatis, öl och sup. Underbart att bryta all lamrelaterad mat med lite svenskt. Idag gjorde vi dessutom klart med Navigare att vi stannar en vecka till och får möjlighet att segla en ny Bavaria 46 i nästa vecka. Short notice är en bra förmån som vi ägare har. Resebyrån fixade ombokning av våra flygbiljetter och vårt enda problem var nu hur Elin skulle klara sig själv utan oss. Inget vi planerat såklart men när möjligheten gav så, vad fan.... Livet är kort. Lev nu....
Svaret vi fick från Elin lät inte vänta på sig: Inga problem, skicka bara ICA-kortet…. 

En go frukost och därefter fick vi besök av en familj i Navigaregänget som också var plats hos Ali Baba. Kul att byta erfarenheter och få tips på nya äventyr.
Det började bli förmiddag och värmen blev ganska dryg på bryggan. Vi la ut och tog en sväng i viken för att kolla dom två andra ställena. Kan vara värda att besöka vid nästa vända. Ali hade inte el och vatten och maten var väl sådär. Men mysigt.
Vi satte segel inne i viken och gled sakta ut och fick plötsligt en fin sydvästlig vind. Planen var att vi skulle gå mot Marmaris och vi valde en halvvind mot sydost. Det blev en under bar bog där vi låg runt 9 knot. Vi bara forsade fram och man satt med ett leende och njöt. Insåg ganska tidigt att vi närmade oss grekiskt vatten och kurs rakt mot Rhodos stad. Bytte nu till grekisk gästflagga för att smyga in. Naturligtvis förstår man att detta inte är ok men grekerna har väl annat att fundera på än att jaga båtflyktingar från ett icke EU-land. Kanske blir enklare när Turkiet får gå med i EU. Vilket dom förmodligen inte kommer få med sin syn på mänskliga rättigheter och även erkänna Cypern ligger väl långt bort. Men å andra sidan kanske Grekland inte är med så länge till. Men nästa gång får vi köra enligt spelreglerna, oavsett. Men priset för en fin segling är svårt att sätta. På en och en halv timma var vi i hamninloppet och insåg att det var dags att slå. Det blåste nu 13 m/sek så jag testade att reva, vilket jag inte provat innan. Gick ganska lätt och båten blev inte långsammare men kanske mer kursstabil. Nu full fart igen mot Marmaris. Det rullade på fort och snart var det dags att byta till turkisk flagg ingen.
Vi gled in i Marmarisviken och tog beslut om att ligga på svaj utanför strandpromenaden istället för dom dyra marinorna. En katamaran med två personer ombord blir lite dyrt. Och varmt. Det kändes som om man skruvat upp termostaten ett snäpp till idag så det var jätteskönt att ligga för ankare och få lite bris.
Vi tog dingen in till Marmaris och fick en jättegod middag i gamla stan. Till bra pris. Råkade även av misstag förirra oss in i Grand Bazar. En dårhus med hundratals butiker som sålde samma sorts skit. Kopior på skor, tröjor, klockor och fan vet vad. Nej ut snabbt som fasen här är inget jag gillar. Annette slog av på farten ibland för att kolla men det är ju det sämsta man kan göra. Vi överlevde dock. Lite handling av grönsaker, vin, vatten, mm och sedan ut till vår upplysta och väntande My Elfri.

sSovit gott. Så gott man nu kan göra för det är ju ganska varmt.
Vi tog på oss våra träningskläder för att ta vår morgonrunda. Det visade sig att det som viken bjöd på var 1000 meters bergsklättring tur och retur. Äventyret ledde oss till en fästning där man hade god uppsikt vad som rörde sig i vattnet utanför. Man såg Rhodos och även ingångarna till viken där ingen objuden slapp in.
Som tur var hade jag pulsklockan på så jag loggade ett lätt pass.
Därefter frukost och skeppsråd om dagens planer....

Vaknade och kisade ut genom sidofönstret. Jodå. Strålande solsken och blå himmel. Men vem hade väntat sig något annat?
Vi tog en rask promenad genom byn som var hur mysig som helst. Förmodligen en helt ok semesterby. Många hotell längs strandpromenaden och en hel del affärer, barer, restauranger men på ett mysigt sätt. Inget haligali till fem på morgonen. Vi handlade det viktigaste. En paket Magnum Mini. 8 små glasspinnar att stoppa i frysen för kommande nätmys i solen. Vi blev positivt överraskade av en jättebrödkaka från Auroras restaurang till frukosten och senare hjälpte dom oss även att fylla på isförrådet.
Plötsligt var det bara vi kvar på bryggan. Vi trivdes så bra att vi inte hade någon brådska härifrån. Men till slut var det dags att tuffa iväg. Vi hade beslutat oss för att sakta dra oss mot Göcekhållet igen. Men som sagt sakta. Dagens etapp var planerad till Bozukkale och Ali Babas brygga. Vi hade helt vindstilla när vi tuffade i Selimiyeviken och det blev till att sitta och njuta och snacka i nätet. Sakta men säkert kom vinden tillbaka och denna gång i rätt riktning. Vi fick en härlig halvvind i flera timmar längs Symis kust. Plötsligt närmade sig en katamaran i lä och jag kunde ganska snart räkna ut att vi kommer att mötas till slut. Om jag nu inte är lite snabbare. Mycket riktigt så låg vi snart jämsides och han skulle västerut mot Symi och vi skulle söderut. Just då hade jag glömt väjningsreglerna eller snarare jag sket i vilket. Vi hade en bra bog och ville inte väja. Inte heller han.  Det slutade med att han gick akter om och med obscena gester från skepparen. Jag måste kanske friska upp mina kunskaper gällande väjningsregler i vinter.
När vi närmade oss udden där vi skulle svänga babord dog vinden fullständigt. Från 11-13 m/sek till 0 på fem minuter. Det blev till att starta motorerna och tuffa den sista biten. Väl i viken blev vi vänligt men bestämt vinkade med flagga (vilket var en smart och enkel innovation som fler mooringkillar borde använda sig av) till baksidan av bryggan eller vad det rent av framsidan.
Mycket folk droppade in till bryggan efterhand och när vi väl skulle käka så var det lite svårt att få bord. Trevligt ställe och billig mat. Om man tänker efter så skulle den inte heller vara dyrare.
Tanken var att vi skulle bädda i sittbrunnen med det var en del rännande på bryggan så det fick vänta…

Sov gott efter en hel dag till sjöss och god mat på tavernan på kvällen. Dags för en lite promenad i omgivningarna. Dessvärre hade vi sovit lite för gott för att man kunde gå så långt eller fort för den delen. Det var redan mycket varmt.
Det blev dock ett par kilometer och det var en märklig liten by. Många invånare hade gjort om sina trädgårdar till fina små grönsaksodlingar. Antingen för att kunna sälja men naturligtvis även för att vara självförsörjande. En denna by med max 200 invånare fanns flera matvaruaffärer, caféer, restauranger men även ett hotell. Dessutom en badstrand med kristallklart vatten i anslutning till marinan. El och vatten på bryggan kan vara bra att komma ihåg.
Vi fyllde på vatten även om det kändes onödigt för två personer ombord. Det syntes knappt på mätaren att vi både duschat och tvättat. Men man vet aldrig när man får sån service nästa gång.
Kastade loss efter frukost och målet för dagen var Selimiye och restaurang Aurora. Fått tips av Annika på Estelle om detta ställe. En etapp på 16 NM var lagom idag. När vi rundade udden Soeguett märkte vi att det brallade på även idag. 10 m/sek och rak motvind igen så det blev en härlig kryss. Stundtals blåste det 15 och vi bara forsade fram. Vi gick in i viken där Sailors Paradise ligger för lunch och bad. Därefter togs beslut om att gå vidare. Hittade Aurora, mycket tack vare deras stora skylt. Vi gjorde en kanontilläggning i sidvind i 6 m/sek. Inte illa för två personer i en katamaran. Det verkade det som om fler tyckte på kajen. J
Vi blev väl emottagna av den svenskturkiska ägarinnan, Suzan.
Här fanns vatten, el och wifi. Lösenordet var gintonic vilket genast inspirerande till en iskall sådan i nätet på fördäck.
En eftermiddags softande med bad, en GT till och sedan väntade vårt bord på bryggan för 2 kl 9.
Urvalet av Meze var nästan löjligt. Tror inte det räckte med 25 sorter så det var svårt att välja. Men våra val av både för- och huvudrätt visade sig vara en fullträff.
Svårt att ge omdöme när förra stället fick full pott men det blir 6 fezer av 5 möjliga.
Det blev nattbad i skenet av undervattenbelysningen och sedan en glass innan gonatt….

Tidigt började det steppas ombord på My Elfri. Kidsen skulle hem. Tråkigt men samtidigt kul att Annette och jag skall utforska nya områden i Turkiet.
Vi vinkade av våra töser med sina killar med en liten tår i ögonvrån. Känns alltid vemodigt att skiljas från dom…
Men, tåren torkade fort och vi gjorde båten klar för nya äventyr. Vi städade ut ungdomarnas lakan och handdukar, tvättade båten både ute och inne. Nu sken hon igen.
Vid sjusnåret kastade vi loss och tuffade ur Göcek. Gled sakta genom öarna och sedan skulle vi runda näbben och styra västerut. En härlig frukost ombord och vi njöt i fulla drag. Hade hoppats på en halvvind på det långa benet tvärs över Marmarisbukten på 42 NM, men icke sa Nicke. Exakt rak motvind och gamla dyningar. En vind på 10-14 m/sek gjorde det slitsamt för Yanmarn.
Det var dock en underbar dag så vi njöt ombord. Var även en liten sväng över på Grekiskt vatten. Grekerna har väl annat att tänka på än att jaga oss. Eller?
När vi vände norrut i sundet vid Symi hoppades vi på att kunna segla den sista biten. Vart vi nu skulle. Upp med seglen.
Då dog naturligtvis vinden till 0. Och då menar jag 0. Ner med skiten igen och på med motorerna. Två minuter senare kom vinden även om det var motvind igen. Ok nu får vi kryssa. Det får ta den tid det vill. Vinden ökade snabbt till 15 m/sek och det såg även ut att bli lite dåligt väder. Lite mulet i alla fall.
Vi tog beslut om att gå till Sögut. Det fanns några ställen att välja på. Vi tog Octopus. Det visade sig vara ett bra val. Vi fick ligga långsides innanför bryggan. Det fanns både el och vatten. Och mycket god mat. Bästa hittills i Turkiet. Stället får fem fezer av fem möjliga.
Det blev en lång dag med 12 timmar till sjöss och 62 NM.

Idag är sista dagen med gänget. Vi satte segel efter ett tag med Elin vid spakarna. Dessvärre blev det inte så mycket övningskörning som vi hade hoppats. Mer båtar i vikarna och hamnarna än väntat under veckan.
Vi tvärade Fethyebukten och la oss i en härlig vik med bojar för lunch. En hel del bad för detta var sista chansen för ungdomarna. Vi hade lovat Cenk att komma i hamn vid 16 då vi hade problem med toaletter och ett ankarspel som vi ville ha fixad idag. Imorgon ville vi gå tidigt….
En elegant avloppstömning och fylla tankarna med diesel och sedan in på centercourten. Elin ville verkligen försöka lägga till men dryga pappa ville inte utsätta henne för det. För mycket publik på arenan. VARFÖR????
Man lär sig ju genom att göra.
Vi tog ångbåten in till Göcek och hade en sista-natten-med-gänget-middag. Inte lika speedat utan mer lite avslaget. Något tog plötsligt slut. Men då börjar ju något annat, får man väl tänka.
På grund av en miss av kyparen fick vi inte vår mat på minst en timme och det funkar ju inte på oss skåningar. Tillsammans övertalade vi varandra att inte få totalt spel. Man skall inte låta en skåning bli hungrig….
Gänget som skulle hem blev hämtade med taxi 5:45 så det gällde inte att vara uppe för länge. Förresten var det inget problem med detta gäng.
Dom har sovit överallt och närsomhelst och hur mycket som helst. Att ungdomen kan vara så trötta…
Funderar av flera skäl att skaffa en hjärtstartare på My Elfri…

Vi hade långt att gå idag. Planen var att vi skulle gå till Sköldpaddsviken som vi döpte förra gången vi var här. Viken mitt emot Cold Water Bay. Fick sitt namn då vi mötte en sköldpadda där då vi rekade.
Men först skulle vi tömma våra toatankar på Kas Marina. Jag ropade upp marinan och blev lotsad till tankstationen som även har hand om avloppen. Väl där mötte vi vår förste turk som vare sig var trevlig eller serviceminded. Men kan man klandra honom. Han hade ju ett skitjobb…
Vi lyckades fibbla till det så att avloppet forsade upp på däck istället för att sugas upp i slangen. Slyngeln på macken bara glodde och man kanske inte kan klandra honom. Han vet ju inte eller inte ens vill veta vad vi åt igår. Nåväl. Efter en del svabbande blev vi äntligen av med möget. Denna dag var jag väldigt nöjd att jag inte hade mitt luktsinne i behåll. En förkylning i våras försatte detta ur spel. Mest har det varit drygt att inte känna dofter men idag var det till glädje att inte heller känna stank.
Det blev motorgång till området utanför Kalkan då vi bestämt oss för att hitta Blue Cave trots gårdagens misslyckande. Efter idogt letande hittade vi den. Måste säga att dom skyltar dåligt från havet om sina sevärdheter. Vi simmade in i omgångar och visst var det fräckt. Ännu fräckare hade det nog varit att kommit dit på eftermiddagen då solen måste lyst in bättre i grottan.
Nu var det hög tid att ge oss av så vi inte skulle komma för sent och kanske snuvas på att få plats i Skölpaddsviken. Blev en del motorgång då det var rak motvind och dyningar. Efter ett tag tröttnade vi så det blev en långt utdragen kryss. Kattan är ju som bekant ingen kryssare och med mig vid skotningen gick det sakta.
Vid halv åtta närmade vi oss viken. Ingen sköldpadda men dock en speedad glassgubbe. Han insisterade på att hjälpa oss med tamparna iland så vi fick ju köpa några glassar, till 2025 års pris.
Verkligen mysig vik. Inte helt ensamma dock. En fransk familj i en katta med spädbarn som skrek i samklang med cikadorna. På andra sidan låg en överlastad Bavaria 38 med 7-8 man ombord. Som bjöd på gitarrspel och sorgsna ryska visor i natten.
God mat, chill och sedan godnatt…..

Vaknade ganska tidigt efter en varm natt. Jag föreslog att vi skulle kasta loss och käka frukost i en vik med en Blue cave som vi sett på turbåtarna reklamtavlor på vår morgonpromenad. Sagt och gjort gav vi oss iväg. Dock fick vi äta frukosten on the go då det blev en bit och inte hittade vi någon grotta. Däremot såg vi en del sköldpaddor simma runt båten. Nog så trevligt….
Jag slog en signal till hamnkapten i Kas dit målet var för dagen. Av skadan vis så ville jag inte få en utskällning till. 
Hittade nummertill den egenutnämnda hamnkaptenen, Smiley i Rod Heikells bok East Eagean.
Jodå. vi blev buddies direkt. Iklädd sverigetröja tog han emot oss och placerade oss mellan två Gulletbåtar. Kändes som om vi backade in en lång kanal men det gick i stort sett bra. Det gick liksom inte att klämma in sig mellan dom. Dom låg som fastgjutna. Min nye kompis John for som en visping och hjälpte till med allt, fixade med förtöjningar, kopplade el förhandlade med hamnmyndigheterna så jag skulle få bra pris. 170 Lira skulle det kosta. Only for you my friend…
När vi völ gick för att betala i det riktiga hamnkontoret så kostade det 150 Lira. Så mycket var vår vänskap värd...
Det visade sig sedan att han hade en restaurang precis vid sidan om moskén. Annette och jag valde att gå det medan ungdomarna gick på annat håll denna kväll. Ok mat hos Turkiets Mike. Dock inte så som hos originalet i Poros.
Hela gänget möttes igen vid glasskiosken för lite gratisshow. En glasskille skojade friskt med töserna.
Tillbaka vid båten så fick vi nästan slag. En av badbåtarna hade öppnat sin bar och det var fullt pådrag. Om någon såg rätt så var det någon som drog en lina kokain men vi hoppas på att han bara snöt sig.
Vi förberedde oss på en lång natt och letade fram öronproppar. Men som genom ett trollslag slutade musiken tidigt så vi fick en lugn natt. Förutom två skrovsmällar mitt i natten som väckte mig.
Misstänker att det var sköldpaddan som var ute och simmade och hade problem med sitt mörkerseende.

Morgonen skulle innefatta marknadsbesök. Dock inte för mig. Tog på mig dojjorna och tog en powerwalk på drygt 10 km. Dock behövde man inte hålla så högt tempo för att komma i svettning då det var över 30 grader på morgonen.
Därefter egentid och frukost på hotellet.
När alla marknadsbesökarna väl kommit tillbaka kastade vi loss och styrde mot Kalkan.
En bra bit mot sydost och vinden var inte till någon större hjälp. Antingen fel håll eller för svag.
Men till slut kom vi fram till Kalkan och fick den garanterade sista platsen i hamnen. Blev lite smått uppläxad av hamnkaptenen. Hur vi kunde tro att vi skulle få plats om man kommer in så sent i Kalkan och dessutom med en katamaran. Han virrade sakta på huvudet och log. Jag kunde bara göra detsamma.
Fick lite bra råd dock av hamnkaptenen som visade oss en hygglig restaurang en bit bort från marinan. Där sparade vi nog några lira…

En stilla morgon och idag väckte vi tuppen. Och med vi menar jag Annette och jag. Tanken var att vi skulle ta oss en liten tur men mitt knä sa stopp så vi satte oss på en klippa och njöt av utsikten och sällskapet av varandra.
Väl tillbaka till båten började det röra sig bland ungdomarna. Det blev frukost och sen väntan på att ryssarna i 50 fots cattan som låg utanför oss skulle lämna. Till slut kunde dom ”blåsa grönt” så dom gav sig av. Vi gick mot Cleopatras bad. En vik vid Wall Bay där enligt historien skall ruinerna efter ett spa som Cleopatra skulle ha frekventerat. Mycket riktigt ligger där en ruin halvt ute i vattnet. Många båtar i viken. Därefter styrde vi kosan mot Fethye. Vi kollade om vi kunde få plats på Classic Yacht Marina och dom välkomnade oss vid 2-3 tiden. Efter tilläggning blev det bad och drinkar i poolen. Därefter gick Frida, Elin, Annette och jag till mitt Hamam. Vi hamnade nu på familjeavdelningen och töserna blev klart skeptiska när dom såg vem som skulle skrubba dom. En stor muskig turk. Man saknade bara fezen och snabelskorna…
Men…
Dom gillade upplevelsen och rena gick vi tillbaka för middag. Bra mat och vettiga priser på hotellet.

En underbar första morgon på vår tur med hela familjen. Helt stilla och tyst. Kalle och Edvin började dagen med en simtur. Kvällen innan gjordes det reklam från dom att dom både skulle springa i bergen och simma men det var igår det…
Beslut togs att vi skulle gå till Ölu Deniz. Den fina stranden runt hörnet. Vi släppte ankaret så nära stranden vi kunde och kunde där njuta av alla skärmflygarna som cirklade ovanför oss. Fick verkligen behärska mig för att inte anmäla mig till en flygtur.
Det blev även tid för dom modiga att klättra upp i masten. Vinnare blev Annette som kom änd upp i toppen och kunde meddela att hon såg ända till Mariannelund....
Elin som är både kapten och fitnesscoach hade satt ihop ett program så vi fick igång pumparna. Intressant affärsidé att ha ett gym i bastun/solariet. Själv höll jag mig till gymmets TRX-avdelning.
Efter bad och chill så satte vi segel och gick mot Kapi Creek där vi varit förr.
Som vanligt hälsade vår glade massör oss välkomna tillbaka och han hade som vanligt många idéer om dagen och framtiden. Han tyckte absolut att vi skulle fira jul här. En spännande tanke och då kanske skall ha massören som tomte rent av.
Han fick med sig Annette med på massage och hon såg mycket nöjd ut när hon kom tillbaka….
Middag på  kvällen i vikens enda restaurang.

Alla sov som små grisar i husen när jag tog mig ner till basen. Jag hade ju en AIS och en Fusion stereo som skulle monteras innan avfärd enligt plan. Vid 8 en lördag trodde jag basen var igång men det var helt dött. Ingen kom förrän strax innan 9 och dom verkade inte ha någon stress över att båtar skulle städas och gäster skulle checkas in/ut. Levererade mina prylar och anslöt mig med gänget i Göcek som var där och käkade frukost.
Det var även läge att bunkra upp med mat och dricka för veckan. Lite spännande var att all mat och dricka kom på avvägar då butiken skickade varorna till fel marina. Dock löste det sig då vi skickade vår spårhund Elias som snabbt och effektivt kunde hitta allt och återföra dom till My Elfri som nu var klar för avfärd. Allt monterat men dock inte helt konfigurerat. Vi kan se andra på AIS men inte sända.
Nåja det kan ha sina fördelar…..
Alla var ganska uppspelta när vi stävade ur marinan och satte kurs mot Cold Water Bay som var dagens mål. Det blev en hel del härlig segling till vinden mojnade sakta men säkert. Det blev en timmes motorgång innan vi droppade ankaret i viken. Dessvärre hade vår fjärrkontroll till ankarspelet i cockpit slutat att fungera. Som tur var kunde vi sköta ankaret ändå på det gamla vanliga sättet. Skönt var det att dom höga bergen gav en svalkande skugga i viken. Vi hade redan fått mycket sol. En god middag uppe på restaurangen i backen. 

Som bestämt tog vi tåget till Kastrup och på vägen mötte vi Frida och Edvin så nu är besättningen komplett. Snabb incheckning och taxfreebesök. Därefter lite plockemat i Loungen. En bra start på resan. När vi väl skulle boarda visade det sig att man ledde ner oss i ”källaren” på Kastrup. Man hade idag en valutakontroll. Man fick visa sitt innehåll i handbagaget och man fick sina pengar räknade. Intressant, men det känns mer som att man skulle ägna sig åt denna aktivitet i Grekland istället…
I vilket fall som helst en ny upplevelse.
Även i Istanbul var det lite strul. Lite förseningar och oändliga passkontroller. Vi fick en lite stund till käk och vi gamla gick till loungen men kidsen ville ha riktig mat så dom gick på Burger King. Men till slut kom vi fram till våra bungalows i marinan. Även om det blev sen så gick några av oss för att kolla My Elfri. Det visade sig att det fanns ryssar ombord. Dock av den lite lugnare sorten skulle det visa sig.
När vi kom tillbaka hade luftkonditioneringen kommit igång så det var skönt att krypa till sängs..

Efter 13 år och cirka 50 veckors seglingar i medelhavet med alldeles för stor packning har jag sakta med säkert antagit en utmaning med mig själv inför årets sommarsegling.
Målet är att inte några timmar innan taxin, tåget eller vi tar bilen till Kastrup oplanerat börja packa och därefter inse att jag har haft halva packningen oanvänd när jag kommer hem igen. När vi reste med SAS hade vi 23 kg fritt bagage vilket alltid uppnåddes med råge. Utmaningarna frestade på när vi var tvungna att resa med andra bolag som Norwegian, Austrian, Aegean, Pegasus etc som ”bara” har 20 kg bagage.
Nu kommer alltså nästa utmaning. Jag skall ha för lite prylar med mig. Tar kläderna ”slut” så får jag väl köpa nya eller lämna in på tvättinrättning men det är slut på allt kånkande och stressande framför disken om inte bara jag själv har övervikt utan även min väska.
Detta har inneburit att jag smakat på detta under någon vecka och plockat fram för att sen stoppa tillbaka tröjor, shorts, sladdar mm. Vi har dessutom köpt lite mindre väskor bara för att spä på utmaningen.

Nu ser det ganska bra ut:
5 st t-shirts, 3 par shorts, 2 par badbyxor, träningsskor med träningsshorts och tröja, 1 st Piratens Besk, 1 st Garmin AIS, ett gäng kalsonger och laddare till paddor, telefoner och datorer.

Skall bli spännande och se om det håller i sig då det är 48 timmar till avfärd…….