Dagen efter vi kom hem från vår underbara sommarsegling blev min far hastigt sjuk. Han fick en hjärtinfarkt som han avled av efter 2 dygn. Han lärde mig segla som liten påg vilket jag är honom evigt tacksam för. Min far har alltid varit min/vår största supporter och läsare av vår blogg. En stor sorg för oss är att mina föräldrar kände sig gamla och inte orkade följa med till medelhavet och få uppleva det vi upplever. Så vår blogg lästes med stor iver som ett alternativ till att resa ner. Om jag inte uppdaterade så fick jag omgående ett samtal. En annan kul detalj var min fars nyfikenhet. Några dagar innan han gick bort så Facetimade vi. Han satt med sin iPad i sommarstugan i Kivik och hälsade på i sittbrunnen med direktsända bilder. Det gillade han….
Hans bortgång och vissheten om att han inte läser bloggen mer så tröt inspirationen och våra senaste seglingar i september och nu i oktober är inte dokumenterade.
Men… Det är dags att ta sig i kragen och skriva på. Kul för oss själv att ha bloggen som en loggbok. Och vem vet, han har kanske uppkoppling på sin iPad och följer oss någonstans ifrån.
Vårt kontrakt går ju ut i höst och när vi diskuterade saken i somras med min far så var han tydlig. ”Det är detta ni gillar så se till att göra det som känns rätt”. Han stöttade till och med tanken på att gradera upp oss till en katamaran. Lite kul för han var en blygsam, försiktig men klok man. Han såg på filmer på Lagoons hemsida och log brett och förklarade att vi nog blivit tokiga men det är klart vi skall köra på om det är det vi vill. ”Man lever bara en gång”.
Men han var dock noga med att påpeka att båten borde heta Hybris.
Nu blev det så att vi efter ett antal omständigheter kom till avslut med en i juli levererad Lagoon 400 S2 2014 som ligger i Turkiet. Navigare hittade även en köpare till My Elfri I så allt gick i lås på ett smidigt sätt. Kändes som om det var meningen även om jag inte är ett dugg vidskeplig.
Vi har sedan vi skrev avtal haft förmånen att segla en 400 S2 under 2 veckor i Kroatien och 1 vecka i Grekland med både en Lagoon 380 och en 400 S2.
Och det känns verkligen att vi hittat rätt båt…..
Från Aliomos, där vår hyrkatta hade sin hemmahamn tog vi direkt en taxi igår till Lavrio för att städa ur vårt skåp där vi haft alla våra prylar mellan seglingarna. Lite vemodigt att lämna Lavrio men ser fram emot nya äventyr. Till Grekland lär vi återkomma och hoppas få följa med Jonas och Mia med Maja of Sweden någon gång.
My Elfri I "träffade" vi i Poros för någon dag sedan. Hon låg tyst och stilla förtöjd vid kajen utan besättning så vi kunde säga hej till henne i lugn och ro. Hon har gett oss mycket glädje, den lilla tösen...

Idag är det faktiskt dagen då vår semester tar slut efter tre underbara veckor. Vårt plan lyfter 21,30 men vi har först en segling till Lavrio på ca 26 NM att se fram emot. Tanken är att vi skall gå kl 8,00 för att hinna i vettig tid till Lavrio. Checka ut och lämna alla prylar i skåpet. Vinden hade lagt sig och det vanliga lugnet som brukar råda i Loutra hade återinfunnit sig. Planen att vi skulle väcka fyllegänget i den yttersta båten och kaptenen i Lagoonen så vi kan smita iväg hyggligt tidigt, kom på skam direkt då inget liv kunde skönjas i yttersta båten. Dock var kaparen uppe i katamaranen och beredd att släppa ut oss. Vi han med lite frukost innan festprissarna la ut så vi kunde gå.

En behaglig nordvästlig vind när vi som minst behöver den. Innebär med andra ord rak motvind. Det blev tyvärr motor i gammal motsjö en bra bit innan vinden sakta vred mot norr så tillslut fick vi en fin bog att minnas ett tag. Efter ett besök i salongen förundrades jag över att det var blött på golvet. Trots alla fönster och luckor var stängda. Eller rättare sagt, nästan alla luckor. Det visade sig att vi glömt stänga luckan i förhytten. Den sämsta vi kunde glömma i dryg motsjö. Vi fick slita ur vår extramadrass som nu var sur som en vettextrasa och hänga den på tork över bommen. Denna madrass skulle inte må bra av att ligga fuktig i Navigares förråd, den saken är säker. Som tur var fläktade det på och solen gassade på madrassen så den blev faktiskt helt torr innan vi var framme.

Framme i Lavrio visade det sig att vi var bland dom första båtarna tillbaka till basen. Här gör vi semesterns sämsta tilläggning. Stark sidovind och vi hade svårt att få tag i mooringlinan gjorde att vi drev häftigt. Så häftigt att bogpropellern hade svårt att hålla båten rätt. Att det dessutom stod 10 personer på kajen som alla ville hjälpa till på sitt sätt var inge bra lösning. Någon släppte tampen och någon annan gjorde fast den så vi inte fick loss dem från pollaren. Men tillslut låg vi vackert vi kajen ändå. Det brukar lösa sig hur tokigt det än ser ut ibland.

Nu var det bara att packa ihop våra saker som skall till förvaringsskåpet, käka lunch, checka ut, duscha, ta ett glas vin och vänta på taxin. Skönt faktiskt att ta kvällsflyget hem. Dessutom är det stort bröllop imorgon som vi skall vara med på så det är bra att pallra sig hemåt.

Planen gick ganska snabbt åt helsike när det visade sig att Navigares wifi-puck var försvunnen. Tillslut kom jag på att jag förmodligen hade packat ner den bland våra prylar som åkt till skåpet. Det blev till att ragga upp en chaufför som kunde köra mig dit och som tur låg den där. Det som skulle bli njutningen innan hemfärden, duschen och ett glas vin och kolla andra båtar som kommer in smög sig. Det blev istället en 10 sekunders dusch och till att svepa ett glas vin medan taxin stod på kajen.

Under tiden jag stressade på hade nästan alla båta kommit in och det var Yacht-Week som hade kommit hem. Fest på alla båtar och vi var glada att vi hade lyckats undvika dom under våra veckor.
Men dom har nog kul… :-)
Tack lilla My Elfri för några underbara veckor...

Idag hade vi några alternativ.
Faktum kvarstår att det är onsdag och på fredag kväll flyger vi hem. Vi har haft tre otroligt sköna veckor och vill njuta in i det sista. Beslut nummer ett blev att tuffa ut till Dubbelviken utanför Merichas. Ett ställe som vi gärna återkommer till. Tillsammans med många andra för det låg redan många båtar på båda sidor. En del hade såklart övernattat men en del hade stuckit tidigt från hamnen och lagt sig för ankar i någon av vikarna. Vi valde ytterviken. Släppte ankaret på 5 meter och förundrades även denna gång hur klart vattnet är. Bad och frukost satt klockrent. Frukosten stördes bara av en tysk nakenbadande kvinna som cirklade runt båten. Det som syntes över vattenytan vara hennes snorkel och hennes gigantiska bakdel. Vi fattade egentligen inte grejen med att i vår närhet sola aktern. Men detta fenomen får vi googla på i lugn och ro när vi kommer hem.
När väl sjöodjuret lämnat oss vågade vi äntligen gå i vattnet igen.
Det blev en liten fimsnutt med lite fiskar som vi bjöd på frukost. Inser att jag inte kommer att bli någon naturfilmare men rätt fräckt att ligga i akvariet och filma.
Beslut nummer två innebar att efter lunch satte vi segel och dagens mål var Loutra på Kithnos östsida. Vi hade en frisk slör på drygt 10 m/sek så vi körde bara på genoa men höll god fart så vi var snart i hamn. Väl i hamn inser vi att många hade tänkt som vi och gått till Loutra. Vinden var sydvästlig och det är den mest ogynnsamma vinden för denna hamn. Vi blev anvisade en plats trots vi först inte hittade någon. Det blev långsides på fiskekajen. Väl där låg vi kanon. Vinden från kajen så vi ”hängde” i förtöjningarna. En hel armada båtar kom och det blev massor med märkliga tilläggningar men dom flesta fick plats. Även viken utanför hamnen hade en hel skog av master. Och för första gången här hade båtar lagt till på den gamla industrikajen utanför själva hamnen. Vi tyckte det var konstigt att vi inte fått någon lagt sig utanför oss. Just som vi tänkte det dundrade en katamaran Lagoon 450 in och ville ligga utanpå oss. Kändes lite kusligt när denna bjässe som väger minst dubbelt så mycket som vi låg som en vägg på vår babordssida. Vi höll tummarna att vinden inte skulle vända och katten skulle trycka oss mot kajen. Då hade vår lilla tyska segelbåt blivit en liten tysk kanot. Och som inte detta var nog kom en 50 fots segelbåt och la sig utanpå katamaranen. Som dessutom hade en packad besättning som snubblade runt på vårt däck i försök att komma av och på.

Det blev en lugn dag på havet. 50 NM på i stor sett spegelblankt hav dom första timmarna. Rosé och konferens på fördäck som vanligt och räkrensning i skuggan under biminin när solen blev för tuff.
Efter ett tag kom vinden och vi hade en go segling under några sköna timmar till Merichas på Kithnos.
Det blev en underbar middag med våra goa vitlöksräkor. Tyvärr hade vårt mysljus pajjat men det löste sig med en app på Ipaden med en härlig knastrande brasa på skärmen. Alla i besättningen höll inte med att appen kompenserade stearinljus som för övrigt var ett begravningsljus som kaptenen köpt av misstag för flera år sen. Hur som helst blev det en mysig kväll i Merichas….

Det hade varit en varm natt efter en mycket varm dag så vi ville verkligen ut på havet nu. När jag väl samlat in mina kopplingar och sladdar kastade vi loss och lämnade härvan av holländarnas sladdar på kajen. Passade på att göra en inventering av alla mina sladdkopplingar och adaptrar innan vi gick så inget hamnade i holländarnas händer. Det visade sig att vi bara blev med en slangkoppling till vattenslangen dom lånat...
Dagens plan är att gå till Poros. Ligga i Ryska viken på eftermiddagen och sen gå till Oasis Taverna och äta hos Mike och grabbarna.
Det blev en lugn segling i svag vind mot Poros och badviken som första stopp. Lunch, bad och en massa slappande innan vi tuffade in till Mike som lovat fixa en plats till oss. När vi väl var där så lotsade han österut mot platserna där man lägger till med aktern mot kaj och måste droppa ankare. Normalt inga problem då vi gör detta varje dag men det var mycket strömt och stark sidvind idag. Dessvärre fick vi inte ankarfäste så vi gick ut igen för att lägga om. Då hade vi för första gången på nästan tre veckor fastnat i ett annat ankare. Vi kände oss inte speciellt välkomna av våra grekiska båtgrannar och när vi sen fastnade tappade dom greppet totalt. Skällde och skrek. När jag sen bad dom slacka sitt ankare så vi kunde dra loss vårt så nonchalerade dom detta totalt. Innan jag vrålade rejält tillbaka. Dom slackade och vi drog och slet men inget hände. Jag skrek att dom skulle släppa ut mer ankare vilket dom gjorde men vårt satt som berget. Plötsligt kastade dom loss och kom ut med sin båt. Vad vi kunde förstå så svor dom rejält på grekiska och glodde på oss med svarta grekiska ögon. Dock blev dom tysta när dom insåg att vi inte satt i deras ankar utan grannbåten. Det slutade med att Annette fick hoppa i plurret och lägga en tamp om kättingen så fick jag dra så svetten lackade. Plötsligt lossnade ankaret och kroken vi lyfte med missade Annette men någon centimeter som tur var. Otroliga krafter i rörelse med ström, vind och stress. Skönt att allt gick bra. Lite debriefing efteråt i sittbrunnen så vi undviker att skada oss i framtiden.
Istället för att lägga oss hos dom ilskna grekerna gick vi istället till norra kajen och fick en bra plats vid sidan om en annan Bavaria 40. En norrman som investerat samma år som vi men i ett grekiskt bolag. Kul att träffa andra med samma intressen/problem.
Kvällen avslutades med en sen middag på Oasis. Kul att träffa alla där och det blev som vanligt god mat….

Tillbaka i hamnen efter vårt teaterbesök insåg vi att vår kaj hade intagits att 10 st holländska båtar från en eskadersegling. Vi hade snyggt och prydligt anslutit vår el och vi tyvärr använda oss av vår sladdvinda då elstolpen låg en bit bort. Det visade även sig att man hade en annorlunda koppling i stolpen så vår sladd passade inte. Som tur var har jag min magiska väska med adaptrar till allt möjligt och mycket riktigt hade jag en som passade. Då kändes det som det är lönt att släpa alla prylar till och från skåpet i Lavrio.
Men, det ”roliga” var att den holländska flottan inte hade denna adapter men dom hade sett min sladd vinda. Så dom fick till en magisk röra med sladdar och kopplingsdosor. Problemet var då att vi skulle leverera ström till hela kajen och förmodligen skulle vår pott med Kwh ta slut innan kvällsgroggen. Men eltjejen på kajen lovade att elen skulle räcka utan problem såvitt vi inte hade AC i båten. Hon insåg nog inte att vi var storleverantör till 10 båtar + My Elfri. Dessutom var holländarna rätt kalla och hade inte känsla att någon betalt elen utan bara hakade på sina kontakter. Men vi tog det med ro och om vi kan hjälpa några kollegor så må det vara hänt.
Vi åt en fantastisk middag på apelsinlunden. Har inte namnet på restaurangen men en härlig atmosfär med apelsinträd bland borden.
Tillbaka i hamnen så verkade allt fungera men när vi skulle lägga oss vid 1 tiden insåg vi att fläkten stannat och elen slutat fungera. FAN OCKSÅ…..
Min pott var slut och det gick inte att köpa ny mitt i natten. Rev loss alla kopplingar och hittade en annan lösning med lite kopplande och mekande. Plötsligt hade vi ström igen men jag hade kopplat bort alla andra. Tyvärr så vaknade någon efter en stund i någon av dom andra båtarna och kopplade om allt igen. Annette märkte att fläkten stannade ett par gånger under natten så det var nog full aktivitet på holländarna. På morgonen fungerade det igen och härvan såg ut som tidigare på kvällen…..

Det var åter mycket varmt redan på morgonen så vi ville bara komma ur hamnen och få ta ett morgondopp.
Frukost medan vi sakta gled mot dagens mål, Epidauros. Vi fick en mycket lugn segling dit. 3-4 m/sek och vi satt på däck och njöt. Väl framme i Epidauros fick vi en bra plats på färjepiren mitt i hamnen. Vi har varit där för och med fel vind kan det vara gungigt att ligga där. Men det lär ju inte blåsa mer än nu. Meningen med att komma in såhär i tid var att vi ville besöka den berömda amfiteatern som ligger utanför byn. Vi tog taxi dit och man har ett fixed price med resa tur och retur och så väntar taxin på plats en timme för 40 €. Kändes rätt ok så vi stack iväg i värmen…
En storslagen upplevelse att se detta mästerverk som är ca 6000 år gammalt. 14000 platser och en magisk akustik. Om man står på plattan i mitten på scenen så kan man tala med normal röst och alla kan höra på läktaren. Om nu alla håller tyst på läktaren vilket förmodligen är omöjligt.
Hur bar dom sig åt? Kan vi bygga något liknande idag? Som fortfarande kan användas om 6000 år. Just nu pågår en festival på teatern med musik och teater på kvällarna.
Man kan ana att det är mäktigt…. Kolla här!

 

Efter bad och lunch vid Angistri styrde vi kosan mot Vahti igen. Tacken var att vi skulle gå till Poros idag men det visade sig att Yacht Week med 25 båtar med festande ungdomar skulle dit idag. Då är det bättre att ta Poros en annan dag. Ett tips är att kolla på Yacht Weeks hemsida för att kolla rutterna. Klicka här!
Kul att man lockar ungdomar till båtlivet men det kan ibland vara lite drygt att ligga inklämd bland 25 båtar med festande ungdomar. Det märks att man inte är 20 år längre. För några år sedan hade man velat vara med....
Vi fick en härlig vind mot Vahti. Kanske lite för härlig. 10-12 m/sek innebär att My Elfri broachar och vi var tvingade att reva genoan. Då flög hon fram utan att Annette såg skräckslagen ut.
I hamnen mötte för kompis, hamnkilen oss med glada tillrop. Han fixade el och hamnavgift. Elen kostade 1.80 € och platsen 1.70 €. Tufft….
Vi hade spanat in en liten krog som hade sin servering på piren som stack rakt ut i hamnen. Tyckte synd om dom för dom hade i inga gäster. En god regel är ju att man skall gå till en restaurang där det är folk för då är den bra. Men vi tyckte synd om ägarna som inte hade något att göra. Ägaren heter Jimmy, är fiskare och driver restaurangen med sin familj. Helt ok mat och trevliga människor.
Dessutom satt man helt magiskt på piren och hade koll på livet i hamnen.

Sketvarmt även idag. Men varför klaga??? Det är ju därför vi är här. Sol, hav värme, mat, vin etc….
Det blev en tur till supermarket, vilket mer liknade en plundrad pressbyrå i Kabul. Tomt på hyllorna. Dock fanns det tonic, potatis och tomater.
Passade även på att laga utombordaren som tappat lite skruvar under säsongen.
Nej nu ville vi ut.... Det fläktade lite i hamnen så kanske, kanske blev det lite segling. Men nej. Spegelblankt hav igen. Vi gick mot Angistri Bay på sydvästra delen av ön. När vi hade 1 NM kvar så plötsligt kommer vinden med 6-7 m/sek. Vi ankrade upp och hade en underbar dag i viken….
Bland annat blev det sill och Snälleröds till lunch och massor med bad….

Idag var planen att gå igenom kanalen och sen till Nea Epidavros. En lång tur på ca 60 NM.
Vi gick upp kl 6 och satte kurs mot kanalen. Jag tjatar om det, men känslan man har när man sitter med en kopp kaffe och se solen gå upp är något man vill ha med sig i november när det är mörkt och kallt.
Samma läge i dag med helt spegelblankt hav så seglen fick vila även idag. Meditativt att sitta och småsnacka på fördäck….
Framme vid kanalen fick vi instruktioner om att vänta tillsammans med ett gäng andra båtar tills vi fick klartecken. Det tog ca en halvtimme.
Man betalar avgifterna i den östra ändan av kanalen så vi la till där och knallade upp i tornet. Förra resan kostade 185 € och nu kostade den 140 €. Ja dessa goa greker….
Väl igenom och hade betalt trodde vi för ett ögonblick att vi skulle få segla. Vinden var en halvvind på 6 m/sek och seglen for upp i ett huj. När väl seglen var ute dog vinden igen. På med pentan igen…
Innan vi rundade udden på Peloponnesos så hittade vi en fantastisk vik. Det gäller att glida fram nära land för att hitta pärlorna. Så djupt att vi kunde ankra väldigt nära land och vi simmade iland och njöt. Klart vatten och fräckt att lägga sig på dom varma stenarna på stranden. Det betalar man annars mycket pengar för när man går på spa.
Vi hade bokat plats med el och vatten hos hamnkillen i Nea Epidavros men väl där så slog han ut med armarna att hamnen var full. Kändes ganska meningslöst att boka…
Istället gick vi till Korfos där vi alltid är välkomna….

Morgon i Navpaktos. Kompakt varmt. Trots det hade vi sovit bra. Förmodligen hade den knappa nattvinden sökt sig ner i hytten via vindseglet.
Lite snabbt inköp av lite matvaror men framför allt is. Både i kuber och i frusna mineralvattenflaskor. Dom är helt perfekta att sänka temperaturen i kylboxen. Inte alla säljer sådana men alla borde. Det är nästan som ett Kinder-ägg. Dock bara två ”överraskningar”. Först kyler den och sen kan den drickas upp.
Annette fixade två kaffe freddo to go. Sen stack vi. Naturligtvis blåste det ingenting när vi kom utanför hamnen så vi fick hålla tillgodo med fartvinden istället för att ”kyla” oss. Vi planerade att gå till Galaxidi idag och det blev en skön dag trots utebliven segling. Vinden var 0 och havet låg som en spegel. Det blev massor med badstopp i värmen. Lite oroväckande så mullrade åskan hela tiden inne över land. Vid bergen i norr var det verkligen mörkt. Någon typ av skitväder kommer nog med all säkerhet.
Vi kom på att vi konstigt nog inte käkat någon glass på hela tiden så det var verkligen dags nu när vi kom i hamn. Det var tryckande varmt och ovädret närmade sig säkert.
Naturligtvis hade vi för brått och valde fel glasställe. Ingen hemmagjord som vi fantiserat om. Men, den fick duga.
Tillbaka i båten igen och folk började oroa sig för sina förtöjningar för dom hade samma aningar som vi angående vädret. Mycket riktigt, i samma stund som vi kom ombord tog vinden i ordentligt. Vi kände oss ganska lugna då vi nu som alltid lägger ut så mycket ankarkätting som det är möjligt. Om det hade gått så hade jag lagt ankaret i land på andra sidan. Men vi låg som en smäck. Nu väntade vi bara på regn och åska….
Men den kom "tyvärr" inte utan vi såg bara blixtarna och hörde mullret över havet och bergen.
Vinden avtog och det var fortfarande olidligt varmt så vi bara slappade på däck tills solen gick ner. Fortfarande jobbigt varmt men vi var tvungna att få mat. Grillad tonfisk på den vi tror är den bästa restaurangen i hamnen.
Kvällen avslutades med en kall gin & tonic ombord som en god tradition...

Härligt att bara stanna och ta sig ett dopp...

Återigen väcks jag av skrammel med vattenpåfyllningsarbete. Helt otroligt vad tjejerna levererar. Lite frukost och sen var det till att bära väskor för tjejerna. Taxin som hotellet lovade skicka kom inte men det löste gänget genom att förhandla fram ett bättre pris med en lokal taxi. Klart förväntansfulla passagerare vinkade glatt hejdå.
Vi la ut direkt och styrde kosan mot Korintviken. Svag vind men ok att segla i till en början men efter någon timme spegelblankt. Min teori att det skulle börja blåsa västlig vid klockan 13 kom på skam när det fortfarande var bleke så vi fick tuffa på med Pentan. Men plötsligt efter lunch fläktade det till och vi fick en läns mot Patrasbron. Klockan blev runt 20 innan vi passerade bron. Tog in seglen och körde den sista biten för motor. Bra att ladda batterierna lite extra då vi vet att Navpaktos, som vi nu beslutat oss gå till inte erbjuder denna facilitet.
Det finns egentligen bara 2 platser i den lilla hamnen där vi kan lägga till. Dels på den som vi kallar stadskajen. En kaj som förmodligen används av lite större båtar som kommer på besök. Dels är det en plats som ligger granne med portpolisens rib-båt. Dock får man passa sig då det ligger ett stenblock längst in så man får ligga med långa tampar. Här tycker vi man ligger bäst då man har hela stadens skådespel framför sig. Platsen vid sidan om fick vi reda på idag att där ligger en stor sten som fransmannen som låg där idag hade fått bottenkänning på. På stadskajen sitter man själv mitt i röran. Inte lika kul. Men det funkar…
Mycket folk i rörelse idag och man är lite av en attraktion när man kommer in med en stor segelbåt i en liten fiskehamn. Skönt att det är lugnt vatten i hamnen och att vi har bogpropeller så vi kan manövrera. Det blev rätt sent innan vi duschat och fått vår ankargrogg men vi ville ju ha något att äta även idag. När vi begrundat menyn på en av torgets restauranger så slog vi båda ihop menypärmarna samtidigt och tittade på varandra. Nej vi vill ha något annat käk ikväll. Var man än är så är menyerna väldigt lika och även om maten är god så är det gott med lite omväxling. Det blev chicken-wings från Goodys, en Mc Donald liknande restaurang på torget. Tog vingarna med oss på båten och satt där och knaprade och kollade på folklivet….
Ganska trötta efter 55 NM på havet denna dag...

Morgonen inleddes med att det hördes ljud från aktern och landgången. Det var töserna som kvällen innan blev beordrade att fylla på vatten. Deras evinnerligande okynnesduschande tömde snabbt våra tankar och man vet ju aldrig när nytt tillfälle ges att fylla på. Härligt med disciplinerad besättning. Inte helt vanligt på My Elfri.
Frukost och därefter ville Elin vara kapten och lägga ut. Hon gjorde även två perfekta tilläggningar. En ny hamnkapten var på plats och hejade på Elin. Gårdagens hamnkapten var väl hemma och packade. Vi hade ju blivit sådana kompisar så han ville väl följa med oss på vår segling. Dock dök han inte upp utan vi stävade ut ur hamnen utan att säga hej...
Det hade varnats för thunderstorms idag och mörka moln runt oss oroade lite. Men vi luffade söderut längs Kefalonias östkust och passerade staden Poros när sakta vinden återkom. Vid sydspetsen fick vi riktigt fin vind och vi bestämde oss för att gå direkt till Agios Nikolaos på Zakynthos. Dit skulle töserna anlända på morgonen därpå med färja från Pesada på Kefelonia. Taxi var beställd och vi kan lika gärna ligga där över natten som i Pesada.
En härlig segling där töserna satt i lovart med benen över relingen med varsin kall dricka och njöt.
Väl i hamn möttes vi av en ny kompis. Kostas. Han tog emot oss och förklarade att han ägde hela hamnen och han var mycket glad att just vi kom till hans hamn. Vi låg vid piren men skulle senare ledsagas av vår nye kompis till en plats med både el och vatten. Tjejerna tog en turbåt till dom blå grottorna som låg i anslutning till hamnen. Ett tiotal glass-bottombåtar låg i viken så visst var det en stor turistattraktion att titta på grottorna. Tre glada och nöjda jäntor kom tillbaka efter både bad och grottsimning.
Tyckte det tog lite lång tid innan Kostas återkom så jag passade på att spendera 1.97 € på hamnavgiften hos Portpolice. Men helt plötsligt stod Kostas ombord och ville lotsa oss till vår plats. Enastående service…
Vi blev placerade utanpå familjens Blue Cavebåt. Sladdar drogs från land och vipas hade vi el ombord. Det kändes som om vi låg lite provisoriskt men när Kostas vinkade in 2 Lagoon 450 som han tyckte skulle ligga hos oss blev jag riktigt orolig. Hur tänker karln? Dock hade kaptenerna på katamaranerna bättre omdöme än Kostas så dom la sig på piren istället. Men en grek som vill tjäna pengar ser inga problem, bara möjligheter.
Det blev en del bad i viken i kristallklart vatten och sen middag på stranden. Magiskt…
Det blev även lite förmaningstal till töserna som skall bege sig till Laganas imorgon. Tror dom lyssnade men inget jag sätter pengar på…..

 

Vi gick från Fiskardo vid 9 och då cirklade redan båtar i hamnen som ville in. Vår premiumplats blev upptagen så snart vårt ankare var ur vattnet kan man ana. Och samma visa idag. Folk skriker på varandra och alla skall in till varje pris. Nej, Fiskardo går bort då det är lite för mycket. Av allt…..

Planen var att gå till Assos. En liten by med en välbesökt, fin strand som Annette läst om. Visst var den fin men fullknökad av busslaster med folk och boende i byn. När vi anlände kom även badbåt och la till och 100 nya personer fyllde på stranden.
Nej, vi ville inte ligga här så vi gick ur viken igen och hittade istället en helt egen strand. Insprängd i berget så ända sättet att komma dit var med båt om man nu inte valde att klättra ner från dom stupande bergsväggarna som säkert var minst 50 meter höga. Vilken känsla att ligga helt själv för ankare och men kunde se botten på 10 meters djup i kristallklart vatten. Tanken var nu att gå längs Kefalonias västkust och sen hitta lämplig hamn framåt kvällen. Lite planering trots allt då tjejerna skall ta båten från Kefalonia på torsdag morgon till Zakynthos. Men, det hade börjat blåsa upp och vi hade vind och stora vågor rakt i nosen. Nya beslut och vi vände istället helt om och fortsatte norrut. Valet stod mellan Eufemia på Kefalonia, där vi varit i förrgår eller gå till Frikes på Itaka.
Tjejerna ville att vi gick till Eufemia och så fick det bli.
Skön segling tyckte skepparen men alla höll inte riktigt med. Lite bad- och lunch stopp på vägen och vi hade en skön dag.
Framme i hamnen gjorde vi som vi gjort dom gånger vi varit där. Kört in, hittat en plats, droppat ankaret och backat till. Eller rättare sagt. Vi blev stoppade av en galen hamnkapten som undrade vad vi höll på med. Man skulle anropa kanal 74 på whf och därefter få instruktioner. Ovanligt att han var så aggressiv då vi alltid blivit väl mottagna här. Efter lite ordväxling gjordes dealen att om han pratade artigt med oss så skulle vi vara artiga mot honom. Han lugnade sig något och for iväg i sin dinge. Elin fick passa whf och vi cirklade runt och väntade på instruktioner. En stor eskader var i hamnen så det var inte konstigt att hamnkaptenen var uppkörd. Han var nog inte van att stressa upp sig. Plötsligt meddelar Elin från radionhytten att vi var välkomna in vid den yttre piren. Först i mottagningskommittén står vår käre hamnkapten och ler sitt allra vänligaste leende. Tydligt ångestfylld för hans utbrott. Han tyckte att allt vi gjorde var toppen när vi la till och han bad om ursäkt för sitt sätt innan. Lite ovanligt men kul. Vi fick till och med hjälp att koppla elen. Och faktiskt fixade han även vår elkabel som varje dag trasslar ihop sig själv i stuvfacket. Mycket märkligt att man kan vara hur noga som helst när man rullar ihop den men när man tar upp den är den full av knutor och trassel. 

Helt galet ställe detta. När hamnen är full och då menar jag verkligen full kommer ytterligare 2 st 50 meter långa, blåa motoryachter in i hamnen. Och på något vis får även dom plats. Helt sjukt. Tog en promenad medan tjejerna slappade på däck och grejade med sin stora melondrink. Träffade då på en Port-police och frågade honom hur man organiserar och styr uppe en sån här hamn. Den organiserar sig själv och på något sätt får alla plats, fick jag till svar och det stämmer nog. Har man varit i Hydra och trott att man upplevt allt så kan jag meddela att det finns mer. Att så många svordomar på många olika språk flyger i luften är rätt imponerande. En av glosorna är ganska internationellt. Nämligen idiot används av alla nationaliteter och alla förstår vad man menar. Visst är det bra med förståelse över gränser.
Middag på en typisk turistfälla som just denna kväll hade grekisk afton. Innebär att ett tvåmansband står och spelar grekisk musik, alldeles för högt för att vara mysig eller underhållande. När det dessutom ur mörkret kommer två utklädda kvinnor i grekisk daladräkt och bjuder upp till dans är måttet rågat. Dansar med men det känns minst sagt obekvämt. Grekisk dans är inte bra om man har problem med menisker och korsband. Drog ner dansen till ett minimum och återgick ganska snart till vårt bord där det fortfarande fanns vitt, kallt vin.
Annette och jag gick tillbaka till båten och strax därefter dök Elin upp. Emelie och Rebecka fastnade på en uteservering och njöt av kvällen.
Eftersom vi fick en så bra plats var det helt ok att kolla in det myllrande livet från sittbrunnen….

Lite firande också att Elin hade namnsdag idag. Johanna….
Annette fixade en stor melondrink för att kyla av töserna.

Jag hade på känn att efter vår P-W så var det dags att åka norrut mot Fiskardo. En tur på dryg 10 NM. Fiskardo är som östkustens Sandhamn, västkustens Smögen och Skånes Båstad. Det är inte att bara drälla in när man tycker utan man för komma i tid om man vill ha en juste plats.
Vi hade grym tur när vi stävade in tillsammans med ett antal båtar vid lunchtid. Elin fick kontakt med några gubbar på kajen på premiumbryggan där alla vill ligga. En liten udda plats i en hörna med granne med en glad fiskargubbe och en grynna som vi skulle hålla oss ifrån. Vi skickade ner Elin med cyklop som kollade djupet och sen la vi oss klockrent mitt i ett café. Kul att se alla snopna miner när vi klapp denna plats framför ögonen på dom.
Fiskargubben erbjöd oss att köpa hummer. Vi nappade och köpte en. Töserna vägrade och vi ville inte övertala dom. Ombord fick vi en levande hummer som tyckte livet i en plastpåse inte kände värdigt. Inget emot Annettes kokande vatten i köket som väntade.
En sanslöst god lunch…

Mötte upp Rebecka, Emelie och Elin på flygplatsen. Kul att träffa vitingarna. Efter lite sangria (?) på My Elfri och ett dopp för töserna så blev det middag på stan. Lite slitna och för ovanlighetens skull orkade inte Elin äta upp sin mat. Fixade doggy-bag vilket dock inte uppskattades fullt ut.
Morgonen var varm så alla ville ut på sjön snabbt. Det blev frukost ombord och vi styrde norrut mot Kefalonia. Målet för dagen var Eufemia, en hamn som vi gilla och varit i några gånger. Vi hade även planerat ett badstopp på Sami Beach på vägen. Ankrade upp utanför bojarna och bara mös. Tjejerna skulle ta dingen in på Mojitobaren i land när en skallig grek dök upp på en waverunner och började skälla. Vi borde veta att man skall ligga 200 meter utanför bojarna, tyckte han. Vi skulle flytta oss omgående eller så skickade han coastguard på oss. Han var klart aggressiv och lugna jag gick från en resonabel skåning till en provocerad skåning. Bad honom fara åt h….e och ta sin lilla vattenmoppe och åka hem till mamma. Han gav sig inte… Inte jag heller…. Han tyckte det är för jävligt att vi kommer hit och hyr båtar och skiter i regler. Som om greker tycker regler är viktigt. Skålade med honom med ett gott vitt vin från Naxos och han svor och  for spottande iväg. Inte vanligt med otrevliga greker. Den första tror jag faktiskt....

Dock kroknade jag så vi la oss en bit utanför bojarna. Dock bara 190 meter. Jag vann, typ :-)
Efter att töserna kom tillbaka efter en osäker dingetur gick vi in till Eufemia. Det hade blåst upp och när vi kom in i hamnen blåste den 13 sek/m rakt i sida. Många båtar låg och snurrade och väntade på att det skulle lugna sig. I
Inte vi….
Vi droppade ankaret och gled rakt in på vår plats och vår italienske granne gratulerade Annette för kvällens snyggaste tilläggning.
Snorvarmt när vi tog ankarouzon och vi bara väntade in att solen skulle droppa ner bakom bergen. Tack och lov att det fortfarande blåste friskt.
Middag på kajen och sen en G&T för kapten och sen gonatt….

Skönt att vi kom igång tidigt med att fixa med båten för det blev fort varmt, väldigt varmt. Efter en klart försenad frukost med blodsockerfall som följd kom vi på idéen att hyra en bil för att kolla lite närmare på ön. En cool jeep skulle vara kul och med den för ögonen gav vi oss ut på biljakt. Lättare sagt än gjort. Nästan alla bilar var uthyrda utom en. En Hyundai Gets. Inte speciellt cool men den får duga för dagen.
Det blev en sväng längs den östra kusten. Därefter tog vi en sväng till Laganas för att kolla var töserna skulle bo efter avmönstringen från My Elfri på torsdag. Det var klart intressant besök. Eller kanske inte ändå. Det fanns ingen person över 25 år och vi uppfattades som reliker från en annan tid…. Folk tittade på oss med misstänksam blick. Var vi från Hem & Skola eller från polisen, kanske?
Samma känsla som om våra föräldrar spatserade in på Hotell 33 när det begav sig för många år sedan.
Nej, nu är det tid att ta ett bad och kyla ner sig innan kidsen skall hämtas..

Idag är tanken att vi skall gå hela vägen till Zakynthos. En sträcka på nästan 60 NM eller drygt 11 mil. Sträckan började som igår. Helt kav lugnt och vi stävade sakta fram medan frukosten avnjöts. Passerade den stora bron vid Patras och vi kände att det sakta började lufta lite igen. Efter ytterligare en stund styrde vi söderut mot Zakynthos och då hade vi fått en härlig bog på 6-8 m/sek. Jämn fin vind gjorde att eftermiddagen bjöd på fin segling i god fart mot målet i Zakynthos. Åtminstone nästan. Vi valde fart istället för höjd så vi var tvungna att slå vid Killini. Där fick vi rak motsjö och vinden friskade i till drygt 10 m/sek.
Nu var det inte lika kul längre så det blev motor och sprayhood upp som gällde.
Vi hade gjort upp med hamnkaptenen att vi skulle komma mellan 19 och 20 så det kändes skönt att vi skulle vara garanterade plats när vi kom. Klockan var 20.05 så vi var i tid. Trodde vi…. När vi kallade upp hamnkaptenen förklarade han att vi var sena och vår plats hade gått förlorad. Inte typiskt greker att hålla tider precis men det är kanske skillnad på vem som är sen. Hur som helst blev vi anvisade en plats bakom en annan segelbåt och framför en stor katamaran i en hörna av marinan. Det blev till att fickparkera på ett nytt sätt vi inte testat innan men det gick riktigt bra.
Trötta på att vara ombord gick vi på stan och fick något till livs. Det blev en typisk Souvlakibar men mycket god och prisvärd mat…. 

Efter en härlig morgonpromenad på 6 km kastade vi loss. Ankarspelet funkade kanon vilket kändes riktigt bra. Härligt att Navigare har ett bra nätverk med servicekillar lite överallt.
Det började bli för varmt i land så det fick bli frukost på väg. Vi hade inte bestämt oss hur långt vi skulle gå idag. Beslut skulle tas efterhand…..
Det blev några badstopp på ett spegelblankt hav. Helt otroligt vad tyst det var när man ligger still på ett platt vatten långt ute till havs. Så tyst att det nästan slår lock för öronen. ??? Förmodligen har man aldrig riktigt tyst omkring sig vilket i sig är ganska kusligt egentligen.
Efter ett öråd på fördäck togs beslut att det fick bli Nafpaktos. En fräck liten hamn med plats för 3-4 båtar.
Vi har varit här även förra året och gillade staden. Liten men livlig stad med en härlig atmosfär.. 

Sakta men säkert lunkade det på mot Galaxidi dit vi beslutat gå. En skön dag men tyvärr utan vind. Men vad gör det? Först stöter vi på (i dubbel bemärkelse) en stor sköldpadda. Han låg och plaskade i det varma vattnet och vi vände om för att kolla. Då simmar han eller kanske är en hon, baklänges och rakt på vårt skrov. Hamnar upp och ner och spottar och hostar i ren förskräckelse. Sakta men säkert får han kontroll igen och ligger och guppar igen. Osäker på om den bara njöt i sommarvärmen eller om den var sjuk. Svårt att veta men vi kan bara hoppas på det första.
Strax därefter kommer två stora stim delfiner ifatt oss. Mellan 20-30 stycken. Dom simmar 50 meter bort och det verkar som om dom är ute och övningssimmar med sina små kalvar. Dom var inte intresserade av oss så vi antog att det handlade om barnuppfostran istället för lek.
Väl i hamn i Galaxidi visade det sig att ankarspelet inte fungerade. Vi kunde inte sänka ankaret men det funkade att dra upp det. Så Annette lossade kättingen med handtaget så kättingen kunde löpa fritt. Därefter kunde vi stäcka kättingen och vi låg perfekt. Kul att se att även och det blir lite strul så stressar vi inte till det. Vi har sakta men säkert lärt oss att hantera situationer som dyker upp. Dock vill vi inte ha en trasig ankarvinsch så det blev till att ringa Navigare. Babis lovade lösa detta och mycket riktigt kom en go gubbe vid namn Nicola för att lösa våra problem. En riktig mekaniker in i märgen. Inte solbränd utan mer sotbränd med ett stort vitt leende. Han har säkert järnfilsspån till sin gröt på morgonen och tvättar sig i diesel…..
Efter lite stånkande och stönande så hade han löst problemet och bad om ursäkt att vår semester blev störd. Inga problem om man kan få hjälp på detta sätt.
En mycket varm kväll så efter middagen efter 22 blev det att ligga och flämta i sittbrunnen och kolla på folk i hamnen. Alltid kul…

Beslut togs att vi skulle gå kl 6 och så blev det. Sakta började det ljusna men de blev till att gå för lanternor en halvtimme för att inte bryta mot regelverket. Som i och för sig inte verkade gälla grekiska fiskare för dom körde svart. Annette fixade varsin kopp kaffe och så tuffade vi sakta mot soluppgången. Magiskt att sitta tyst med den man valt att leva sitt liv med och se naturen köra sin show och bara njuta. Och dessutom med en kopp Zoegas i handen. Vad kan man mer begära?
Som en glödande komet kom solen upp bakom Atens berg och himlen praktisk taget exploderade i orange och guld. Coolt… Och man känner en viss ödmjukhet. Och tacksamhet.
Sakta men säkert närmade vi nu oss östra mynningen av kanalen där man betalar avgift och stämplar in sina papper. Man behöver egentligen inte ropa upp kontrolltornet via WHF men har jag nu lagt pengar på whf-kursen så skall jag få användning av den. Vi fick tillstånd att lägga till vid kajen och jag traskade upp till kontoret. 1732 kr kostade kalaset. Enkel resa. Nu var man inte riktigt lika ödmjuk och tacksam. Men det kostar att ligga på topp och att åka igenom världens dyraste kanal. Priset hade gått upp 20 % men grekerna behöver all hjälp dom kan få så…
Tillbaka i båten blev vi direkt uppkallade att passera omedelbart. Normalt sett och vad man läst så kan man få bli liggande i 3-4 timmar för att få passera. Men idag har vi tur. I alla fall just nu.
En tänkvärd resa genom kanalen med vetskapen om att 6000 slavar stått för jobbet och grävt kanalen för hand. Åtminstone till en början. Kanalbygget påbörjades år 67 e Kristus och invigdes 1893. Och så är vi upprörda att tunneln i Hallandsåsen är försenat.
Väl igenom fick vi som planerat vinden rakt i snudan så det blev till att kryssa. En fin vind på 6-7 m/sek höll sig i några timmar innan den dog ut helt. Det blev till att sitta på däck och njuta med ett glas vitt i brassestolen.
Kom där på att vi måste investera i en ytterligare fjärrkontroll. Det skulle vara bra att kunna justera kursen på autopiloten från stolen på fördäck….

Återigen sovit oförskämt gott. Svalt och härligt i hytten även utan fläkten. Klart ovanligt….
Efter ett snack med våra franska vänner i båten vid sidan av oss fick vi besked om att kanalen är stäng idag, tisdag och att det dessutom skulle bli dåligt väder idag. Inget våra väderappar sa något om. Men vi tog ändå beslut om att ligga kvar i Kofofos och sticka till kanalen tidigt imorgon istället. Härligt att bara skrota och kolla in den lilla byn. Blev ett strandbesök på förmiddagen och en power-walk på eftermiddagen. Mycket riktigt kom det så lite oväder. Blåst och även regn överraskade oss så det fick bli en timmes tupplur i båten. Lite ovanligt att höra regndroppar här nere. Tror aldrig vi varit med om detta i juli.
En sen middag där vi hade lite otur när vi valde. Det blev en förrätt och tre huvudrätter. Varav en av huvudrätterna var för två personer. Kyparen flinade åt vårt misstag men rättade inte till oss utan bara kallade beställningen för food-festival....
Sakta men säkert insåg vi vårt misstag. Mastigt även för två skåningar…

En lång promenad fick inleda dagen i Vahti. Klockan hann bli ganska mycket innan vi kom iväg då vi för ovanlighetens skull sovit mycket bra trots att det är mitt i juli. Oftast är det nästan lika varmt på natten som på dagen. Det kanske är vår nya vindfälla eller bara att vi är trötta som kan förklara vår goda nattsömn.
Frukost och bad från båten en bit ut i viken och sedan blev det en kryss mot Korfos. En hamn vi varit i tidigare och den ligger bra till som sista hamn innan vi går igenom Korintkanalen imorgon. Vinden dog efter ett par timmar så det blev motorgång. Vi gick i ett par knops fart och bara njöt. Lite badstopp på vägen…
Väl i Korfos blev vi invinkade och restaurangägare som absolut vill ha just oss som sina gäster ikväll. Och på frågan om han hade el så var det självklart att vi fick el då detta var dagens snyggaste tilläggning. Han hade förmodligen bara sett vår men vi sträckte på oss ändå….
Det blev landgångsdrinkar i restaurangen och vid kontrollmätning låg vår landgång 75 cm från vårt bord. Premiumläge….
En hygglig middag efter att ha suttit i brassestolarna och snackat skit några timmar och därefter gonatt för idag….

Ja, Mamma. Jag har mössa när solen blir för stark....

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst.Vi invigde igår kväll vår nya klimatsmarta aircondition. Ett segel som leder in luften i hytten. Oavsett från vilket håll det blåser. Smart och enkelt…. 
Och det funkar....

Planen var att idag gå till Korfos via badviken på Angistri. En härlig kryss norrut från Poros. Lite väl härlig då Annette surnade till då frukosten blåste av båten. Efter blodsockerhöjande åtgärder tyckte även Annette det var underbar segling. Lunch och bad vid Angistri. Invigde semestern med en tupplur efter lunchen. Härligt att bara slappa och finnas till. Simma i det 28 gradiga vattnet och sippa på gott taxfreevin.
Det blev inte Korfos idag utan vi gick söderut till Vahti som Jonas och Mia rekommenderat. Efter 3 försök med dåligt ankarfäste låg vi dock ok. En mysig liten hamn där vi var enda båten en god stund innan det till slut kom en till. Lite konstigt då detta var en kanonhamn med både vatten och el. God mat på kajen och VM-final på TV kändes helt ok…. 

Väl i marinan så visade det sig att MyElfri var klar att checka in.
Tyvärr blev det inte den snabba avgång vi hoppats på. Den förbeställda maten hade inte kommit. Och den förra chartergästen haft en grym otur då det måste ha brunnit på skärbrädan eller rättare sagt båda. Sumpig dinge som någon bundit upp i bommen och såg ut som en förbrukad piñata efter en tequilafiesta. Inga glas och en hel del annat som inte stämde med checklistan gjorde att vi inte kom iväg förrän vid 17-tiden.
Men… När vi väl kom iväg så hade vi en otroligt mysig kväll mot Poros. Solen gick ner i väster och månen gick upp i öster. Till en början en härlig bidevind på 7 m/sek därefter 0 m/sek och en timme senare 7 m igen. Då var det mörkt så då tuffade vi för maskin till Poros dit vi kom kl 01:00. Inte lönt att lägga sig hos Mike utan vi fick gå vidare till flytbryggan och ligga utanpå ett engelskt par som var ute med sina barnbarn. Dom ville uppleva Poros nattliv i fyra nätter. Barnbarnen alltså... Farfar ville helst gå och lägga sig men sippade på sitt kvällste och väntade på sina barnbarn. Passade bra att han var vaken när vi kom inkvistande i marinan så vi fick lite hjälp i denna sena timme. Efter en härlig natts sömn gjorde vi Poros med en liten shoppingtur. Det blev bla levande växter till vår kryddträdgård ombord. Mynta och Basilika vill vi inte vara utan….

Klockan ringde nästan som om det var jobb på gång. Men ändå inte… Vi hade faktiskt lite sovmorgon om vi jämför med tidigare resor då planet gick kl 6 från Köpenhamn och idag kl 8:30, känns lite mer humant.
Elin och Elias hade godheten att köra oss till Kastrup eller rättare sagt så körde jag och ungdomarna sov i baksätet. Motivationen att stiga upp för dom var att dom kunde åka till Metro i Köpenhamn. Ett stort varuhus avsett för företag som öppnar kl 6 även på lördagar. Vet inte riktigt vad som var grejen. Att dom skulle köpa tvättmedel i storpack eller var det kanske några danska öl eller Breezer som hägrade vill jag inte veta….
Allt flöt på som tusan på Kastrup. Som nybliven Silvermedlem på SAS fick man incheck bland dom coola på Businessdisken, Fast-track i säkerhetskontrollen och dessutom tillträde till det heligaste, SAS Business lounge.
Anledningen att jag blivit silverräv på SAS är att SAS har ändrat sina kriterier för att kvalificera sig till dessa förmåner. Bara att åka några gånger till Stockholm sen är du med i matchen. J. Så gör nog alla flygbolag i kris för att gulla även med oss vanliga resenärer.
Hur som helst blev det en god frukost i loungen där även Timbuktu åt lite flingor nästan tillsammans med oss.

Visst är det väl så att planeringen inför en semester är halva nöjet?
Så är det i alla fall för oss. I flera månader kommer vi osökt eller sökt in på var vi skall gå på nästa segling. Vilka öar och hamnar vi skall besöka osv. Varje gång lovar dessutom vi varandra att vi skall utforska öarna lite mer än vi gjort tidigare. Det finns faktiskt en hel del att se på land också. Tror vi J. Ofta är det ju så varmt i juli så man bara vill kasta loss och lägga sig i någon badvik.
Ett annat mål är också att 50% av hamnarna skall vara nya för oss. Ibland är det tryggt att veta var man hamnar men förbannat kul att få uppleva nya ställen. Förra vändan i Joniska övärlden var det inget problem att nå detta mål då denna del av Grekland var helt nytt för oss.
Planen denna sommar är att passera genom Korintkanalen, ut i Korintviken och vidare ut Joniska åter igen. Detta område gav mersmak. Lite lugnare, lite grönare, lite mer ordning i marinorna och sist men inte minst, lite svalare. Eller rättare sagt inte riktigt så hett som det kan vara i tex Saroniska övärlden. Förra året slog det på ca 5 grader och det gör ganska stor skillnad när man skall försöka sova i en båt som ligger i ett 28 gradigt vattenbad.
Fredag eftermiddag så nu är det färdigjobbat på ett tag. Semester väntar runt hörnet. Härlig känsla. Det kommer bli en intensiv höst så det är bäst att ladda alla batterier nu.
Packningen som jag inte ens börjat med väntar. Segling efter segling har jag kläder med mig hem som inte använts så utmaningen även denna gång är att packa lättare än tidigare. Dock gott om tid då planet inte går på några timmar än….

Härligt att åter vara ombord på Mrs Boss efter vår power-walk.
Det blev till att slappa och hygge oss i solen. Det blåste ganska rejält så beslutet blev att ligga i Palmizana även kommande natt. Även om vi normalt hade stuckit och förmodligen njutit i den friska vinden inkasserade kaptenerna vuxenpoäng genom att tänka på dom i besättningen som inte är helt bekväma när det lutar för mycket.

Middag intogs på den fina krogen Zori i viken ”bakom” ACI Palmizana. Helt fantastisk mat.

Rekommenderas varmt..

Läs mer: www.zori.hr

Även idag vaknade Annette och jag först. Det blåste rejält och regnskurarna avlöste varandra men beslut togs ändå att vi även idag skulle ta en runda på ön.
Laddade med internetpuck och Runkeeper på mobilen gav vi oss iväg. Passerade ett antal trevliga restauranger och hittade sen en stig sim vi följde. Efter några kilometer tog dock denna stig plötsligt slut. Bara sädär…..
Normala människor hade nog fattat läget och bara vänt och utan problem kommit hem igen. Men inte vi. Vi beslutade oss för att fortsätta. Det skulle nog komma en ny stig som vi kunde följa…
Men det gjorde det ju inte såklart. Istället följde vi kusten och hoppade från sten till sten för att sakta ta oss till Marinan, trodde vi. Efter en stund insåg vi att vi inte kunde ta oss fram så här så vi gick rakt upp för berget och på så sätt kunna hitta vår gamla stig igen. Inget lätt projekt dock. Drygt 1 meter hög sly som skulle trampas ner för att ta oss fram. Det tog tre timmar att vandra dom 7 km. Helt sjukt…..

Efter frukost kastade vi loss och planen var att gå mot Hvar.
Vi satte segel i sundet vid Milna och hade sedan en fin bog mot Hvar. Idag var det jag som var skeppare och jag njöt hela dagen. En frisk vind gjorde att vi höll en bra fart och seglade om både en annan Hanse 575, Navigares Grace of Sweden men även andra ”småbåtar”. (dock alla större än My Elfri).
Väl inne i Hvars hamn insåg vi att det skulle bli en gungig natt så vi gick in till Palmizana istället. Här liggen man kanon med bra service.
När vi lagt till så bjöd Mia och Annette på traditionsriktiga sillmackor. Alltid gott…
Efter lunchen så låg vi på däck och bara mös i solen. En härlig dag som avslutades på restaurang Captains Corner. Lite kul att dom öppnade för säsongen just idag. Imponerande grillat kött…
Våra damer i sällskapet tyckte dessutom att servitören var såååå trevlig.

 

Vaknade tidigt så Annette och jag tog en power-walk i omgivningarna. Intressant att se skillnaden mellan Grekland och Kroatien. Man märker tydligt att kroaterna mår bättre än grekerna. Man tar hand om sina hus, renoverar och bygger nytt.
Det blev 5 km på morgonen vilket gjorde att frukosten satt kanon.

Efter någon timmes sömn gick klockradion igång 02.20 och det kändes väldigt tidigt. Kanske bara för att det var väldigt tidigt. Taxin kom som den skulle och kul att träffa våra resekompisar. Alla såg lika trötta ut….
Planet gick i tid och efter drygt två timmars flygning landade vi i Split. En härlig varm morgon mötte oss.
Att utgå ifrån Trogir/Seget är perfekt då det bara är 6 km från flygplatsen. En smidig transfer.
Det blev till att lagra väskorna på basen då vi tidigast kunde få båten kl 13. Dock kunde vi inte låta bli att slå ett öga på Mrs Boss som båten heter innan vi drog in till Trogir.
En mycket tidig lunch med både Slivovitz och gott vin som sedan avslutades med en glass….
Ett gäng åkte tillbaka till marinan för att checka in båten medan ett annat bunkrade mat och dricka för veckan.
Både Jonas och jag var imponerad över båten under incheckningen. Eller det kanske var så att det var jag som var mest fascinerad över alla knappar och automatik. Generator, air-condition, elvinchar och andra detaljer kändes helt rätt att ”välja” till på vår nästa båt….

Vi kastade till slut loss och styrde mot Stomorska. En i vårt tycke en liten pärla. Det blev en härlig seglats och det var såklart gott om plats i hamnen då det är tidigt på säsongen. En fantastiskt god grillad fisk på Restaurang Turanj.
Därefter var alla lagom trötta så det blev gonatt ganska tidigt…..

Äntligen är det dags. Årets första, efterlängtade seglingsäventyr.Vi börjar året med att åka ner till Kroatien för att segla en Hanse 575. Ett monster som vi först stiftade bekantskap med på mässan i Düsseldorf i januari. Det kändes som om den var hur stor som helst och det är den nog också. 17,5 meter lång och 5,20 meter bred. Att skönheten väger runt 20 ton är inte heller att förakta.
Det kändes som om vår lilla My Elfri skulle kunna få plats nere i salongen…
Det är ett glatt gäng från Anderzson of Sweden som skall träffas kl 03,00 imorgon bitti för avfärd mot Kastrup och sedan vidare mot Split.
Just nu är det packning som gäller och det är lite svårare än vanligt då det fortfarande är vår i Kroatien och inte så varmt som vi är vana vid. Det skulle förvåna mig mycket om invägningen av väskorna skulle ske med marginal. Förmodligen böter redan på Kastrup.
Vi får se….