Vi missade planet med två minuter...

Efter en sista dag för ankare i en stor vik med kritvit strand och turkost vatten var det dags att gå tillbaka till Marsh Harbour för att checka ut denna vecka. En vecka som bjöd på ett fantastiskt väder, oförglömliga upplevelser och härligt umgänge.
Taxin beställdes till 10:30 så vi hade sovmorgon. Vi vaknade dock onödigt tidigt. Härlig soluppgång att beskåda från soffan i aktern med en kopp kaffe.
Väl på flygplatsen insåg vi snart att planet som skulle lyfta från Miami och hämta oss om några timmar vände på startbanan och återvände till gaten. En stor nackdel att vara lite av en flygnörd och att dessutom ha en smula kontrollbehov genom att följa flygplanen på Flightradar 24. Man vet lite innan det blir officiellt att det skall ”skita sig”. Mycket riktigt kom ett meddelande att vår flight hade en halvtimmes försening. Men det kan inte stämma för planet kommer inte hinna hit. Så höll det på med nya avgångstider. Till slut landade planet och vi skulle snart gå ombord. Vi började inse att det inte skulle vara någon fara att hinna med planet från Miami till London som skulle lyfta 17.10 även om marginalerna började krympa men det skall absolut funka.
Inget händer och tiden går.
Eftersom planet som skulle komma till Bahamas några timmar senare än vårt plan redan hade kommit och tankats före oss räckte inte bränslet i tankbilen till mer än att tanka ena vingens tankar. Nu måste bilen åka till någon depå och hämta mer bränsle. Vi hade nu obalans i planet med ena vingen tankad och den andra halvfull. Kaptenen ville inte lyfta och det är troligtvis ett klokt beslut. Vi ville ju inte flyga i cirklar…..
Nu tittade vi på klockan lite för ofta för att det skulle vara bekvämt.
Nu kom plötsligt tankbilen. Men tankgubbarna gick omkring på plattan som sengångarna i Zootropolis. Och jag satt och stampade i golvet som kaninen i filmen. Dom stod under vingen i skuggan och snackade. Nu börjar det verkligen bli brått och inget händer.
Till slut är vi tankade och lyfte mot Miami.
Vi landar ganska precis en timme innan avgång mot London och mycket snack bland passagerarna som har olika anslutningar som skall funka. Flygvärdinnans besked om vi skulle hinna till londonkärran eller ej var, ”you might but…”
Nu skulle vi som hade brått ta en första buss till gränskontrollen och de som inte hade så brått fick ta nästa. Väl vid passkontrollen gled Hagenkötters smidigt igenom medan vi hade det lite tuffare. Annette fastnade inte riktigt på bild så man fick ta om bilden. När man kollade mitt pass beklagade tjänstemannen men han förklarade att vi fick följa med för att ”reda ut något med mitt pass”. Helt nytt pass och det krånglar. Rummet vi blev inskickade i känner man igen från Gränskontrollen Australien och liknande. Där satt folk i rader som skulle granskas av olika anledningar.
Dessbättre var vi där ifrån på ca 5 minuter och nu var det mer än bråttom att hinna till gaten. 15 minuter innan avgång. Vi ångade på och tog tåget som tog oss till rätt terminal och då ringer Fredrik. ”Är ni här om 3 minuter så hinner ni”. Vi rusar och trängs med massor av andra resenärer.
Vi kommer fram till gaten 5 minuter senare och har missat planet med 2 minuter.
Det tog en liten stund innan vi faktiskt kunde se något positivt i detta snopna läge.
Trevlig personal hjälpte oss att fundera på alternativ och vi fastnade för att flytta vår avgång ett dygn fram och få en extra dag i Miami på köpet.
Vi fick ett superfint hotellrum på Marriott nära flygplatsen. Det bästa på hela semestern faktiskt.
En drink i baren och därefter ut i den varma Miamikvällen. Först middag på en cubansk restaurang och sedan en runda i Little Havanna som verkligen sjöd av liv så här en lördagskväll.
En rykande Mojito och lite shopping av överlevnadsprylar. Vårt bagage var ju kvar på flygplatsen. Vi landade lite senare åter på hotellet och laddade för vår fridag i Miami.
Kanske åker vi hem imorgon….