Dax för senilsnören på skepparen...

Då kom dagen som vi längtat till hela vintern och våren. Vi skulle flyga ner till Kroatien och segla i två veckor. Osäkert ända in i det sista. Bengt fick ont i halsen och var tvungen att Covid-testa sig innan avfärd. I torsdags kom då svaret att testet var negativt.
Vi tog tåget till Kastrup denna gång. Vi viste inte riktigt hur det skulle funka om vi fick skjuts till flygplatsen. Blir det krångel för Elias att komma tillbaka in i Sverige igen. Visserligen skulle danskarna häva svenskblockaden under natten men danskar kan man inte fullt lita på så det fick bli tåget.
Munskydd var obligatoriskt och det var faktiskt första gången vi tog på oss munskydd. Det kändes lite drygt att ha på sig men såklart en vettig åtgärd. Nackdelen var att glasögonen immade igen hela tiden så jag satte upp glasögonen i pannan alternativt i tröjkanten för att slippa imman. När vi står i kön för att checka in väskorna började jag känna efter glasögonen men kunde inte hitta dom. Inte i pannan och inte heller i tröjkanten. Faaaaan….
Jag frågande Annette och hon hade sett dom men det hade hon inte. Ok, det var bara att snabbt gå tillbaka samma väg och kolla om jag tappat dom. Dom fanns inte på de ställen vi stannat till på och personal på Kastrup som jag antastade i min väg hade inte heller sett något. En av dom undrade ifall det var solglasögon jag letade efter. Varför då? Ligger det drivor med glasögon som är borttappade och att hon möjligen skulle kunna hitta något som passade i högen med solglasögon. Knäppgök.
När jag vandrat hela vägen till tågnergången immade det till lite och jag stelnar till. Jag har ju glasögonen på mig. Alla gummiband och skit hade gjort att jag totalt hade tappat kollen. Jag tyckte nog att jag såg ganska hyggligt och skulle nog klara mig på semestern utan glasögon i alla fall.
Nu fattar jag också frågan från flygplatspersonalen om det var solglasögon. Dom andra hade jag ju på mig. Undrar vem som var knäppgöken.
Annette hade inte heller varit speciellt hjälpsam och upplyst mig om att de glasögon jag letade efter satt på näsan.
Senilsnören nästa….
Väl ombord på planet som var fullt rådde en lite skum känsla. Alla satt med munskydd och serveringen var inställd. En flygresa till solen utan Gin & Tonic funkade faktiskt.
I marinan rådde det en viss aktivitet. Förra veckan hand 10 båtar av drygt 100 varit ute och nu skulle 40 ut idag. Ett bra tecken till långsam återhämtning.
Nu ville vi bara kasta loss så vi lastade in matvaror och väskor och släppte förtöjningarna. Idag skall vi också sammanstråla med Annicka och Mårten som varit nere i en vecka och nu skulle vi ha några dagar tillsammans. Dom hade lagt sig på kajen i Rogoznica och väntade in oss. Ingen vind utan vi tuffade i solnedgången. Vilken underbar känsla att få vara på plats och känna solen värma.
Vi fick inte någon kajplats så vi fick ligga utanpå en turbåt med hjälpsam och trevlig besättning. Dock samma pris som att ligga vid kaj. 650 Kuna eller ca 900 kr......