Oansvarigt värre...

Vaknade av att det tjöt lite i batterilarmet. Löste det enkelt genom att starta generatorn och vi somnade om igen. Vid frukosten kom det plötsligt en kille som presenterade sig som hamnkaptenen. Han förklarade att allt var igång. Både el och vatten så det var bara att plugga i kablarna. Borde väl kollat igår så hade man fått sova ostört. Man lär sig.
Nu skulle vi på biltur. Ut på landet ner mot Vrboska och Jelsa. Härligt med stora oliv- och druvodlingar. Jag hade läst någonstans om att Zinfandel via omvägar härstammar från Hvar. Annette trodde som vanligt inte på mig men en koll med Google så stämde det nästan.
Vi körde genom Pitve-tunneln med tungan rätt i mun. 2.2 meter bred tunnel utan belysning och 1,4 km rakt genom berget. Speciell känsla.  Vidare ner till Sveta Nedjelja och Zlatan winery. Dock helt igenbommat så det blev ingen flaska att ta med. Nu skulle vi till Hvar stad. Vi gick efter Google maps på paddan och hittade en väg ”raka” vägen till Hvar utan att gå tillbaka till tunneln. Kallar Google det för väg så duger den till oss. Det var den värsta väg vi upplevt. Det var definitivt ingen väg. Det var en kostig gjord av stora stenar och rullgrus så vi trodde bilen skulle skaka sönder. Det fanns ingen möjlighet att vända och det stupade upp mot 200 meter ner mot havet. Behöver väl inte nämna att det saknades räcken. När vi trodde att vi klarat oss helskinnade så får vi dessutom möte. I en kurva. En gubbe i full fart upp för backen med ett leende nickade bara när vi möttes. Han såg nog att vi höll andan. Klart oansvarigt för en mormor och morfar att ge sig ut på såna stolleprov. Förlåt…
Val nere i Hvar stad så visade det sig att även denna stad var i princip stängd. Det fanns ett antal fik öppna men vi behövde riktig mat efter vår upplevelse. Istället styrde vi åter kosan mot Starigrad. Genom en ny tunnel och plötslig var vi framme. Lunch nu på ett av dom få konobas som är öppna.
Eftermiddagen gick åt till att fundera på våra upplevelser under dagen…