Sammanfattningen av denna, vår 5:te sommar i Grekland klassar vi nog som en höjdare. Att bege sig ut till Joniska öarna var ett bra val. Vi fick väldigt mycket fin segling i jämna friska och ibland hårda vindar. Vi fick i och för sig en hel del svaga vindar också med mycket motor men totalt sätt var själva seglingsupplevelsen bättre här än både i Saroniska, Sporaderna och Cykladerna tycker vi. Öarna var väldigt vackra och mysiga. Otroliga stränder och många fina badvikar. Grekerna är ett vänligt folk men vi kan tycka att man var ännu lite trevligare här ute. Man var ofta intresserad av oss och var vi kom ifrån etc. Lite nytt för oss var att man var bättre på att ta betalt i hamnarna. Bra, för att då fick man också lite service som fler elplatser etc.
Klimatet passade oss också lite bättre. Lite svalare och man kunde sova lite bättre på nätterna.
Korintkanalen är i sig en upplevelse. Detta gigantiska mästerverk som innebär att man slipper runda Peloponnesos. En hel del sjömil att spara. Inte billigt att åka där men ”värt” pengarna. 150 € per passage.
Totalt har vi avverkat 550 sjömil under våra tre veckor och det motsvarar hela 100 mil på landbacken.

Tack du som följt oss under vår resa. Kul att se att det är 350 personer som följt oss med totalt drygt 2000 besök på vår blogg. Kul om våra erfarenheter kan vara till nytta för någon annan.

Lite sjuka är vi nog när vi redan första kvällen i Ystad sitter på balkongen och funderar på nästa segling.

Navigare Necesse Est - att segla är nödvändigt……

När vi kom ner till Grekland för snart tre veckor sedan så kändes det som om vi hade en evighet framför oss. Men nu börjar faktiskt semestern ta slut.
Vi har den tråkigaste sträckan framför oss idag. Dels för att det är sista dan men också för att vi mycket sällan har bra segling från Poros. Antingen rak motvind men mycket vågor emot oss eller dålig vind. Hur skulle det bli idag? Prognosen visade måttliga vindar men vi hoppades att dom som vanlig var fel och att vi skulle få lite mer vind än så. På pappret så riktningen rätt ut. Till en början nordväst och sen nord. Men först ville vi bada och vi la oss i Askeliviken öster om Poros. Det visade sig till ungdomarnas glädje att man kunde åka vattenskidor och ringar. Något vi missat tidigare år så det var kul att hitta ett alternativ till Ryska-viken. Det blev någon timmas badande och åkande för Elin och Elias och därefter gick My Elfri mot Lavrio. Maja skulle komma senare…
Det blev precis som meterologerna förutspådde för en gångs skull. Dåligt med vind och ingen bestämd riktning heller för den delen. Så det blev upp och ner med seglen till matrosernas förtret. Det kunde ju hända att man på så sätt kom i skuggan och inte kunde pressa sista dan.
När vi närmade oss Lavrio så gick vi in i en liten vik (Panormos) som vi många gånger snabbt kört förbi. En vik att lägga på minnet för framtiden. Fungerar säkert som en bra vik vid hårt väder. Det blev några snabba, sista dopp innan vi tuffade in till vår hemmahamn.

Vi hade beslutat oss för att gå vid 8.
Tanken var att vi skulle lägga oss i en vik på södra Egina för frukost och sedan segla ner och lägga oss i ryska-viken och bada på eftermiddagen. Maja släppte sina förtöjningar först och fick elegant upp ankaret. Men My Elfri satt ju för femtioelfte gången fast i en kätting. Men på grund av vår rutin att sno in oss i andras kättingar så är detta sällan ett problem längre. Annette fiskade lite med ankarkroken och vips är vi loss. Vi pep in i Perdika på södravästra Egina för att reka för kommande besök. En liten mysig hamn som vi besökt för flera år sedan vid Owners Cup men glömt av hur den såg ut av någon mystisk anledning.
Det blev ingen badvik utan vi slörade sakta ner mot Poros istället. Ryska-viken är alltid trevlig att ligga i. Mycket att kolla på. Ankartekniker etc. Efter några timmars badande och en inofficiell tävling i kändishoppet så drog vi oss in mot Mikes kaj. Gött att träffa gänget i restaurangen igen. Alltid lika på hugget och serviceminded. Det blev sedan lite slappande på båtarana innan det blev en kanonmiddag hos Mike på Oasis. Alltid bra mat… 
Elin och Elias hade fått in sina sommarlöner på sina konton så efter maten blev det lite shopping för dom...

Det blev en skön promenad även denna morgon. Det blir en varm dag. Igen…
Korfos är en riktigt trevlig liten stad/by. Återigen en massa fina hus som står tomma.
Idag skulle vi äntligen bara ligga och slappa. Vi bestämde oss för viken på Angistris sydvästra spets. Det blev en sådär segling med vind som sakta dog ut så finalen blev med motor.
En helt fantastisk vik. Vi släppte våra ankare på 20 meters djup och vattnet var så klart att man såg alla detaljer på bottnen. Det blev såklart en hel del snorklande...
Efter lunch och rosé drog vi oss sakta till Egina. Dessvärre kom vi in lite sent så vi fick ligga lite konstigt på tvären på en brygga. Men efter en halvtimmas mekande med tampar, båtgrannar, fendrar etc så var vi i princip nöjda. Inget är perfekt dock så Majas besättning fick gå på lina för att komma ombord på en norsk båt för att sen komma ombord på My Elfri och slutligen komma iland.

En sådär middag innan en svettig natt med dålig sömn….

Det blev en del filosoferande i sittbrunnen när vi kom till båten. Nöjd att jag bad djurplågaren dra åt helvete men samtidigt missnöjd att hans kompis lyckades lugna mig. Hade med glädje kastat gubbfan i hamnen.
Men… Kanske lika bra det som hände.
Vi funderade på hur vi skulle göra imorgon. Skall vi ta oss sakta mot kanalen och ta ett par nätter till i Korintviken eller skulle vi satsa på att nå kanalen imorgon, tisdag?
Beslutet blev att vi inte skulle ta något beslut. I alla fall inte nu. Kom i alla fall överens om att sticka tidigt och se hur vädret och våra intentioner blev efterhand.
Vi vaknade vi 6 och solen hade inte stigit upp än även om det sakta ljusnade. Helt lugnt i hamnen och det såg ut att bli en fin dag igen. Den 17:de i ordningen denna semester. Vi la ut så tyst vi kunde så vi inte skulle väcka våra grannar i hamnen.
Vi tuffade sakta ut ur viken och tryckte in autopiloten med kurs på kanalen. Satte oss i sittbrunnen med varsin kopp kaffe och väntade på soluppgången. En helt fantastisk känsla att tuffa över spegelblankt vatten och se solen komma upp bakom bergen. Tror detta är kvalitetstid…
Efter några timmar vaknade Elin och Elias och var hungriga som två fågelungar. Frukost serverades vid 9 och det var fortfarande spegelblankt. Så vi fortsatte mot kanalen. En del badstopp på vägen för det var en fruktansvärt varm dag utan den fläktande vinden. Fartvinden hjälpte inte mycket…
Lunchen bestod av vitlöksfrästa jätteräkor och kallt vitt vin (till dom vuxna). Funkar hur bra som helst på en tisdag.
Vi närmade oss sakta kanalen och det var dags att anropa ”tornet”. Letade i boken efter vilken kanal som gällde och då får jag se att kanalen är stängd för underhåll på tisdagar. Mellan 8.00 – 18.00. Skall vi nu ligga och vänta i 4 timmar för att få komma igenom?  Kontaktade kanalkontrollen på WHF, kanal 11 men fick inget svar. Har dom stängt så in i helsike att ingen ens svarar på WHF? Hittade då ett telefonnummer och ringde upp och fick till min stora glädje veta att kanalen är öppen ändå men att dom inte hört mig på WHF. Testade att kalla upp igen men inser att vår WHF inte fungerar som den skall. Typiskt.
Dock lovade personalen att släppa igenom oss snarast om vi la oss på vänt i hamnbassängen.
Efter en kvart sänkte dom bron och vi fick passera. Återigen en mäktig upplevelse att se detta mästerverk.
Efter kanalen kom vinden tillbaka och det med besked. Vi fick byar på 15 m/sek men i stort en bra segling till den som skulle bli vårt mål, Korfos. Dessutom hade vi kontakt med Maja of Sweden som gick till samma hamn. Skulle bli kul att träffas. Loggen stod nu på 60 NM så det var en lång tur idag. Skönt att få komma iland.
Maja hade kommit i hamn en stund innan oss och dom välkomnade oss på kajen med mooringlinor i högsta hugg. Milou och Stefan firade 25 årig bröllopsdag så det var feststämning ombord. Middag 3 meter från landgången. Hur mysigt och trevligt som helst….

Efter ett besök hos Port-Police blev vi hela 1,8 € fattigare. Mer kostade inte att besöka denna pärla som Navpaktos är. Som vanligt finns det många tappade sugar i staden i form av halvbyggda hus, stängda affärer men även ett övergivet hotell mitt i stan. Annars måste man säga att stan i högsta grad lever. Efter att ha bunkrat lite mat och andra förnödenheter tog jag en sväng till stans fiskaffär. En stor butik men ovanligt mycket att välja på. Normal brukar man kunna köpa en massa småfisk och en och annan bläckfisk. Men här sålde dom både lax, tonfisk och svärdfisk. Och det jag sökte, färska jätteräkor. Kan nog bli en bra lunch….
Vi åt frukost på båten i hamn och märkte att det ganska fort blåste upp. Det var lugnt där vi låg men flaggan på borgen i hamninloppet stod rakt ut. Kändes som att det var tid att gå. Ankaret låg mitt i det trånga inloppet så några misstag hade vi inte råd med. Om något hände skulle vi driva rakt mot piren. Men… Det gick bra även denna gång. En väloljad besättning i dubbel bemärkelse.
När vi kom ut hade vi 11-13 m/sek i nosen så det blev till att kryssa. En härlig segling med revade segel. Efter några slag tröttnade vi så vi beslöt oss för att gå in till Trizonia, där vi varit innan för bad och lunch. Väl i hamn droppade vi ankaret och backade till vid den sjunkna ketchen. Elias vill snorkla och filma med GoPro-kameran.
Vi fick nu besked om att Maja inte kommer gå igenom Korintkanalen. Man hade varnat för hårda vindar så man styrde istället kosan mot Vahti på Methanahalvön. Tråkigt, då vi planerat att ses.
Det blev lunch men vi låg inte bra. Vi hade sidvind som fortfarande låg på ca 12 m/sek och ankaret draggade så det blev en riktig snabblunch. Tog då beslut om att lägga oss långsides på piren istället för att få lite lä. Det blev lättare sagt än gjort. Båten har ju höga fribord som blir till ett stort segel och man driver ganska lätt iväg. Så med lite assistans från en engelsman, bosatt på Bali kom vi tillslut på plats. Engelsmannens stora träskuta låg utanför piren och jag lovade hjälpa honom att komma in bakom piren när vinden lagt sig något. Han låg inte bra med vågorna som slog i sidan på båten men det gick inte att flytta nu. Han fick lägga alla fendrar han hade för att rädda situationen. Kul att snacka med människor man möter. En go kille med sarong och 2 kvinnor och en italiensk man som resesällskap. Dom var ute i tre månader och hade inte varit i hamn på 5 veckor. Legat i vikar hela tiden….
Efter att ha slappat på båten några timmar blev det dags för middag. Den jobbigaste hittills…
Vi har precis beställt och har fått in vårt vin när jag ser en gubbe ta sats och med ett vristskott sparka på en sittande katt. Som naturligtvis flyger iväg med ett vrål. Hans tanke var nog att sparka den i havet. Jag blev helt galen när jag såg detta. Gubben bara flinade åt mig när jag skällde på honom. Det gjorde mig ännu argare. Han satte sig nu vid bordet bakom och fortsatte flina. Jag var nu så arg att jag, om inte hans kompis stoppat mig, kastat i gubben i hamnen. Gubben slutade flina efter hans kompis snackat honom tillrätta men stämningen i restaurangen kom helt av sig. Mitt hjärta slog så det gjorde ont och hade ingen större aptit. Kan bli helt galen av att se någon plåga något annat liv och jag är tacksam att gubbens kompis lugnade situationen. Hade annars utan tvekan tagit ett par dar i buren på en grekisk polisstation för att få hämnas på gubbfan.
Det blev tillslut en trevlig middag och gubbens kompis kom sen över och bad om ursäkt och förklarade att hans kompis hade grava psykiska problem som skulle förklara hans beteende. Kan bara hoppas på att gubben kryar på sig och inte beter sig såhär framöver och att katten inte kom till någon större skada.

Vi vaknade åter till en stilla morgon. Annette och jag steg upp halv 8 och kom överens om att lägga ut. Idag hade vi en lång dag framför oss. Vi skulle gå mot Korintviken och under veckan sammanstråla med Stefan, Milou, Mia och Jonas på Maja of Sweden. Elin och Elias sov gott någon timma till, trots vindstilla fast med långa gamla dyningar. Sakta kom vinden som förväntat och vi kunde segla. Vi puffade fram i 4-6 knop och livet var ganska ok.Vinden kom och gick och som vanligt vred den på alla håll. Dock var humöret på topp och det njöts i fulla drag på däck och i vattnet efter båten.
När vi närmade oss Patras som var vårt mål beslutade vi oss att fortsätta in förbi bron istället och hitta en trevligare hamn än Patras. Sagt och gjort så siktade vi in oss på Navpaktos. En medeltida stad som under 1499 klarade en belägring av den turkiska armén på 30 000 man. Men för oss var det inga problem. Vi la till på stadskajen. Ankaret i ”hamnahollet” och sen backade vi till i den lilla hamnen till stadsbornas stora nyfikenhet. Inte ofta vi är största båten i hamnen men nu fick vi äntligen glänsa. Trappan upp och vi var på närmsta kaféet..
Det är söndag och det är ju grekernas ”night on the town”. Muren runt hamnen var full med folk , alla restaurangerna och kaféerna likaså. Och vi var nog dom enda turisterna i stan. Folk var nyfikna på vad vi var för några och alla var vänliga. En trevlig stämning helt enkelt….Vi gick en runda för att sen landa i sittbrunnen med en sängfösare. Kändes som om vi satt på scenen i en amfiteater. Fast på ett trevligt sätt, typ. Stan somnade inte förrän vid 4 så man undrar lite hur dom som skulle jobba kände sig när dom steg upp.
Om du är i krokarna så missa inte denna hamn. Det är den häftigaste hamn vi varit  i hittills….

En underbar, vindstilla morgon. Natten var riktigt skön. Inte så varmt som det brukar vara. Vi kan nog konstatera att temperaturen över lag ligger 5 grader under än vad vi är vana vid. Dessa grader kan avgöra om det blir en god natts sömn eller ej.
Vi beslöt oss för att ägna morgonen åt Turtle-spotting. Vi startade motorn och gick i en knops fart genom Laganasbukten för att spana efter dessa sköldpaddor. Jag tom hängde i badstegen och släpades som en sonar med cyklop för att få chansen att se någon. Men icke. 2 meter långa armar och en timma senare gav vi upp. Det finns inga sköldpaddor. Vi köper en i tyg på gågatan i Zakynthos istället. Vi fick fin vind och passade på med lite go segling på väg in mot Zakynthos. Idag kommer Elias och Elin är lite konstig. Rastlös och fjompig. Plötslig städar hon hytten. När vi kommer iland erbjuder hon sig dessutom utan vidare att tvätta båten på utsidan. Annette och jag går och badar och förundras över förändringen.
Vi sitter på däck och njuter när IFK Ystads stolthet, Elias Lindborg kliver ur taxin med ett stort leende. Ett glatt återseende och Elin spinner som en katt.
Efter lite softande i sittbrunnen var det dags för en runda på stan. Elin hade för sig att turturduvorna skulle gå på stan för sig själv men Elias var nöjd efter en balja glass på Chill-box efterså det blev bara för Elin att följa med hem till båten.

Idag skulle vi lite längre. Vart hade vi inte bestämt när vi la ut men vi skulle söderut mot Zakynthos. Vi shoppade lite prylar i supermarket och betalade ut oss från marinan. Träffade tom borgmästaren som ville höra vad vi tyckte om hamnen. Dom är på hugget på vissa ställen.
Helt vindstilla när vi gick från Eufemia. Vi hade bra med ankare ute då det kvällen innan blåst 12 m/sek i sidan så vi fick gå ut och lägga om då vi första gången la ut för lite och inte fick fäste. ”Tur” vi hade hela vår kätting nu.
Gled sakta förbi Sami och sedan söderut mot Zakynthos medan vi käkade frukost. Blåste 0 m/sek och havet låg som en spegel. Vackert, visst men kasst om man vill segla. Efter en timme kunde vi sakta skönja lite krusningar på vattnet och efter ytterligare en halvtimme hade vi fin bidevind i 6-7 m mot Blue Caves på Zakynthos nordspets, enligt beslut vid frukostbordet. Därefter skulle vi gå in i Skinari för natten.   
När vi närmade oss dom blå grottorna så hade vi sån fin bog att kapten inte kunde med att avsluta så vi fortsatte förbi grottorna utan någon protesterade. Antagligen för att dom inte hade koll på var vi var. Härligt att sitta på bommen och bara forsa fram. Vad är en blå grotta då värd? Min plan var att vi istället skulle gå till Piratviken. En vik på östkusten på Zakynthos där ett skepp förlist och ligger på stranden. Stranden ligger i en vik med höga bergsväggar runt om och går bara att nå från havet. Förmodligen inget piratskepp utan en vanlig lastbåt som transporterat oliver eller korvar, kanske. Men det låter ju fräckare med ”pirat”.
Vinden vred och avtog helt när vi rundat norrspetsen. Bara långa dyningar från Italien återstod. Typiskt. Jag höll då fortfarande masken när vi körde förbi några grottor och jag fick frågan om det var dessa vi var på väg till. Nej inte än blev svaret. Efter en stund ser vi en vik med vita bergsväggar som skimrar i turkos. Helt fantastiskt ljus. Vi tar oss in och hittar en otrolig vik med kristallklart. Har aldrig sett något liknande så vi ankrar upp och tar oss ett dopp. 12 meter djupt men man ser allt på botten.
Efter doppet så väntar piratviken runt hörnet. Annette och Elin inser att dom är lurade men rätt nöjda ändå. En storslagen vy med samma turkosa vatten. Vi väljer att inte ankra upp utan fortsätta mot Laganas där vi tänker ligga på svaj över natten. Det blev en lång läns med bara genua när nu vinden återkommit. Vid 8 var vi framme i Laganas och Annette bjöd oss på hennes specialrisotto. Kanongott och det enda som störde stämningen var en tysk gubbe som läxade upp sin kvinna. Man hörde tydligt att dom inte var överens. Hon satt nere i båten och han halvstod i sittbrunnen. Skoltyskan kunde i alla fall uppfatta scheize, dummkopf, idiote, verschwinden Om man blundade så kunde man se en gammal svartvit journalfilm av ett brandtal av Hitler. Klart störande men man vill ju inte lägga sig i. Man vet ju vad en tysk kan göra om han blir irriterad.
Han lugnade sig något efterhand så vi kunde trots allt njuta av att ligga i Laganasbukten omgiven av sköldpaddor. Om dom nu ens finns….

.Helt spegelblankt i hamnen på morgonen. Helt magiskt att se den lilla byn vakna. Idag var planen att inte göra mer än att gå ut till Sami Beach och bada hela dagen, för att sen gå in till Eufemia igen. Vår hemmahamn på Kefallonia. 
En resa på 7 NM tur och retur.
Det blev en underbar slappedag i hängmattan med Hänt-Extra som man lätt somnade ifrån lite då och då. Lunch intogs på strandrestaurangen där volymen på musiken sakta höjdes timme för timme. Rätt kul att sitta där och kolla folk. Man kanske blir lite associal med för mycket seglande. Eller så var det bara rätt kul att kolla badturister i allmänhet. Tror att även dom tyckte det är kul att kolla in oss också. Töffar som bor i en segelbåt och kommer in till stranden i en liten gummibåt för att äta och dricka och sen bara försvinna. Lite som i-landsbåtflyktingar.
Det kom ett par fina yachter in i viken för att ankra upp. En som la sig intill oss var My Jo. En 50 meters yacht som dykt upp lite här och där under veckan. Rätt pampig skuta.
Framåt kväll tuffade vi sakta tillbaka till Eufemia.En riktigt skön semesterdag med bara slöande på programmet. 

Ryssen ville åka vid halv 8 och vi ville gå vid 9. Vi enades om kl 9 tillslut.
Problemet, vilket jag förklarade var att det inte var vi som avgjorde när vi skulle gå. Det var killarna i A and A. En australiernare som låg någon båt längre bort hade snackat med besättningen på A and A och fått reda på att dom skulle gå vid 9.30. Trots detta startade ryssarna sin motor prick 9. ”We will try”. Elin som var ute på sin dagliga löprunda och skulle vara tillbaka kl 9 när vi skulle gå. Dessvärre sprang hon lite vilse så hon kom inte förrän tio över. Anledningen att vi skulle gå före ryssen var att han trodde vi hade lagt vårt ankare över hans. Men det hade vi såklart inte. Vi gick ut först som avtalat bara för att konstatera att vi var helt låsta av den stora båtens ankare. Vi gick in och la oss igen. Då stack ryssen. Också för att konstatera att han inte heller kom loss. Men han gav sig inte så lätt. Kapten Stalin härjade med sin besättning så det hördes över hela hamnen medan dom drog och slet i kättingen. Men tillslut gav även dom upp och fick stilla avvakta storebrors avgång. När dom väl petat i sig teet en halvtimma senare kunde vi alla komma loss och ge oss av.
Dagen var tänkt till att segla på östsidan av Ithaka och göra strandhugg i mysiga badvikar. Målet för dagen var inte bestämt. Det blåste en fin vind fick vi när kom ur hamnen och vi fick en underbar bidevind mot nordost. Lite förvånande kom vi ifatt ett antal båtar och körde om dom med besked. Dom var i storlek med vår eller större så kapten var mycket nöjd på My Elfri. Eftersom bla Jonas inte tror mig har vi ett antal bildbevis att anföra. Dock blev vi prydligt omseglade en stund senare av en 50 meter lång, vacker segelbåt. Men det bjöd vi på….
Efter lite bad på vägen hamnade vi tillslut i Eufemia. Hamnen vi besöks tidigare. Bra service, bra mat, bra affärer och ett vettigt pris. 12 – 22 € beroende på om man behöver el och vatten.
Elin gjorde en utmärkt tilläggning och fick stort beröm av hamnkaptenen.

Efter en gungig start på natten blev det en riktig god natt sömn. Lite ”svalare” i natt. Kanske bara 28 grader gjorde att man sov ”hyggligt”. Mer kan man inte begära i Grekland i juli.
Vi tog en liten tur på stan medan Elin eventuellt skulle vakna. Hittade en så smart innovation som frysta mineralvattenflaskor. Hade minst två funktioner. Man fick hjälp med att sänka temperaturen i kylen och så fick man mineralvatten ”på köpet”. Smart tänkt kära greker. Betalar gärna någon € extra för fruset vatten.
Vi valde att lägga ut och ta frukost i någon badvik på vägen. Och ”på vägen” innebär idag att vi skall gå till Fiskado på Kafellonia. Dit måste man gå om man är i krokarna och skall man dit skall man komma i tid. Vad nu det innebär…
Vi valde att runda norra spetsen på Ithaka så snart som möjligt och vid halv två tuffade vi in i Fiskado tillsammans med 5-8 båtar samtidigt. Insåg snart att detta är Joniska havets svar på Hydra. En magnet som oftast innebär krångel att lägga till och dagen efter, krångel att ta sig ut. Mycket riktigt var det som hajar som cirklade efter sitt offer, höll vi seglare på att leta plats. Vem skulle lämna och vem skulle kunna hinna att ta platsen? Sjukt….
Det gäller att vara fräck och vi hittade en liten glipa mellan två båtar som vi anade att vi kunde trycka oss in emellan och släppte ankaret. Samtidigt som man släppte det insåg man att man satte insatsen till ett helvete imorgon. Men, tomorrow is another day, typ.
Vi backade sakta in i glipan mellan två båtar och det såg bra ut. Ända tills glipan plötsligt krympte dramatiskt när vi närmade oss. Det visade sig då att en annan båt fått samma idé men på andra sidan den ena båten så det blev en slags drag/tryckkamp om vem som skulle komma in först. Vi vann, typ. Dock med en knäckt mantågstötta men vi vann. Det blev dessutom en glad överraskning att en av våra grannar var dom ryska elingenjörerna från Vahti. Vad skall dom hitta på ikväll. Ta fram ett eget privat Ignalina ur packningen för att få ström? Nej dom gjorde som förra kvällen Deala med en krog för att få ström. Vi hängde på upplägget då vi klarade oss med vad båtens sladdar hade att erbjuda. Smarta, försigkomna ryssar….
Det visade sig att det var mycket sten vi kajen så vi fick lägga vår båt 3-4 meter från kajen och använda deras båt som landgång. Elin konstaterade att även deras båt låg med sitt roder, bara en decimeter från stenarna. Då rycker ryssen på axlarna och utbrister. I dont give a fuck. Insurance you know….
Det visade sig att det var en fantastisk mysig stad med en hel del stjärnglans. Tom Hanks, Bruce Springsteen, Madonna med flera återkommer tydligen då och då hit och Bill Gates lär visst ha ett hus i krokarna. Inte för vi såg några stjärnor förutom det underbara gänget från Malmö/Höllviken som vrålade när dom som såg XL-Bengan på bryggan. Det verkar som om världen är liten här då vi träffas lite här och där. Skitgott gäng som nog har förbannat kul ihop.
Det blev en go middag på Captains Cabin, vår elleverantör. Det visade sig vid efterforskning att detta var byns äldsta restaurang. Mycket god mat, trevlig personal, vettiga priser och bra/billig el.
En fantastisk atmosfär med många restauranger och kaféer och ett behagligt lugn nu när alla ligger förtöjda. Plötsligt glider två enorma yachter in i den lilla hamnen. En lägger sig vid färjebryggan och direkt kommer en långtradare med diesel (en sån som levererar till bensinmackar) och dom tanka. Detta pågår i några timmar.
En annan yacht vid namn A and A kommer in och till alla ätandes förvåning dräper han allas sista och enda förhoppning att komma ur hamnen helskinnade imorgon bitti. Han lägger ett jätteankare med en jättekätting rätt framför fören oh tvärs över våra kättingar på båtarna på vår brygga och låser upp 20 -25 båtar..
När han åker imorgon kan alla andra åka……

En underbar morgon. Bara att checka ut och passa på att köpa färskt bröd på kajen. Tuffade sakta mot Ithaka. Rundade sydspetsen och in i första bästa badvik. En otrolig pärla. Kristallklart vatten och det kändes som om vi var på grunt vatten när vi släppte ankaret men det var 10 meter djupt. Annette och Elin simmade in till stranden och jag mekade med mina leksaker ombord. GoPro bland annat. Var och en till sitt. Att samla sten har jag för länge sen tröttnat på…
Det blev en hel del badande i den underbara viken. Sakta gick vi sen för motor längs kusten på Ithaka. Flera strandhugg i underbara ankarvikar. Inget vi känner igen från våra ordinarie farvatten. En annan sak som slår oss är det kristallklara vattnet. Man kan se botten väldigt tidigt när man närmar sig land. Lite ovant. Framåt kväll gick vi in till Vahti där man i boken kunde läsa om dom katabatiska vindarna som trycks ner med stor kraft bakom bergen. Nog har vi känt på dom innan men ikväll skulle det knappast bli problem. Vi han väl bara hunnit lägga till förrän vinden kom rejält. Vi fick, tillsammans med alla på kajen fixa förtöjningar, lägga spring, och sträcka ankare. En frisk sidovind gjorde att båtarna jazzade fram och tillbaka. Det var bara hoppas att man satt bra med ankaret. Än en gång tacksam att man hade tillräcklig längd på kättingen.
En kul grej i denna hamn var att jag träffade min överman. Eller kanske mina övermän. Åtminstone då det gällde att vara förberedd och ha prylar med sig. En rysk båt med unga killar ombord ville absolut ha el fast marinan inte kunde erbjuda det. Då gör dom upp med en restaurangägare en bit bort om att koppla in el. Problemet är att restaurangen ligger närmare 300 meter bort. Men för dessa ryssar var detta inget problem. Vi sitter och tar en kaffe mittemellan restaurangen och har äran att få uppleva när dessa ryska gossar sliter fram den ena kabelhärvan efter varandra. Klättrar på utsidan av kajen då övriga restaurangägare inte vill ha en rysk kabel genom sin restaurang.  Men efter många om och men är dom kopplade och har ström i båten. Snyggt jobbat…
Vinden gav äntligen med sig vid midnatt och man kunde äntligen somna på allvar…

Morgonen är som vanligt helt stilla här. Vid midnatt lägger sig tydligen vinden och kommer inte tillbaka förrän sen förmiddag. Vi tuffade därför sakta med Pentan norrut mot Kafallonia. Frukost på ett spegelblankt hav och vi låg i kövattnet på de turistbåtar som kör till viken med skeppsvraket och Laganas bland annat. Nu är det plötslig sen förmiddag och vinden kommer sakta. Innebar att vi hade en perfekt bidevind i 6-7 m/sek. En ren njutning….
Planeringen var att vi skulle går till Poros på östkusten men kom fram till att det Poros vi känner skall ligga i Saroniska så vi plöjde förbi. Fram på eftermiddagen var vi badsugna och gick in till Sami Beach. En lite fin strand med barer och parasoller och ett rejält dunka-dunka från högtalarna. Trots allt så bra musik så vi tog vår dinge och rodde in och satte oss i baren en stund. Senare gick vi in till en hamn som heter Eufimia. Det blåste upp rejält dom sista NM vi hade till hamnen så vi hade 10-12 m i nosen så det stänkte en del. Innebar att vi hade en frisk sidvind när vi skulle lägga till. Nu är det bra med rätt längd på kättingen. Man hade fin service i hamnen och redan på kajen annonserade man om att man kunde kontakta hjälp på WHF och det fanns även en gubbe med dinge i hamnen som agerade bogserbåt om det behövdes. Allt gick bra och vi låg kanon. El och vatten fanns vilket vi var glada för. Det verkade som om byn verkligen insett att man kan göra affärer av gästande båtar. Kul tycker jag. Rent och snyggt och bra service. 22 € för plats, el och vatten.
Många bra restauranger att välja på….
Träffade även på gänget från Malmö/Höllviken som hade en tävling ombord. Den som först hittade en kändis vann. Dom körde en egen version av Svenska kändisresor. Medan vi stod och snackade så kom plötslig den ene på. ”Det är ju du från XL- Bygg”. Varefter dom glatt skriker till övriga i besättningen: vi har äntligen hittat en kändis……

Vid midnatt slocknade vinden helt och i och med detta slutade den naturliga fläkten att fungera. Våra batterier är dåliga så ikväll och i natt skulle vi testa vad som händer om vi kör utan någon som helst förbrukning. Inga mobiler eller annat låg på laddning, kylskåp stängt och ingen fläkt. Det enda vi hade igång var vår ankarlanterna. När vi gick och la oss stod mätaren på 13,5 och på morgonen hade det larmat och vi hade 11.4 V. Hur kan en LED-lampa tömma batteriet så? Eftersom det blev riktigt varmt på natten och ingen fläkt skulle köras fick man finna på andra kylande lösningar. Det blev helt enkelt en cola-burk från kylen som fick användas som fotkudde. Anledningen till detta är ju helt enkelt den gamla regeln: håll fötterna torra och varma så fryser du inte så analogt med detta så borde det funka att göra motsatsen. Vet inte om det var min nya innovation som gjorde att natten gick smärtfritt eller så var man bara trött.
En underbar morgon. Att ligga på svaj i en vik övernatten är obetalbart och kan nog endast riktigt förstås av de som gjort det. Såklart kan det blåsa upp och då är det naturligvis inte lika kul.
Vi tog upp ankaret och gled sakta bort till den lilla ön Marathonisi där alla turistbåtar med glasbotten och gapiga, rosa britter verkade häcka. Annette påstod att hon såg en sköldpadda. Inte vet jag för det kunde nog lika gärna varit ett Lidlpåse. Släppte ankaret i det vi trodde var den godkända zonen och åt frukost. Sen blev det till att plocka fram dingen för att ta sig in till ön för att kolla efter skölppaddor. Då visar det sig att dingen läcker som ett såll. Vatten rinner in i en fog som släppt i botten. Få försöka limma sen men nu kör vi in till ön. Hittar tyvärr bara en massa flaskor som lämnats kvar sedan någon hade fest på stranden. Ön i sig var fantastiskt vacker med grottor och kristallklart vatten. Tyvärr såg vi inga sköldpaddor nu heller.
Idag skall ju Elin komma till Zakynthos och eftersom det saknades vind så blev det motorgång till hamnen. I hamn kl 14 och det var verkligen varmt när lagt till. Det slappades på däck i väntan på att vi skulle hämta Elin. Dagens höjdpunkt var nästan när vi gick in i flygplatsterminalen. Det var luftkonditionerat. Och det rejält. Vi bara satte oss på några stolar och njöt.
Rätt var det var kom Elin med ett stort leende. Härligt att se henne. Hon hade en tung väska och ett tungt handbagage. Hon hade fått böta för övervikt i Köpenhamn men inte i Aten så förmodligen hade dom tappat lite prylar ur väskan vid omlastningen. Man må väl säga att gener är träffsäkra. Hur skall hon kunna planera och packa för 14 dagarsresa om inte föräldrarna kan det.
Hennes förklaring är väl bara köpa. Det är inte fel på min packning. Jag är bara bortrest lite för kort tid….
Satte mig med något kallt att dricka för att kolla vad hon hade med sig. Tror det var 8 klänningar men förvånande bara 5 par skor. Och en burk Turkisk peppar till pappa.
Det blev en god middag innan det var dags att natta Elin som varit på benen i snart 2 dygn…

Tillslut kom kättingen på plats. Tog mycket energi men nu är det fixat.
Vi gör som kungen, vänder blad och går vidare.
När allt var fixat och solen gått ner kunde vi äntligen lämna båten för att bekanta oss med Zakynthos stad. Den var trevligare än vad vi kunde tro från vår sittbrunns-view. Gågator med massor med trevliga restauranger och butiker som förmodligen Elin kommer att gilla.
Vi blev i och för sig inlurade på första bästa krogen på gatan. Detta var ju ”den bästa i hela stada” så det vara bara att kliva på. Har redan glömt namnet på den men bara fråga efter den bästa restaurangen så hittar du säkert hit.
Ganska slitna efter dagens negativa energikick blev det en hyggligt tidig kväll. Men först blev det till att provsmaka lite av Annettes vinklipp från hennes tidigare besök på Spar. Vinet höll måttet och klarade sig från att hällas ut. Trevligt att sitta ombord och kolla in alla människor som promenerade förbi. En man ville absolut bli fotograferad med My Elfri i bakgrunden. En del har utmärkt smak.

Morgonen började med en promenad i stan som saktade vaknade till liv. Vi fick faktiskt tag i färska jätteräkor så det kan nog bli något gott av dom inom dom närmaste timmarna. Som vanligt är det lurigt att få batterierna att räcka så kylen får stängas av på natten. Istället laddar vi med isbitar vi köper iland. Så även idag.
Testade lite med att låta en spring sitta i land istället för att köra med fjollevispen och det visade sig var en bra teknik. Kul om jag kunde komma ihåg detta till nästa gång…
Vi träffade på ett gäng från Malmö som seglade en Bavaria 46 från Lefkas igår. Dom tipsade oss om var man kunde ankra upp i Langanas. Bukten med en massa restriktioner då området är en häckningsplats för sköldpaddor (heter det så om det gäller sköldpaddor?).
Vi fick en fin segling och vid lunch var vi framme. Massor med småbåtar for fram och tillbaka och ingen verkade bry sig om reglerna som gäller. Gled runt för att kolla om vi kunde se någon sköldpadda men det kunde vi ju inte. De är förmodligen lika sällsynta som en rastlös grek. Vi får väl googla för att kolla hur skaldjuren ser ut. Vi gick i alla fall till byn Kieri och  släppte ankaret strax utanför hamnen. Det blåste mellan 8-12 m men det var nog tur för det var riktigt varmt. Vi slappade på däck och löste lite världsproblem som vanligt och plötsligt var det lunchdags. Det blev insmugglad sill och snaps därtill. En trevlig tradition som Annette är duktig att hålla vid liv.
Eftermiddagen i solen och somnade sött i hängmattan på däck.
Solen är på vägvner och det är dags att tända ankarlanternan. Fick felmeddelande och den tändes inte. Pulsen steg. Men plötsligt tänds den. Någon driver med mig…
Nu märks det tydligt att något gott är på gång. Det doftar vitlök och räkor.
Det är Michelinvarning på denna skuta. Annette för den utsökta matlagningen och jag för övergödd kropp….
Bilden är från en av våra krannar i viken. Dom hade eget vattenland med sig och en Riva träbåtsklassiker i lastrummet. 
Skeppet heter High Power 3 och var en riktig gigant, Kolla in här!

Vi gjorde som NY sa och stack direkt på morgonen och vid 12:30 kom vi in till hamnen i Zakynthos. En stor marina och vi la oss långsides på den NW kajen. Ingen el men väl vatten. 25€ kostar kalaset för en natt här.
Ringde upp NY och ville veta status för projektet. Fick då besked om att kättingen skickats med buss/båt och skulle anlända 16.00. Varför i hela glödheta skall då vi komma till Zakynthos mitt på dan i 35 graders värme? Nu börjar det gå helt runt i huvudet. Är det vi som fått solsting eller är alla andra galna. Innan 16 kom en trevlig gubbe som skulle montera min kedja när den väl kommer. Han förklarade att han mycket val kunde hämta den på stationen men jag kunde väl montera den själv. HELL NO. Jag skall inte montera ett skit vilket jag är helt säker på att han förstod.

Kl 18 kommer han men sin lilla bil och öppnar luckan och pekar menande att jag kan hämta mitt paket. Ok jag behövde lite träning så jag tog lådan som vägde över 50 kg och slängde upp den på båten. Då tackade han för sig och skulle åka igen.
Men vad fan.. Vad är det du inte begriper. Montera skiten så är vi färdiga med varandra….
Haha säger han då. Han påstår då att han menar att jag kunde väl packa upp den ur kartongen. Visst var det så du menade….
Jag packade nu upp den och frågade om han ville fixa det nu. Nej han skulle iväg igen….
Nu har han varit borta i 2 timmar. Ringde just och frågade när han kommer. Later, I am in a café. Nej nu är det nog….
Kättingen ligger vackert på däck.

Jag hatar verkligen när folk sabbar vår tid. Snart har hela veckan gått till dålig energi….
Ledsen att vi levererar en negativ blogg men det blir förhoppningsvis lite trevligare när/om allt löser sig.

Inte f_n kom där någon tekniker innan 10. Så den tidsfascist som jag är drog vi som utlovat. Eller rättare sagt 10.10. Man blir mjukare med åren.
En halvtimme senare fick jag ett sms om att en tekniker är på väg och på plats om 15 minuter. På väg till helvetet då eller..?
Vi ligger just då på en go slör mot Zakynthos på 6-7 knop så att vända är lika troligt som att vi bjuder hem Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna på jullunch. Nej fulla ställ mot semestern. Får då ett sms där man vill veta vår nästa destination. Inser att man försöker lösa våra problem. Så vi tänker om och väljer ytterligare en hamn på fastlandet för att förenkla för Navigare-Yachting, Killini.
En liten sketstad söderut men det var ok då vi fick en klockren bidevind i 8 m/sek. Vi bara forsade fram. Inte ofta ett färdmål ligger ”rätt”.
När vi skulle lägga ankare insåg vi att vi var hämmade av vår korta kätting. I fick ut för lite och fick lägga om. Hade ett gäng tyska grannar på ena sidan och en österrikisk båt med svensk besättning på den andra. Dom tyska gjorde allt för att infria dom förväntningar man har på den stora gruppen dryga tyskar. Glodde som döa fiskar istället för att ge en hand till en besättning på bara två personer. Vi brukar klara oss men det är normalt hjälps man åt i hamnarna. Men inte dom inte. Hoppas dom kommer med sin husbil med älgdekaler på och frågar om vägen. Då skall dom få vägbeskrivningen till soptippen.
Väl i hamn kontaktar jag Navigare och frågar när dom kommer. Vi kommer inte sa dom. Dom hade ingen tekniker som ville åka dit. Men vad fan. Kunde du inte kläckt ur dig det innan?

Fick då frågan: Varför åkte ni inte direkt till Zakyntos? Ja det kan man ju fråga sig.
Man hade ju tidigare berättat att det var lättare att fixa alla problem innan man kom ut på öarna. Så hur svårt kan det vara.
Allt nog så kom vi överens om att vi skulle dra i vettig tid och vara i Zakynthos vid lunch eller senast 13.00. Låter för stunden som en bra plan. Kan man lita på den bara?

Om någon tänker gå till Killini så gör inte det. Ett färjeläge med superkassa restauranger etc.

Det blev en härlig men varm promenad på morgonkvisten runt om på ön.

Kändes mycket märkligt med massor av hus som var helt igenbommade och övergivna. Även många halvfärdiga byggen gjorde känslan av elände tydlig. Dom har det tufft våra greker. Tillbaka i båten tog vi beslut om att sticka och käka frukost ombord. Det var helt vindstilla och det var vackert att vid frukostbordet sakta glida förbi dom skogsklädda öarna.

Sakta men säkert kom vinden igen och vi hade en fin slör på bara genuan till Patras marina. Anledningen till att vi gick till Patras var att Navigare-Yachting skulle kunna få chansen att fixa till vår kapade kätting. Lättare att lösa detta på fastlandet än ute på öarna. Vi kom överens med NY att vi skulle vara på plats senast tre vilket vi var med råge. En fin marina som kostade 34€ per natt att ligga i. Överkomligt men ovanligt dyrt för att vara Grekland. Nog något vi får vänja oss vid framöver.
En stor besvikelse var staden Patras som mest påminner om en krigszon. Övergivna och vandaliserade hotell, bostäder och butiker. Enligt tips så var det dessutom inte säkert att gå ut på kvällarna. En riktig skitstad. Gå inte hit!
Dessvärre kom inte NY som utlovat under dagen och istället kom ett sms som meddelade att dom skulle komma imorgon. Vadå imorgon? Var tvungen att kolla. Jo dom skulle komma 8 eller 9 eller 10 eller….
Inte ok för oss… Vi vill inte bränna semesterdagar på detta. Kom tillslut överens om att kl 10 går vi. Har han inte kommit så drar vi. Är han kommen och inte klar får han åka med till Zakynthos.
Vi får väl se hur det går.
En tur i taxi till gamla stan på kvällen för att käka blev också en stor besvikelse. Ett myller av folk på gågatorna men inga restauranger. Bara 1000 kaféer. Lever grekerna på kaffe och skorpor, eller? Nej tillbaka till fiskrestaurangen (den enda restaurang vi sett i stan) där vi åt lunch. Räkor och vin funkade gott.
I marinan finns en amfiteater av nyare årsmodell än vad vi är vana vid från ex Epidavros. Där hade pensionärerna i stan en uppvisning i grekiska danser. En espresso freddo fick avsluta denna lite frustrerande dag.

Sov som två grisar tills bogserbåten, som var vår närmsta granne gav ifrån sig ett konstigt ljud. Förmodligen försökte dom starta skorven. Det gick väl sådär men vi kom i alla fall upp. En promenad i byn för att handla lite. En rätt tråkig stad med tydliga tecken från den ekonomiska kris som pågår. Igenbommade hus, halvfärdiga och övergivna byggen. Inget underhåll på någonting utan man bara låter tiden gå.

Det blåste fortfarande runt 10 m när vi gav oss iväg vid lunchtid. När vi väl kom ifrån land så lugnade det sig och vi hade 6-8 m/sek och jämn vind. Vi fick en go slör och tuffade på i 7-8 knop och vi satte oss i brassestolarna i fören och avnjöt Annettes senaste klipp. En plastflaska rosévin för 20 kronor. Flaskan påminde om BOB blandsaft som man minns sedan man var barn. Kan väl säga att den gick att dricka och den vann stort på att vara väl kyld. Nästan frusen.  
Vi bara satt och snackade och slappade på fördäck under eftermiddagen. Vi sammanfattade vinprovningen med att det var själva den att vi inte köpte fler….
Sakta dog vinden och det blev motor den sista biten in till Trizonia som byn/hamnen heter.
En skum känsla när vi gick in i hamnen infann sig. Många båtar men väldigt få människor. Dessutom är hamnen full av övergivna projekt så det är en liten olustig känsla.
Dock var det rätt lätt att hitta en plats där vi kunde droppa ankare och backa till. Plötsligt ropar Annette till och det visar sig att vi inte har så mycket kätting som vi brukar ha. Under vintern har man kapat ca 30 meter av vår kätting. Och det märktes. Vi kom inte in till kajen. Annette löste detta bra och vi la om ankaret och nu gick det bra. Lite nyfikna dock varför vår kätting var kapad. Är det grodmanshuliganerna i Egina eller är det ett missförstånd under vinterservicen? Oavsett måste detta lösas omgående. Kapten lätt förbannad…

En märklig syn mötte oss när det stack upp två master precis intill bryggan vi la till vid.
Det visade sig vara en Ketch som sjunkit för något år sedan. En tysk ägare lämnade sin båt på hösten och har aldrig synts till sen dess. Mycket märkligt. Dessa tyskar….
Det blev en god fiskmiddag på en av dom små restaurangerna i hamnen och sen eftersnack i sittbrunnen.

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Oj, redan morgon. Somnade sakta bort från Eginas discodunk. Vi hade ju varit igång i nästan ett dygns så vi sov gott. En härlig morgon och idag är planen att gå genom Korintkanalen. Förmodligen ett litet äventyr i sig. Vi får väl se…
Kastade loss strax efter sju och såklart började dagen med lite work-out. Ankaret hade fastnat i en annan kätting.Hur det nu kan gå till när vi är sist i hamn och vårt ankare borde ligga överst. Misstänker starkt att det finns en armada av grekiska huligangrodmän som i sin frustration över samhället dyker ner på nätterna i skydd av mörkret i hamnbassängerna och trasslar in gästernas kättingar, bara för att jävlas. Likt våra egna klottrare och vandaler hemma.

Vi kunde planera hur vi skulle ta oss ur vår plats med så mycket vind i sidan och vi hade nu en plan. Full bogpropeller samtidigt lite back så vi fick ut bogen från kajen. Wow. Planen stämde och det gick hur lätt som helst. Även om det var ett litet stressmoment då vi bara är två ombord.
Ett lätt leende (skäms lite) ombord på My Elfri när dom kaxiga ryssarna inte lyckades lika bra. Dom var säkert 10 ombord som kunde bära av men trots det gick deras ankar in i kajen med ett brak.
Att gå igenom kanalen var en läcker upplevelse även om den var dyrare än flygbiljetten till Grekland. 50 meter höga bergsväggar och en kanal som bara var 25 meter bred. Det var på den tiden dom jobbade hårt…
Väl igenom kom vinden rejält igen. Låg runt 10 m och toppade 15. Däremellan stiltje igen. Konstigta vindar men vi anar att det beror på dom höga bergen runt om. Målet för dagen var en liten hamn vid namn Andikrion. Blåste fortfarande ca 12 när vi kom in i hamnen och fick ligga i lä bakom fyren. Längst ut på piren. Det visade sig att det var hamnens bästa plats. Förhållande vis lugnt. Tyvärr så saknades el o vatten för det skulle vara trevligt att spola av båten. Den är helt vit av allt saltet.

Dagens etapp blev dryg 50 NM och vi var rätt nöjda då vi gick till kojs efter middag på stan. 

En trevlig fredagkväll med god mat och trevligt sällskap (Elin & Annette) på Norra Promenaden i Ystad. Tänk att vi bara har några meter hemifrån till detta toppenställe.
Lycka till Carina & Lasse med er nya pärla.
Kvällen avslutades med en pava rosé tillsammans med Jonas & Mia och Mårten & Annica på bryggan vid vår ”nya” bår Ouzo. Sen hem i bingen. Klockan skulle ringa tidigt men det var svårt att krypa till kojs denna, nästan första sommarkvällen för året.

Men klockan ringde 2:30 och det kändes som om vi precis lagt oss. Kanske var det just så...
Vi blev hämtade kl 3 av My som likt en hjältinna lovat att hjälpa oss med transfer till Kastrup.
Då vi åkt med Norwegian innan var vi beredda på långa köer och dryga, morgontrötta resenärer men det blev precis tvärtom. Som på en räkmacka gled vi igenom både incheck, security och taxfree. Lite modfällda dock (snacka om I-landsproblem) att Loungen inte var öppen så vi fick lugnt vänta in det magiska klockslaget 5 innan vi fick frukost.
Planet gick i tid och måste nog säga att SAS får se upp med Norwegian. Vill faktisk inte kalla dom ett lågprisbolag utan ett premiumbolag med bra priser. Och fina nya flygplan. Och man kan köpa stora flaskor vin så man slipper köpa många små. Internet är även fräckt att ha ombord.

Även på basen i Lavrio flöt det på kanon. My Elfri var prioriterad och låg klar och glänste när vi kom. Annette tog My Market och handlade mat och förnödenheter medan jag hämtade 2 ton prylar i skåpet på basen. Till allas stora glädje… Alla är osäkra på om MyElfri tål all last så fanken vet om vi inte finns på grekiska Oddset.
Vid två hade vi stuvat in allt, handlat, checkat in och käkat lunch så vi var klara för avfärd. Inte helt självklart då snacket på kajen handlade om det blåsiga vädret som drabbat området. Cykladerna skulle vara katastrof att gå till. Saroniska var också problematiskt men när vi förklarade att vi skull till Joniska höll alla med att det var det bästa valet. Kul för en gångs skull.

Vid halv fyra gled vi ut ur hamnen. Det blåste nu 12 m/sek och det blev en underbar slör ner till Sounio som vi planerat. Därefter en halvvind som höll sig hela kvällen. Vi hade nog den bästa seglats någonsin med My Elfri. Bra vind, nya segel, varmt och skönt och tre veckors semester framför oss. Klockrent.
Lite smolk i bägaren när vi skulle tända lanternorna den sista timmen när solen dök ner bakom bergen i Aten. Det bara blinkade på panelen.  Dom fungerade verkligen inte i fören. Fick plocka fram extralanternorna som gick på vanliga batterier. Dom lyste inte ens upp sig själv. Att jag som ”gammal” pilot inte går igenom checklistan och kollar allt gör mig mer förbannad på mig själv än den som skulle se till att det funkade. Jag vet Staffan, du har skickat mig en kanonlista att använda. Nästa gång kör vi pre-sail checklist.

Likt Black Pearl gled vi i mörkret in i Eginas hamn. Naturligtvis ingen naturlig plats. 4-5 meter bred, vid huvudkajen och nära till el och vatten. Men det rådet vi en gång fått, att om hamnen är full så finns det alltid ytterligare en plats, spelades upp i huvudet som ett mantra.
Mycket riktigt hittade vi en systerbåt, en B40 som låg som fjärde båt utanpå en som låg på sniskan från en flytbrygga. Ett gäng bussiga holländare lät oss ligga utanpå. Att ta sig iland nu kändes som en överloppsgärning så vi stannade ombord, tog en knäckemacka och bara njöt…

Det är tidig fredag morgon.
Så tidig att tidningsbudet kändes sen. Vaknade av någon okänd anledning och började fundera på morgondagens resa till Aten och våra tre veckors segling som ligger framför oss. En helt ok känsla.
Ligger och kollar vädret på Ipaden vad vi har att vänta oss när vi kommer till Lavrio imorgon lunch. En nordlig vind på 9 m/sek och drygt 30 grader och soooool.
Planen är att vi går från Lavrio efter lunch och målet för dagen är Egina. 
Vi kommer få en fin slör i frisk vind från Lavrio ner till Sounio och sen en go halvvind på 7-8 m/sek till Egina. Känns kanon på pappret….
Därefter går vi genom Korintkanalen och ut mot Zakyntos, Kefalonina, Lefkas och Paxos. Kul att komma till nya farvatten….
På Zakyntos skall vi möta Elin och veckan därpå kommer även Elias.
Men en plan är en plan är en plan…..

Slår även ett öga på bagen som ligger på golvet och väntar på att bli packad. Annette och jag har ett stort, gemensamt problem. Vi är dåliga på att packa. Då menar jag inte att vi glömmer saker utan precis tvärt om. Vi har med oss saker vi inte behöver eller hinner använda. Väskorna ligger alltid på gränsen till extrem övervikt och flygbolagen väljer att ställa våra väskor mitt i lastrummet på planet annars hade vi flugit i cirklar och inte kommit fram till Aten.

Denna gång skall det dock bli bättring. Målet för denna resa är att jag skall sakna något istället för att släpa hem något oanvänt. Spännande upplägg för ett kontrollfreak. Vi får väl se hur detta skall gå….

Nej nu är det dags att gå till jobbet för att avsluta innan semestern….