En blöt kväll i Spetses....

Idag är planen att vi skall till Spetses men först skall vi ha ett lunch och badstopp i Dohkos. Vi blev klara lite innan Jonas gäng som väntade en servicekille. 
Ingen vind alls i Poros så det kändes som om det skulle bli motorgång hela dagen. Men ute i Askeliviken fick vi en liten svag bris. Inte många sekundmeter men det var värt att sätta segel. Vinden ökade sakta och vi fick bra fart till gattet där det är dags att gira styrbord mot Dohkos. Då lugnade vinden ner sig igen och vi fick en plattläns med 4 m/s. Vi gick med storen uppe och gled fram i 3-4 knop. Solen gassade från en klar himmel och livet kändes minst sagt gött. Vi satt i brassestolarna och löste dom världsproblem som gick att hantera för dagen. När vi närmade oss Dohkos kom både Blondie och Jonas katamaran och blåste om oss för motor. Det blev ett härligt stopp med härliga bad och lunch. Drygt 24 gr i vattnet. Helt magiskt….
Därefter gick vi mot Spetses och Jonas gick mot Ermioni för att hämta Nizze som tagti taxi från Aten.
När vi sen kom till Spetses låg Blondie och tog emot oss på betongkajen i den gamla hamnen. Efter någon timmer kommer då Jonas katamaran. Namnet på båten är för svårt att komma ihåg så det för bli Jonas katamaran helt enkelt. Kärt återseende med Nizze och nu lär det bli gott käk ombord på katten. Dags för middag och dingen sjösattes för att ta oss tvärs hamnen till restaurangen. Jag körde och missade helt att det satt en aktertamp mellan en jätteyacht och land så den körde vi rakt in i. Jakob stukade sina glasögon och vi andra blev dyngsura av det tvära stoppet. Väl framme på restaurangen fick jag sitta på handdukar för att inte fuktskada möblerna.
Otroligt god mat även denna kväll även om man var lite kall om gumpen….
Nu skulle vi hem igen till båtarna och även om jag har dåligt minne så mindes jag aktertampen så den klarade vi galant. Det visade sig då att linan hade flera blixtljus just för att man skulle se den. Vi trodde väl att det vara paparazzis som hade spanat in skåningarna.
I ren eufori efter att ha klarat hemresan utan problem kom dingeskeppare Blomqvist på att ge passagerarna en extra upplevelse innan vi  kom fram. Nämligen dom skulle få åka under katamaranen. Det gick jättebra för några veckor sedan. Dessvärre var denna veckas katamaran lägre så vi kilades fast under båten. Inte bra. Hur löser man nu detta. Jo beslutet för kvällen blev att bara gasa på. Vi får aldrig titta bakåt. Resultatet blev att vi åter igen blev dyngsura.
Det som då kändes som en bra idé visade sig vara precis motsatsen. Men det visste vi ju inte då…
Kvällen avslutades på Blondie med allsång. En härlig tolkning av Evert Taube till båtgrannarnas stora glädje…