Lämnade Orei i hopp om att få segla en slör eller läns söderut. Tyvärr så hade vi inte vinden med oss ej heller idag så det blev motorgång. Planen var att vi skulle bada i en vik "runt hörnet". En härlig vik där tydligen Club Med har ett hotell. Det visade sig vara en riktig pärla. Mycket vattenaktiviteter. Katamaransegling och vattenskidåkning.

Därefter det dags att tuffa in mot Edipso för att mönsta på två nya besättningsmedlemmar. Edipso, en skethamn i mina ögon och näsa. Vi hamnade granne mer tre stora fiskebåtar med allt vad det nu innebär. Tror Maja låg lite bättre på ytterpiren. Camilla och Jörgen dök upp efter en taxiresa från Aten. Dom gifte sig i lördags och bröllopsyran hade inte lagt sig rikgtig än. Många trevliga historier om vad som hände på feste var kul att ta del av. Lite ledsamt att vi inte var där men å andra sidan har vi brudparet hos oss nu.

Elin och Emelie överraskade med en egentillverkad bröllopstårta paret till ära.

Middag på ett flott hotell med fantastiskt god mat....

Det blev lite strul när vi skulle lägga ankaret i Orei. En tysk stod på kajen och dissade vår ankarplacering. Jag hade för en sekund glömt min insikt om att inte bry mig om vad folk på kajen säger och tipsar om. Framför allt inte om det är en tysk besserwisser. Innebar att vi la om ankaret och det hamnade sämre än vad jag ville. Det skulle visa sig att jag hade rätt. väldigt rätt....

Kvällen bjöd på den sämsta maten och vinet i Grekland hittills.

Det blev efter tankning av vatten och proviantering dags att lämna Orei för denna gång.

Naturligtvis satt ankaret fast i ett stort permanent ankare. Allt var den förbannade tyskens fel.

Jonas och Annette löste dock problemet elegant...

Söndag morgonen kändes stekhet. Vi tog oss en tur på stan som aldrig verkar sova. Klockan var 8 och musik från diskoteken spelades fortfarande. Det var bättre förr....

Idag var planen att gå ner till Orei på Evias nordvästkust. Hur det än är så måste vi dra oss ner mot Lavrio igen. Vi är inne på vår tredje vecka och på fredag måste vi vara åter i hemmahamnen.

Beslut togs att vi skulle ligga i Koukounaries beach under förmiddagen för att sen slöra ner mot Orei. En härlig dag i viken där Emelie och Elin åkte på däck efter motorbåt. Vi hade dessutom lyckats få ett veck på storseglet när vi rullade in det på förmiddagen så det skulle ju även fixas. Det slutade med att Elin fick hissas upp i masten för att dra ut vecket. Måste säga att Elin imponerade stort när hon hängde i masten 17 meter upp i luften.

Vid 3 drog vi ankaret för att gå. Fick en bra slör i 30 minuter sen vred vinden till en läns och avtog. Innebar att det kändes totalt vindstilla och det blev hett så det snurrade.

Sista biten fick bli med motor mellan doppen...

Det blev ett riktigt fredagsmys på däck på båtarna. Vi bara slappade, zippade rosé, lyssnade på musik och såg solen gå ner... Ibland är livet enkelt. Middag iland och sedan god natt.

Ny dag och idag skall vi gå till Skiathos för utökande av vår besättning. Emelie, Elins kompis kommer ner idag. Även Maja skall få ny besättning. Wahlfridssons och Linus åker hem idag och Holmbergs och Hugosson kommer i eftermiddag.

Det blåste härligt mellan Skopelos och Skiathos. 7-11 m/sek så det blev en härlig segling över. Annette tyckte dock det lutade lite för mycket men hon fick hålla i sig bäst hon kunde. Nu var det min stund.....

Vi la oss i en badvik strax söder om Skiathos stad innan vi skulle gå i hamn. Blåste fortfarande bra och plötsligt märkte vi att ankaret släppt så vi drev sakta utåt. Beslut togs om att gå i hamn direkt istället. Elin skulle ju på fiskpedikyr så det var lite brått. Dessutom hade Annette tvättstugan idag.

Det är ju lördag....

En varm natt i Klima trots namnet. Fläktarna jobbade med det räckte knappt. Dessutom led jag av sviterna efter en efter en ofrivillig buklandning på Majas badbrygga. Satt och njöt av en delfindrink solen när plötsligt någon påkallar uppmärksamhet. Vred mig då lite (ytterst lite) och lyckades ändå hamna med däckstolens ben fritt i luften. Det blev då en störtdykning med drinkspill som följd. Dykningen kom lika oväntat som en fet elräkning i februari. Tack vare en grundtränad kropp kom jag ganska helskinnad ur incidenten. Dock lite mör i natt som sagt.

Morgondopp och frukost. Därefter gick Maja o Co till Mamma-Mia kyrkan. Vi hade ju sett denna och satte istället segel och drog mot en badvik på norra Skiathos istället. Kollade på vår logg och det visade sig att vi nu gått 265 sjömil hittills på vår resa och det motsvarar hela 490 km så vi har gått ganska långt så idag får det bli en korttripp till grannön.

En fin bidevind ett par timmar senare var vi på plats. Tyvärr hade vi ganska dryga dyningar från norr så lunchen i viken blev ganska jobbig. Ett pikant inslag var när det plötsligt dundrade ett fullastat flygplan över våra huvuden. Nästan som om vi fick kolla så windexen satt kvar.

Vi hade ankrat i slutet av startbanan på Skiathos flygplats. Som av en händelse hade jag en app på ipaden så vi kunde se sen att det var en Boeing 767 från Thompson som skulle till Birmingham. ;-)

Efter den gungiga lunchen gick vi åter mot Skopelos och Loutraki.

Vi hamnade i en liten hamn som heter Klima på Skopelos västkust. Såg inte mycket ut för världen i Greek Water Pilot men det var en liten pärla. Man kunde tydligt se att man tagit vara på Eu-pengarna och investerat i en fin liten hamn. Nybyggda pirar med el/vattenskåp på var tionde meter. En stolt EU flagga vajar i vinden. Det sjuka är dock att det inte kostar något att ligga i hamnen och ej heller tar man betalt för el och vatten.

På morgonen seglade vi ut till vår senaste favoritvik och inväntade Maja of Sweden som idag kommer ifatt oss. Skall bli kul att träffa dom igen....

Vid 2-tiden kom dom majestätiskt in i viken med sina flaggor som tydligt signalerade om vem dom var. Att Anderssons sysslar med marknadsföring kan ingen ta miste på.

Bad, ouzo och en massa historier senare gick vi åter in i Klima. Middag i hamnen sen var det gonatt....

Efter att i all hast lämnat Alonnisos då värmen håll på att knocka oss totalt i morse tuffade vi mot Skopelos igen.

Hittade en badvik som heter Panormos. Helt otrolig pärla. Här blir det lunch och bad innan vi ger oss in till Loutraki längre norrut...

Vi tog beslut om att gå tidigt.

Tror nog i Elins fall att hon ville komma ur radioskuggan och kunna ringa Elias. Vi länsade ner mot Alanissos för att lägga oss i en badvik och sen in i Patititri, Alanissos "huvudstad". Det blåste inte mycket denna dag så vi fick stödja med järngenuan. Plötsligt blev det moln på himlen. En märklig syn här nere och inget vi är vana vid. Dock var det fortfarande väldigt varmt. Istället för badviken gick vi raka vägen in till Patititri. Vi tog beslut om att inte lägga oss ute på piren utan vid kajen inne i hamnen. Såg mysigt ut. Dock såg det väldigt grunt ut också. Vi smög oss ut i det grunda vattnet för att droppa ankaret på 2-3 m djup.

Problemet var att ankaret inte högg trots 40 m kätting ute. Det var lite trickigt att göra fast aktertamparna så jag valde att låta båten ligga med förtöjningarna och med motorn i drive framåt medan jag skulle ta ankaret i dingen för att placera det bättre. Men det var tuffare än jag trodde. Dessutom strejkade utombordaren i dingen så jag höll på att få spader i värmen. Annette lugnade mig med att hon visste allt om mopeder och en sån motor blir lätt sur om man testar att starta den för många gånger. Nu kände jag mig mycket lugnare. Så lugn att vi helt enkelt körde ut båten och la om ankaret. Något vi kunde gjort direkt så hade jag sluppit att få tuppjuck.

Väl på plats inser vi att denna stad är hur mysig som helst. Berg omfamnar hela hamnen med grönska och restauranger överallt. Innebar att det blev tokigt varmt så vi bara längtade efter solnedgången.

Vi hade dessutom trevliga grannar. En tysk X-Yacht 42 på ena sidan och på andra sidan ett holländskt par med tysk flagg en Beneteau 34. Tysken var mycket hjälpsam och trevlig medan holländarna verkade lite skumma. Varför seglar man med tysk flagg om man är holländare? Jag vet att det stämmer för dom checkade in före oss hos port-police. Dom får vi nog hålla ett öga på.

Dom ville låna vår ström en halvtimma och det var ju inget problem. Det är ju ont om uttag så man måste ju dela med sig.

Middag på en mycket trevlig restaurang och sen är det god natt. Värmen tar....

Vid tvåtiden stannar alla fläktar och det blir omedelbart varmt i båten. Fan, strömmen har gått. Ok jag får ta mig ut till skåpet på kajen och kolla ifall säkringen går. Inte omöjligt för vi har en förbrukning likt ett mindre samhälle ombord.

Då ser jag dom i mörkret. Holländarna sitter hukade med en sladdhärva i handen och mixtrar med vår kopplingsdosa. Nu är det krig....

Följande korta samtal utspelades:

Bengt - What are you think you´r up to?

Holländare 1 – I tought...

Bengt – Don't even think...

Hollandare 2 – we are sorry...

Bengt – Don't be, just go to bed....

Morgon i Skopelos marina....

Träffade på ett trevligt par från Varberg på kajen. Seglar mycket hemma men lämnade sketsommaren för att båtluffa här nere istället. Funderar på att ta ner sin båt från västkusten och lägga den i Grekland. Vettig idé. Hoppas dom hittar en bra lösning.

Fin vind idag och Elin tyckte det skulle vara kul med lite distanssegling. Vi hade öråd och vi beslutade oss för att gå ännu mer norrut. Närmare bestämt till ön Panagia. Nordöst från Alannisos. En ö med 2 invånare. En munk och en herde som har hand om öns alla getter. Ön är dessutom ett naturreservat där det lever munksälar, en speciell sorts falkar och en ovanlig fiskmås. Det senare känns som om det kvittar. Måsar lär vi ha så det räcker och blir över. Eftersom där finns en munk så finns det ett kloster. Vägen upp går från den vik vi tänker lägga oss in. Dock har jag inga planer på att besöka den gamle mannen...

Vi hade en bra kryss upp med mellan 8-12 m/sek. Lite revat så gick det hur bra som helst. Annette och Elin slappade på fördäck och fick saltstänk emellan varven. Lunch i Steni Vali. En liten hamn som var så grund att vi inte kunde komma in utan fick ankra utanför. Men mysig. Sista biten orkade vi inte kryssa utan gick för motor.

In i en lite passage som bara var drygt 50 meter bred och sedan in i en stor lagun. Fräckt.

Släppte ankare, badade och bara njöt. Turkost vatten, varmt och skönt. Blåste fortfarande 8 m/sek men det behövdes värmen.

Paniken spred sig rätt snart ombord när det stod klart att vi låg i total radioskugga. Ingen mobiltelefon eller internet fungerade. Det är ju så det skall vara, eller?

Middag ombord och sen var det att kolla stjärnhimmeln. Att det finns så många stjärnor...

En magisk kväll ombord....

Det blev en MVG + tilläggning i marinan i Skopelos stad. Ibland går allting så väldigt bra. Speciellt trevligt när det ligger båtar runt om en som klyddar. En engelsk besättning på en B46 höll på både länge och väl för att komma in till den plats dom beslutat sig för. Det roliga var deras artiga sätt mot varandra på engelskt manér. Trots att dom egentligen var skitovänner och stressade ombord efter minst fem försök att lägga till, så kallade dom varandra dear och darling. En engelskman tappar aldrig fattningen.

Höll vi på så förr? Javisst gjorde vi det. Skillnaden var nog att vi inte behöll fattningen. Kan inte komma ihåg att jag kallat Annette för darling när ankaret hade krokat i ett annat ankare och inte gick att få loss. Tänk vad man glömmer fort.....

Skopelos stad är som en grekisk stad skall vara. Vita hus med blå fönster klättrar upp på bergen. Vänliga och hjälpsamma människor redan i marinan.

Det var läge att proviantera så Annette och jag gick en runda på stan. Elin tog sin berömda kvällsdusch innan hon valde ut någon av sina aftonklänningar. Allt enligt hennes devis: mode är nått man följer – stil är nått man har.

Enligt boken skulle stan vara begåvad med ett souvlakitorg. Som namnet avslöjar så serverar man nästan bara souvlaki. Min förutfattade mening stämde ej häller gällande souvlaki. En pinne med torrt övergrillat kött. Kan vara den pinne jag köpte på Rhodos 1986 som spökar.

Mycket trevlig kväll med gänget och sen en sängfösare och god natt.....

Härligt att se Elin igen.
Känns som om man inte sett henne på länge. Hon tyckte vi var grymt pinsamma när vi mötte henne på flygplatsen. Tog bilder av henne när hon kom ut. Ja just det, flygplatsens landningsbana började i marinan så vi gick till terminalbyggnaden för att möta henne.
Lite uppackning och en stunds acklimatisering för Elin så blev det middag i stan.
Planer gjordes för morgondagens segling och sen var det dags att krypa till kojs. Problemet var att vi låg med båten lika centralt och lugnt som på Östergatan i Ystad en långlördag. Det var lika mycket folk på kajen kl 23, 02 och 05. Jag vet för jag kollade när det vrålades lite för högt. En del goa svenskar passerade dock inte obemärkta. Vi är inte riktigt vana vid turistmetropoler som Skiathos.
Vi hade blivit väldigt väl mottagna av Vernicos personal och fick låna en plats av dom. Det finns tydligen väldigt få platser i marinan och alla är upptagna. Som tur var hittade jag ett telefonnummer och ringde basemanagern som fixade en plats. Otippat, då vi kom från ett annat chartebolag.
Efter frukost beslutade vi oss gå den korta rutten mot Skopelos. Strök längst kusten och hamnade till slut vid klippan där kapellet låg som varit med i filmen, Mamma-Mia. Slängde ankaret, åt lunch och tog dingen in till stranden för att ge sig dom 110 trappstegen upp mot kapellet. Måste nog erkänna att jag var minst sagt tveksam. Att gå i kyrkor är inte det jag brinner för och jag har ej heller sett filmen så det kunde egentligen kvitta. Jag kunde nog snorkla och sola medan Elin och Annette gav sig an kyrkan. Men som god make och far knorrade jag inte (så mycket) utan hängde på. Svettiga 110 trappsteg i 33 gradig värme. Men måste säga att jag var mer än nöjd. Vilken bild jag fick på My Elfri på denna höjd. Ok, kyrkan var väl häftig den med men det som jag gillade mest var nog prällens toalett. En liten bod med ett hål i golvet. Hålet var dessutom placerat så att prästens fekalier skickades 120 meter rakt ner i havet. Utan omvägar. Lite som manna från himmelen fast tvärtom.. 
Efter nermarsch var det skönt med ett dopp innan vi gav oss av mot Skopelos hamn.

Vi slappade hela eftermiddagen och när det mörknat åt en fantastisk middag ombord. Annettes berömda Carbonara. Vi satt sen i flera timmar i våra brassestolar, kollade stjärnhimmelen och smuttade på det sista av taxfree-vinet. Mysigt att ligga på svaj om man är hyggligt säker på vädret.

God natt....

Annette upp först som vanligt och manar till en simtur till stranden. Med lite övertalning så hängde jag på. Strandbrynet glittrade av vad vi misstänker är pärlemorkross som spolas iland. Har aldrig sett något liknande. Stranden var mycket riktigt kanon, men om det är en av Europas bästa får stå för ö-boksförfattaren.

Väl tillbaka i båten blev det frukost. Simturen blev 2 x 220 meter enligt GPS-en. :-)

Fick meddelande om att Elin, Anderssons och Wahlfridsons satt på planet och skulle landa 12.30. Elin skall ta inrikesflyget därefter direkt till Skiathos så vi får snart ge oss av till Skiathos town för att försöka få en plats i marinan. Man rejält efter våra töser nu.

Annette passade på att öppna tvättstugan och kaptenen kollade så tvätten torkar enligt plan...

Idag skulle vi inte så långt.

Bara 10 NM till en badvik där vi skulle ligga över dan för att sen ligga på svaj även över natten. Vi kunde inte välja. Den första vi kom till såg bra ut men nästa kanske är bättre. Det var den inte men inte vänder man tillbaka utan vi tar nästa. Så höll vi på tills vi inte hade fler val. Sista viken var oskyddad och inte speciellt trevlig. Men vi hade inte val utan vi släppte ankaret och skulle göra lunch. Då gungade det så förbannat att vi insåg att vi fick gå vidare. Ok, upp med ankaret.

Pang sa det och visst satt ankaret som gjuten på botten. Det blev bara för Bengt att ta på sig snorkelprylarna för att kolla vad som hänt. Som tur var låg det bara på 10 meters djup så man kunde lätt se problemet. Ett stort stenblock låg på tvären och där satt ankaret snyggt. Annette fick då sakta köra mot stenen och när hon passerat hissade hon upp ankaret. Lätt som en plätt. Mycket tack vare att jag fick min fjärrkontroll till ankaret tillslut men vi skall i sammanhanget inte förringa Annettes skicklighet vid rodret.

Inga fler vikar här så vi sticker vidare till Skiathos istället....

Det blev en riktigt go kväll i Orei. Mysiga restauranger i hamnen som vanligt.

Dock verkade stan på väg att förfalla. Byggnaderna såg ut att vara dåligt underhålla och nybyggen hade avbrutits tvärt. Hittade även en industri som såg ut att ha slagit igen för ett antal år sedan för att sen bara låtits förfalla. Sorgligt att se....

Vaknade och tittade ut ur luckan. Blå himmel och en lugn fin vind. Beslut togs att vi skulle ta en snabb frukost och sen ge oss av. Det blev en underbar dag. Härlig segling några timmar i en halvvind på 6-8 m/sek. Man bara njöt..

Lunch i en badvik där Annette försöker lära mig tycka om oliver och avocado. Går sådär...

Därefter blev det motorgång den sista biten till Orei. Även denna hamn visade sig vara en pärla. Ett eluttag på 10 båtar är lite klent men vi är laddade efter några timmars motorgång. Att vi dessutom hade ett antal möten med delfiner gjorde inte saken sämre.

Det blev 36 NM denna dag.

Idag fick vi verkligen kompensation för skiten vi hade i början av veckan....

Vår nye kompis Berndt från Tyskland kom över och drack ett glas vin och hällde ut ett i sittbrunnen. Sicket folk....

Han demonstrerade dessutom en stor tysk innovation, Flotte-Lotte. En maskin som maler sönder småfisk till en färs som sedan steks, hälls fisksoppa eller tillreds på annat okänt sätt. Innebär att fiskögon, mjälte, tarmar och vad nu som finns i en fisk förutom benen passerar. Kul uppfinning men inget för oss. Låter rätt läbbigt....

Därefter blev det en gemensam middag på en liten sylta han hade nosat upp. Mycket god mat och det blev en mycket trevlig kväll. Verkligen kul att träffa alla typer av folk i hamnarna. Annettes feber och halsont gav inte riktigt med sig men vi hoppades att medicinen skulle verka över natten.

Efter avsaltning blev det middag på stan.

Så trötta att vi bara petade i maten. Vi la oss tidigt och somnade direkt.

Efter 12 timmar vaknade vi med ett ryck. En ny dag med nya äventyr eller skulle vi bara slappa?

Annette tyckte vi skulle stanna så det blev ju naturligtvis så....

Måste nog erkänna att hon hade rätt. Eller egentligen delvis rätt....

Det friskade i även denna dag även om inte som igår.

Cafe freddo och slappa i skuggan innan lunch. Annette köpte basilika att driva ombord. Själv var jag mer intresserad av att hitta mynta (läs Mojito) men det får bli i nästa hamn.

Blev bjudna på ett glas rosé av vår båtgranne. En tysk som ensamseglar i en polskbyggd lite segelbåt. Praktisk inredd men väldigt liten. Modigt att segla i denna båt i dessa vatten.

Nu blir det till att slappa på däck....

Efter frukost hade vi öråd. 4 av våra vädersajter visade 5-8 m/sek hela dagen så det skulle bli en bra dag på sjön. Vi beslutade oss att gå vidare mot Skopelos och Skiathos.

På vägen ut ur bukten passerade vi en engelsk segelbåt, som också sökt lä på natten. Dom såg lite förvånade ut när vi gick ut. Varför då? 5-8 är det man vill ha....

I rundade udden och hade en vind som hade gett en fin läns. Vi snackade om att sätt genuan men såg ett skum i fjärran. Vad var nu det? Kom på att vi hade ni en nästan ostlig vid och där kanske det blåste nordlig som det står i prognosen.

Sakta närmade vi oss skummet. Med viss oro.

Då bara small det till igen. Från 6-20 m/sek på ett par minuter. Vi styrde in mot land för att få lite lä. Vi hamnade i byar på upp till 25 m/sek. Det gällde att hålla huvudet kallt. Detta var nya erfarenheter. Vi visste om att downwinds från bergen inte är roliga men vi slipper i alla fall vågorna vinden river upp. Efter någon timme inser vi att vi måste ankra så nära land vi kan för att få lä och låta vinden bedarra. Sagt och gjort vi hittade en liten strand där vi kunde få lite lä. Släppte ankare så nära stranden vi kunde. Det blåste fortfarande mycket men det kändes bra att ligga still. Det dröjde inte länge tills vi insåg att ankaret drivit och vi hade glidit ut i vinden igen. Vi beslutade oss för att ta upp ankaret och lägga om det.

Då inser vi att ankaret sitter fast i botten. Men inte det också....

Ringde George på Navigare för råd.

Antingen dykare eller så klipper vi kedjan.

Vi valde dykare. Några timmar senare, fast som aldrig förr kom dykaren via fiskebåt. 5 minuter senare och 200 € var vi loss.

Tuffade nu in mot Limnis hamn.

Helt slut och överdoserade på äventyr ville vi nu bara ha en kajplats, mat och sömn...

Fick sista platsen i den lilla hamnen. Tack och lov...

I väntan på att bron skall öppnas låg vi och slappade i sittbrunnen. Helt vindstilla och varmt. Planen var att gå igenom bron och därefter släppa ankaret i första bästa vik för att fortsätta när det ljusnat.

Det dröjde till 01.30 innan dom sa att vi skulle göra oss klara och vara stand-by för passage.

Man var noga att meddela vilken ordning vi skulle passera och vi fick nr 5. När väl vi fick klartecken var alla angelägna att passera snabbt så det blev lite anarki rätt snart. Bron är visst bara 38 meter bred så det vore bra med lite ordning. Till slut vrålade tösen i radion. Följ bara varandra i en irriterad ton....

Mycket folk stod på kajen när vi passerade som om det vore en stor händelse. Detta sker ju varje natt. Dom kanske väntade på att någon skulle strula till det, vad vet jag....

När vi väl kommit igenom så blev vi helt chockade. Det blåste som fanken. Vindmätaren gick från 0-12 m/sek på några minuter. Den beryktade Meltemin hade slagit till. Det var inte läge att köra in till en vik nu. Kolsvart och det blåser småjävlar. Vi hade vinden i nosen så det var egentligen inga problem, så här långt. Vi hade tid att tänka ut nästa drag. Klockan är 2. Det ät kolsvart och vi har 12 meter i nosen. Beslutet var att fortsätta norrut där vi kunde eventuellt få lä. Men det var en bra bit dit. Fram med flytvästar och livlinor. Man får tacka någon att det är varmt i vattnet och att vinden är varm även på natten.

Vinden pendlade mellan 12 och 16 men kom upp till 22 m/sek i byarna. Lite scary....Har aldrig vartit med om värre blåst i en båt.

Blöta och slitna närmade vi oss ljusen till ett samhälle där vi räknade med att få lä.

Som tur var kunde vi hitta en fiskepir som var med på Ipaden men inte på plottern i båten.

Ingen lätt tilläggning men Annette imponerade som hopp-iland-kalle. Vi fick tillslut fast båten tillsammans med ett gäng grekiska spiggfiskare. Se tidigare rapport.

Klockan var nu 4.00 och man var blöt, trött och för ovanlighetens skull lite skraj.

Det ryckte och slet i förtöjningarna så man sov inte så gott....

På morgonen hade det lugnat sig en hel del.

Skall denna dag bli bättre?????

Måndag morgon.

Våra arabiska vänner i trålaren sov sött när vi gav oss av.

När månen stod som högst fick vi ett nytt erbjudande av våra nya vänner. Dom ville bjuda på whisky så dom tog nog sovmorgon. Så troende var dom. Eller får man dricka när det är mörkt. Får googla detta vid tillfälle.

Vi gick sakta norrut mot Khalkis för maskin. Ingen vind alls och den som kom var rätt i näsan så det fick bli för motor. I Khalkis finns en dragbro som ansluter Evia med fastlandet hindrar fortsatt väg norrut. Denna bro öppnas bara på natten så det blir till att vänta.

Dock vred vinden och vi hade en underbar läns/slör under hela eftermiddagen. Stopp för bad och lunch på vägen. Väl på plats i Khalkis var det att anmäla på Port-police sitt intresse för att åka genom passagen. Det var 11 båtar söderifrån och 3 norrifrån. Mellan 22 och 02 skulle vi vara klara för passage och efter 22 skulle vi vara tillgängliga på WHF´en.

Vi la oss för ankare i viken strax innan bron och väntade på att nått skulle hända.

Klockan ringde 4.00.

Kändes tidigt och det var det ju också. Men idag skulle vi äntligen ge oss av till Grekland så gick an att gå upp.

Vi hade fått lite problem med våra flygbiljetter så vi var osäkra på om vi skulle kunna flyga kl 8 som planerat med SAS. Som ett alternativ hade Micke på Fieldwood fixat biljetter även via Prag som skulle gå en timma senare. Frukost i Diners lounge satt bra efter den tidiga morgonen. Gammeldansk är inte gott vid någon tid på dygnet men det hör liksom till. Och dessutom gratis.

Vid gaten 10 min innan avgång var det fortfarande oklart om vi skull komma med eller ej. Nu hade alla gått ombord och då visade det sig att vi kommer med. Härligt.

Dock kunde vi inte sitta tillsammans men vi hamnade framför gardinen. Coolt. Jag på rad 2 och Annette på rad 3. Det märkliga var att på min rad fanns det ett tomt säte i mitten så planen blev att Annette kunde flytta fram. Men icke då. Det visade sig att trots vi satt en meter ifrån varandra så satt vi i olika världar. Jag hade hamnat i business och Annette i economy extra. Väl i luften dök i-landsproblemen upp. Jag fick varm frukost och Annette fick kall. Jag fick porslin och Annette fick plast. Osv..

Det kändes löjligt och pinsamt och insåg att det här skulle jag nog få "äta upp". Började planera inköp av klocka till Annette för att "mota olle i grind". Då dimper det ner en lapp från någon i de lägre klasserna som önskar sig ett smycke ur taxfreekatalogen. Att man aldrig hinner före....

Väl på basen, som känns lite som hemma var det välkomstkramar till höger och vänster. Mycket diskuterande om vår plan till Cykladerna. Det skall blåsa rejält där ute och vi skall möta först Elin på Mykonos och Emelie på Santorini. Vi blev vänligt men bestämt avrådda att ge oss ut i denna blåst. Den skall dessutom hålla på så långt prognoserna räcker. 15-20 sek är inget för oss. Efter öråd så gav vi oss av mot Kea enligt vår nya plan, Skiathos.

Ingen plats i Kea så det blev till att droppa ankaret och ro iland för lite mat.

Härlig känsla av att ligga på svaj och ta sitt morgonkaffe i lugn och ro. Seeeemeeeester...

Ok, nu var det dags att ge sig av på lite söndagssegling norrut. Eftersom det alltid blåser nordlig vind fick vi kryssa. På förmiddagen blåste det 5-8 m/sek och var krabb sjö. Eller som jag förklarade en gång på engelska, crab-sea. Ibland funkar inte direktöversättning så bra. Ungefär halvvägs till Karystos på Evia insåg vi att våra servicebatterier inte laddades. Inte bra att vi varken skulle kunna använda ankarspel eller bogpropeller när vi kommer i hamn. Det blev ett samtal till Vasilis på Navigares servicetelefon. Efter lite råd och dåd kunde jag koppla om en blå låda i motorrummet så att motorn nu laddade batterierna. Nu laddades istället inte startbatterierna så vi behövde reservdelar. Blev därför omdirigerade till Marmari strax norr om Karystos.

Väl i hamn i Marmari kunde vi inte hitta kajplats. Marmari var ingen yachthamn så vi kände oss lite osäkra vart vi skull kunna lägga oss. Plötsligt skriks det från en trålare att vi kunde ligga på utsidan om dom. Det visade sig att trålaren hade arabisk besättning. Hur nu det har gått till.

Mycket vänliga och hjälpsamma förtöjde vi utanpå. Dom kunde inte ett ord engelska men när jag skulle bjuda på en ankarouzo så viftade dom ihärdigt. Aha, troende muslimer... Tänka vad dom slipper. Ouzo, gammeldansk etc...

Grekerna har problem men jag måste säga att deras logistik fungerar. Med Vasilis syster, kaptenen på Evia Star, en färja som trafikerar Rafina – Marmari, och hamnkaptenen i Marmari inblandade så hade vi ett paket med ny blå låda på kvällen. Montage av blå låda badande i svett. Ett motorrum i denna värme är hetare än en finsk bastu. Som tur var så funkade allt och vi gick en runda i stan och sen middag.

Tillbaka till båten och våra arabiska nya vänner för en sängfösare på däck. Då blev vi inbjuda på mat på trålaren. Vi hade ju precis ätit men dom gav sig inte förrän vi slog oss ner kring "bordet". På lastrumsluckan hade dom dukat upp med grytor med fisk. En rätt kunde identifieras som tonfisk, olja och rödlök. Vi fick varsin gaffel så vi kunde smaka och det var verkligen gott. Helt inne i provsmakandet så noterade jag att grabbarna åt med fingrarna från skålarna. Då kommer tanken. Är det inte så att muslimer äter med ena handen och gör något som kan kallas som motsatsen med andra. Har jag fördomar eller är jag felinformerad? Vilken hand är det i så fall man skall hålla sig ifrån? Fan vad mycket fingrar i maten det är nu.....

Det visade sig att fiskarna kom från Egypten och då kom Montezumas hämnd upp i huvudet. Begåvat så det förslår att riskera magsjuka dag 1. Måste desinficera nu och det måste gå snabbt. Annettes och mina blickar möttes och vi tackade för oss och hoppade över till My Eflri. Snabbt ner i båten och hällde upp 2 rejäla ouzo i medicinskt syfte. Det fick bli en till..... Och för säkerhets skull en till.

Sen satt vi i sitt brunnen och skämdes. Helt underbara människor som var vänligare än dom flesta men vi kunde inte riktigt hantera det. Dom hjälpte oss med tilläggning, bjöd på mat och ville bara väl.

Tyvärr kunde vi inte prata med dom. Arabiska är svårt. Låter som om man spelar upp Torsten Flink baklänges....

Min Akilleshäl innebär att jag är totalt oförmögen att slå en Pålstek. Åtminstone med någon så när hastighet och säkerhet.

Tycker jag behärskar en hel del. Jag kan bla alfabetet, räkna till hundra (minst), flyga ett flygplan, jag vet när Gustav II Adolf dog och jag vet faktisk även var han dog men fan inte slå en Pålstek.

Hoppar oftast iland med hyggligt självförtroende för att göra fast båten men det blir snart strul. Måste då sansa mig och tänka på ramsan med ormen som kommer upp ur sjön för att ta prinsessan, för att sen dyka ner i sjön ingen. En ramsa man lär små barn som lär sig segla Optimistjolle. Men va f...

Det blir oftast en odefinierbar knut i pållaren som inte förtjänar att kallas knop.

Därför tillbringas nu ledig tid men en repstump i soffan inför avresan nästa lördag. Då skall den sitta.

På tal om Akilles så hade han också lite otur. Hans grekiska mamma Thetis var så rädd om sin lille son att han doppade honom i floden Styx vid porten till underjorden. Detta skulle göra honom odödlig. För att inte tappa honom så höll hon honom i hälen. Detta var ett ödesdigert misstag. Hela hans kropp var skyddad men just där mamma Thetis höll honom var det enda stället han kunde skadas på.

Mycket riktigt dog han av en pil som träffade honom i hälen. Akilleshälen...

Jag vet att Jonas med flera inte tror mig, men jag säger som Björn Ranelid. Så e det!