Nästa stopp blev Raffles Hotel och Long Bar. Stället som man bara måste besöka. Drinken som måste dricka är såklart Singapore-Sling. En gammal klassiker som jag nog aldrig testat tidigare. God men sötsliskig så det drog i tinningarna. Dyr var den också. Nej tacka vet jag en välgjord Gin & Tonic. En annan intressant företeelse var att det var kutym att kasta sina jordnötsskal på golvet som det knastrade härligt när man gick runt i baren.
Efter en härlig dag som turist vände vi åter till hotellet och en timme vid polen innan solen dök bakom skyskraporna.
Kollade vädret innan vi gick ut åt. Det skulle bli skitväder imorgon och det skulle vara var hemresedag. Checka ut från hotellet kl 12 och sedan gick flyget till Köpenhamn vid midnatt. Vi såg en rätt dryg väntedag med dåligt väder och vi hade nu en viss hemlängtan.
Vi tog ett snabbt beslut att boka om våra biljetter och åkte helt enkelt hem en dag tidigare än planerat. Korkat kan man tänka med vi var mer än nöjda med vår tre veckor långa semester och vi såg fram emot att komma hem….
Tack för du följde med oss på resan….

Idag var jag lovad att slippa allt ”gå i shoppingmalls”. Nu var det sightseeing som gällde. Vi hade köpt ett pass på Singapore Airlines som gav inträde till en massa saker men även fria bussresor i stan. Vi satte oss på en dubbeldäckare och turistade runt på alla möjliga ställen. En fantastisk stad som visade sin bästa sida med ”lagom” väder. Inte för varmt utan det kändes riktigt kul att uppleva stan. Man märker direkt att det är ett ekonomiskt center på alla lyxbilar medchaufförer som körde runt med både stressade affärsmän men även deras fruar på väg till shopping eller lämna ungarna på dagis. En av ”höjdpunkterna” var Singapore Flyer. Ett pariserhjul större än London Eye. Magisk utsikt….

En härlig morgon i Singapore. Solen sken och från vår frukost hade vi en underbar utsikt över stan. Idag skulle vi på shopping. I något svagt ögonblick hade jag sagt att vi absolut skulle bo centralt vid shoppingkvarteren. Det skulle ju vara så fantastisk shopping i Singapore. En av mina många felbedömningar att det skulle vara praktiskt att bo nära så vi skulle slippa ta taxi hela tiden. Kan förstå att många gillar shoppingen i Singapore men för egen del var det var nog det löjlig. mängder av Malls of Scandinavia och Emporias låg staplade på varandra. Hur i hela friden kan det finnas behov av Gucci- och Rolexbutiker i varje gathörn. Efter några timmar i dessa shoppingtempel utan att ha handlat ett skit, inte ens Annette kom riktigt i köpläge. Vilket jag och reskassan satte stort värde på.
Det var underbart att får avsluta detta hårda tålamodspass med en Häagen-Dazs…

Idag packade vi ihop och tog hotellets ”limo” till flygplatsen. En förlängd Honda eller Toyota eller något annat asiatiskt rullade fram vid entrén. Möjligen var den inte förlängd utan vår kortbente chaufför hade sitt säte längst fram för att nå ner till pedalerna. Hur som helst så kändes det mer ståndsmässigt att lämna ett 5-stjärnigt hotell såhär än med en Tuk-tuk. Annars åker vi hellre Tuk-tuk men nu skulle vi åka i en timme och prisskillnaden var knappt 150 kr. Vi kom dessutom in ett gigantiskt störtregn så vi hade kommit dyngsura till flygplatsen…..
Nu drar vi till Singapore....

Idag mådde Annette bättre. Mycket bättre. Nu hade frukostkockarna fullt upp när Annette rev i buffén. Kul att hon är sig lik igen…
Nu var hon så pigg att shoppingdjävulen i henne vaknat och jag hade vid ett svagt ögonblick lovat hänga med till ett Outlet-mall utanför Phuket town. Åkte Tuk-tuk fram och tillbaka. Kändes lite vanskligt när man kom ut på dom större vägarna och han fick upp lite fart. Sitta på en bänk på en liten lastbil utan bälte känns inte helt ansvarsfullt.
Vi hade inte heller många fynd med oss hem vilket var lika bra.
Sista middagen i Thailand för denna gång intogs på On the Rock i Kata.
Mycket trevligt och god mat….

Dagen efter var Annette såklart ganska spak och funderade på vad som gått snett. Hon hade lite olika teorier men det kändes som om det kvittade. Det blev till att ta det lugnt. Fukostbuffén gick ihop för hotellet när det gällde Annettes intag idag.
Efter en stund vid poolen fick jag för mig att ta en powerwalk i området. Det var riktigt varmt så det blev till att ladda med ett par flaskor vatten. Det blev en runda in och runt i Karon för att sen ta en vända till Kata Beach. Nöjd men svimmfärdig kom jag åter till hotellet. Det blev 6,5 km och det var jag riktigt nöjd med. 
Några paraplydrinkar som belöning medan Annette drack vatten. Ja jag vet. Det borde också jag göra.
Kvällen gick åt till att hämta Annettes kopierade byxor hos skräddaren och få i Annette lite mat. Inte helt enkelt...

Då har vi checkat in på Hilton i Karon. Ett gigantiskt hotell med byggnader kors och tvärs. Vi hade bokar i Amadan Wing. Den del som har havsutsikt och som det visade sig en golfgreen. Dessutom ville vi ha närheten till poolen. Och stranden.
Vi tog en lunch i Sails, ett för oss passande namn på hotellets stors restaurang. Därefter slappade hela eftermiddagen vid poolen. Vi förvånades över hur billigt det var både i restaurangen och i poolbaren. En paraplydrink för 45 kr och lunch för två personer med var sin öl för lite drygt 200 kr på en sån bra resort gick inte att pruta på. Vet inte hur många stjärnor Hilton har här men skulle gissa på 5. Vi tog beslut att vi inte skulle lämna hotellet ikväll. Vi njöt lite av att bli uppassade efter två veckor på båten. Ikväll var det stor skaldjursbuffé i Sails så begav oss dit. En ryslig massa godsaker däribland krabbor, räkor i olika storlekar, sushi, lax, och hundra andra rätter som hade med fisk och skaldjur att göra. Vi åt lite olika saker ur det otroliga utbudet och till följd av det mådde vi olika bra på natten. Annette fick sig en riktigt spännande natt där hon på nära håll kunde se kvällens meny spela revy. Själv låg jag och kollade i taket och väntade på när jag skulle få min omgång. 

Då har vi checkat ut Ariel i Haven Yacht Marina. För första gången på 14 dagar fick vi nu landström och kunde köra air-condition utan vår generator med jordfel. Härligt att ha svalt i båten utan att steppa för det killar under fötterna. Det blev en noggrann utcheck då vi hade lite skador. Dels från incidenten med longtailen i Koh Muk men även historien i Chalong med dykbåten som vi svingade i på natten. En del saker uppfattade man som normalt som lite böjda rör på pushpit etc. Men att det var vatteninträngning i ena skrovet skyllde man på att vi fått en lina i propellern. Det var ju inte bara en gång utan havet är skrämmande skitigt med linor, tampar och gamla fiskenät som vi lyckats trassla oss in i. I värsta fall får man lyfta båten och byta packningar till propelleraxeln. Vi får väl se vad denna nota slutar på. På tal om skräp i vattnet så är det en av dom saker som oroade oss mest. Man kom rakt in i stora stråk med mög som flöt. Fick berättat att under sydvästmonsunen så kommer all denna skit naturligtvis från sydväst och det innebär i princip hur lång bort som helst. Närmsta land i den riktningen är Madagaskar 6-700 mil bort. Så det är mycket grejor som slängs ifrån båtar och länder som inte bryr sig som låter skiten flyta iväg och då hamnar mycket i bukten söder och öster om Phuket. Dock så vänder vinden och med tidvattnets hjälp så försvinner all skit ut åt samma håll som det kom ifrån. En klen tröst för nästa år som kommer väl samma skräp tillbaka och då har man även skitat ner ytterligare så problemet lär växa.
När det gäller vädret så tycker vi att det är bättre än vi hoppats på. Varmt, mycket sol men för lite vind. Dessutom kommer den Haze som brandröken från Indonesiens bönder som olagligt bränner ner regnskog för att kunna få mark att odla på. Detta år har problemet varit större än tidigare och ohälsosamma halter farliga ämnen i luften har rapporterats. I Singapore är problemen ännu större med Hazen så vi får se om vi väljer att åka dit som planerat. Vi har koll på dom officiella sidorna som rapporterar och tar beslut efter det.
När det gäller seglingsvatten är det ju helt magiskt. Vackra scenerier, varmt och skönt vatten. Grönt grumligt vatten i Phagna Bay och inte speciellt inbjudande att bada i medan vattnet söder om Phuket är kristallklart och massor med färgglada fiskar att snorkla bland. Helt annat än i medelhavet.
Det finns inga marinor så det är att ligga på svaj som gäller. Det finns lite bojar utlagda men den allmänna hållningen är att inte lita på dom. Några få ser nya ut så dom vågade vi använda. Det knepiga var tidvattnet som slog på nära tre meter som mest. Lite ovant att räkna med detta även om det finns bra appar. Alltid lite krångel också när man la dingen på stranden. Hur långt upp skall man dra upp den utan att havet tar den? Det finns inte heller många ställen som har bryggor utan det är stränderna som gäller.
Man lever mycket billigt i Thailand. En lunch eller middag iland kostar mellan  100 – 200 kr per person. Skenar man iväg riktigt på en 5 stjärnig resort med fördrink, skaldjursfrossa eller liknande med vin, dessert, kaffe och avec så hamnar priset på ca 5-600 kr per person.
Vin är dyrt både i butiker och på restauranger men det finns bra vin att tillgå.
Man måste också bunkra upp ordentligt med dricka och grejor till frukost i butiker när tillfälle bjuds. Inte överallt man kan handla. Ofta kan man äta lunch och middag iland.
 Sammanfattningsvis tycker vi att det var en trevlig upplevelse att segla här. Kommer gärna igen och man behöver inte vara rädd att komma som vi i lågsäsong. Bra väder, mindre folk och det lär även vara billigare att leva nu. 
Båtarna håller inte samma skick som i tex Turkiet eller Kroatien. Kändes lite som man hyrde en privat båt med defekter som normalt Navigare hade fixat som kärvande skjutdörr, inget fungerande lås, dåligt nät mellan skroven föröver och ett ankarspel där säkringen löste ut vid varje ankarlyft.
Renhet på skrov och segel hade också mer att önska.
Kort sagt: Vi tycker alla borde testa att segla här några veckor som omväxling till medelhavet vid tillfälle. Same, same but different. Väldigt different….
Nu checkar vi in på Hilton i Karon för några dagar vid poolen och sedan vidare till Singapore...
Tack för du följt med på resan....

Vi har via kontakter och tillfälligheter blivit inbjudna till en 165 fots yacht på återresan till marinan. Lunch skulle serveras kl 12. Så det gällde att komma i tid. ETA 12:01 och det blev det. Besättningen hade hängt ut fendrar på Lady D´s styrbordssida och vi la oss långsides. Vi kände oss väldigt små där vi låg.
Lunch och sedan gick vi en runda på båten. Båten är byggd som en expeditionsbåt med världen som arbetsfält. Nu ligger den baserad i Phuket. Dess nuvarande ägare, en mycket rik, 76 årig amerikansk man som nu är bosatt i Schweiz som gillar att snorkla. Varje vinter tar han sin båt och tolv man stora besättning på en långtur till intressanta vatten. Just nu planerar man en 5 månader lång tripp till Nya Zeeland. Tänk vad man kan göra med pengar. Eller vad man skulle kunna göra för dessa pengar i andra sammanhang. Kostnaden för att ha båten liggande i hamn kostar ca 1 milj dollar. Har för mig att tankarna rymde 450 000 liter så det kostar en slant att tanka också.
Inbjudan till båten hade vi fått från båtens kapten. Kapten Ted som förutom att han nu är heltidsanställd kapten på Lady D tidigare varit skeppare på en av båtarna i Deadliest catchs som går på tv ibland. Fiskare som kämpar mot kyla och hårt väder på Barents hav och fiskar kingcrab och snowcrab. Kul att lystna på några av hans erfarenheter därifrån. Det enda han saknade med att nu jobba i dessa vatten var vågorna. Här är ju bara platt vatten. Det var även Ted som skickade oss tre sjökort med hans inprickade favoritställen.
Båten hade några år på nacken men var väldig välskött. Renoverad i omgångar. Kul att gå runt och kolla. Väldig kaxig brygga med all den senaste teknik man kan tänka sig. Gick väl lite igång där.
En helikopterplatta är ju också en kul detalj som är rätt kaxig. Då kan man ju alltid ta sin chopper ut till båten.
Verkligen trevligt av Ted att få gå ombord och vi blev även inbjuda till hans födelsedagsbarbecue på lördag men då får blir det andra äventyr istället. 
Nu drar vi mot Phuket Yacht Haven Marina för avmönstring...
 

Idag är det dags att åter gå norrut mot Haven Marina och checka ut båten. Vi tuffade sakta iväg och njöt i morgonsolen. Annette jobbade med sin ljudbok på fördäck och jag njöt i solen. På vägen hittade vi en underbar lite ö. Ett hundratal meter stor med en magisk sandstrand som vi bara måste landstiga…

En härlig morgon med lite mindre fukt, mindre Haze från Indonesien som skymmer solen men framförallt en klarblå himmel.
Idag är planen att åter gå till Koh Hi för bad och slapp i solen. 
Lite snopet när vi fick ett knippe däck i ankaret när vi skulle ge oss av....
Det blev en kanondag med god mat och kokonötsdrinkar på stranden.....

Det blev lite shopping på vårt fina varuhus Phuket Village. Lite smått som behöver kompletteras. Tonic, ljus och Breezers mm. Innan middagen passar vi även på att få lite massage. Full fart i byn och det visar sig att det skall bli stora festligheter på stranden Den årliga kinesiska vegetarianparaden. Vad vi kan förstå är det en fest för att fira att den periodiska vegetarianismen för den kinesiskt rättrogna befolkningen i stan är över. Perioden varar i minst tre dagar men helst nio. Man klär sig i vitt, smäller smällare, går på glödande kol på stranden och sjunger entoniga ramsor. En grotesk detalj som tillhör är överdrivna piercingar som varje år leder till dödsfall pga blodbrist. I övrigt är tanken att festivalen skall främja god hygien, ljusstyrka och inre frid. Möjligen kan man tänka sig ett antal svidande fötter och ömmande kinder. Sångerna och smällarna fortsatte hela natten och vi kunde avnjuta denna tradition där vi låg på svaj i Ad Chalong….

Vi gick raka vägen till macken på piren i Chalong för att tanka vatten och diesel. Några båtar framför oss men alla var hjälpsamma så vi fick ligga utanpå en cool fiskebåt. En sådan som man kan se på amerikanska filmer som fiskar stora svärdfiskar etc. Frågade hur stora fiskar man kunde få här och visade frågande med utsträckta armar. Då bröt han ihop och förklarade att man bara fick tonfisk på max några kg. Båten antydde betydligt rejälare fångst än så kan man ju lugnt påstå.
Personalen på macken och båtarna omkring var mycket nyfikna på oss. Om att vi två själv kunde vara ute och segla utan att ha kapten ombord. Tack för den du…..
Det gick snabbt att tanka 200 liter diesel men det tog lååång tid att få i 5-600 liter vatten genom en trädgårdsslang med dåligt tryck. Diesel är billig här. Kostar 6,25 kr/liter så det kändes inte så dyrt att kört Thailand runt för maskin. Att gå att betala i kassan var det inte tal om. ”Bryggan” var en spetsad påle som stack upp ur vattnet. Valde istället att skicka över kreditkortet och bli kvar ombord. Ångrade mig samtidigt som jag gjorde det då jag ju VET att man inte skall lämna sitt kort utan uppsikt. Vilket jag nu fick göra i minst 15 minuter för tankningen av vatten inte var klart. Det hjälpte inte att jag bad honom ta betalt för full tank vatten, 600 liter. Det måste stämma….
Får bara hoppas att man inte belv blåst....

Kan det bli fuktigare än 100 %? Det kändes så i natt. Helst stilla och båten dryper av fukt. Lite skumt och obehagligt. Nu har vi dock fått rutin på att hämta kalla öl, läsk eller vinflaskor att lägga på magen, under fötterna eller bakom nacken för att kunna sova. Ser lite märkligt ut när det tillslut är morgon med flaskor både i och utanför sängen. Men det funkar…..
Det blåste faktiskt lite idag och vi funderade på att använda denna svaga halvvind och gå upp mot Karon eller Patong. Ankra i någon av vikarna och kolla läget där. Annette skull även ha tag på en skräddare för att beställa lite kläder som vi kunde hämta i helgen. Sagt och gjort så satte vi segel och vinden avtog då direkt och blev stadigt på 2 m/sek. Kul…..
Tillslut stod vi inte ut längre så vi slet ner trasorna och gick för maskin resten av vägen. Plötsligt dök Central Waterfront Suites upp i horisonten. Det hotell vi bodde på för exakt 15 år sedan. Skall faktiskt bli kul att se hur allt förändrats. Väl framme var det helt vindstilla och det enda som hördes var när dyningarna slog mot stranden. Vi droppade ankaret och åkte in till stranden med dingen. Vi har utvecklats en del. En snygg landstigning och tur var väl det för alla på stranden hade noga koll på vad vi gjorde.
Vi sprang dessutom rakt in i Håkans Bar. Han hade flyttat in precis där Central Waterfront ligger.  Förmodligen ett måste för alla semesterfirande svenskar som gillar tv-såpor.Efter besök på vårt kommande hotell, lunch och skräddarbesök begav vi oss åter iväg mot Chalong. Tuffade långsamt och njöt i solen. Lite dis eller så var det brandröken från Indonesien men solen bröt gott igenom. 

Nu hade vi trängts färdigt med turister och fiskar. Nu var det dags att dra oss västerut igen. Planen blev till att gå till Koh Mai Thon. En ö sådär halvvägs till Phuket. När vi närmade oss började det för en gångs skull blåsa och tanken kom att nu äntligen få sätta segel. Då small det. En rejäl åskknall och 1 NM till målet avhöll oss effektivt till detta. Vi hittade en boj och stack in till för en gångs skull en kaj. På håll såg det ut som några pampiga och trevliga resorts så där kan i nog få en god lunch. Sicken besvikelse. Imponerande anläggningar förmodligen byggda på 60- 70 talet och aldrig underhållna sedan dess. Totalt förfallet. Nu helt övertaget av dyknördar som håller utbildningar till kineser vad vi kunde se. Hundratalet kineser i flytvästar på stranden…..
Nej det fick bli lunch på båten i regnet. Inget besvärande regn då det säkert höll 30 grader. Till och med ett katamaranvrak låg på stranden...
Här vill vi inte heller stanna för natten så vi hittade Koh Hi strax sydöst om Ad Chalong. Två stränder som bara levde på besök från Phuket under dagarna och stängde allt kl 15. Dock fanns det en liten resort på den ena stranden som kunde erbjuda middag. Jag håll på att få äta ensam då Annette på väg till restaurangen höll på att trampa på en krabba i en kattunges storlek.

Sovit sådär i natt.
Dels var det som vanligt grymt varmt och fuktigt. Dessutom tävlade minst fyra disco om gästernas uppmärksamhet. I vårt halvsovande tillstånd kunde vi både njuta av Boney M, Nordman och Avicii. När vi väl vaknade på riktigt hade många av våra grannbåtar redan stuckit. Är det något vi lärt oss här är att vara på en sevärdhet innan alla speedboats och långsvansar drar dit för sen är njutningen borta. Lite osäkert vart vi skulle gå men vi tog platsen där Leonado DiCaprios film The Beach spelades in. Jodå vi var långt ifrån först. Knökat i på stranden men dit vill vi ändå inte så vi var glada att vi hittade en boj ganska centralt i viken. Men så mycket skit det flöt i vattnet. Det såg för bedrövligt ut. Plast, flaskor och annat mög som inte hör hemma här. Desto vackrare blev det då under ytan. Löjligt mycket vackra fiskar. Dom flockades runt en oavsett om man hade mat till dom eller ej. Dom nafsade till och med för att få uppmärksamhet…

Varmt inatt igen. Annette vaknade först som vanligt och satt leende på däck när jag väl masat mig ur bingen. Idag skulle vi besöka Svenska skolan i Koh Lanta. Den ligger in en vik som heter Klong Dao på nordvästra delen av ön. Vi ankrade upp och knallade in och hälsade på. Dom verkade ha hur mysigt som helst. Man hade både förskola och upp till årskurs 9. Den låg i ett område som tydligt flaggade att det bodde många svenskar här. Kan förstå då stranden och området var imponerande men när man kom upp till huvudgatan var det inte lika imponerande längre. Mycket trafik och skumma affärer. Nej vi föredrar nog att besöka Thailand sjövägen.
Nu var det dags att dra vidare och vi styrde västerut mot Phi Phi-öarna. Eller rättare sagt Koh Phiphi Don. Vi gick in i viken dit alla går, Ton Sai Bay. Färjor, dykbåtar, fraktbåtar, drösavis med longtails och så vi och 4-5 andra seglare. Ett rätt drygt ställe med massor med båttrafik. Lite konstigt att samtidigt titta mer i glasklart vatten med akvariefiskar i vattnet runt båten. Så det fick blir lite snorkling på eftermiddagen…
Vi tog dingen till stranden för middag och som vanligt gjorde vi våra kalkyler hur långt vi måste dra dingen upp på stranden för att ha den kvar när vattnet stiger. Det visade sig naturligtvis att vi hade överdrivit, igen. Men bättre det än att var utan dinge.
Det blev en promenad till centrum 500 meter bort. Då jäklar fick vi klart för oss vad detta var för ställe. Party, tingel-tangel, farbröder med unga thailändskor etc. Vi hade blivit varnade och vi får skylla oss själv. Vi kommer sticka tidigt. En god middag han vi med innan vi tuffade ut till båten. Kvällsdopp och sen skall vi försöka sova. Varmt som attan igen….

Vi gick vidare och rundande Koh Lantas sydspets och la oss vid en boj i Kantinang Bay. En trevlig vik med en stor resort och några enklare syltor, vilka vi gillar. En lunch in en av dom enklare restaurangerna och sedan njöt vi ombord tills solen dök. Och faktiskt månen dök upp. Vi har nog noterat dess närvaro med tidvattnet med inte sett den…
Lite senare tog vi åter dingen in till stranden. På eftermiddagen hade vi tagit en promenad i potatismjölet på stranden och gjorde ett stopp på den ”fina” resorten. Vi hade där provdruckit varsin signaturdrink som dom kallade dom och vi beställde då bord för middag till kvällen.
Fick sitta i sanden under ett palmbladstak. Mycket mysigt och en otrolig service mötte oss. Det här blir dyrt, var min första tanke.
Vi beställde en platta med både oxfilé, lammkotletter, hummer, tigerräkor, musslor och även grillad fisk i en märklig men läcker blandning. Hovmästaren imponerades över att vi seglat från Sverige ända hit och det hjälpte inte att förklara hur det låg till. Han var nöjd med sin uppfattning. Kunde till och med säga ”tack sa micke” och såg stolt ut. Vi berömde naturligtvis honom för hans perfekta uttal och önskade honom lycka till med språkstudierna.
En sanslöst god middag där vi även fick veta att Tigerräkorna var fiskade på djupt vatten och på så sätt politiskt korrekta.
Kvar låg en liten söt krabba och glodde surt när vi tackade för oss. Och speciellt dyrt blev det inte. Allt är naturligtvis relativt….

Efter denna upplevelse blev det frukost i en annan underbar vik. Nattens regn ångade över skogen och fåglarna sjöng vackert i morgonen. Frukost och sen tuffar vi mot Koh Lanta.
På vägen mot Koh Lanta passerar vi Koh Ngai. Där skall finnas ett ställe som man kan tanka vatten på. Visserligen förbrukar vi inte så mycket vatten med bara två ombord men lika bra att fylla på. Så vi tuffar till en resort på öns sydöstspets. Vi gjorde iordning fendrar och tampar men när vi kom fram insåg vi att vi inte fick något vatten. På en direkt fråga till killen på kajen fick vi ett klart svar. Han svarar yes men virrar nekande på huvudet. Vi gissar på att virrningarna var det som gällde. Yes we have no bananas today, typ så vi tuffade vidare. Stötte då på det ryska gäng som är ute med Navigares Lagoon 380. Dom låg för ankare och njöt i solen. Dom hade varit  på Phi-Phi och lovade att det fanns vatten att tanka där. Det får räcka för oss. Dom var nu på väg ner mot Koh Rok och vi lovade dom en oförglömlig upplevelse.
Vi gick vidare och rundande Koh Lantas sydspets och la oss vid en boj i Kantinang Bay. En trevlig vik med en stor resort och några enklare syltor, vilka vi gillar. En lunch in en av dom enklare restaurangerna och sedan njöt vi ombord tills solen dök. Och faktiskt månen dök upp. Vi har nog noterat dess närvaro med tidvattnet med inte sett den…

Lite skärrade vände vi och gick till sydliga spetsen på Koh Muk. Middag intogs på den fashionabla resorten Charlies. Som vanligt lite vingligt in med dingen på stranden i ganska stora dyningar men det gick ganska bra. Bara halvblöta kom vi till en nästan tom restaurang. Vi köpte in lite olika rätter för att testa. Inte svårt när varje rätt kostar 20 kr. Otroligt god mat igen. Har haft en förutfattad mening att jag inte gillar Thaimat. För mycket kokosmjölk. Dock har vi inte än stött på kokosmjölk. Finns i meny men man behöver ju inte….
Tillbakaresan blev väl som vanligt. En kamp mot naturen. Tufft att hålla dingen mot vågorna. Men det gick tillslut även idag. Ombord satt vi och njöt med en drink. Trötta som vanligt på kvällen. Körde igång AC då det var varmt som vanligt även denna kväll. Och lika fuktigt.
Idag hade vi varit lite osmarta och hade inte koll på vart vågorna kom ifrån. Så det blev en gungig och varm natt. Av och på med AC då den är svår att styra. Hade man den på i en timme så var det 17 grader ombord. Stängde man då av den så blev det snart över 30 grader på mindre än 30 minuter. Blir vi inte förkylda av dessa manövrer så är det lysande. Det kom dessutom massor med regn under natten så det blev till att tömma dingen. Tur vi tog upp den i däverten så det bara var att dra ut proppen.
Vi tuffade bort till Emerald Cave. En lång tunnel/grotta i berget som skulle passeras och därinne var en strand eller vi skall kalla det vik beroende på vilket läge tidvattnet har. En otrolig upplevelse att gå runt här. 60 meter i diameter vid lågvatten. Hade jag nu varit sjörövare så hade jag definitivt gömt prylarna här. Bra att vi var morgontidiga för när vi kom ut igen så kom turisterna i massor i Longtails. Inte kul att dela ett sånt ställe med en massa kineser i flytväst. Bra tänkt idag Blomqvist….
 

Lite vandrande på dom öde stränderna på Ko Rok Nok. Lite tråkigt att konstatera att vi människor gör allt för att förstöra vår miljö. Massor med mög hamnar på stränderna efter vindar och tidvatten. Massor med flaskor, plast, rep, skor och till och med hittade vi två kramdjur. Bedrövligt….
Om vi valde att titta åt andra hållet så var dessa öar det närmaste paradis jag har varit i. Nu skulle vi dock norrut mot Koh Muk. Vi gled sakta längs kusten på Ko Rok Nai och ville inte riktigt lämna området….
Det blev till att gå för maskin även idag. Ingen vind. Vi tog en runda runt Ko Muk innan vi tog beslut och var vi skulle ligga. 

Då small det igen. Två gånger till och med. Vi kommer tuffande i 3 knop längs Ko Muks kust. Då hör vi en longtail starta vid Emerald Cave, 500 meter från oss. Den accelererar och kommer snett bakom oss och har en misstänkt kollisionskurs. Kollar bäringen flera gånger men han kommer gå före oss. 200 meter innan vi skall mötas ser jag att han saktar ner och jag anar att han sett oss. 100 meter kvar då axar han igen och jag slår full back. Försöker få skepparens uppmärksamhet men han sitter med ryggen mot. Han har nog inte sett oss på hela tiden. 10 meter kvar "väcker" en annan person på longtailen skepparen som nu ser oss och panikvejer. Innebär att den minst 5 meter långa propelleraxeln kommer än närmare oss än nödvändigt och slår i. I båda skroven för säkerhets skull. Får stopp på honom och han kommer vänligt ombord. Han inser att han gjort fel men ser glad ut ändå. Propeller stukad och hans passagerare sitter rädda ut. Det formligen stinker marijuana runt båten och det kanske kan förklara munterheten hos skepparen. 
Efter samtal med basen tycker basemanagern att vi låter dom köra då det förmodligen är "holigans" som kan ställa till onödigt bråk. 
Då har vi ytterligare skador att skriva rapport på nästa lördag...
Inser samtidigt att om jag inte slagit back så hade han kört in i sidan på oss i mellan 15-20 knop. Det kunde gått riktigt illa...

Vaknade med ett ryck även denna natt. Fy fasen vad varmt det var. Sprang upp och fick tag på en flaska kallt vatten för att överleva den värsta chocken. Ute var det helt stilla och båten dröp av fukt. Och när jag kom ut så låg den speedboat hade bojen bredvid oss snurrat och nu klonkade 3st 250 hk utombordare i vår badbrygga. Neeeej inte nu igen. Med en mild knuff så löste dock detta sig. Resten av natten valde jag att försöka sova i nätet mellan skroven. Mycket mer behagligt…..
Somnade faktiskt och plötsligt kommer Annette och väcker mig och frågar om vi inte skall sticka. Planen är att gå en lång tur idag till Ko Rok. En tur på nästan 50 NM så det är ju bra att sticka i tid.
Vi hade dessutom lite vind så det kanske skulle kunna gå att segla idag. Kastade loss från bojen och gled ur viken. Tog kurs norr om ön och därefter satte vi rak kurs på Ko Rok. Med segel uppe och en fart på 4-5 knop blev det frukost på fördäck.
Efter några timmar tog vinden helt slut så det blev till att köra för maskin. Det är varmt idag igen. Lite molnigt på morgonen men nu var det klar himmel och gassande sol. Ljudböcker och annat gjorde att tiden gick även om vi egentligen ville stoppa tiden. Vi är samtidigt lite förundrade om väderapparnas information. Man kan tolka dom som om att det är varmt. Lika varmt på natten som på dagen och det stämmer. Man kan tro att man kan förvänta sig mest molnigt, en del regnskurar varje dag och åska. När vi hemma planerade veckorna så räknade vi med att få begränsat med sol men varmt. Åskskurar som snabbt drar förbi. Det vi istället upplevt är massor med sol. En natt med regnskur och åskblixtar varje kväll. Möjligen blixtrar det i fjärran även på dagen men det ser vi ju inte. Kort sagt så är vädret mycket bättre än väntat och vad prognoserna säger. Dock lite för lite vind om man skall klaga på något.
Vi gled sakta in i viken mellan Ko Rok Nok och Ko Rok Nai vid fyra tiden. En lång dag till sjöss men vi var förväntansfulla att komma fram. Micke och Bodil med flera hade rekommenderat att vi absolut inte skulle missa Ko Rok.
Vi möttes av vita stränder på båda sidor och turkost klart vatten. Bojar fanns utlagda och vita är för speedboats och longtail medan orange är för båtar som oss. Vi tog oss en runda i viken innan vi la till vid en orange boj. Kusligt att man kunde så botten så klart. Det kändes som om vi skulle gå på grund på korallerna som låg i sjok i den vita bottensanden. Vi var helt ensamma förutom den engelska segelbåten vi mött i Phang Nga Bay tidigare. Magiskt…
Kändes verkligen som vi kommit till en Robinson-ö och det hade vi ju faktiskt också då den franska Robinson hade spelats in här.
Vi tog dingen in för att kolla läget. Det skulle finnas en restaurang och den kanske vi kan gå till ikväll. Vi möttes av ett litet kontor för naturreservatet, en camp där man kan hyra tält. Kändes inte som ett alternativ med tanke på allt som kröp på marken. Eremitkräftor sprang på stranden med sina snodda skal och la sig helt platt när vi kom för nära. Det prasslade i varje buske och Annette hade även läst om att detta var ett av de ställen man kunde stöta på vilda varaner. Vi hittade till slut det som skulle kallas restaurang och det man förmodligen kunde få sig till livs var en burk nudlar. Öl hade dom dock så det fick bli varsin Chang.
Nej mat får vi fixa själv och hittar vi en varan kan vi ju alltid grilla den som man gjorde i Robinson.
Vi åkte över till stranden på andra sidan sundet och var helt betagna i upplevelsen. Helt stilla, vita stränder och fåglar och djurs skrik inne från skogen eller vad det kallas här. Djungel kanske….
Det blev ägg och bacon till middag. Skönt som omväxling. Vi somnade båda mitt i en mening i sittbrunnen. Klockan var inte så mycket med vi kopplade väl bara helt enkelt av. Ingen telefon och internet fungerade här heller. Ikväll var det så varmt att det ångade över havet. Vi tog beslut om att dra igång AC och sen gå och lägga oss på riktigt om en timme. Även detta onormalt tidigt.

Skönt att krypa ner i en sval koj. 

Ny underbar morgon….

Nästan vindstilla och ser på plottern att vi snurrat många varv under natten. Vindändringar och tidvatten gör att vi snurrar hela tiden. Men detta är det skönaste sättet att övernatta på. På svaj. Tyst och lugnt följer man naturen.
Idag skulle vi inte så långt. Bara 10 NM sydöst till Ko Racha Yai. Vinden var svag och latheten gjorde att det blev ett stilla puttrande fram med motor. På vägen såg vi någon som skulle kunna vara en svärdfisk eller liknande. Den följde oss på vår babordssida någon minut. Hoppade och det verkade som han vill kolla vad vi var för några. Eller inte..
Vi gick in i den djupa viken Racha Bay och hittade av någon skum anledning en ledig boj närmast bryggan. Misstänksamma efter råd från marinan så kan man aldrig lita på en boj i Thailand. Man lägger ut bojar men ingen underhåller dom. Vi vill ju inte ha mer krångel nu. Men linorna såg friska ut och vinden svag så vi testar. Vi hade kanske bara tur att den bästa bojen var ledig just nu. Vilket paradis vi hade kommit till. Viken hade turkost vatten och stranden mjuk, vit sand. Vi hade blivit varnade att denna vik är ett stort turistmål för dagutfärder. Stökigt och mycket folk på dagen men på eftermiddagen blir det lugnt och skönt. Just nu är det hysteriskt med speedboats som lastar av kineser och japaner i flytväst i en strid ström. Naturligtvis bra att dom använder flytväst men anledningen är att dom flesta kineser inte kan simma eller möjligen rädda för det här med vatten. Dom går i vattenbrynet med stora solhattar och flytväst på. Och hela badviken lyser i gult och orange då dom modigaste tar sig så långt ut att dom inte bottnar. Det gäller att ha glasögon på så man inte tar en långsimmande kines för en boj och krokar i.
Väl iland käkar vi en härlig lunch med utsikt över alla badande. En kul sysselsättning att kolla alla dessa asiater med selfiepinnar och flytvästar.
Annette hittade lite koraller på stranden som naturligtvis skall fraktas runt jorden hem. Det hjälpte inte att jag förklarade att man kunde få fyra års fängelse för sånt. Hon har nog inte sett Bangkok Hilton.
Det blev en härlig eftermiddag med kalla drycker, snorkling och bad. Vid tretiden var det som om det ringde in eller kanske det var ut. Hundratals personer fraktades effektivt iväg och förutom några lokala båtar låg nu bara en engelsk seglare och vi kvar.  Helt magiskt.
Att åka tillbaka till bryggan var nu helt annorlunda. Alla andra var borta och i restaurangen satt endast kanske 10 personer. Ett litet band stod och spelade och sjöng. Är normalt inte alltid imponerad övre denna typ av underhållning men här passade det perfekt. Tror man kan kalla det romantiskt….
Åter ombord blev det till att kolla stjärnhimmeln då det var en otroligt vacker natthimmel….

Nu hade vi beslutat oss. Vi går mot Nai Harn Beach. Ett ställe som vi besökte för 15 år sedan och mindes det som en riktig pärla.
Vi var ensam båt i viken när vi tuffade om men förväntade oss att det skulle komma fler. Men så blev det inte. Magiskt att ligga i denna underbara miljö. Folk som badar vid potatismjölsstranden, solen lyser och palmerna vajar i vinden. Vi tog dingen in för lunch, bad och oljemassage. Det där med olja var inte en helt lyckad historia då man var full av sand. Det brev nog mer en rubbing än massage men visst är det skönt.
Lite chillande i båten på eftermiddagen tills middagsklockan ringde. Valet stod mellan att fixa käk ombord eller ta dingen in. Beslut togs att äta iland även om vi misstänkte att det skulle kunna vli struligt att ta sig ut i tidvattenströmmen och dyningarna som kommer med den. Vi hamnade på ett otroligt mysigt ställe. Mamas Seafood. En underbar kvinna med det charmigaste underbett jag skådat. Otroligt mån om oss och ville veta allt om oss. Vi hade problem att beställa mat i den digra menyn. Man hade exakt 300 rätter att välja på. Och då var inte desserter inräknade. Mycket gott och åter igen prisvärt.
Dags att ta sig ut till båten igen. Nu började dock problemen. Dyningarna som kom varannan minut var riktigt stora och det gällde att komma förbi där dom bryter ganska omgående för annars lär det bli blött. Och det blev det. Vi kom i otakt direkt och passade på att få två stora dyningar över oss. Dingen halvfull med vatten och Annette fick ett präktigt blåmärke när nog fick dingen på sig.
Men… Vi löste detta också. Åter på båten hissade vi upp dingen och tömde den på 100 liter vatten och hänge våra sura kläder på tork. En drink i nätet och sedan gonatt.
Sååå bra vi har det….

Vi startade generatorn så vi kunde köra AC någon timme innan vi skulle lägga oss. Efter ett kvällsdopp började vi båda dansa Riverdance kombinerat med Electric Boogie. Det kittlade under våra blöta fötter. Slängde oss i nätet för att slippa bli strömförande. Rätt obehagligt även om det är kul att dansa. Misstänker ett jordfel eller liknande i generator. Så om vi skall köra generator så måste vi vara torra och sitta ni nätet. Mitt i natten vaknade vi båda två. Helt genomsvettiga. Kylan vi laddat båten med var borta, vinden var noll, fuktigheten var 100 % och båten ligger i 35 gradigt vatten så vad kan man vänta sig. Lösningen blev en iskall flaska öl. Inte att dricka men som en kylklamp. Den fick ligga på bröstet tills man blev sval och somnade igen. Billigare än att köra air-condition.
Åter en go morgon.
Idag skall vi gå vidare. Vart vet vi inte. Dock kände vi att det är förnuftigt att bunkra både mat och vatten i tanken.
Att fylla vattentanken kostade hela 100 Bath eller 25 kr. Klart överkomligt.
Nu var det skönt att komma iväg. Vi gick ut Chalong och vinden inbjöd för första gången till segling. Det var då vi upptäckte det. Det fanns ingen elvinsch. En bagatell kan man tycka men det var rätt drygt att hissa ett kärvande segel i en 24 meters mast. Men det gick. Tråkigt bara att seglet var helt grönt av mögel. Så är det nog i detta klimat med hög fuktighet. Vi gled söderut och mötte plötsligt en man på en ståpaddelboard. Såg skumt ut på håll. Någon såg ut att gå på vattnet. Lite för tidigt på dagen för sådana syner. Vi möttes och växlade några ord. Han var på väg från en ö i fjärran till fastlandet. Förmodligen flera kilometers färd på brädan. Klart imponerande…. 

Efter en stunds slappande på båten var det dags att göra sig fin. Nu väntade födelsedagsmiddag. Vi tog dingen in och såklart samma dividerande om ur långt upp vi skulle släpa åbäket. Högvatten skulle råda kl 22 och det är kanske då vi skall hem. Eller inte….
Så vi drog den så långt det gick. Genomsvettiga som följd och sand överallt…
Det blev fotbad i en toastol med bredvidhängande handdusch. Man tar vad man kommer över.
Vi hade fått tips och hjälp om att det var här vi skulle fira och ingen annanstans.
Kan Eang 2. ”Phuket world famous beach seafood restaurant”. Vi älskar ju skaldjur så detta borde funka. Allt var förbokat och vi blev kungligt mottagna. Vi såg dock nog inte så kungliga ut efter kattatvätt på toaletten men dom log och verkade glada att vi kommit. I princip i tid dessutom….
Man visade oss till ett fantastiskt bord, avskilt med en underbar utsikt. Vi fick dock begära en fläkt till bordet för eftersvettningarna ville inte avta i den varma kvällen. Skumpa serverades och en massa underbar mat ställdes fram. Höjdpunkten var en helt underbar Black Pepper crab.  En för oss ny upplevelse som vi säkert kommer att testa igen. Förmodligen inte lika god som här men ändå.
Det blev många timmar med mycket skålande för födelsebarnet och stoppmätta började vi känna att det var dags att släpa fram dingen så serverades det en jättetårtbit till Annette. Hon fick verkligen kämpa…
Tillbaka på båten så blev det någon timmes chillande i nätet innan kojen skrek efter oss.
En trevlig dag och jag tror nog att Annette kände sig uppvaktad både på plats och via andra kanaler…..

Vi gör som Barack Obama. Vi byter namn på de fordon vi använder. Obama flyger alltid Air Force one och vi seglar alltid My Elfri II.
Idag kunde vi dessutom inviga vårt nya solskydd, levererat av Anderzson of Sweden. Bra jobbat Laki.
Passade perfekt och fungerar förutom mot stark sol även mot en regnskur.....

Det blev en seg morgon efter nattens strapatser. Lite uppvaktning av 50-åringen i morgonsolen. Sen tog vi dingen in till stranden för att gå lite i byn, Chalong. Det blev en del dividerande om hög och lågvatten igen. Högvatten skulle vara kl 11 och klockan är nu strax efter 10. Hur långt upp på stranden skall vi släpa dingen för att vara säkra på att inte havet tar den. Och hur långt skall vi släpa på den tillbaka till vattenbrynet då vi efter några timmar kommer tillbaka. Vi överdrev naturligtvis och dessutom slängde vi in ankaret vid muren till strandrestaurangen till ägarens förtjusning. Turister med 0 koll…
Det blev en tur till ett varuhus som enbart var tänkt för européer som valt att bosätta sig i Chalong. Där fanns allt man kände igen. Tyska korvar, danska charkuterier, norsk lax och svenskt knäckebröd. Men även japanska gurkor gick att köpe. Därefter blev det en timmes fotmassage. Underbart skönt. Lite udda då min massör var en ladyboy med blommor i håret och skäggväxt. Det blev nog en sen kväll igår så han gick till jobbet orakad. Noteras kan att han var mycket duktig på fötter….
Nöjda blev det en lunch på Kan Eeng Pier. Mycket gott och framför allt trevlig location vid piren, trevlig service och bra priser. Vägen tillbaka till vår strandade dinge gick genom ett reningsverk, en bargata och en knarkarkvart där en mops bestämt sig för att bo.
Vi fick släpa dingen 100 meter då vattnet nu dragit sig tillbaka. Till var hjälp fick vi två glada thailändare som hade strandat en Lagoon 380 för att slipa och måla botten. Ett smart och billigt men framför allt ett coolt sätt….

När vi väl kollat runt på marknadsgatorna i byn så var vi rätt nöjda med att gå ombord igen. Planen nu var att gå dom 35 NM till Ad Chalong för kommande födelsedagsfirande. Strömmen hade nu vänt så vi fick god fart söderut. Loggen visade 6 knop och navigatorn visade 7,5. I alla fall ett tag. Efter tre timmar visade logg 6 och navigatorn 4,5. Märkligt land.
Väl i viken där vi skulle lägga blev vi klart stressade över alla båtar. Massor med båtar på antingen vid boj eller för ankare. Dessutom hade solen gått ner så det var lite svårt att orientera sig. 3 meter som max i viken gjorde inte saken lättare. Det var ”mellanvatten” nu och om några timmar skulle det vara mer vatten i viken. Vi droppade ankaret där det kändes bra men efter en stund gol en thailändare på oss att det förmodligen inte skulle funka vi låg för tätt. Krångel om båten svingade för vinden eller om det nu är strömmen. Vi la om och thailändaren var nöjd. Mat hämtades från land och vi hade det riktigt bra i viken. Trötta efter dagens strapatser inser vi att det är snorvarmt så vi beslutade att köra AC i någon timme för att kyla ner båten. Sen var det dags att krypa till kojs. Somnade ganska fort då det var svalt och skönt i hytten.
Då hände det. Det small till. Ett metalliskt ljud som gjorde att man var på däck på 2 sekunder. Bakom oss ser jag till min förvåning en stor svart fiske- eller dykbåt. Rakt mot våra dävertar. Därav det otäcka ljudet. Försökte trycka bort båten då jag insåg att vi svingat runt och kommit för nära båten. Men den satt stenhårt fast. Det regnade, åskade och hade börjat blåsa upp. Såg att båtens boj låg kilad under våra skrov och tight mot babords skrov. Annette kom upp och vi försökte reda ut vad som hänt och vad som skulle göras. Efter ett tag inser vi att vi inte kommer loss från varandra. Tamparna går under båten och förmodligen runt rodret. Hur kan detta ens ha hänt. Jag försökte dra fram oss med ankaret och på så sätt lätta på trycket men det som hände var att ankaret lossnade och nu trycktes vi ännu hårdare mot båten. Det blev nu en muskelkamp att hålla skroven ifrån oss. Annette petade in fendrar där det behövdes och vi försökte säkra upp så gott det gick. Dessutom var det kolsvart.
Kom nu på den lysande idén att vi skulle ringa personal från hamnen, fanns ingen. Sjöräddningen, fanns ingen. 911, fanns ingen som kunde engelska. Vad fan gör vi nu????
Vi rotade och slet och till slut kom vi på att lossa båtens tampar till bojen och lägga en tamp till vår båt. Då måste vi samtidigt köra framåt då vi inte hade ankare i. Vi lossade och då fastnade en tamp i babords motor vilken då nödstoppar. Detta gör i sin tur att vi inte kan droppa ankaret så det kräver kraft från babord motor. Nu är det jobbigt.
Fick dyka ner i det kolsvarta vattnet och trassla ur tampen från propellern medan Annette med stor kraft fick hålla den andra båten från oss.
Väl uppe igen inser vi att det inte hjälper att köra fram. Båtens tamp sitter fast i vårt roder. Nytt dyk och på något sätt fick vi loss tampen runt rodret. Nu hängde båten i vår båt. Nu skulle ”bara” Annette från den andra båtens däck dra till sig bojens linor och göra fast dom igen. Blev grymt stolt när hon drog båten som säkert vägde 15 ton framåt för att sen göra fast. Alla svettiga timmar på Breeze kom till nytta.
Det blev en stunds glädje när vi insåg att vi är fria men helt utpumpade. En rätt minnesvärd början på Annettes 50-års dag. Gick till kojs igen 4.00 men kunde inte direkt koppla av…..
Tänkte bland annat på hur bra båtägare har det i Sverige med Sjöräddningssällskapet och medlemsservice,

Det blev en bild på monstret så här på lite avstånd dagen efter….

Vaknade av att solen lyste in i fönstret och det blev genast varmt i hytten. Låg ändå kvar och drog mig. Det är ju måndag och vi har ju semester. Skönt.
Frukost i den underbara viken som förutom oss hade två segelbåtar som nattgäster. Vi tog beslut att även klippa nästa turistfälla medan vi ändå håller på. Den flytande muslimska fiskebyn som låg så lång man kunde komma i Phang Nga Bay. På grund av att det var löjligt grunt rumt om oss fick vi gå söderut och sen svänga norrut efter ett par NM. Inte heller hör var det säkert men det var högvatten och båten sticker inte så djupt så vi tog en genväg som funkade. Väl framme visade sig att vi var först på plats. Kastade ankaret och båten snurrade på en femöring. Jättestark ström drog båten norrut men vi satt bra i dyn så vi tog dingen in. Snacka om ett märkligt ställe. Det visar sig att det ”bussas” hit turister i longtailbåtar på löpande band. Inget vi märkte till en början. Vi satte oss i första bästa restaurang som troligen kunde ta 500 gäster per sittning. Beställde två öl och lite mat. Tyvärr fick vi ingen öl då byn var muslimsk men det fick duga med cola.
När vi fått in maten började spektaklet. Det stämde. Det vräktes in folk. Mest japaner men även indianer!!  Man kom fram och ville fotograferas tillsamman med Annette med sitt ljusa hår och gröna ögon. Inte fan var det någon som ville ta foto av mig märkligt nog. Man tog på Annette för att kolla så hon fanns i verkligheten.
Men… Har ni inte sett en viting från Ystad i hela ert liv?

Vi gick i rännan och vek av norrut mot Phang Nga Bay och gled genom ett myller av fantastiska öar som bara stack rakt upp ur havet. Kändes mycket märkligt att ta sig fram när ekolodet visade från 1 – 5 meter. Ett djup som man möjligen kunde förvänta sig av i en hamn etc. Vi är mer vana av att ekolodet oftast inte har kontakt med botten och djupet ligger på flera hundra meter. Dessutom skulle vi räkna med tidvatten. Tufft såhär på semestern. Vi hade rak motvind och 2 m/sek så segling blev det inte tal om. Så vi tuffade sakta fram och njöt att vi äntligen är har. Ett stopp på Kho Hang med sina grottpassager och branta berg. Ca 1000 kineser paddlade för livet och det blixtrade från deras kameror som om fan var lös  Vacker men det kändes som om vi hamnat i en riktig turistfälla. Massor med turisbåtar och kajaker for fram och tillbaka. Nej vi går vidare....
En glad fiskare och hans lika glade hustru kom i en långsvansbåt och frågade ifall vi köpa räkor. Fru Blomqvist nappade direkt och prutade inte ens. Behövdes nog inte för det kändes inte dyrt med hundralappen för en påse med jätteräkor. Snacka om färska råvaror. Vi ankrade upp i den södra viken på Koh Yang. Bara några hundra meter från James Bond Island. Vi var där för många år sedan och var egentligen inte imponerade då så förmodligen skulle vi inte vara de nu heller. Vi förundrades under eftermiddagen över tidvattnet som dränerade vår vik till den grad att Annette i princip kunde gå runt båten. Enligt appen så var max lågvatten inte nått så det kändes som en klok åtgärd att gå ut hundra meter och lägga om ankaret. Efter en underbar middag med räkor och stekt sparris tog vi ändå dingen till klippan. Alla turister hade nu åkt hem och solen var på väg ner. Det blev en kort visit för att sen styra mot viken där vår båt, Ariel låg för ankar. En mycket trevligare upplevelse.
Inte illa med två turistfällor på samma eftermiddag.
Det blev en oförglömlig kväll i viken med en underbar solnedgång och trevligt sällskap som kompensation till "felaktiga" beslut om stopp under dagen.

Vi har air-condition som kan köras på landström alternativt generator. Körde igång den på morgonen för att testa och det blev så kallt att det rann kondens på fönstren. Kostar 50 kr i timmen. Nej, det skall nog vara kris om vi skall dra igång denna. Tror det är lika bra att vänja sig vid den sköna värmen. Det är ju ett av skälen att vi är här.
Man fick inte lämna marinan utan att kontakta hamnkontoret på kanal 68 vilket vi också gjorde. Dom önskade oss en trevlig tur och meddelade att dom skickar folk för att hjälpa oss.
Men… Vi klarar oss ju.
Men nej. Tre man kom varav den ene i en RIB. Annette och jag hade redan gått igenom hur vi skulle komma ut. Bra med planering då vi är en liten besättning. En spring här, back och så släpp när båten pekar så, etc. Men icke. Killarna tog loss tamparna, tryckte ut fören med deras båt och vips låg vi i rännan på väg ut ur marinan. Det verkade som om dom ville säkra upp alla andra båtar från oss men kanske detta är en rutin. Får hoppas på det…
Blev genast påmind om grunt vatten då det låg en båt fast på en sandbank. Grynnan var tydligt utmärkt i sjökortet så man kan bara gissa om vad som gick snett.

Natten kan närmast beskrivas som sömn under narkos. Vi vaknade efter 10 timmars sömn och möttes av en klarblå himmel…
Nu skulle vi bara fixa internetutrustningen som glömdes igår. Tanka vatten och käka frukost. Sen skall det bära av. Något som jag dock funderat på en del är det här med tidvattnet. Jag fattar varför och allt det här men lite osäker trots allt hur jag skall förhålla mig till det. 3 meter upp och ner har ju en viss skillnad. Kunde bara förundrat kolla på bryggan till flytbryggan och bryggstolparna vad som händer. 

Det som skulle bli en lugn och skön avresa kl 9 från Ystad blev något helt annat. Flyget som skulle ta oss till Singapore och sedan till Phuket skulle gå kl 12.40 så vi skulle ha god tid på Kastrup för att handla och softa i loungen. Vi var till och med ute i så god tid att vi gick till stationen. Vi skulle nog få sitta tillräckligt om några timmar. Väl på stationen visade det sig att tågen från Ystad var inställda och personalen försökte verkligen se bekymrade ut. Något hade gått snett i Rydsgård så tågen från Malmö fick vända där. Förmodligen hade ett nyfällt höstlöv blockerat en växel. Mitt Märklintåg från barndomen var mer driftsäkra än dessa Pågatåg vi ständigt förvånar oss över. Kan tycka synd om de personer som pendlar och råkar ut för inställda och försenade tåg hela tiden. Men det var väl inga problem för dom fixar väl bussar. Ju men ingen kunde svara på när dom kom. Ringde då taxi men det fanns ingen taxi över huvud taget i stan. Hur är detta ens möjligt? Som tur var löste detta sig då Pelle på jobbet gjorde en utryckning och körde oss till Skurup. I absolut sista stund hann vi med tåget. Nästan så att bara väskorna kom med men det löste sig. Ingen biljett såklart. Hellre böter än missat flyg.

Väl ombord på Singapore Airlines Boeing 777 inser man via information på tv´n att vi har 12 timmar framför oss i stolen. På något sätt så löste det sig. Bra service och mysigt att vara på väg. Bara Annette och jag…

När vi väl kommit i rätt terminal på Singapores flygplats gick vi upp i loungen och jag passade på att ta en dusch och byta om. Nu åkte shorts och t-shirt på. Det blev även en asiatisk frukost. Vi letade efter Red Bull vilket skulle varit bra efter n i princip sömnlös natt, Många grejor vi inte vad det var men det var intressant att testa.  

Snart var det dags att gå ombord på nästa flight till Phuket. En halvfull kärra från Silk. Mest skrikiga ungar. Hur skall jag snart kunna bli plastmorfar?

En taxi till Yacht Haven Marina och vi var på plats på 15 minuter. Praktiskt….
Man har tydligen 3 båtar att ta hand om på Elite Yachtin som sköter Navigares affärer i Thailand. En Lagoon 450, en Lagoon 400 som vi skall segla men även en Bavaria 45, Sun Tess som vi seglat i Grekland för några år sedan. Den turen glömmer vi aldrig. Man hade ”spillt” diesel i vattentanken. Vi duschade i diesel i en vecka…
Kan nog tycka att båtarna inte imponerade vid den första okulära besiktningen vilken visade sig stämma rätt bra. Vår båt är en 2011 men känns mycket äldre. Inte direkt sliten men i mitt tycke dåligt underhållen. Skjutdörrens hjul hade stulits för det var metall mot metall. Känns sådär…
Vi förklarade för vår tyske basemanager att toeletten inte fungerade i styrbords aktertoalett. Han flinade och sa att vi hade eltoaletter. Tryckte på en knapp, ett brummande ljud och ett tyskt smajl. Jo le du men det var duschknappen du tryckte på. Inte har vi eltoaletter. Bara stopp i insuget av havsvatten. Fusktetysk…. Nej förlåt. Ulrich är en trevlig kille som hjälpte oss på alla sätt. Tyvärr låter jag mina väl grundade förutfattade meningar rusa. Dock visade det sig att Ulrich inte bott i Tyskland sedan 1976.
Kloka som vi blivit med åren hade vi bestämt oss för att inte gå ut förrän imorgon söndag. Idag skall vi ”landa” och bunkra käk. Det finns tydligen inte så många ställen att handla på ute på öarna.
Vi tog en taxi till Lotus-Tesco. Ett köpcenter med alla möjliga affärer. Vi gjorde upp med taxikillen att han skulle hämta oss om två timmar. Det visade sig att det var en helt omöjlig affär att handla i. Det var hur rörigt som helst och antingen inventerade personalen eller så flyttade dom om allt. Nej ut härifrån snabbt. Fick tag i taxikillen som kom och hämtade oss på 10 minuter. Han kunde dock inte förstå vårt ”problem”. Möjligen var det inget problem utan kanske bara en släng av sömnbrist. Och jetlag…
Han tog oss till ett nytt centra som han trodde skulle passa oss bättre. Här var det lite mer ordning. Dessvärre var det en grossist som bara var avsedd för restauranger och andra. Man kunde bara köpa i storpack. Vi fick köpa 6 paket salt, ris i storpack och 6 flaskor diskmedel etc. Typiskt oss….
Det visade sig att Thailands nya regim infört att man bara fick köpa gin efter klockan fem. Ett intressant upplägg. Förmodligen gällde inte bara gin med det var just nu ett problem för oss. Dock löste det sig med ett inköp på en mindre nogräknad jourbutik som sket i reglerna och gladeligen sålde en flaska Gilbeys för under 100-lappen. Vi kom även rakt in i en våldsam attack mot en polisstation. Massor med människor trängdes på stationen och det visade sig senare att polisen hade prejat två knarkhandlare av vägen och båda dessa hade omkommit. Inget man gillade utan man belägrade stationen och satte fyr på polisbilarna.

Det blev en god middag till förhållandevis små pengar på marinans restaurang. Nästan chockartad skillnad mellan Thailand och Turkiet i pris.

Reflektionen över vår resa denna gång är att vi verkligen trivs med vår nya location, Turkiet. Basen är kanon. Personlig service från ett lugnt och välorganiserat gäng. Med utmärkt ledning av Cenk. Sema är också väldigt serviceminded och snabb. Bla påfyllnad av pott till internet. När man hör att många har problem med att ha sitt internet igång så får vi hjälp på under en timme med att fylla på potten.
Vi har också haft tid att besöka lite fler ställen än förra gången och mixen av att bo i vikar och i små samhällen med viss konkurrens är klart hälsosamt för restaurangnotan. Vi gillade starkt vikarna och byarna runt Bozborunhalvön. Marmaris var som vi väntat en stor turistfälla med allt vad det innebär. Grymt haligali på nätterna men bra priser och god mat på krogarna. Inget ställe vi kommer att komma till så ofta.
Vädret var klockrent från första dagen till sista. Ett litet undantag när vi kom mellan Symi och turkiska fastlandet. Några moln dök upp och vi trodde att det drog ihop sig till oväder men efter en timme så lyste solen igen.
Vattnet var helt magiskt med över 30 grader under sista veckan. Man kan ligga i hur länge som helst och ja, det svalkar faktisk.
En tanke till nästa gång är att antingen klarera ut båten direkt och segla bland dom grekiska öarna alternativt att ta en envägssegling från Bodrum. Vi får väl se…
Under två veckor ensamma ombord hade Annette jag massor med tid att snacka framtid med segling. Det skulle vara kul om seglingen kunde få lite mer plats i livet än ”bara” våra ordinarie veckor. Många idéer kläcktes och en del är värda att fila vidare på.
Det gäller bara att våga.
Ett av våra stora glädjeämnen och minnen är att ha haft våra döttrar med respektive ombord första veckan.
Nästa tur med segling är till Thailand i höst som vi nu redan börjat se fram emot….

Det gick faktiskt att somna om en stund till. Gick in i hytten istället. Då ”slapp” man ju solen när den steg upp.
Käkade frukost på hotellet efter en dusch på hotellets poolavdelning. Härligt med toaletter och duschar med air-condition. Frukosten är klart prisvärd och efter tre veckors båtfrukost var det rota i en välfylld buffé.
Det kändes att det även idag skulle bli en het dag. Dock hade vi några ärenden i stan innan vi kunde lägga ut. Efter halva shoppingturen lämnade jag walk-over och begav mig till båten.
Efter en stund kom Annette och vi vinkade av Lindbergs som skulle stanna ett tag till i marinan.
När vi rundade udden fick vi en märklig syn. Kustbevakningen bogserade in en större motorseglare i hamnen. Först trodde jag som entusiastisk sjöräddare att det var ett medlemsuppdrag på turkiska men insåg efter hand att det med all säkerhet handlade om något annat. Båten var överfylld med folk under bomkapellet och båten såg rätt skabbig ut. Mycket mer folk än man brukar se ombord annars. Misstänker att vi nu fick en gnutta verklighet i form av båtflyktingar som fått hjälp till havs. Vad som egentligen hänt eller vad det handlade om lär vi aldrig få veta men alla vinkade när vi möttes så dom verkade vara glada att komma i hamn.
Vi satte genuan och gled bort mot vår sista badstopp innan Göcek. Ikväll skall vi checka ut båten och imorgon åker vi hem. Men vi har en hel eftermiddag till…
Vi la oss på en boj på Yassica Adalari, där alla Gullets brukade göra badstopp. När vi skulle fälla badbryggan så hände absolut ingenting. Utan badbrygga = inget bad. Man kunde hoppa i såklart men man lär ju inte komma ombord igen. Ringde Cenk och bad om råd. Någon säkring eller vad kan ha hänt. Istället skickar han basens rib som kommer ut på 10 min och fixar det. En dålig konstruktion hade gjort att motorn hängt sig. Vi fick ner bryggan och njöt några timmar till. Bra jobbat Navigare.
Vi fick full service när vi kom in till marinan då vi var enda båt som skulle komma ikväll. Ingen kö på macken etc.
Middag i Göcek enligt tradition och sen hem till båten och plocka ihop våra prylar. 

En helt stilla morgon och det blev frukost i sittbrunnen innan vi gav oss av. Idag är planen bad i en vik under förmiddagen och efter lunch sätter vi segel och drar rakt österut till Fethiye. Idag är det varmt även i vattnet. Över 30 grader.
Det visade sig att The Lindbergs på Blondie II också skall dit så det skall bli kul att träffas igen. Det blev en eftermiddag i poolbaren med ett par härliga Strawberry Daiquiri. Som en extra bonus visade det sig vara ett bröllop på gång på hotellbryggan och vi följde nyfiken ceremonin. Man tyckte dock att vi kom lite väl nära och bad oss flytta oss lite så vi inte riskerade hamna på fotografernas bilder. Onödigt att lägga timmar i Photoshop för att får bort några nyfikna turister från bilderna. Härligt att bryta av båtlivet med lite poolhäng.
Det blev en underbar middag på hotellets restaurang tillsammans med Lindbergs. Hur trevligt som helst. Kvällen avslutades på Blondie för ett par sängfösare.
När vi väl kom tillbaka till Blue Sea så insåg vi att vi gott kunde bädda i sittbrunnen. Det var säkert runt 30 grader och helt stilla. Bröllopet höll sakta på att klinga av så det var en mysig stämning i hamnen. Vi somnade snart men jag vaknade snart av någon kräktes våldsamt någon meter ifrån mig. Det visade sig att det var den brittiska kvinna som på kvällen kraxskrattat som Cruella de Vil. Hur dryg som helst och full som en alika. Men nu spydde hon som en kalv rakt ut i över relingen. Mysigt…
Kunde se henne framför mig att koka ihop sina häxdrycker nere i båten och blå rök som strömmade ur kastrullen. Men nu kom skiten upp igen. Du tål inte dina egna hopkok….
Tryckte kuddarna i öronen för att slippa höra eländet för det verkade inte ta slut….
Somnade tillslut om lagom till nästa incident. Jag fullkomligt stod upp i sittbrunnen då en man intill båten vrålade ut sin smärta. Det lät som om någon klämde åt hans genitalier med en stor rörtång eller liknande. Det var böneutroparen från minareten på andra sidan hotellet som vid 5-snåret skulle väcka alla rättrogna, och oss också faktiskt. När man trodde han var klar efter entoniga ramsor så drog hans herre åt tången och nya ramsor vidtog. Ett mycket effektivt sätt att få folk på benen. En typ av snooze fast på turkiska.
Vem har inte stått och provat sig fram på mobilen för att hitta lämplig väckningssignal. En som är så hög så att den väcker dig men på ett behagligt sätt ändå. Lite svenskt lagom.
Nej kör turkiskt så behöver du inte välja….. 

Idag vaknade vi av att det regnade. Lite otippat….
När jag väl kollat av läget visade det sig att en tysk segelbåt hade lagt sig vid sidan av oss i natt. Och dessutom kommit på den lysande idén att tvätta båten tidigare än ens böneutoparen kommit i sina morgontofflor. Dessa tyskar gör allt för att reta upp mig. När jag stack upp huvudet och var så morgonrufsig jag bara kunde i mitt korta hår, så hälsar han glatt ”Bonjour”. Denna fusketysk som sprutar ner vatten i våra takluckor på morgonen har kommit på den lysande idén att spela fransman.
Planen gick dock i stöpet när jag såg hans stora tyska flagga i aktern och han tvättade glatt vidare. Och dessutom gav sin fru order på klaraste tyska. Med en dialekt förmodligen från Ruhrområdet. Han har fått i sig mycket dålig luft denna gosse.
Med sitt bländgulaste leende önskade han oss en trevlig dag när vi la ut. Vi beslutade att äta frukosten på vägen. Dels hade vi långt att gå och dels var jag rätt trött på tysken efter redan 10 minuter.
Tanken var egentligen att vi skulle gå en sväng om Rhodos idag och ligga på svaj över natten där. För att imorgon gå till Fethye och Yacht Classic för lite Hamam och poolhäng innan vi åker hem på fredag morgon. Besöket på Rhodos ställdes in och beslut togs att vi skulle idag gå till Sarsala Bay istället. Det skulle bli en lång dag på havet och vi hoppades att vinden skulle bli bra. Vi fick en läns på 7-8 m/sek hela dagen så vi gled fram i maklig takt på storseglet. En skön dag med ljudböcker och slöande loggade vi 62 NM. Vid 19 tiden förtöjde vi vid restaurangen i Sarsala. Förvånande lite båtar men dom flesta var väl längre iväg och sökte sig inte så nära Göcek ännu. Vi njöt i sittbrunnen och uppståndelsen blev ju stor från besättningarna när en sköldpadda majestätiskt simmade runt båtarna. Det blev en hygglig middag på restaurangen och sedan ett glas vin ombord. Natten var magiskt. Helt tyst och när krogen stängde efter sista gästen så drog dom sladden så det blev verkligen kolsvart. Stjärnhimlen var magiskt. Har nog aldrig sett en sådan syn. Mäktigt…. 

För första gången hade vi dålig nattsömn. Det ryckte i förtöjningarna hela natten. Dyningar kom förmodligen in i viken och ställde till det. Drygt att lyssna på gnällande förtöjningar och ibland ryckas ur sömnen. Men det funkar det med.
Samlade ihop oss och stack efter frukost. Dagens mål var Bozburun. En mysig liten stad som vi från flera håll fått tips om. Måste besökas….
Dagens etapp borde ligga på knappt 30 NM. Det blåste ingenting när vi la ut så vi gick för maskin en timme. Därefter kom vinden. Det blev snabbt 10-12 så vi revade rejält. Fick en fin kryss och vi njöt i fulla drag i solen. Även om vi fick klamra oss fast ibland. Sakta avtog vinden till 8 stabilt så alla trasorna drogs fram för fullt. I sundet mellan Symi och Bozburunhalvön dog vinden igen helt så det blev motor till vårt mål. En härlig inpassage mellan öarna och längst inne i viken låg vår hamn. Vi fick en bra plats nära badstranden på andra sidan piren som vi genast besökte. Det var väldigt varmt. Men som tur var så fläktade det en del. Trevliga båtgrannar som var från Australien och Nya Zeeland. Dom hade investerat i en SO 45. Seglade här 5-6 veckor om året och dom flyttade båten mellan olika länder. Dom hade övervintrat i Italien, Kroatien, Grekland och Turkiet. Kul att dom hellre seglar här än down-under.
Det blev en ok middag på en typisk turistfälla. Behållningen för kvällen blev dock mötet med familjen vid grannbordet. Ett par med en liten söt, bortskämd tvåårig dotter. Dom berättade lite om sitt liv och om sedvänjor Turkiet. Dom kom från Ankara och hade kört bil hit. 70 mil för att fira semester här i tre dagar. Frun kom för övrigt från Adana. Samma stad som den starka Adanakebaben kommer ifrån. Oviktigt men lite kul.
En varm kväll och lite lagom trötta slumrade vi till i sittbrunnen. Allt i skenet av vårt fina nya ljus…

Ny morgon och personalen på dom olika utflyktsbåtarna som låg på vår brygga gjorde sig klara för att köra hugade till deltat med gyttjebad, sköldpaddor och andra sevärdheter. Vi måste bara åka dit, men inte nu. För nu skulle vi efter frukost kasta loss. Vi satte segel och hade en underbar segeldag. Forsade fram i 7 knop i jämn, fin vind och bara njöt. Vi gjorde tre slag på hela dagen och gick till Ciftlik. En vik med tre olika bryggor. Vi valde den till vänster. Hotellet som heter Alarga. Lite märkligt att vi valde den bryggan som ingen annan valde. På dom två andra så låg det säkert 50 båtar men på vår låg det bara 5. Är vi anledningen eller har vi helt enkelt valt fel. Är det dålig restaurang eller är det för dyrt?
Det visade sig att det var absolut ingen dålig restaurang, tvärtom. Fantastisk mat. Möjligen lite dyrt. Men smakar det så kostar det. Annette var väldigt nöjd med sin lax…
Nöjda satte vi oss i sittbrunnen och tände vårt nyinköpta ljus. Det gamla gravljuset jag köpte 2009 av misstag/okunskap har nu gjort sitt. 

Framme i hamnen så kom det ett par gubbar och hjälpte oss med att lägga till. Eller rättare sagt ville dom boka bord till oss samtidigt som dom erbjöd plats på flodtursbåten som skulle upp i Dalyandeltat nästa dag, hellre än att ta emot tamparna.
Vi var rätt slitna så vi sa att vi bara ville gå och äta och själv kolla ställen.
Det var ca 500 meter att gå och vägen gick genom en liten dunge. En dunge som visade sig vara ett populärt utflyktsmål eller liknande för turkar. Förmodligen för dom som inte har det alldeles för bra ställt. Stora familjer med massor av madrasser på marken och umgicks. Annette som har luktsinnet i behåll meddelade att det luktade för jäkligt. Dock verkade alla ha trevligt och dom kollade intressant på oss när vi gick genom ”lägret”.
Kom till slut fram till en restaurang som verkade ok och maten visade sig vara helt ok.
I marinans kafé eller vad man nu skall kalla det satt ett stort gäng ryssar och rökte vattepipa och sjöng ryska melankoliska sånger till vi somnade i sittbrunnen….

Vi kastade loss lite för tidigt.
All vår elektroniska utrustning var inställd på turkiska. Smart att inte kolla det innan vi kastade loss. Turkiska är inget språk man gissar sig till i inställningarna. Men med Googles hjälp hade vi snart svenska på skärmarna…
Snacka om min förvåning när vi ser Venus för ankare i viken utanför hamnen. En båt som jag följt på Marine Traffic sedan vi mötte henne i Grekland för några år sedan. Ett spektakulärt skepp som Steve Jobs designade men aldrig han segla med.
Den sticker verkligen ut och är verkligen en riktig iYacht.

Idag var det dags att packa ihop och flytta ur My Elfri. Vi verkligen älskar vår båt. Har haft långa och många diskussioner för att kunna hitta nackdelar. Det skulle kunna vara för små garderober. Funkar i detta klimat men förmodligen tuffare när livet kräver mer ombyte och varmare kläder. Annars är det inget speciellt som stör bilden. Många tycker att det inte är en segelbåt utan ett flytande hus. Och läser man på nätet om folks uppfattningar om katamaraner så kan man lätt upptäcka mycket förutfattade meningar. Många som aldrig satt sin fot på en katta men har ändå starka uppfattningar i forum och artiklar. Dock verkar dom flesta artiklar beskriva att fler och fler upptäcker dom många fördelarna. Det är tydligen väldigt ovanligt om man en gång haft en katamaran att man går tillbaka till enskrovsbåt. Har full respekt för olika uppfattningar men vi är jätteglada att vi nu planerar en framtid med vår tös My Elfri II.
Nu skall vi flytta över våra prylar i en Bavaria 46 av 2014 års modell. En båt som vi känner till stora delar igen från Jonas och Mias Maja of Sweden och Kristina och Lars-Olofs Kristina of Sweden. Härliga rymliga båtar som seglar kanon. Rymliga hytter och en mycket trevlig salong. Det som verkligen sticker ut är den gigantiska badbryggan och ett separat duschrum.
En svettig förmiddag och så snart prylarna är ombord så drar vi…..
Det sista jag skulle köpa är istärningar som finns i påsar i jourbutiken i marinan. Dessvärre höll jag på att få total kramp då det visade sig att 4 tyska gubbar höll på att veckohandla inför sin segling där. Dessutom skulle dom diskutera priset när väl dom låtit mig vänta med min ispåse i handen. Denna började tina och rinna på golvet innan jag slängde tillbaka den i frysen för att invänta tyskarnas förhandling. Hur korkad får man vara? Tror man det är billigt att storhandla på Statoil eller? En blick från herr Blomqvist fick önskad effekt och övertysken lät mig gå före och köpa en ny påse is. Dom lär väl fortfarande stå och diskutera.
Fusketyskar….
Vinkade farväl till Lindbergs som nu verkade fått hela sin besättning ombord. 11 personer. Intressant...
Hoppas våra vägar möts i veckan....

En stilla, het morgon. Vi låg perfekt mitt i viken vid boj och när vi kom så blåste det lite så jag krokade i en extra förtöjning i bojen. Det var inga problem med att kroka i den men inte lika lustigt nu att hoppa i vattnet för att ta bort kroken. Hade gårdagen Barracudor i lite för färskt minne. Naturligtvis var det så att undervattensbelysningen drog till sig småfisk som i sin tur drog till sig mellanstora fiskar som sen lockade fram Barracudorna till ett enkelt skrovmål. Men i alla fall. Dom finns ju här….
Ingen vind alls och det kändes nästan lite desperat för idag kommer bli riktigt varmt. Vi stävade ut i Göcek/Fethye bukten i ett par knop för att käka frukost. Ingen vind efter det heller så vi fortsatte in mot vikarna söder om Göcek. Tillslut hamnade vi på samma boj i en vik som vi låg vid förra fredagen. Märkligt att just denna var ledig. Det blev lunch och otaliga bad. Temperaturen låg på 35 grader men det hade som tur börjat fläkta lite. Vi skall ju vara inne i hamnen innan 18 så vi satte Genuan och gled tillslut in i marinan. Lång kö till macken. Lång kö för vad vi sett i Göcek. 5 båtar före oss. Inte som men kunde hamna i när man seglade ifrån Trogir i Kroatien med kanske 10 och fler i kö. Gick ganska smidigt ändå.
Vi fick ”vår” plats intill kontoret och detta blev den sämsta tilläggningen för oss hittills. Anledningen var att vi fick ”hjälp” av killarna på kajen i all välmening. Dom hoppade ombord då dom antagligen var oroliga att vi inte skulle klara av det. Dom la aktertamparna på fel pollare så hon låg helt snett och den ena mooringlinan var för hårt spänd etc . Till slut låg vi som vi ville och killarna lämnade äntligen båten. Tack för inget….
Plötsligt kom delar av den goa familjen Lindberg ner och hälsade på. Kul att träffas och det blev mycket snack i soffan innan det blev dags för avfärd till Göcek och middag.

Vi låg bra i My Marina. Morgonsolen skuggades av bergen så det blev inte hett direkt. Tankade vatten, käkade frukost och kastade sedan loss.
Sammanfattningsvis tycker vi marinan var fin men inget vi återkommer till. Det finns mysigare ställen. Vi tuffade in i viken för att kolla dom andra ställena som låg där. Funkade att ligga vid en nybyggd kaj eller ligga för ankare i viken. Bra att veta för framtiden då avståndet från Göcek är en lagom förstadagsetapp. Vi strök sedan kusten bort till Dalyandeltat. Utanför den kilometerlånga sandstranden droppade vi ankaret och badade och njöt. Vi ville egentligen ta oss upp i deltat för att kolla i första hand gyttjebadet som skulle föryngra en nämnvärt. Borde vara en bra investering. Vi fick erbjudande om att åka upp dit av en förbipasserande turistbåt men att bara vi två skulle hyra denna stora båt själv kändes lite overkill. Vi får behålla nuvarande ålder till annat tillfälle.
Stranden fylldes på snabbt och snart simmade folk runt båten. Lite nyfikna kanske….
Vi hade kunnat gå ganska långt in mot stranden, men vi har inte riktigt vant oss vilka möjligheter vår grundgående båt ger.
Upp med ankaret och vi tuffade vidare. Målet för dagen är att hamna någonstans runt Göcekviken. Ser på sjökortet en djup vik som vi ville kolla närmare på och det visade sig vara en pärla. Omgiven av höga berg och en lite strand längst in for denna vik upp på topplistan av pärlor.
Här backade vi in, badade och käkade en god lunch. Markerade noga positionen i sjökortet för retur längre fram. Ingen vind att tala om utan det blev motorgång och vi beslutade oss för att gå till Karacören. Där har vi inte varit innan. En mycket trevlig vik med bojar. Vi fick hjälp med tamparna och sedan var det bara att vissla så blev vi hämtade av båttaxin. Mysig, familjär stämning och god mat. Dessutom hade man ett litet svart lamm, 14 dagar gammalt med en liten bjällra som gick omkring bland borden och lekte med familjen katter och hundar. Plötsligt blev lammet hungrigt och fick då matas med nappflaska vid ett av borden….
När vi återkom till båten så ser vi att det simmar stora fiskar i ljuset av undervattensbelysningen. Det var Barracudor fick vi berättat av killen som körde hem oss. Kan meddela att det inte blev något kvällsdopp denna kväll… 

Morgonen inleddes med en powerwalk, (power med hänsyn till värmen, inte speeden). Det blev 7 km runt i stan. Kollade bla Netzel Marina som var lika opersonlig som vi anande. Dock en hel del kul båtar att kolla på.
Lite mer shopping på väg till båten och därefter ville vi gå. Varmt som attan idag med. Planen för dagen var att gå till Eckinik. En vik där man sen skulle kunna ta sig till Dalyandeltat med sina mud-baths, sköldpaddor och annat kul. Tuffade sakta genom viken för att kolla dom stora båtarna som låg på vågbrytaren utanför marinan, En maffig sak var Sarafsa som just höll på att tanka. 4 tankbilar stod i dubbla led för att fylla tankarna. Kollade sen att det var Prince Fahd bin Sultan bin Abdulaziz al Saud´s  82 meters båt. Klicka här så kan du läsa mer. Den lär vara till salu om du nu är suen. 
Vi slöseglade dit i några knop. Vi låg i nätet och bara njöt. Plötsligt snurrade vinden och det var tecknet att plocka ner seglen för att gå in till My Marina. Lite passande namn tyckte vi. Vi blev anvisade en plats på bryggan och grannbåtarnas besättningar kallades upp på däck då dom såg att vi närmade oss med bara två ombord. Man plockade fram fendrar för att skydda sina båtar men dom blev lått förvånade när vi la till, ”like a glove”.
Vi hälsades välkomna och vi fick lite frågor om vi bara var två. Räcker väl, tyckte vi….
Här fanns el, vatten, sopsortering och bastu. Det var den i särklass varmaste hamn vi kommit till. Det fläktad inte ett dugg. Som tur var har vi vårt stora tak över sittbrunnen som gav oss skugga.
Här visade det sig att man inte hade fri hamnplats om man åt på restaurangen utan platsen kostade ca 500 kr. Vi snålade idag och åt middag ombord. Dock inte den sämsta maten utan sill, ägg, potatis, öl och sup. Underbart att bryta all lamrelaterad mat med lite svenskt. Idag gjorde vi dessutom klart med Navigare att vi stannar en vecka till och får möjlighet att segla en ny Bavaria 46 i nästa vecka. Short notice är en bra förmån som vi ägare har. Resebyrån fixade ombokning av våra flygbiljetter och vårt enda problem var nu hur Elin skulle klara sig själv utan oss. Inget vi planerat såklart men när möjligheten gav så, vad fan.... Livet är kort. Lev nu....
Svaret vi fick från Elin lät inte vänta på sig: Inga problem, skicka bara ICA-kortet…. 

En go frukost och därefter fick vi besök av en familj i Navigaregänget som också var plats hos Ali Baba. Kul att byta erfarenheter och få tips på nya äventyr.
Det började bli förmiddag och värmen blev ganska dryg på bryggan. Vi la ut och tog en sväng i viken för att kolla dom två andra ställena. Kan vara värda att besöka vid nästa vända. Ali hade inte el och vatten och maten var väl sådär. Men mysigt.
Vi satte segel inne i viken och gled sakta ut och fick plötsligt en fin sydvästlig vind. Planen var att vi skulle gå mot Marmaris och vi valde en halvvind mot sydost. Det blev en under bar bog där vi låg runt 9 knot. Vi bara forsade fram och man satt med ett leende och njöt. Insåg ganska tidigt att vi närmade oss grekiskt vatten och kurs rakt mot Rhodos stad. Bytte nu till grekisk gästflagga för att smyga in. Naturligtvis förstår man att detta inte är ok men grekerna har väl annat att fundera på än att jaga båtflyktingar från ett icke EU-land. Kanske blir enklare när Turkiet får gå med i EU. Vilket dom förmodligen inte kommer få med sin syn på mänskliga rättigheter och även erkänna Cypern ligger väl långt bort. Men å andra sidan kanske Grekland inte är med så länge till. Men nästa gång får vi köra enligt spelreglerna, oavsett. Men priset för en fin segling är svårt att sätta. På en och en halv timma var vi i hamninloppet och insåg att det var dags att slå. Det blåste nu 13 m/sek så jag testade att reva, vilket jag inte provat innan. Gick ganska lätt och båten blev inte långsammare men kanske mer kursstabil. Nu full fart igen mot Marmaris. Det rullade på fort och snart var det dags att byta till turkisk flagg ingen.
Vi gled in i Marmarisviken och tog beslut om att ligga på svaj utanför strandpromenaden istället för dom dyra marinorna. En katamaran med två personer ombord blir lite dyrt. Och varmt. Det kändes som om man skruvat upp termostaten ett snäpp till idag så det var jätteskönt att ligga för ankare och få lite bris.
Vi tog dingen in till Marmaris och fick en jättegod middag i gamla stan. Till bra pris. Råkade även av misstag förirra oss in i Grand Bazar. En dårhus med hundratals butiker som sålde samma sorts skit. Kopior på skor, tröjor, klockor och fan vet vad. Nej ut snabbt som fasen här är inget jag gillar. Annette slog av på farten ibland för att kolla men det är ju det sämsta man kan göra. Vi överlevde dock. Lite handling av grönsaker, vin, vatten, mm och sedan ut till vår upplysta och väntande My Elfri.

sSovit gott. Så gott man nu kan göra för det är ju ganska varmt.
Vi tog på oss våra träningskläder för att ta vår morgonrunda. Det visade sig att det som viken bjöd på var 1000 meters bergsklättring tur och retur. Äventyret ledde oss till en fästning där man hade god uppsikt vad som rörde sig i vattnet utanför. Man såg Rhodos och även ingångarna till viken där ingen objuden slapp in.
Som tur var hade jag pulsklockan på så jag loggade ett lätt pass.
Därefter frukost och skeppsråd om dagens planer....

Vaknade och kisade ut genom sidofönstret. Jodå. Strålande solsken och blå himmel. Men vem hade väntat sig något annat?
Vi tog en rask promenad genom byn som var hur mysig som helst. Förmodligen en helt ok semesterby. Många hotell längs strandpromenaden och en hel del affärer, barer, restauranger men på ett mysigt sätt. Inget haligali till fem på morgonen. Vi handlade det viktigaste. En paket Magnum Mini. 8 små glasspinnar att stoppa i frysen för kommande nätmys i solen. Vi blev positivt överraskade av en jättebrödkaka från Auroras restaurang till frukosten och senare hjälpte dom oss även att fylla på isförrådet.
Plötsligt var det bara vi kvar på bryggan. Vi trivdes så bra att vi inte hade någon brådska härifrån. Men till slut var det dags att tuffa iväg. Vi hade beslutat oss för att sakta dra oss mot Göcekhållet igen. Men som sagt sakta. Dagens etapp var planerad till Bozukkale och Ali Babas brygga. Vi hade helt vindstilla när vi tuffade i Selimiyeviken och det blev till att sitta och njuta och snacka i nätet. Sakta men säkert kom vinden tillbaka och denna gång i rätt riktning. Vi fick en härlig halvvind i flera timmar längs Symis kust. Plötsligt närmade sig en katamaran i lä och jag kunde ganska snart räkna ut att vi kommer att mötas till slut. Om jag nu inte är lite snabbare. Mycket riktigt så låg vi snart jämsides och han skulle västerut mot Symi och vi skulle söderut. Just då hade jag glömt väjningsreglerna eller snarare jag sket i vilket. Vi hade en bra bog och ville inte väja. Inte heller han.  Det slutade med att han gick akter om och med obscena gester från skepparen. Jag måste kanske friska upp mina kunskaper gällande väjningsregler i vinter.
När vi närmade oss udden där vi skulle svänga babord dog vinden fullständigt. Från 11-13 m/sek till 0 på fem minuter. Det blev till att starta motorerna och tuffa den sista biten. Väl i viken blev vi vänligt men bestämt vinkade med flagga (vilket var en smart och enkel innovation som fler mooringkillar borde använda sig av) till baksidan av bryggan eller vad det rent av framsidan.
Mycket folk droppade in till bryggan efterhand och när vi väl skulle käka så var det lite svårt att få bord. Trevligt ställe och billig mat. Om man tänker efter så skulle den inte heller vara dyrare.
Tanken var att vi skulle bädda i sittbrunnen med det var en del rännande på bryggan så det fick vänta…

Sov gott efter en hel dag till sjöss och god mat på tavernan på kvällen. Dags för en lite promenad i omgivningarna. Dessvärre hade vi sovit lite för gott för att man kunde gå så långt eller fort för den delen. Det var redan mycket varmt.
Det blev dock ett par kilometer och det var en märklig liten by. Många invånare hade gjort om sina trädgårdar till fina små grönsaksodlingar. Antingen för att kunna sälja men naturligtvis även för att vara självförsörjande. En denna by med max 200 invånare fanns flera matvaruaffärer, caféer, restauranger men även ett hotell. Dessutom en badstrand med kristallklart vatten i anslutning till marinan. El och vatten på bryggan kan vara bra att komma ihåg.
Vi fyllde på vatten även om det kändes onödigt för två personer ombord. Det syntes knappt på mätaren att vi både duschat och tvättat. Men man vet aldrig när man får sån service nästa gång.
Kastade loss efter frukost och målet för dagen var Selimiye och restaurang Aurora. Fått tips av Annika på Estelle om detta ställe. En etapp på 16 NM var lagom idag. När vi rundade udden Soeguett märkte vi att det brallade på även idag. 10 m/sek och rak motvind igen så det blev en härlig kryss. Stundtals blåste det 15 och vi bara forsade fram. Vi gick in i viken där Sailors Paradise ligger för lunch och bad. Därefter togs beslut om att gå vidare. Hittade Aurora, mycket tack vare deras stora skylt. Vi gjorde en kanontilläggning i sidvind i 6 m/sek. Inte illa för två personer i en katamaran. Det verkade det som om fler tyckte på kajen. J
Vi blev väl emottagna av den svenskturkiska ägarinnan, Suzan.
Här fanns vatten, el och wifi. Lösenordet var gintonic vilket genast inspirerande till en iskall sådan i nätet på fördäck.
En eftermiddags softande med bad, en GT till och sedan väntade vårt bord på bryggan för 2 kl 9.
Urvalet av Meze var nästan löjligt. Tror inte det räckte med 25 sorter så det var svårt att välja. Men våra val av både för- och huvudrätt visade sig vara en fullträff.
Svårt att ge omdöme när förra stället fick full pott men det blir 6 fezer av 5 möjliga.
Det blev nattbad i skenet av undervattenbelysningen och sedan en glass innan gonatt….