Montezumas hämnd???

Klockan ringde 4.00.

Kändes tidigt och det var det ju också. Men idag skulle vi äntligen ge oss av till Grekland så gick an att gå upp.

Vi hade fått lite problem med våra flygbiljetter så vi var osäkra på om vi skulle kunna flyga kl 8 som planerat med SAS. Som ett alternativ hade Micke på Fieldwood fixat biljetter även via Prag som skulle gå en timma senare. Frukost i Diners lounge satt bra efter den tidiga morgonen. Gammeldansk är inte gott vid någon tid på dygnet men det hör liksom till. Och dessutom gratis.

Vid gaten 10 min innan avgång var det fortfarande oklart om vi skull komma med eller ej. Nu hade alla gått ombord och då visade det sig att vi kommer med. Härligt.

Dock kunde vi inte sitta tillsammans men vi hamnade framför gardinen. Coolt. Jag på rad 2 och Annette på rad 3. Det märkliga var att på min rad fanns det ett tomt säte i mitten så planen blev att Annette kunde flytta fram. Men icke då. Det visade sig att trots vi satt en meter ifrån varandra så satt vi i olika världar. Jag hade hamnat i business och Annette i economy extra. Väl i luften dök i-landsproblemen upp. Jag fick varm frukost och Annette fick kall. Jag fick porslin och Annette fick plast. Osv..

Det kändes löjligt och pinsamt och insåg att det här skulle jag nog få "äta upp". Började planera inköp av klocka till Annette för att "mota olle i grind". Då dimper det ner en lapp från någon i de lägre klasserna som önskar sig ett smycke ur taxfreekatalogen. Att man aldrig hinner före....

Väl på basen, som känns lite som hemma var det välkomstkramar till höger och vänster. Mycket diskuterande om vår plan till Cykladerna. Det skall blåsa rejält där ute och vi skall möta först Elin på Mykonos och Emelie på Santorini. Vi blev vänligt men bestämt avrådda att ge oss ut i denna blåst. Den skall dessutom hålla på så långt prognoserna räcker. 15-20 sek är inget för oss. Efter öråd så gav vi oss av mot Kea enligt vår nya plan, Skiathos.

Ingen plats i Kea så det blev till att droppa ankaret och ro iland för lite mat.

Härlig känsla av att ligga på svaj och ta sitt morgonkaffe i lugn och ro. Seeeemeeeester...

Ok, nu var det dags att ge sig av på lite söndagssegling norrut. Eftersom det alltid blåser nordlig vind fick vi kryssa. På förmiddagen blåste det 5-8 m/sek och var krabb sjö. Eller som jag förklarade en gång på engelska, crab-sea. Ibland funkar inte direktöversättning så bra. Ungefär halvvägs till Karystos på Evia insåg vi att våra servicebatterier inte laddades. Inte bra att vi varken skulle kunna använda ankarspel eller bogpropeller när vi kommer i hamn. Det blev ett samtal till Vasilis på Navigares servicetelefon. Efter lite råd och dåd kunde jag koppla om en blå låda i motorrummet så att motorn nu laddade batterierna. Nu laddades istället inte startbatterierna så vi behövde reservdelar. Blev därför omdirigerade till Marmari strax norr om Karystos.

Väl i hamn i Marmari kunde vi inte hitta kajplats. Marmari var ingen yachthamn så vi kände oss lite osäkra vart vi skull kunna lägga oss. Plötsligt skriks det från en trålare att vi kunde ligga på utsidan om dom. Det visade sig att trålaren hade arabisk besättning. Hur nu det har gått till.

Mycket vänliga och hjälpsamma förtöjde vi utanpå. Dom kunde inte ett ord engelska men när jag skulle bjuda på en ankarouzo så viftade dom ihärdigt. Aha, troende muslimer... Tänka vad dom slipper. Ouzo, gammeldansk etc...

Grekerna har problem men jag måste säga att deras logistik fungerar. Med Vasilis syster, kaptenen på Evia Star, en färja som trafikerar Rafina – Marmari, och hamnkaptenen i Marmari inblandade så hade vi ett paket med ny blå låda på kvällen. Montage av blå låda badande i svett. Ett motorrum i denna värme är hetare än en finsk bastu. Som tur var så funkade allt och vi gick en runda i stan och sen middag.

Tillbaka till båten och våra arabiska nya vänner för en sängfösare på däck. Då blev vi inbjuda på mat på trålaren. Vi hade ju precis ätit men dom gav sig inte förrän vi slog oss ner kring "bordet". På lastrumsluckan hade dom dukat upp med grytor med fisk. En rätt kunde identifieras som tonfisk, olja och rödlök. Vi fick varsin gaffel så vi kunde smaka och det var verkligen gott. Helt inne i provsmakandet så noterade jag att grabbarna åt med fingrarna från skålarna. Då kommer tanken. Är det inte så att muslimer äter med ena handen och gör något som kan kallas som motsatsen med andra. Har jag fördomar eller är jag felinformerad? Vilken hand är det i så fall man skall hålla sig ifrån? Fan vad mycket fingrar i maten det är nu.....

Det visade sig att fiskarna kom från Egypten och då kom Montezumas hämnd upp i huvudet. Begåvat så det förslår att riskera magsjuka dag 1. Måste desinficera nu och det måste gå snabbt. Annettes och mina blickar möttes och vi tackade för oss och hoppade över till My Eflri. Snabbt ner i båten och hällde upp 2 rejäla ouzo i medicinskt syfte. Det fick bli en till..... Och för säkerhets skull en till.

Sen satt vi i sitt brunnen och skämdes. Helt underbara människor som var vänligare än dom flesta men vi kunde inte riktigt hantera det. Dom hjälpte oss med tilläggning, bjöd på mat och ville bara väl.

Tyvärr kunde vi inte prata med dom. Arabiska är svårt. Låter som om man spelar upp Torsten Flink baklänges....